söndag 28 augusti 2016

Kan man säga upp kontraktet

med en  mormor ?, hann jag tänka, fastän jag redan visste svaret.
Tack och lov, kontraktet är på livstid!
Jag kan inte få sparken!

När Wilhelm, kallad Wildhelm av olika orsaker, stod framför mig med blåfärgad näsa
och en tuschpenna i ena handen, fick jag verkligen lägga band på mig för att inte frusta ut
i ett ohejdat skratt.
Risken fanns att han skulle måla öronen också av bara farten
om han såg sin mormors spjuverögon utifall att hon började skratta
Vem vill inte göra sin omgivning glad?
Sådan är nämligen Wilhelm....han är snabb som vinden
och en handlingens "man".

Men hur skulle jag förklara allt detta för mamman i familjen?
Att hennes minsta telning plötsligt hade en väldigt blå näsa...målad med tuschfärg
Allt hände den lilla stund som storebror Timothy inlevelsefullt berättade om datorerna som han
och kompisen A. jobbade tillsammans med. Jag var idel ädel öra....
Då passade W. på att måla sin näsa blå

Storebror frustade bakom min rygg och så skrattade vi hejdlöst, nästan hysteriskt båda
två. Vi såg ju en lillebror med blå näsa framför oss åtminstone en vecka framöver
i olika situationer och en mamma som frenetiskt gned
den lilla näsan med putsduk så den blev skinande blank

Nå, vi  skred därefter, fnittrande, till verket och fick bort det allra värsta,
skrubbade den lilla näsan så den nästan skulle ha blivit blå om den inte hade varit det redan,
i vår iver att få den normaliserad igen.
När jag lämnade pojkarna för den här gången hade Wilhelm
fortfarande en ljusblå näsa.
"Det är ju bara ansiktsfärg", sade han bekymmersfritt och glatt. Så skrattade
vi allihopa igen åt den söta killen med den blåa näsan.

Det hör bara till att det ska bakas varje gång vi träffas...vi försöker få till det så i alla fall         

Att vara tillsammans med barn(barn) är nog det roligaste som finns.
Det händer någonting, om inte hela tiden, så nästan hela tiden. Det blir aldrig tråkigt och om
det mot förmodan skulle bli det så är det högst nödvändigt med den lilla vilan som uppstår just då
Man behöver ju dra andan lite....


Som vanligt har vi haft mycket på gång även om vi bara har tagit det lugnt.
Att meta fisk i en fisklös damm är också ett äventyr av ett alldeles särskilt slag
En blå plastmask som W. har fått av sin farfar rymde plötsligt och försvann ner i dyn....
vilket förstås föranledde en större livräddningsmanöver.


Queen Mary som har legat uppdragen på stranden ett tag fick omedelbart gå i sjön
så att hon nästan stod på näsan/fören...men ingen blå mask hittades.
 -"Den har nog drunknat...eller den kommer nog upp när vi inte ser den eller hur?"
Mormor höll med förstås, för det vet ju alla
att maskar gräver ner sig i dyn,  slår knutar på sig själva och har konster för sig hur mycket som helst
I all synnerhet om de är blåa
Den finns nog där igen en dag när vi minst anar det.


Masken var snart glömd för en slända och ett bi som bara måste livräddas med fiskhåven...
Alla varelser i dammen som inte redan var under vattenytan  fick ofrivilligt dyka innan de håvades upp
och blev räddade.-" För drunknar de inte lite, så kan de ju inte bli räddade",  sade W.
Det är ju också en sorts logik
För den som blir förskräckt över allt detta kan jag lugna er med att om någon  får det att
gå undan med fart så är det Wilhelm. Biet hann nog inte ens blinka och allra minst mormor...
Där hinner ingen riktigt med ...men oftast går det bra i alla fall
och både bi, slända och andra dammvarelser lever fortfarande fastän nu som nybadade


Att ha föräldrafritt kan vara så himla skönt.
Då är det legalt för både mormor och Wilhelm att sätta sig ner och ha bullkalas
på  farstutrappan istället för att äta lunch.... -"den smakade ost  och det tycker jag ju inte om", sa´ W.
En viss mormor orkar inte truga den som inte vill bli trugad, så hon följer minsta motståndets lag
och tänker att det faktiskt hör till hennes privilegier.


Storebror T. har redan kommit underfund med hur mormor tänker och är.
Han bara ler, ser nöjd ut och äter bullar han också
Vi har liksom en bullpakt tillsammans, vi tre
Om hundra år spelar det ingen som helst roll i alla fall om bullarna blev för många en söndag
i augusti, nådens år, anno 2016
Vi har det bara så skönt tillsammans som vi kan och vill.

"Du bakar världens godaste bullar, mormor",  hördes en liten sexåring säga mellan tuggorna,
så säg emot sen, den som kan...


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


18 kommentarer:

  1. Bullpakt! Yesss!!
    Så ser farmors/mormorsprivilegierna ut.
    Deal with it!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bullar är livsviktiga i vissa sammanhang. :)

      Radera
  2. Så härligt med lek och skratt!
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är högst nödvändigt att leka och skratta!
      Det lever man länge på !
      Önskar dig detsamma! :)

      Radera
  3. Du borde nog få nobelpriset i litteratur för dina beskrivande texter ,jag får lite Astrid L feeling i din text idag .Så härligt ni hade det ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nette! Jag får nog fila lite grann på texterna innan jag blir nominerad tror jag, men tack för Astridfeelingen du strör ut över mig och texten, den värmer gott! <3

      Radera
  4. Det är ju så underbart med dessa små barnbarn, jag brukar bara sitta å njuta av när dom är hos oss. Att tanka barnbarnskärlek är viktigt
    Men sen när dom åker hem och alla kramar är utdelade då är både jag och Rantafar barnbarnsbakis.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnbarnsbakis är ett bra ord för känslan när man inte har dem nära sig. Desto roligare är det när man ses igen, förstås :)

      Radera
  5. Härligt stämningsfullt inlägg!

    SvaraRadera
  6. Åh Karin, en bullpakt! Så underbart, och vad jag känner igen mig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bullpakt kan inte vara annat än underbar, beroende på vem man har den med :) Förstår att du känner igen dig Eva!

      Radera
  7. åhh va härligt du skriver.. jag skrattade gott åt den blåa näsan, känner igen det då min ena dotter gjorde likadant då hon va liten men det va kindbenen ..hoho..härligt med bullabak, vi brukar oxå baka eller gör negerbollar,,men nu heter det ju chokladbollar..hmmmha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nattugglan! :) Ja, det barna de barna, vad vore livet utan dem. Mycket tråkigare.
      Kokosbollar tror jag att de kallas i recepten nu för tiden. Ha det gott du med!

      Radera
  8. Vad mysigt du beskriver det! Och så fina foton! Biet och sländan är ju helt suveräna. Finns det ingen tävling att skicka dem till?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne! För det mesta är det så också när vi träffas barnbarnen och jag. Säkert finns det tävlingar men jag tycker inte om att tävla. Det får duga ändå :)

      Radera
  9. Bakar sällan, men nu ska ja! BJR:s 70-årsmottagning i morgon, och jag har lovat baka havresmåbröd med russin och tranbär i - bakade ca 100 igår, men känner en som nappar åt sig av dem stup i kvarten, om han får - den lilla pojken i honom finns stadigt kvar, hur många år som än folkbokförs. Tack och lov för det!... Men först skall jag sätta igång ett ketchupkok. Allt i den vägen försvann på senaste marknadsförsäljning, och vi har två små marknader kvar. Och massvis med tomater som vi inte hinner äta... Jo, vi har catering, men jag kompletterar lite...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt med födelsedagsmottagning! :)
      Russin och tranbär i kombination låter spännande och gott. Jag förstår att den lilla pojken i den äldre mannen norpar någon nu och då.
      Jag kan förstå att det blir tomater i mängder hos er.. Ha det så bra, så bra hela dagen imorgon och sen med!

      Radera