söndag 12 juni 2016

Med en touch av Bonaparte

" Ser ni inte vem jag egentligen är ? ",  frågade hon
  Vännerna som satt runt bordet och åt middag tillsammans tittade på henne
" Nja, du är ju den du är", sa´någon.
" Ja, ja, men jag menar vem jag har varit i mitt tidigare liv? "  
  Det blev tyst en stund runt bordet, bara några försiktiga leenden syntes
  En del högg an på maten med en annan frenesi än tidigare,
  några stannade helt upp med att äta.

 " Du liknar ju på Josephine Bonaparte", sa´någon till slut för att bryta tystnaden
    (helt sant så liknade hon på Josephine)

   Hon sken upp i ett stort leende.
 "Jaa, det är jag! Jag var gift med Napoleon!
  Då.
  Vet ni, nu finns han i samma stad som jag
  I det här livet också.
  En stor del till av det franska hovet bor faktiskt där
  Vi brukar träffas och alla finns vi i Sundsvall!"

Hon berättade om hur fantastiskt det var att de allihopa, mera eller mindre
hade upptäckt att de nu levde i närheten av varandra i Sundsvall.
De som en gång för längesedan levde i Paris under Napoleons tid vid makten


Jag kunde inte hålla tillbaka skrattet som bubblade under ytan
när jag för min inre syn såg det franska hovfolket svassa runt i Sundsvall i nutid
Naturligtvis inte i dåtidens mode, utan mera modernt klädda
Men ändå.
Där fanns det franska hovet!
Undrar om de andra sundsvallsborna var medvetna om alla kungligheter de umgicks med
på ett eller annat sätt? Att de kunde möta både Napoleon och Josephine, kanske
i mataffären eller på väg till jobbet?

Självklart så tog hon illa upp åt mitt skratt som jag omöjligt kunde hålla tillbaka,
men de andra väninnorna hade också fått upp ångan
vid det här laget och allt blev plötsligt väldigt roligt och omtumlande,
så hon kunde inte själv låta bli att skratta med alla och åt allt
som fantiserades ihop av hela den kvinnliga vänbuketten.
Vi var inte sena att haka på, vi blev faktiskt riktigt vilda allihopa

Plötsligt så kände hon igen någon bland oss som också hade varit med vid hovet. Då...
Sist och slutligen så hade alla varit med i Paris på den tiden
De andra var inte sena att haka på. De tyckte det var riktigt roligt
Men jag var svårplacerad, ingen kände igen mig från den tiden


" Känner du att du har varit med oss andra där på något sätt?"
" Neeej, jag får ingen sådan känsla..."
" Kanske du jobbade i köket?"
" Neeej, jag tror nog inte det"..
   Jag ansträngde mig verkligen för att känna efter ända
   till tiden för Napoleon, men det lyckades inte alls.
   Mitt minne var för kort
   Dessutom kände jag mig lite förnärmad.
   Varför skulle jag placeras i köket när
   de andra befann sig i de fina salongerna? :)
   Inget fel på att jobba i köket, det gör jag ju
   allt som oftast i nutid men ändå?

" Men var tror du att du var på den tiden då?"
" Hmmmm..."
Någonstans borde ju jag också ha varit eller hur?
Jag drog till med Ryssland för att vara med i leken som egentligen
inte var en lek, utan väldigt mycket på allvar för den  f.d. kejsarinnan
" Ja, men där var du, nu vet jag det!", utbrast hon övertygande.
" Du jobbade som tvätterska och sköljde tvätt i Volga!"


Så där satt jag! Jag var placerad på hyllan!
Eller egentligen på knä vid Volgas strand.
Punkt och slut!
Jag kände inte alls igen  mig i min nygamla roll,
men lät det bero.
Jag visste i alla fall med säkerhet att jag inte hade levt vid det franska hovet
Det visste vi ju allihopa

För min del var allt en lek
och vi fortsatte att skratta och ha roligt....
Den enda som var allvarlig var "kejsarinnan Bonaparte"
Hon såg lite överseende på oss andra som betedde oss som fnittriga tonårsflickor
även om hon också fick sina skrattanfall nu och då som hon inte kunde hålla tillbaka



Tiden har runnit iväg sedan den middagen
Det har gått många år
Jag minns att det  f.d. hovfolket i Sundsvall gjorde en gemensam bussresa till Paris
för att göra Versailles m.fl ställen
Men någonstans på vägen gav de upp" andan" efter det och blev
de människor igen som de var och är just nu.
I alla fall så kom inte hovfolket med hem till Sverige igen
Kanske Paris var så förändrat att de tappade bort sig ?
Vad vet jag?
Krångligare än så behöver det ju inte vara



Allt det här kom jag ihåg när jag hängde tvätt  idag.
Jag tycker väldigt mycket om att hänga tvätt, jag njuter stort av det.
Skulle någon fråga vad min favoritsyssla är så skulle jag nog svara
att den är att hänga tvätt på sommaren.

Det var då det slog mig!
Tänk om?
Kanske det trots allt finns en liten, liten gnutta sanning i det där med
tvätterskan vid Volgas strand?

Vilka minnen man har eller hur?
Härliga minnen enligt mitt förmenande.
Vi har alla våra funderingar och övertygelser om både det ena och det andra
Alla har vi rätt att ha dem och ingen vet vad som är sant eller falskt




Personligen räcker det dock gott och väl  för min del att
vara den jag är just nu och att leva fullt ut efter bästa förmåga
Att befinna mig i någon annan tillvaro och tidsepok, det hinner jag helt enkelt inte med
om det nu skulle vara möjligt.
Men medge att tanken piggar upp och förgyller tillvaron 
Det blir lite grann som en tidsresa
Lagom kryddat blir det riktigt gott att leva.
Man behöver ju inte ta livet så allvarligt när det kommer till kritan
Man kommer ju inte levande ur det i alla fall

Det har hänt att jag har funderat på vem "min kejsarinna"
egentligen var gift med.
Vilken av alla Napoleonare som finns, för det är många som har varit
Napoleon i ett tidigare liv.
Det minns de tydligt.

Sen  måste jag förstås tillstå att jag är lite grann mallig över att
ha fått träffa Josephine.
För det har jag ju gjort.

Har du?

Min hulde make tror att jag nog var en finsk "kärring" som levde i den finsk-ugriska stammen
vid en av Volgas krökar.
Historien tycks aldrig ta slut fastän den egentligen är över för längesen

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

34 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk berättelse med både humor och allvar. Ja, vem vet om vi inte levat i ett tidigare liv. Det finns mycket här i världen som är oförklarligt och ärligt talat så behöver man inte ha en vetenskaplig förklaring på allt. Ibland är fantasin mycket trevligare. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel! :)
      Det är nog så med vetenskapliga förklaringar som med allting annat. När det har gått en tid så kommer man underfund med att det egentligen inte var så som man hade belägg för. Plötsligt så finns en annan vetenskaplig förklaring som kastar omkull den tidigare. Meningen med livet är nog att leva det så gott man kan medan man är i det livet man är. Tror jag. Tycker jag.
      Kram

      Radera
  2. Vilken underbar och väl berättad historia! Tänk vad sommartvätt på sträck kan locka fram. Och tänk då är jag bloggkompis med nån som träffat Josephine,eller....!!!
    Roligt att Wilmorna sköter sig.
    Kram
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette!
      Det är något alldeles speciellt med sommartvätt eller hur? Ja visst är du det, så måste det ju vara ! :)
      Jadå, Wilmorna sköter sig exemplariskt. Väluppfostrade minsann.
      Kram

      Radera
  3. Ja, den där Napoleon han måtte ha klonat sig många gånger om! Liksom mången annan historisk kändis om man ska tro veckopressens historier om "tidigare liv".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, åtminstone alla Napoleon som har uppstått efter den rätte Napoleon. Förmodligen finns det många Josephinor också, fastän jag bara har "träffat" en. Det är tydligen kändisarna som klonas många gånger om...

      Radera
  4. Älskar din berättelse...får mig verkligen att drömma vidare och fantisera om svunna tider. En kittlande känsla! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack eWa!
      Kanske det rinner till ett nytt smycke mitt i allt?
      Kram

      Radera
  5. Tycker denna historia var väldigt trevlig och underhållande. Och troligen inte alldeles osann. :)
    Jag tror absolut att vi lever olika liv. Och att det kanske till och med finns parallella liv samtidigt. Då svindlar tanken. :)
    Och jag vet att jag har varit en indian här i USA. Nu säger jag inte detta till vem som helst men jag vet att du inte tycker jag är alldeles tokig. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne-Marie!
      Naturligtvis så tycker jag inte att du är alldeles tokig, det vet du också :)
      Däremot tycker jag att det är lite märkligt att det samtidigt finns många Napoleon samtidigt. Det kan jag inte ta på allvar. Då liknar det närmast en trendkloning eller någonting ditåt.
      Kramar!

      Radera
  6. Åh, vad härligt! Jag minns inget tidigare liv men vet att när jag var i nedre tonåren åkte jag på en biltur med mina föräldrar och när vi kom till ett torg i Arboga, där jag aldrig varit tidigare, var allting plötsligt så välbekant. Där hade jag gått omkring tidigare. Det var en så stark känsla som jag aldrig glömmer. Man kan skoja och fantisera men det är också mycket som vi inte vet.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin!
      Den typen av dejavu´ vet jag att min äldsta bror också var med om i England, första gången han for dit. Plötsligt så kände han igen sig och visste exakt vart han skulle gå för att hitta ett ställe som han aldrig i det här livet hade varit till men som han kände igen som den mest självklara sak. Han kunde visa vägen för de andra som var med och alla var de lika förvånade som han själv var. Han visste att han hade varit där tidigare.
      Det jag skojar om är det här med alla Napoleon som finns samtidigt...
      I övrigt så har jag mina egna erfarenheter sedan barnsben som övertygar mig om att det är inte bara nuet det handlar om.
      Sådant som jag inte kan förneka och som andra har fått ta del av, både före och innan något har hänt. Jag får veta saker som ska hända långt i förväg med jämna mellanrum. Inte alltid det roligaste men så är det och har varit så länge jag minns. Det finns mycket mellan himmel och hav. Den som inte har den erfarenheten och låt oss kalla det gåvan, så förstår förstås inte alls utan tycker att man är helt snurrig.
      Kram

      Radera
  7. Jag blev så påverkad av dagens ämne att jag glömde skriva att det var så JÄTTEVACKRA bilder i din blogg i dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin! Tvätt som hänger på tork är vackert också i mina ögon

      Radera
  8. Har jag ett tidigare liv undrar jag stillsamt! Man vet aldrig och det kan vara lite roligt att sätta fantasin i rörelse.
    Dina vackra "hängatvättbilder" andas verkligen sommar. Sommar som den ska vara! :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej man vet aldrig eller också så vet man :) beroende på. Låter klurigt men ibland är det bäst att ta det varligt med sanningar, för de ser så olika ut för olika människor.
      Tack! Att hänga tvätt är sommar också för min del, när det är som allra bäst.
      Kram

      Radera
  9. Kanske det kanske ...
    Men ja, nog fattar jag att du inte kunde hålla skrattet tillbaka. Det är ju onekligen lite komiskt.
    Säkert har vi alla levt tidigare liv, det tror jag också. Men, nej, jag minns inget av mina tidigare alls. Var säkert en slitande piga eller träl eller ngt ;-) Knappast vid ngt hov.
    Haha.
    Ja lustigt hur dina tankar gick då du hängde tvätten. Men också så kul.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag såg det komiska i hela situationen, därför kunde jag bara inte låta bli att skratta. Tänk att alla råkade hamna i Sundsvall. Vilket sammanträffande!
      Kramar!

      Radera
  10. Mycket njutbar läsning och poetiskt ihop med bilderna. I Pettas trädgård, kunde man säga. En hälsning från Monet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eivor! Härligt! Du har träffat Monet! Där ser man :)

      Radera
  11. Så härlig berättelse .Även jag känner igen mig i saker som jag inte kan förklara i en tidsålder 1900-1930 .Fint berättat och tvätten så snyggt hängd ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nette!
      Visst känner man igen sig ibland på det mest oförklarliga sätt. Tror nog att de flesta av oss gör det.
      Kram till dig med!

      Radera
  12. Tja, man vet aldrig... Visste hon att det blev skilsmässa för att det inte blev några barn? Och att hon levde på Malmaison och är den som bidrog till att rosenkulturen blev det den blev i Frankrike? Lite av allt detta får ni läsa i min kommande rosbok.... Om ett år, hoppas jag!
    I varje fall har jag varit en klok gumma i Island, som gick från hus till hus och hjälpte under stora sjukdomar, blev aldrig sjuk själv. Och min norska väninna som bor där, hon var häxa... Det kom vi på en gång när vi släppte oss tokroliga. En annan gång spelade vi kort med placeringskorten efter en fest... Sant är att jag aldrig känt mig så hemma nånstans som just i Island, redan efter en dag där! Även om den nära samhörigheten med san-folket i Sydafrika också var påtaglig... Snygg tvätthängning, och en massa likadana skjortor - tvättar du åt ett fotbollslag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kommande rosboken ser jag framemot!
      Däremot känner jag inte till om "min kejsarinna" kände till att hon hade skilt sig från Bonaparte. Men antagligen, det kom dock aldrig på tal, detta med skilsmässan. Då. Nu hade de ju träffats på nytt.
      Rosenkultur är spännande, det lilla jag har läst har fångat mig rejält.
      Ja, man kommer på en del när man släpper sig tokrolig, man borde nog göra det oftare.
      Vi har säkert levt många, många liv.
      Tack, tvätthängning blir vacker men kan också göras tokrolig som en tillfällig konstinstallation. Fotbollslaget Pettas, har du inte hört talas om det. Vi dribblar kokosbollar och liknande till kafégäster under somrarna :)

      Radera
    2. Pettas café, med de stiliga praktiska korgbrickorna, jo. Skulle faktiskt vilja se fotbollslaget... :-) :-)

      Radera
    3. Nå, fotbollslaget tänker sparka boll ett tag ännu innan målet är nått :). Vi hinner förhoppningsvis träffas någon gång och inte bara nästan nästa gång.

      Radera
  13. Jag älskar också att hänga tvätt, våran tvättlina hänger mellan två björkar en meter från Dalälven. Men vilken underbar historia som utspelade sig under tiden! Och visst kan man fundera över vem man varit i ett tidigare liv om det nu fungerar så, men tanken är väldigt spännande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att hänga tvätt är lite grann som att gå i terapi. Att ha en tvättlina mellan två björkar en meter från Dalälven är ju rena drömmen. Kanske lika bra att jag bara har en kulle med liljekonvaljer under mina linor. Mina tankar skulle rusa iväg i en fart som Dalälven annars. Vete gudarna vad det kunde bli av det? Du får fundera på vad du funderar på när du hänger tvätt Anna. Jag kan tänka mig att det skapas musik i takt med älvens framfart :)

      Radera
  14. Vilken underbar berättelse. Men heja tvätterskan vid Volga! Det där hovlivet är ändå inget att stå efter. Intriger, avundsjuka, ohälsosamma vanor... Nej tacka vet jag att hänga tvätt! Och vad vackert du hänger. När jag hänger mycket tvätt ser det mer ut som om jag hässjat den. Ska försöka bättra mig på den punkten, med dina fina hängningar som förebild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      Ja, förmodligen så är det mera hälsosamt och mycket trevligare att ligga på knä vid Volgas strand och skölja tvätt än att befinna sig mitt i det intriganta franska hovlivet. Så är det ju. Var det ju...
      Hässjad tvätthängning. Låter mycket intressant. En konstinstallation som du kanske vill visa för omvärlden någon gång?

      Radera
  15. Vilken fantastisk berättelse! Jag skulle nog inte heller passa in i det franska hovlivet (nä, inte i det svenska heller :))
    Jag känner ibland att jag är född i fel tid, men vet inte riktigt i vilken epok jag skulle känna mig mest hemma i...
    Visst är det härligt att kunna hänga tvätten utomhus ... underbart att bädda med lakan som torkat i sol och vind ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite grann dinosaurie känner jag mig som ibland i det här livet. Troligen har det dock med den s.k. utvecklingen att göra, den går så fort.
      Nej, inget hovliv för min del heller. Helt malplacerad skulle jag vara. Eventuellt som trädgårdsarbetare i slottsträdgården kunde fungera.
      Ja, att hänga tvätt ute är en fröjd och att snusa på sommardoften just innan man somnar gör ju att man drömmer vackert också :)

      Radera
  16. Ja, vem vet. Jag tror på reinkarnation men såklart blir man misstänksam mot dem som tycks ha varit de mest världskända... Jag har inte levt i det franska hovet vad jag vet. Ej heller tror jag att vi tvättade tillsammans, även om man säkert har hunnit ha många olika sysslor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör ju jag också men jag har lite svårt att tro på kändiskloningen, lite väl fantasifullt känns det som.
      Är du säker på att du inte låg där på stranden en bit ifrån mig Annukka? ;)

      Radera