Gravar,murar och utsiktstorn

   ( Man kan klicka bilderna större)
     Här och här kan man också läsa om vår vandring på Prästö.

   Vi diskuterade någonting så intensivt där vi vandrade
   att vi plötsligt märkte att vi höll på att gå förbi
   gravplatserna, som vi visste att fanns och som vi var på väg till
   Så det var bara att vända och gå tillbaka igen och börja där man ska börja.....


                      

   Så här ser det ut på en del av vandringsleden
   Mellan gravgårdarna går en bred välskött lång gräsmatte-väg
   Man går tyst på gräsmatta
  

   Så tyst att rådjuret med killingar tydligen inte märkte oss när vi tassade förbi
   ( bättre bild kunde inte åstadkommas)
   Geten var fullt upptagen med sina småttingar

   Så bra de har det i det djupa gräset, bland gravar och stenmurar
   Vi försökte obemärkta ta oss förbi och vi tror att vi lyckades


    Från den breda gräsmattevägen finns det ingångar/grindar till de olika gravplatserna
    På den romersk-katolska har man klippt en gång att vandra på till de två gravar som har återfunnits
    Församlingen hade en egen kyrka i Bomarsund.
    Till församlingen hörde huvudsakligen polacker, vilka tjänstgjorde
    i den ryska garnisonen.

    Troligen var en del av dem ursprungligen fångar som tagits under det polska
    upproret mot Ryssland 1830-31 och vilka användes vid fästningsbygget.
    Hur stort det polska inslaget i Bomarsund var är ej känt
    Minst fem gravstenar har funnits här men endast två har återfunnits



   Murarna är breda och rätt höga.
   För min egen del funderar jag på varför man har anlagt en
   så stor gravplats för så få?

   Räknade man med att flera skulle få sin sista vila här men att
   anfallet år 1854 satte krokben för de planerna?
   Om man hade en egen kyrka i Bomarsund
   och en församling så borde de ha varit många, många fler

   Vi gick aldrig in på gravgården...
   men på håll via zoomen kunde jag läsa att lilla Nikolaj vilade där
   under sommarblommorna som vajade för vinden


   Det låter kanske lite märkligt eller kanske inte alls....
   men vid det här laget började vi bli gravtrötta....(trötta på gravar)
   De är ju  trots allt rätt så många

   Vi gick över en modernare gravplats (början av 1900-talet)
   där jag särskilt lade märke till sädesärlan som satt på gravstenen

  


    En utmärkt genväg över muren till nästa mur tog vi, där vi åter hamnade på en gravplats
   


   Efter den tog vi vägen in i skogen.....



   där vi kunde konstatera att vi inte behöver odla svarta vinbär själva, egentligen, för det växer hur mycket
   som helst av den varan på Prästö. Nästan överallt.



    En stund senare började vägen gå uppåt eller uffrö som min mormor sade
    Lite grann klätterkänsla fick vi båda två



    Landskapet har byggt en fin trappa som man kan gå i, vilken vi genast tog oss an som alternativ
    till bergsklättring...


  En stund senare lade Uffe käppen ifrån sig och vi gick lite högre upp ....



    i tornet på berget


   Utsikten är inte fy skam precis. Vi satte oss ner  för att bara vara en stund


    och för att titta oss omkring åt alla håll och kanter
    En liten stund senare klättrade vi ner igen och tog oss ner för berget på slingriga stigar
    för att så småningom hitta bilen

  

    Den var grön när vi lämnade den men gulpudrad när vi kom tillbaka
    Granen vi stod vid hade gjort allt för att pollinera Virtanen (bilen)
    Så kan det gå och vi fick oss ett glatt skratt
    Efter en del försök att få vindrutan så pass ren att vi inte utgjorde en direkt trafikfara,
    tog vi oss hemåt efter en härlig vandringsdag på Prästö

    Tack alla ni som har varit med på vandringen!
    Idag firar Åland sin självstyrelsedag.
    Nu har vi inte långt kvar till hundraårsdagen, nedräkningen kan börja.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Karin sa…
Grattis på självstyredagen! Och tack för en vindlande, hisnande vacker vandring!
Tack!
Tack för att du kom med! :)
Anki sa…
Tack för ännu en fin etapp på er vandring! Så bra med trappor att gå i, istället för att klättra i oländig terräng! fantastisk utsikt där från tornet! Mest barn begravda där vid den ortodoxa begravningsplatsen ... undrar vad som hände syskonen Kuptschikov...
Ett lite försenat Gratulerar med dagen! - som de säger i Norge :)
Önskar dig och Uffe en fin helg!
Kram
Trapporna är välkomna just där. Tror nog att leden inte skulle gås av så många om de inte hade byggt dem där.
Jag konstaterade att det var många barn som begravdes överlag, på alla begravningsplatserna vi besökte, men det gick ju både tyfus och difteri på den tiden. Hela familjer gick åt. Hårda tider på många sätt. Förmodligen var det så syskonen Kuptschikov också dog
Tack! Önskar dig och din make detsamma!
Kram
Annika sa…
Det var minsann en vacker vandring mellan gravplatser. Så speciellt. Där skulle jag gärna vandra också. Det är något mkt speciellt med gravplatser.
Vacker och välskött led också, och det är ju en fröjd!
Uffe och du är fantastiska. Och ni ska väl ge er ut igen i helgen? Härligt.
Grattis med dagen, säger jag också :-)
Kramar och trevlig helg!!!
Den här årstiden är det extravackert förstås.
Hela leden vi vandrade var väldigt bra utmärkt, beroende på var man gick, träden var märkta, det finns pålar och stenar så det är verkligen svårt att gå vilse och vid gravgårdarna hade de gjort genomgången extra fin och mjuk.
Ja, vi sitter faktiskt och planerar helgens vandring. Lite längre den här gången än förra :) Nu hoppas vi på uppehållsväder, det regnar på sina håll på ön.
Tack Annika!
Önskar detsamma!
Kramar!
Härligt reportage! Hälsa Uffe att han är en beundransvärd kämpe!
Tack Eivor!
Jag hälsar givetvis! :)
Veiken sa…
Jag måste bara säga att jag tycker dina bilder är underbara.Njuter! En duktig fotograf och en bra kamera. Vilken kamera jobbar du med?? Kram
Tack! :)

Jag har en Lumix kompakt kamera med superzoom. F 2.8 med Leica-objektiv. Vi har båda två likadana kameror och är helnöjda med dem. Lätt att ha med sig i band runt halsen.
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio