tisdag 24 maj 2016

Ofrivillig frånvaro


När datorn kraschar utan den minsta förvarning så blir näsan extra lång....
Till all lycka så finns det nya i affären så nu är ordningen nästan återställd igen efter ett antal dagar
Det tar tid att få programmen på plats på det sätt som det var innan
min f.d. Dell blixtrade till och lade av.
Det slog faktiskt lågor ut ur den under skrivbordet
Så här går det så vilt till att det luktar bränt


All mejlkonversation är ett minne blott.
Det gick för mejlen som för Fribergs gurkorna, som ett talesätt är på Åland, när något går riktigt galet...
Nå, värre saker kan hända, det är trots allt bara materiella saker det handlar om
och jag säkerhetskopierar det mesta....må så vara att plånboken blev tunnare än vanligt.


Snopet känns det när man plötsligt är frånkopplad den digitala verkligheten
Konstigt nog så fungerar världen och livet ändå, man får faktiskt rätt mycket gjort
när man inte sitter vid datorn. Ett konstaterande bara

Snart, snart är trädgårdslandet fixat och klart....för tillfället, snart ska det rensas ogräs
Annars går livet sin gilla gång. När det inte handlar om trädgård och förberedelser
inför säsongöppningen efter midsommar,  eller om Uffes fysio- och ergoterapi,
så tar vi oss ut på olika vandringsleder och stigar
allt för att förbättra hälsan för Uffe (indirekt så får jag också min behövliga beskärda del förstås)

Bondpionen växer så det knakar. Hoppas den inte knäcker stolen

I söndags drog vi  iväg till Kastelholm och Smakbyn för att invänta Ordodlaren
Våra planer var att vi skulle träffas, Märtha och jag. 
Det galna i sammanhanget är att jag hade all information om tider, telefonnummer osv
i datorn som kraschade så där stod jag med häpnadens finger i förvåningens mun men
skam den som ger sig, försöka duger som det heter så vi gav oss iväg med en liten
tomatplanta vid namnet Wilma som skulle överräckas när vi träffade varandra.

Vy från Smakbyn med Kastelholms slott rakt framför oss där vi satt och väntade

Det lyckades inte. Jag var troligen helt ute och cyklade vad gäller klockslaget
Vi väntade och väntade...och sedan väntade vi inte längre, för Uffe behövde vandra
Så vi drog iväg till Stornäset och skogstigen/strandstigen


  Stigarna förde oss både upp och ner, längs stränder och högre upp i skogen
  En fin upplevelse på många sätt




   På väg till Storholmsstugan, som man kan välja att gå förbi om man önskar, men varför 
   skulle man önska det ?


    I den här stugan bodde syskonparet August och Lovisa Nordberg från Brändö när de fiskade strömming
    på 20-talet. Kastelholmsnejdens byalag har rustat upp kojan så den som känner för det kan stanna till
    och bara vara, kanske grilla något eller så...
    De är duktiga i Sund kan man konstatera
  

Tandrot
 Efter en skön vandring så tog vi en liten avstickare till Smakbyn igen men ingen Märtha syntes så långt
 ögat nådde. Så förargligt det kändes att vara så nära men ändå inte
 Fönstertomaten Wilma fick komma med hem igen


  Här hemma väntade Nysan och hennes kompisar på oss
  Vi lever i sanning ett ekorrderligt liv just nu :)

 pst. Bloggen ser inte ut som den brukar se ut. Jag har inte lyckats få den som jag vill ännu, men förhoppningsvis så får jag ordning även på den. Klickar man på bilderna så får man dem större. 

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

26 kommentarer:

  1. Jaa-a, så kan det gå... Jag inväntade dig faktiskt.... Skriver mera i ett mail inom kort. Konstaterade att jag har varit "alltför" många gånger på Åland under de senaste två åren, att jag troligtvis tar en paus nu. Men man vet ju aldrig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typik, som Nalle Puh sade...men tomatfrön kan jag alltid sända dig när det blir dags. Vi gick troligen om varandra. Vi var där till lite efter elva och vid ett-tiden. Nya tag en annan gång när du känner för Åland igen :). Mitt i allt så kommer jag åt dig håll. Man vet ju aldrig...

      Radera
  2. Men så oturligt att datorn havererade. Låter farligt att det till och med luktade bränt.
    Vilken osis att ni gick om varandra eller vad som nu hände. Kanske ni var i en "time warp". :)
    De där stolarna med pioner är verkligen härliga.
    Talgoxen och ekorren passar ihop. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad som egentligen var orsaken till haveriet kan man undra på. Hela nätverket kraschad på ett kick så det bara rök om det.
      Tur att det inte hände när vi var borta. Jag tänker förstås på eventuell brand eller så. Det slog gnistor ur den och smällde hårt.
      Ja, det var verkligen synd att jag missade Ordodlaren, harmar som bara den. Vi var nog i en time warp.
      Kramar!

      Radera
  3. Det är trots allt världsliga saker när datorn kraschar, men ack, så irriterande. Härliga naturbilder hos dig som vanligt. Den där pionen går inte av för hackor! Man kan nästan tro att du regisserat talgoxen och ekorren. Vilken bild! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är världsligt men förargligt när det händer. Så beroende man har blivit....det märks när man är utan dator.
      Snart kommer pionen att blomma, ja, vi har flera pioner, men den på bilden är störst, dock inte äldst men den har bra med näringsrik jord runt rötterna.
      Ekorren och talgoxen tittade på mig när jag stod på trappan och just hade tagit av mig stövlarna. De tyckte nog att jag störde. Turligt nog så hade jag kameran med mig.
      Kram

      Radera
  4. Bra att du sa det där om mejlen. Jag ska säkerhetskopiera några som jag inte vill bli av med. Alla mina bilder skickar jag över till Kent så det skulle inte bli katastrof om min dator pajade.
    Underbara blom- och fågelbilder du visar!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vill man ha mejlen kvar så är det klokt att säkerhetskopiera dem. Absolut.
      Resten var säkerhetskopierat på extern hårddisk.
      Tack Ingrid!
      Kram!

      Radera
  5. Ibland kan det kanske vara bra att bli påmind om att det finns ett liv utan internettillgång, fast det är ju bättre om den kunskapen sker frivilligt ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja absolut, men frågan är om man inser det utan att bli påmind på det här sättet. Det är ju beroendeframkallande, detta med datorer och andra digitala ting.

      Radera
  6. Så underbara bilder, igen!!!
    Fy, vad tråkigt och jobbigt när datorn kraschar! Vill inte ens tänka tanken.
    Kul att du träffar Ordodlaren, vi har också kontakt, fast bara genom våra bloggar. Hälsa!
    Ha det bra Uffe och du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Datorer tycks ha en livstid som räcker garantitiden ut. Undrar ibland om de är programmerade att krascha just efter det ? :)
      Jag har tyvärr inte träffat Ordodlaren ännu, jag missade henne ledsamt nog. Tillsvidare har vi kontakt på samma sätt.
      Tack Lena, jag hälsar, fast jag tror att hon säkert läser din hälsning. Vi ska ha det så bra som vi kan. Detsamma till er i Wales också!

      Radera
  7. Hej Karin!
    Så roligt att du skriver lite nu igen. Fasiken, det är hemskt när datorer kraschar. USCH. Och med lite otur kan man ju förlora rubbet. Bilderna är det absolut värsta att förlora, i mitt tycke. Försöker att spara och lägga på externa hårddiskar.
    En ny pigg dator är det alltid kul att ha, förstås. Men det ska vara självvalt, inte via en krasch.
    Så synd att ni gick förbi varandra, trist. Men förhoppningsvis ses ni igen.
    Jag är så glad att ni kommer ut på vandringar och prommisar. Ni som är sådana vandrare, både du och Uffe. En lisa för era själar.
    SÅ fina bilder du visar i dagens inlägg.
    Stora kramar från mig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir lite sporadiskt detta med mitt skrivande fast nu var det verkligen ofrivillig frånvaro.
      Min gamla dator var inte ens gammal, men garantitiden hade gått ut. Typiskt eller hur? Vad som är orsaken till totalhaveriet vet vi inte. Jag lade på datorn, hörde att den inte gick igång som den skulle, försökte stänga av den och då small den. Hårt och blixtrande så strömmen gick. Blixt och dunder, rök och bränd lukt.
      Det är livsviktigt för Uffe att vandra...det betyder mycket för hans motorik som sakta kommer igen, förutom all terapi han får.
      Tack snälla!
      Stora kramar till dig med!

      Radera
  8. Så trist när datorn havererade. Men då får man gilla läget och då brukar jag inse att oj vad beroende man är av uppkopplingar. Ha en fin tid nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är alltid trist med haverier men även lärorikt. Så många gånger som jag gick till datorbordet bara för att inse att jag inte hade någon dator. Beroendet gjorde sig påmint många gånger om under dagarna utan dator. Tack detsamma Katta!

      Radera
  9. Inte trevligt när yttervärlden försvinner ,här är det bara bråttom så det är svårt att hinna med datorvärlden .Hoppas allt går bra ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är inte det men när den försvinner så uppstår de gamla världarna som också känns igen. Plötsligt får man tid att göra sådant man inte har gjort på ett tag. Därmed inte sagt att jag vill att datorn kraschar, men jag inser att jag har skaffat mig ett visst beroende.
      Skynda långsamt, simma lugnt om du förmår. Förstår att du har mycket att stå i med just nu.
      Ja, tack det löper på riktigt bra.
      Kram

      Radera
  10. Såvitt jag kan se är bloggen sig lik på det mest proffsiga och snyggdesignade sätt! Och så bilderna, som vanligt ännu bättre än vanligt.

    Men ack vad bräckligt det är med dessa händiga datorer. Jag kör dubbelt. I stället för back-up (nej UTÖVER backup) ha jag två datorer som gör samma saker. Pajar den ena finns den andra. Väldigt mycket hängslen och livrem, ja. Man det känns i alla fall tryggt på något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Karin! På min egen sida ser den annorlunda ut...men i Uffes dator ser den ut som den ska.
      Ja, bräckligt är nog bara förnamnet. Uffe tror att det programmeras in en krasch efter att garantitiden är över :)
      Jag har till all lycka en extern hårddisk där jag sparar allt riktigt viktigt, som bokföring osv. Och så har Uffe samma sak i sin dator så här har vi också både hängsel och livrem på. Men trots det så blir det extrajobb att få allt återställt. Nå, nu ska det förhoppningsvis inte krascha någonting på ett tag.

      Radera
  11. Uffes konspirationsteori kanske stämmer - att en krasch är programmerad att ske lagom när garantitiden gått ut! Jämför med glödlamporna som man faktiskt gjorde kortlivade med flit för att kunna sälja fler! Det lär finnas nån gammal lampa från den allra första tiden som ännu lyser efter 100 år eller så.
    Vår allra första mac - en sån som numera står på museum - från 1980-talet funkar fortfarande helt klanderfritt. Alltså så som den är avsedd att funka, inte som vi vill ha det numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Onekligen får man den känslan vad gäller många el-prylar. Tänker på vitvarorna också...
      Ett försäljningsargument från fabrikshåll kanhända ? Skulle inte alls förvåna mig.

      Radera
  12. Trist med datorer som krånglar ... ännu värre med totalhaveri! Man blir så medveten om hur sårbara vi är - ja, hela samhället är när det strular med det tekniska. Bra att du har olika back up och att du nu har en ny dator :)
    Skönt att det går framåt med Uffes rehabilitering också!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både livet och också all teknik i det är skört. Och kanske det sist och slutligen är precis så det ska vara? Ingenting är självklart.
      Ja, det är skönt i kubik att det går framåt med Uffes hälsa.
      Ha det gott du med Anki!
      Kram

      Radera
  13. Oj,oj - en dator som kraschar! Man kan hålla sig för skratt i såna lägen! Visst är det ett I-landsproblem, men inte roligt i alla fall!
    Jag får nog backa upp lite bilder nu känner jag! Ha det jättebäst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fördelen med att berätta om sin egen krasch är att andra tänker till. Så brukar jag också göra när jag läser om någon annans krasch. Därför hade jag i stort sett allting sparat. Bara e:posten for iväg till himlarna eller var nu mejlen tar vägen när de tar vägen ;) ? Ha detsamma! Jättebäst!

      Radera