måndag 9 maj 2016

I hänryckning.....

har vi vandrat några timmar varje dag alltsedan Kristi Himmelfärdsdag
Vilken helg det har varit väderleksmässigt!

Eftersom Uffe har haft "ledigt" från sin fysio- och ergoterapi
några dagar i rad har vi istället ägnat oss åt att vandra
Något som är högst nödvändigt för att väcka den delen av Uffes kropp,
som slogs ut när stroken kom som ett brev på posten för dryga sex veckor sedan

Vi har varit till Ramsholmen, ett naturreservat i Jomala kommun men som
Ålands Landskapsregering har ansvaret för.



    Det är som att vandra i ett vitsippsparadis men också annat växer där
   

    Gulsippor lyser upp i små bestånd både här och där bland alla vitsippor


    Vätterosen sticker upp bland allt det blommiga och gröna, inte så vanliga men dock



    Nunneörten håller den blålila färgens hov när blåsippan har blommat ut


    Humlorna tycktes gilla nunneörten speciellt mycket. Det såg nästan komiskt ut när "bombus
    bombus" satte sig ner på den sköra blomman. Vipp så föll både blomma och humla ner bland
    bladen...på bilden är det ramslöken som fångar upp hela "paketet".


   I år tycks det vara ett påfågelöga-år. Så många sådana som vi har sett den senaste månaden
   Den här årstiden är det övervintrarna som syns, därför är de smått malätna utseendemässigt
   men väldigt vackra ändå.




   Hasseln är det mest förhärskande trädslaget på Ramsholmen


   Vi hade kaffe med oss och åt surbrödssmörgåsar till....
  



   Utsikten kunde vi absolut inte klaga på
 
   Vi har också varit till Prästgårdsnäset i Finström och till Nåtö Naturstig
   förutom de skogsvandringar vi har gått i närheten av vårt hem.
   Jag har förstås en hel del bilder även från dessa vandringar som jag återkommer till...

   Som ni förstår har det varit fullt upp för vår del att göra så litet som möjligt
   Vi har ägnat dagarna till att vara lata men även att rehabilitera framför allt Uffe,
   fastän vi konstaterade att jag också får en släng av sleven samtidigt.
   Jag lär mig att bara vara så som jag aldrig förr
   har bara varit och vet ni, jag har fått blodad tand....
   Så intet ont som inte har något gott med sig

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

   

34 kommentarer:

  1. Åhh. Vilka fantastiska bilder du bjuder på och vad långt grönskan kommit till dig. Det ser fräscht ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här har det fullkomligt exploderat på grund av den ihållande värmen. Midsommarblommorna är redan på gång. Vitsipporna har blommat ut till inkommande helg, så det blir till att rappa på medan tider är :)

      Radera
  2. Fröjd och frid att vandra - två på samma väg och sipporna kantar tillsammans med smådjurens glans i lyckan fanns! Livet fortsätter och ändå är det nytt. Galet som för gott med sig, så sant! Det finns så mycket godhet och ledighetens fria höjder nås!
    Kram och tumme upp till pettassarna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Ordmästarinnan Tove har skrivit så vackert om det vackra.
      Tack snälla du!
      Kramar från pettassarna!

      Radera
  3. Aldrig smakar väl kaffetåren så gott som ute i Guds fria natur.
    Fridens liljor på er!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är kaffetåren som allra bäst!
      Utan undantag! :)
      Fridens bästa herr Rabarberpolis! Hälsa Maria!

      Radera
  4. Vilken underbar natur för rehabilitering. Vi behöver nog alla lite av den varan, men det blir liksom aldrig av när allt bara flyter på. Det är en lisa för både kropp och själ att få vistas i naturen. Tänk vilken lyx att få bo så nära. Varma kramar från mig i Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt Gunnel!
      Det är tyvärr så att inte har vi tagit oss ut på det här sättet tidigare som vi gör nu. Ibland, men inte särskilt ofta.
      Nu gör vi allt det som vi inte gjort tidigare och det som vi kan göra utgående från Uffes horisont och livsvillkor för tillfället.
      Varma kramar till dig också över havet!

      Radera
  5. Men vad vackert. Perfekt med en sådan vandring för kropp och själ, och sen det underbara vädret därtill.
    OCH sen fikar ni med världens godaste bröd ser jag!! MUMS!
    Uffe, det är han som går där, visst? DET är ju otroligt vilken återhämtning han gjort. WOW!!
    jag är djupt impad av honom.
    Superfina bilder. Skickar stora kramar till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu lever vi i den allra vackraste tiden Annika! Men så säger jag förstås alltid :) fast den här är så ny och fräsch, uppiggande...
      Ja, jag har varit lat och inte bakat så då blir det Reisumies, det bästa när jag inte bakar själv. Smakar alltid lika bra! Det riktiga, inte det med malt och socker i, som de också har nu för tiden.
      Ja, det är Uffe som går. Han är en kämpe av guds nåde, jag lovar. Han tränar så mycket han får och kan, det finns gränser även för detta. Återhämtningen är lika viktig, så här balanseras det mellan träning och att bara vara eller så sover han. Hjärnan behöver sin tid.
      Tack Annika, stora kramar till dig med!

      Radera
  6. Helt ljuvliga bilder du har här. Era vandringar i så härlig natur gör säkert gott för både kropp o själ.
    Min väninna som dog för tio år sen brukade säga att jag borde komma till Åland någon vår för då är det massor med härliga vårblommor. Jag var på besök flera gånger men aldrig någon vår. Borde ha gjort slag i saken för detta ångrar jag verkligen. Man har ju inga förnimmelser om hur livet tar sina svängar.
    Ha det bra och fortsatt njuta av att även bara vara för detta är minsann svårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är naturen ljuvlig, verkligen när den är som allra bäst.
      Våren här är VÅR. Vägkanterna är vita av sippor, hagarna fulla av blommor. Nu är det fint.
      Nej, man har ingen förnimmelse, livet är och man får ta det som det kommer. Men mitt i allt så har du möjlighet att komma hit en vår när den är som allra bäst.
      Ha det bra du med på bästa sätt. :)

      Radera
  7. Men åh så underbart verkligen njutningsfull miljö ,kanske får jag komma dit någon vår också.Nu har det kommit in en Ålandsresa i vår plan på framtiden i juli närmare bestämt kanske det blir av ,säger kanske för man vet ju aldrig vad som kan hända .Min mans syster flyttar tillbaka dit efter jag tror det är 15 års bortavaro ,hon har sin lägenhet kvar på skrakvägen .Så då kanske vi träffas ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Juli är också fin men på annat sätt, förstås.
      Du har helt rätt, det är bäst att inte lova för mycket men roligt är det om du har möjlighet att komma till Åland.
      Vi får hoppas på att vi får träffas då.
      Kram
      Karin

      Radera
  8. Så underbart vackert! Många kramar till er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annukka!
      Kramar kommer tillbaka till er! :)

      Radera
  9. Underbara vårbilder! Njut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena! Jag njuter, vi njuter så mycket vi kan och orkar :)

      Radera
  10. Du har ettbra öga för att se vad som ska fångas på bild! Det låter lovande att även du far väl av rehabiliteringen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två flugor i en smäll som det heter.
      Helt rätt så lär jag mig jag också att det lite lugnare :)

      Radera
  11. Men vad våren och försommaren har kommit till er, och en härlig utflykt fick ni, och det är ni så väl värda ni som alltid gnott och jobbat så den här årstiden.
    Hoppas att det går framåt med gubben din, även om det tar tid, och att ni njuter av tiden tillsammans i naturen, men det vet jag ju att ni kan.
    Ni har ju alltid levt med naturen...ja så länge jag känt er genom bloggen.

    Kramar från Rantamor å Rantafar....som ser hockey ikväll.
    Och rackarns att inte Finlands mellolåt kom till final igår !!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har haft mera eller mindre sommarväder några dagar i rad. Nu har det däremot varit frost på sina ställen senaste natt, så våren har normaliserat sig.
      Ja, vi kan njuta och vi gör det. Naturen är A och O för oss. Där hittar man kraften
      Jag har missat att Finlands mellolåt inte kom med. Så synd. Men så är reglerna. Kramar till er båda från oss båda. Uffe har också tittat på ishockey av och till....inte jag :)

      Radera
  12. Om det nu är så att det ska rehabbas har jag svårt att tänka mig bättre omgivningar – eller ett bättre team än ni två! Härliga bilder, fint att det går framåt, både med våren och sommaren och med rehabbet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rehabba, vilket ljuvligt verb du använder Karin. Bättre omgivningar kan man inte tänka sig, nu prunkar världen runt omkring oss. Allt gott till dig också Karin och din familj!

      Radera
  13. Att bara vara... Tänk att man ska behöva träna sig på det men så är det verkligen. Bara vara är SÅ viktigt. Vilken mängd av små naturskatter du visar upp! Det kallar jag ett tvättäkta skatteparadis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här vandrar vi i vårt tvättäkta skatteparadis. Ett paradis som alla ålänningar skattar för också :) och de slantarna används på bästa sätt. Folk älskar våra naturskyddsområden.
      Att bara vara är svårt, åtminstone för mig som alltid brukar ha någonting för händer att göra. Men man kan ju vara då också förstås

      Radera
  14. Vilka härliga utflykter ni kan ta nu. Naturen i sig kan nog hjälpa till en hel del att läka både kropp och själ när den är så vacker som den är nu.

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Maidi! Naturen är en kraftkälla på så många sätt.
      Hoppas att allt är bra med dig själv också!

      Kram
      Karin

      Radera
  15. Fina foton som vanligt, tack! Vi har gulsippa här - tack vare dig vet jag nu att de heter Gulsippa!! Vid en schersmin växer både blå- vit- och gulsippa! (Varför har jag inte fotat - i morse snöade det - igår +22 - får se om de överlevt!)Hälsningar från dalarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det kan man kalla omväxlande väderlek. Från + 22 till snö.
      Förhoppningsvis så har alla sippor i olika färg klarat sig. De brukar vara tåliga men....
      Hälsningar till dig, hoppas du har det bra!
      Karin

      Radera
  16. Otroligt fina naturbilder. Jag njuter. Dessutom ser jag att allt går i rätt riktning för din man vilket gläder mig! Glad Pingst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Veiken!
      Ja, det går framåt, sakta men säkert. :)
      Glad Pingst önskar jag dig också!

      Radera
  17. Fina bilder och många kommentarer! Och visst....jättebra för dig också att varva ner. Min dotter, som alltid har jäktat, säger att hon nästan börjar vänja sig vid den långsammare takten nu. Hon har försiktigt börjat att rida (bra balansträning) och det har hon inte hunnit med ordentligt på flera år. Hon har varit hos oss en vecka och jag oroar mig förstås som alla hönsmammor. När hon blir trött vinglar hon lite mera och då går jag nära intill som en skyddsängel. Hon blir säkert irriterad på det men det skiter jag högaktningsfullt i.
    Kram från Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin!
      Jag tror att det är ytterst viktigt att skyddsänglar högaktningsfullt skiter i dylik irritation. Det är högst nödvändigt att finnas till när balansen inte är vad den ska vara, i all synnerhet när tröttheten träder in. Om Uffe faller har han väldigt svårt att ta sig upp på egen hand/vänsterhand.
      Ja, det är både nyttigt och bra för min egen del att varva ner...tålamodsprövande ibland, men även tålamodet behöver tränas.
      Kram
      Karin

      Radera