fredag 27 maj 2016

Hur tänkte jag här då?

Jag förmodar att det händer oss alla som fotograferar och som bloggar
Man tar bilder av lite dittan, lite dattan och i det förevigande ögonblicket vet man förstås exakt vad man ska ha dem till, på vilket sätt,
vad man ska skriva om dem och i vilket sammanhang de ska användas 
(klicka på bilderna för att få se dem i större format)



Så går några veckor, ja månader
Jaha, hur tänkte jag egentligen
Blev jag bara så glad av husfärgen och 
av att mannen utanför målade stolar? 
Det var i alla fall en söndagskväll, det minns jag, där jag satt på 
balkongen femton våningar högre upp




Följande dag, måndag, väntade hundarna på att husfolket skulle komma hem....Nej, de satt inte där hela dagen, de hade en stor gård att vistas på
men med jämna mellanrum gick de till dörren och ville in. De väntade troget...
och när husse och matte äntligen kom så blev det bokstavligt talat jubel i hundkojan




 Nej, det här är inte ens en idé för Strömsö.....men bild tog jag
 Kanske jag ger någon en idé i alla fall ? :)



  Det fanns en tennisbana mellan alla hus och byggen där vi bodde 
 Varje kväll spelade skolbarnen med varandra och ibland också 
 några vuxna som hyrde lägenhet i huset bredvid oss.



 
Redan vid sjutiden mörknade det, vid åtta var det mörkt.
Jag har tydligen fångat ett fartyg på bild.
Mitt i bilden stävar det framåt i natten. 

Jag överraskar mig själv med den här bilden.
Jag visste inte att det fanns så många olika ting i kvällsmörkret, 

det var terassen som drog mina blickar till sig från början,
den jag ville få med på bild
men så mycket annat som också fastnad



  Som vanligt fascinerar eldragningar och kablar. Vårt EU är olika från land
  till land. I Spanien, på Teneriffa gör man så här. Lägger kabelrullarna
  snyggt på taket. Behövs det så kanske tanken är att man rullar ut lite till?
  Vad vet jag? Vi har de flesta av våra kablar nergrävda i jorden



      Jag kan inte många ord spanska men är så gott som säker på 
      att man hövligt ber folk om att fimpa cigaretten i krukan.


  Här gick vi förbi en dag och tänkte spontant på Café Tsarevna i Eckerö
  och på Tessa vars företag heter The mad hatters



  En skylt vi log åt




   Här fick jag lite roligt, tänkte att det var en häxa med kvast som 
   hade kommit på andra tankar mitt i allt och gjorde ett besök i kyrkan
   Naturligtvis så är sanningen en annan.....
  

  
  Gammalt och nytt, inget i användning.
 

   Ja, varför har jag tagit den här bilden? Kanske jag tänkte stilleben? 




   Vägen var stängd men skylten slängd så vägen var öppen. Vi gick där
   och inte bara vi...Så plikttrogna och laglydiga vi är på våra breddgrader.
   Det skulle ju inte ens falla oss in att göra på det sättet här 
   Eventuellt skulle vi gå runt avspärrningen. Troligen :)
 
  Vid busshållplatsen en tidig morgon tänkte vi plötsligt på Geta där vi bor
  permanent....
 

  Bilen vi hyrde en vecka för en väldigt billig slant. Om jag minns rät
  så betalade vi 87 € för hela paketet inkl. försäkring
  Jag fick dessutom ett örhänge med en Teneriffapärla i.   
  (Marknadsföring förstås, vi måste till smyckesaffären för att hämta 
   det andra örhänget, men det var det värt. Dessutom var det på vägen 
   till vårt boende) 
    
  Vi tog bilder ur alla vinklar och vrår för att ha bevis utifall att vi
  skulle bli beskyllda för alla bucklor och skrapor den hade, när vi löste ut den,
  men icke sá Nicke. 
  Uthyrningsfirman tittade inte ens på bilen, log bara och tackade för att vi 
  lämnade den tillbaka.  Vi kunde ha bucklat till den hur mycket som helst
  vi också, utan att de skulle ha brytt sig..... 




   När jag hittade den här bilden funderade jag på ordet hjärnsläpp en stund
   Varför i fridens namn har jag tagit en bild på en glasbehållare
   som tömsett lastbilsflak? Haha...vilken knäpp knäppis jag är.

   Men troligen blev jag bara så glad för den goda servicen
   jag just hade fått när jag kom springandes alltför 
   sent med glasburkar och flaskor till behållaren som redan var på väg
   upp i luften. 
   En rar man i orangea kläder tog hand om dem
   och tackade med en bugning och ett stort leende. 
   Sånt gillar jag! 
      

   En stund senare kom bageribilen....

   Ja, så här kan det bli. Bilder tas och sparas ned för att användas 
   på något sätt utan ett direkt sammanband eller sammanhang
   Nu har jag raderat dem alla men låtit dem leva 
   vidare i ett inlägg på bloggen.
   JO, det kommer mera, helt säkert.
   Det är riktigt roligt att städa i bildarkivet nu och då.   

   Som ni ser så kör man med 30 km:s hastighet på vägarna i Playa Paraiso
   och på många andra ställen på Teneriffa. Här tänker man på turisterna
   som går litet hur som helst, lite hipp som happ, precis som om de är 
   heliga kor i Indien.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska     

26 kommentarer:

  1. Tänk så lika vi bloggare ändå är. Ibland vet jag inte ens var bilderna kommer ifrån! Det är ofta ögonblickets ingivelse. Du har i alla fall toppenfina bilder oavsett hur du tänkte! :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar att vi är rätt så lika i tanken. Man tänker blogg så många gånger :) Det där ska jag skriva om osv..
      Tack snälla du!
      Kram

      Radera
  2. Härlig header, och du är en lysande fotograf.
    Min morfar, må han vila i frid, var en som fotograferade mycket gärna, men kanske inte så bra. Han fotade hellre "döda ting" såsom bilar, bokhyllor med grejer på, och hus, än människor. Den gången han fotade min barndomsfamilj lyckades han få med en bit av oss alla, men inte någons ansikte... nu efteråt tänker jag att den bilden var genialisk, eftersom just så var vår familj. Fast det var inte hans mening, han hade inte sådan djupare förståelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annukka!
      Bättre hellre än inte alls. Det är ungefär som att sjunga fastän man inte kan sjunga, men huvudsaken är att man trivs med det man gör. Du beskriver din morfar så levande. Framför mig kan jag se honom levande. Kanske det var hans omedvetna tanke som gjorde bilden sann. Ibland vet man fast man inte vet, egentligen. Hälsa med dig till Greger! Ha det gott!

      Radera
  3. Visst är det kul med alla de där bilderna man plötsligt hittar och försöker komma ihåg...och, precis som du säger, även om man raderar dem så finns det ju ett sätt att bevara dem ändå - i bloggen.
    Jag kan inte låta bli att fundera över kvastbilden, det kan ju vara en häxa ändå...och frågan är var hon tog vägen under tiden du plåtade...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är kul men man kan ju inte bevara allting till eftervärlden. Hujedamej vad mina barn skulle få mycket att reda upp efter mig annars. Så städa redan nu är nödvändigt. Och på sätt och vis så blir de ju kvar så länge jag låter bloggen leva och inte raderar inlägg.
      Jag känner också på mig att det var en häxa...någonstans. Undrar om jag borde ha tittat i korgen? Eller bakom knuten ?

      Radera
  4. Det var ju riktigt roligt att se bilder som inte är tänkt att bevara det vackra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Ibland blir det humor av det minsta väntade i vardagen

      Radera
  5. Roligt att se dina bilder från lite olika vinklar. Håller med dig om att det var en fin färg på huset. Jag gillar speciellt ditt stilleben!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt sparar man på! :)
      Ja, tänk att ha ett orangefärgat hus! Rätt ovanligt skulle jag tro.
      Tack Ingrid!
      Kram!

      Radera
  6. Underbar header, det glömde jag att skriva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack igen!
      Bondvallmo tror jag att den heter. Det finns så många olika sorters vallmo, men den här är av den gamla sorten som oftast finns i gamla trädgårdar.

      Radera
  7. Mycket välfunna motiv och välmotiverade bilder tycker jag! Mannen på balkongen skulle man ju kunna skriva en novell om! Och färgerna, färgerna…

    Jag räknar med att mina bilder självdör så småningom, och att de som är något att spara på redan finns i de album som jag brukar göra till barn och barnbarn varje år.

    Men precis som du tittar jag igenom en bildhög då och då och förundras över vad jag fotograferat. Eller gläds åt ett och annat fynd som plötsligt blir relevant på nytt, kanske i bloggsammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! :)
      Mycket färger fanns hos den familjen. Deras lilla hus lyste som en stoppsignal i jämförelse med alla andra hus i närheten.

      Ja, vissa bilder går att använda och det är riktigt kul!

      Radera
  8. Javisst är det så att en hel massa fotas för ngn slags användning i framtiden. Sen blir det historier kring bilderna som väckt många minnen. Oftast fotar man ju då man är glad och öppen i sinnelaget. Inte i ilska eller irritation.
    Här trampar jag vidare. Axeln är helt ok och dygnet vill ju aldrig räcka till. Det finns så mycket jag vill göra, säkert samma med dej.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt Lisbet! Man fotar nog så gott som aldrig när man är arg eller irriterad. Då bara som eventuellt bevis för någonting, kan jag tänka mig.
      Så skönt att din axel är ok och precis som du så räcker dygnets timmar inte till. Tur att det kommer nya dygn i öster varje dag :) . Jadå, det är samma sak för min del också, men det jag inte hinner med idag brukar vänta snällt.
      kram till dig med!

      Radera
  9. Kul att se ditt "hopplock" av bilder.
    Ibland tar man bilder och sedan blir de liggande.
    Vilket färgglatt och färgstarkt hus. Kanske dina pionstolar kunde samsas med mannens stolar. ;)
    Tror absolut att det är en häxa med kvst som tagit en paus en stund. Alltid roligt att låta fantasin löpa litet.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag städar ständigt i arkivet. Många, många bilder har gått raka vägen till papperskorgen, raderats och glömts för eviga tider. Ibland funderar jag om man är riktigt klok. Förmodligen inte men det går ju rätt bra ändå.
      Ja, jag tror också att pionstolarna skulle trivas med stolarna som blev målade.
      Tror också att det verkligen var en häxa, när jag tänker efter ;) Det kändes i luften på något sätt...;)
      Kramar!

      Radera
  10. Tänk att jag fick se ett orange hus så här på söndagsmorgonen! Dagen kan inte bli bättre. Jag har också en hel del "knäppa" kort som jag nu i efterhand inte vet varför jag tagit. Skönt och höra att jag inte är ensam om det. Du visar ju att de faktiskt går att använda i ett blogginlägg. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktum så tänkte jag särskilt på dig när jag såg huset. Jag vet ju att du älskar färgen.
      Ja, man har knäppa kort, så är det nog för de flesta skulle jag tro. Tror inte alls att vi är ensamma om det på långa när :)
      Tack Gunnel!
      Kram!

      Radera
  11. Härliga iaktagelsebilder!
    Cenicero betyder helt korrekt askfat.
    Brödbilen gillar min man. Brödmärket är Bimbo och min man tycker att det påminner honom om mej!! Så rolig är han och jag tycker också det är ganska kul eftersom det ger mig en möjlighet att ge igen till honom senare, hi,hi!!!
    Sköt om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Så kan jag ett spanskt ord till då. Man lär så länge man har en lever.
      Haha, Bimbo-Lena. Härligt med humor i relationer! Och nu är det din tur att ge igen.
      Sköt om er ni också! Vi har just varit ute på långvandring. Nu har Uffe nått 6 km:s målet. Långsamt men säkert går vandrandet framåt och han med. Och jag med!

      Radera
  12. Kul med ett lite annorlunda bildsvep. Att tänka tillbaka på varför man tog bilderna.
    Jag har också en del bilder som jag inte riktigt vet varför jag tagit. Men de har aldrig hamnat på min blogg. Lite kul koncept detta av dig, tycker jag!
    Kramar till dig denna sista maj!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annorlunda blir det. Kanske det blir ett koncept mitt i allt? Jag fortsätter städa och hittar de mest märkliga bilder....så jag sparar dem så länge, utifall att det blir ett liknande inlägg igen.
      Kramar till dig med!

      Radera
  13. Bråttom, bråttom. Va!? Är maj månad redan slut. Nu tog jag en stund och tittade tillbaka på alla dina fina bilder och läste berättelserna. Nu ska jag ta en väldigt snabb dusch (pga vattenbristen) och sedan ska jag iväg och träffa en kille som ska filma för en turistapp om Öland. Ja, alltid är det något på gång.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kan du tänka dig! Maj är slut och juni är på gång. Det går undan och under tiden går det undan för både dig och mig också.
      Lycka till med killen och turistappen! Glöm inte att andas ordentligt mellan varven.
      Kram
      Karin

      Radera