tisdag 3 maj 2016

Anarkisternas barnkammare

Ni som har följt min blogg ett längre tag minns kanske att 
vår trädgård med grönsaks- och blomland har tagit sig egna friheter
under flera år.....Den lever sitt eget liv, kan man lugnt säga.
Vi har försökt att följa med i svängarna efter bästa förmåga
Och "samarbetet" har fungerat rätt så bra

Vitsipporna tar sig också friheter hos oss, de finns snart överallt men vi låter dem hållas..

Men det finns förstås gränser.
Nu har jag givit mig i kast med de självsådda
(nåja, fåglar och rådjur har säkert en vinge eller klöv med i spelet)
stockrosorna, digitalisen och ekorrkornen som behagar komma upp
i grönsakslandet,
där jag har tänkt att matlöken ska sättas i år.
Det börjar bli hög tid att få den satt nämligen, jag är sen men som det heter
bättre sent än aldrig.

Det här gjorde ingen människa glad. Det är jag som har börjat ta bort "kantpinnarna", därför ser de ut som om de har fått skörbjugg eller så.....Bondvallmon är det enda som har trivts på den platsen.
Men var skulle jag placera alla plantor?
(nej, här kastas inget, hellre delar jag med mig )
Att slå två flugor i en smäll är en bra melodi
så det s.k. "blomlandet" vid södra väggen (bilden här ovanför)
mellan forsythian och syrenen som jag länge har haft i mina upprustningstankar
grävdes upp (oj, så torrt och eländigt det var)

Morän, renoveringsrester från tiden då taket byttes, plåt, takfilt, spikar, trasiga tegelstenar och en del annat krafs fanns däri. Undra på att det har vuxit dåligt där......
Ofattbart är att det överhuvudtaget har vuxit någonting där alls

Tegelstenarna, de som såg bäst ut, blev återanvända. Resten lades i säck för returdepån
Sopsortering följde, mera vändande av jord, kompost och trädgårdsjord lades ovanpå det
innan jag planterade dit "anarkisterna".
Vattning på det. Mera vattning.
Nu blir det vattning alla dagar tills de har etablerat sig ordentligt.
De förflyttade får se till att de blommar vackert och länge
inkommande sommar. Sedan får vi se om de får stanna där eller om
det ytterligare blir en flytt...
Blomlandet ska få ytterligare vård, en mera hållbar.

Stockrosor, digitalis och ekorrkorn. Det kan bli väldigt vackert

Det är knappast färdigt med det här, fåglar och rådjur fortsätter säkert att så och plantera
på sitt sätt de också. Här blir vi aldrig utan plantor.....
Och det har sin tjusning, absolut.
Det är faktiskt spännande att se vad naturen vill bjuda oss på


Sedan slog jag mig i slang med kvickrot och stackmyror. Jag tror faktiskt att de
är släkt med varandra på något sätt. Kvickroten vill alltid ta sig in bland vinbärsbuskarna
och jag vill alltid ta bort den, varje vår och ibland också på hösten
Jaha, ja, vad har stackmyrorna med det här att göra?

Jo, de anfaller mig från höjderna. Vinbärsbuskarna är fulla av klättrande myror som
kastar sig över mig och biter mig under armarna, på magen, i nacken, ja, överallt.
Jag fäktar på och småsvär, klämmer ihjäl dem som invaderar min kropp.
Det är fullt krig!
De vill inte att jag tar bort kvickroten har jag kommit på....de har en pakt de där
men envis som en oxe är jag så jag stångas på, på mitt sätt därunder buskarna.

Bondpionen har blivit med stol (till höger i bild)

Bondpionen har fått en stol att titta upp ur i år, ja, faktiskt så kommer alla pioner att få
egna stolar. Pionerna blir stora och kraftiga, som buskar,
men när regnet kommer så ligger de utfläkta på marken....
nu hoppas jag att stolarna ska hålla en viss ordning på det i fortsättningen
Stol(l)igt. Javisst, men förhoppningsvis också praktiskt.
Gamla stolar finns det gott om.


Gräsklippet blir naturligtvis gröngödsel. Det bästa av allt
Eftersom Uffe inte kan klippa gräset just nu, så har jag själv fått göra det.
Ja, det gick...men det var svårare än jag trodde.
Och att hålla farten mellan sköldpadda och hare var inte helt enkelt


 Men övning ger färdighet heter det och övning får jag hela sommaren ut

 Uffes fysio- och ergoterapi ger också resultat. Han blir lite, lite bättre för varje dag som går :)

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

24 kommentarer:

  1. Så härliga ideér du har! Att använda stolar som buskstöd...det är 1000 gånger snyggare än de man köper i planthandeln. Dina kvickrötter och stackmyror verkar vara lika ettriga som våra koltrastar. Trädgårdsarbete kan vara mycket varierande. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!

      Jag har tänkt på stolstöd åt pionerna hela vintern men tro inte att jag var först med idén på plan. Man är aldrig först att uppfinna hjulet. Härom dagen såg jag en bild någonstans där man hade samma tanke. Gamla stolar som inte duger till annat duger utmärkt som stöd i trädgården. :) Koltrastar är speciella de också, småettriga och tar gärna över ens ställe om de bara slipper till. Men de är fina också...trädgårdsarbete är varierande, aldrig tråkigt.
      Kram

      Radera
  2. Vilken inspirerande trädgård! Och skönt att höra att det gr åt rätt håll m Uffe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En nästan självlevande trädgård med några handtag från mitt håll nu och då. Passar oss som hand i handske när sommarcaféet öppnar. Den sköter sig nästan själv
      Ja, det går åt rätt håll för Uffe och det känns som en bit av himlen skulle falla ner på oss.

      Radera
  3. håhåjaja och jag säger då det. Självsådda stockrosor... De två fina plantor som jag fått från Pettas vårdar jag ömt, eftersom det är de första stockrosor jag lyckats med någonsin. Men att självsådda stockrosor skulle kunna vara ett problem känns som en lite främmande tanke faktiskt!

    Vilken underbar idé med pionstöd i form av stolar! Praktiskt och dekorativt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så synd att du bor så pass långt härifrån som du gör, för här blir det stockroseplantor som jag gärna delar med mig av. Skönt att de plantor du fick härifrån överlevde och överlever. De har kommit för att stanna, helt säkert. Du vet väl att de egentligen pratar danska, riktigt grötig sådan ? Ursprunget är från Ärön i södra Danmark. Där växer de som häckar så de har att brås på.
      Gamla stolar är praktiska och vackra till mycket.

      Radera
  4. Vilken fiffig idé att använda stolar. :)
    Anarkisterna tror jag klarar sig bra på sina nya platser. Annars vore de ju knappast anarkister. ;)
    Härligt att kunna arbeta och göra i ordning i trädgården.
    Sköldpaddehastighet verkar mycket långsam. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer att gamla stolar blir över...dottern har bidragit till våra stöd i trädgården.
      Ja, du har rätt Anne-Marie, självklart så klarar de sig bra, anarkister som de är.
      Sköldpaddehastigheten står nästan på stället...stampar på
      Kramar!

      Radera
  5. Ja, pioner blir verkligen tunga, och de faller av sin egen tyngd om inte annat. Jag binder upp mina. Stolar var ett nytt drag. Du får ta bilder sen när de blommar! HIHI!!
    Stockrosor, tänk att de kan bli ett problem också ...
    Åh, tänk om jag kunde ta en sådan "klump" av dig.
    Kvickrot och sån skit ska bara bort. Synd att de är så enträgna...gaaahh!!
    OCH så blir jag så glad över att höra att det går framåt med Uffe. Du ska se att du snart blir fena på gräset!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir verkligen "hängiga". Både bondpioner och doftpioner/luktpioner. Jag brukar också binda upp mina men likaväl så lägger de sig när det kommer ett hårt regn. Tar givetvis bilder när de blommar. Uffe tror att de kommer att spränga stolarna. Den som lever får se.
      Du skulle så gärna få en stockrosplanta av mig.
      Förmodligen blir jag en fena på gräsklippning...övning ger färdighet.
      Kramar!

      Radera
  6. Lyser gör det här - benen på jorden och huvudet i himlen - uppfinningsrik, kreativ och ett med naturen i myrornas krig .. myrkrypsvackert och flitighetens glädje.
    Hälsa Uffe!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myrkrypsvackert är nog ett ord som bara du kan hitta på Tove :)
      Härligt! Tack och jag hälsar givetvis åt Uffe!
      Kram

      Radera
  7. Här har du en som inte förstår ett dugg om trädgårdsskötseln. Fast Muminmamma säger ju, att ingenting förutom trädgårdsskötseln är viktigt. Och inte ens det är väldigt viktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Muminmamman är en klok kvinna!
      Men precis som du skriver, inte ens det är väldigt viktigt :)

      Radera
  8. Härligt att höra att allt bara blir bättre och bättre med Uffe!
    Bra stolidé och fina trädgårdsbilder!
    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena,
      ja, det blir bättre, pyttelite hela tiden. :)
      Tack snälla du och det är alltid roligt när du tittar in här.
      Önskar dig detsamma!

      Radera
  9. Vilken skillnad det blev i rabatten :( Jag älskar stockrosor! Ska bli spännande att se när de börjar blomma. Jag har också problem med mina pioner och precis som du säger, när regnet kommer så blir de mer eller mindre förstörda. Jag stöttar mina så gott det går och stolidén är ju strålande, värt ett försök!!
    Ha det fint, kramar Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, med liten manöver blev skillnaden stor och så småningom längre fram ska tegelstenarna bort och annat ska avgränsa landet. Men tillsvidare får det duga.
      Jag antar att det inte räcker helt och hållet med en stol som stöd för pionerna, de blir stora men en liten hjälp tror jag att det blir trots allt. Troligen får jag hjälpa till med att binda upp dem runt stolen också.
      Ha det fint du med Eva!
      Kramar!

      Radera
  10. Hej på er bägge två. Tittar in på din blogg då och då och njuter av alla de fina bilderna och livet som sprätter iväg med både trädgårdsland, vildland och er själva. Härligt att läsa och att tänka på er där på Åland. Själva njuter vi av den svenska solen och värmen som även nu nått våra breddgrader, även om vi dessförinnan fick smaka på både kyla och snöfall efter vår återkomst från Teneriffa. Ha det gott!!!!! Kram från Lena (Ps, postar det under "anonymt". Sist togs mitt inlägg bort när jag postade det under vår gamla hemsidesadress som inte längre finns)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lena (och Martin)
      Vi pratar om er och tänker på er ofta, fastän det vid det här laget känns som väldigt längesedan vi var på Teneriffa. Det har ju hänt så mycket sedan dess. Här har jag fortfarande en del bilder och berättelser som väntar på att bli skrivna från tiden där, men...ja, det kommer nog på något sätt :)
      Nu har vi sommarvärme så det förslår. Vi gör våra vandringar igen, även om mycket kortare med tanke på Uffe. Men han klarar 2 km redan, långsamt, men det är mycket bra med tanke på att det bara är sex veckor sedan stroken.
      Ha det gott ni också, jag skulle gärna komma över till din Keramikveranda men det får vänta ett tag.
      Kramar till er båda från oss båda!

      Radera
  11. Heja hela Pettas-anarkin, med alla fina växter och varelser. Och vad bra att pionerna får sitta fint!

    Men varför välja mellan sköldpadda och hare, undrar jag förstås. Kör hårt. Pettasmarkerna klarar harframfart utan vidare. Heja igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pionerna tycks trivas och har redan med den rådande värmens kraft redan "satt" sig så de hänger över kanten.
      Haha, du skulle se hur jag hänger med som ett konstigt snöre bakom den självgående gräsklipparen som behöver en viss uppstyrning för att gå dit den ska. Jag är glad att häcken är kvar...men övning ska ge färdighet. :)

      Radera
  12. Du gör så fint! Jag beundrar din energi...

    SvaraRadera