söndag 24 april 2016

Jag kommer ihåg


en väninnas berättelse om hur irriterad hon var på sin man
som bara pratade om sitt sjuka ben hela tiden.
Hans värld blev så liten tyckte hon, allt handlade i stort sätt om
det lilla nattduksbordet vid sjukhussängen och om benet.
Han blev påkörd på ett övergångsställe och benet tog rejält stryk,
vilket föranledde lång sjukhusvistelse och lång tid att komma tillbaka....


Ett år senare hamnade hon själv ut för en olycka ( märkligt nog, på samma övergångsställe)
som föranledde en längre tids vistelse på sjukhus och en lång rehabiliteringstid på det.
Då förstod hon...
Världen stannar av på något sätt för en själv och den blir inte större
än den vardag man befinner sig i. Den handlar mycket om det lilla
bordet vid sjukhussängen och om att komma igen.
Allt annat minskar i betydelse


Det handlar förstås mycket om sjukdom just nu här hos oss,
men också om tillfrisknandet, om glädjen och tacksamheten för
att det gick så bra som det gjorde, tanken på hur skört livet är....

Ibland känns allting precis som innan stroken kom...
Jag glömmer bort att Uffe behöver hjälp med att skära
viss mat i mindre bitar, att knyta badrocksskärpet runt hans midja
och liknande saker.
Han kan ju bara använda sin vänsterarm
Vissa saker är svårare än andra, små men betydelsefulla

Det händer att jag försöker göra detsamma, bara för att få förståelse
för hur beroende vi är av båda våra armar, händer, alla kroppsdelar
Så svårt det är och då förstår jag ändå inte fullt ut
Jag kan ta till min högerarm när det inte fungerar med den vänstra


Uffe berättar att det är en märklig känsla
I tanken fungerar armen men att få den att göra som tanken vill
fungerar inte. Den hänger där den hänger
Han säger själv att han får vara med om att födas lite grann på nytt....

Man får nya insikter hela tiden
På rehabiliteringen där Uffe får fys- ergo- och talterapi under
några timmar varje dag ,
ser vi andra som har det betydligt mycket tuffare i sin
tillvaro än vad vi själva har det...
Vi ser unga människor som kämpar för att få sin rörelse tillbaka
Vi ser många som inte kan stiga upp ur sina sängar längre
Vi ser många som är "inlåsta" i sina egna kroppar


För vår del har vi det verkligen jättebra i jämförelse
Uffe tog sin allra första "längre" vandring på ojämn mark igår
Med käpp i vänsterhand, men dock utan rullator
En framgång om något
När vi kom tillbaka efter den 600 meter långa promenaden
var han rejält trött men mycket lycklig...


Idag har det gått ett månvarv sedan det hände
Vilken resa vi har haft sedan dess
Resan fortsätter rätt länge än, men med mycket hoppfullhet i bagaget
Det går bra, så pass bra att läkarna försöker dämpa patienten
lite, lite grann. Han vill så mycket men hjärnan behöver vila,
hitta nya vägar att ta sig fram på när de gamla har blivit skadade.
Det handlar om balans, rörelse och vila i rätt mängd
Hjärnan är verkligen ett sinnrikt organ, den jobbar på i det fördolda
och rättar till där det behöver rättas till
Och den ser också till att patienten blir så trött
att han bara måste lägga sig ner och sova någon timme nu och då.
Den är verkligen kronan på verket, hjärnan.

Det hjärtat är fullt av talar munnen heter det
Jag har påbörjat ett inlägg om en av våra vandringar på Teneriffa i januari
men idag blev det så här i alla fall.
Det känns som om det är 150 år sedan januari
Åter upplever jag att tiden inte finns, att den bara är ett begrepp.
På något sätt.
Ge inte upp hoppet om mig ni som är vana att jag kommer på bloggbesök.
Mitt i allt så kommer jag....att jag kommer är säkert men riktigt när är osäkert


Det finns så många som vill veta, som ringer, mejlar, sänder meddelanden,
brev och ger goda kommentarer här på bloggen
Det betyder mycket, det värmer och ger styrka.

Där har vi också fått nya insikter.
Många som man inte ens har tänkt på
visar omsorg och omtanke och flera av dem som man kanske hade en
förväntan på att skulle göra det har inte alls hört av sig...
de går undan istället.

Nej, det är inget pekfinger alls.
Jag funderar istället på hur jag själv är som medmänniska
Hur fungerar jag själv?
Så var den där spegeln där igen...


Njut fullt ut av livet alla!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

47 kommentarer:

  1. Känslomässigt känner jag igen mig i mycket av det du beskriver. Ulrikas operation gick bra och nu blir det en lång väg tillbaka för henne med. Jag måste erkänna att det är många tankar från när hon var sjuk som barn som nu valsar runt. Som mamma är det svårt att se sitt barn sjukt även om barnet är 47 år. Du skriver så fint om Uffes framsteg. Man blir glad av att läsa det. Jag önskar er allt gott. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så underbart Gunnel att Ulrikas operation gick bra! Mina tankar har funnits hos dig nu och då...jag vet ju. Nu behöver du och de dina många, många styrkekramar. Ett barn är ett barn oavsett hur gammalt det är. Man bär det alltid direkt under sitt hjärta, precis som man gjorde innan det föddes. Så är det bara...
      Tack Gunnel! Jag önskar er allt gott, mycket styrka och mycket framtidstro. Varm kram!

      Radera
  2. Såå himla roligt att läsa att ni nått så långt redan. Visst, många tankar snurrar och vill ut i såna situationer och varför inte, vi behöver påminnas om ett och annat annars ångar vi alla på utan att tänka efter. Fortsatt lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! :)
      Ja, man får en knäpp på näsan ibland och tankarna kommer.
      Ånga på är ett bra uttryck. Någon talade om att gå på räls också...ibland får man stiga av och ställa sig på sidan om ett tag och tänka till, betrakta omvärlden och framför allt omvärdera, prioritera vad som är det allra viktigaste. Ha det gott du med!

      Radera
  3. Det är skönt att ni har varandra i både vått och torrt. Förstår att allt är omtumlande när det blir skarpt läge. Hoppas att tillvaron snart återvänder till normala gängor.
    Fridens liljor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är absolut en tillgång att ha varandra i stunder som dessa när läget skärps, helt rätt Eive. :) Allt blir sakta mak s.k. normalt igen, även om det tar sin tid. Men allt har sin tid som många gånger redan sagts av mig.
      Fridens liljor! Ha det gott!

      Radera
  4. Ett vackert och tänkvärt inlägg! Tack för att du delar med dej!
    Ja, mycket förändras snabb och man får sig en tankeställare.
    Jag är glad att all tgår åt rätt håll.
    Njut av dagen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Jag har valt att dela med mig på det här sättet efter en del funderingar om det hela men ni är så många som bryr er om och visar det, så det känns naturligt att berätta mera privat än jag kanske brukar göra. Ha det gott på alla sätt!

      Radera
  5. Härligt att det går framåt! Det är väldigt tråkigt med människor i ens omgivning som väljer att dra sig undan. Troligen ligger det osäkerhet och rädsla bakom, att inte veta vad man ska säga och göra, vilket är så ledsamt. Det räcker ju många gånger bara med att "visa sig", men det händer nog alldeles för ofta, tyvärr... Fantastiskt vacker bild på "badpippin"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Ja, vi är väldigt glada över framgången och hoppfulla. Uffe sade själv för en stund sedan att om ett år ser allt ut som vanligt igen. :) Troligen blir det så.
      Ja, jag tror också att det handlar om rädsla och osäkerhet, att inte veta hur man ska göra.
      Viggen, badpippin är an av de vackraste...

      Radera
  6. Så skönt att det går framåt, även om det tar tid, och man har ju inte längre all tid i världen, även om ni båda är en del yngre än jag. Era Teneriffavandringar och alla andra aktiviteter bidrar säkert till att Uffe kan återhämta sig så bra. Grundkonditionen är A och O, sägs det. Önskar er fortsatt god bättring för Uffes del och fortsatt god hälsa och uthållighet till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt har sin tid, så är det bara och precis som du skriver så har man inte all tid i världen längre, kanske aldrig, man vet ju inte när det är dags att ta steget.
      Helt säkert är att den goda konditionen hjälper Uffe att komma igen snabbare. Det får han höra med jämna mellanrum av både terapeuter och läkare. Tack Inga-Britt! Ha det gott du med!

      Radera
  7. Och naturligtvis glömde jag att detta inte är Facebook, och man måste identifiera sig. Hälsningar Inga-Britt E.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstod att det var du! :)

      Radera
  8. Man kan ju aldrig veta hur man själv kommer att reagera när någonting omvälvande - kanske sorgligt - i ens liv händer. Därför tror jag inte att man ska komma med några goda råd, viktigare att lyssna och försöka ge styrka. Jag förstår att din Uffe är envis så, även om det tar tid, blir han säkert bättre. Men du får se till att han inte överanstränger sig utan vilar ordentligt. (Gott råd, förlåt).
    Vi åker upp till Stockholm i morgon för att vara med på Davids begravning på tisdag. Hoppas att det kan bli ett avslut så att min dotter kan försöka börja på nytt också.
    Det blir en tung begravning - jag som har varit med om så många som jag inte har känt särskilt mycket för. Fast när unga och barn har dött är det väldigt sorgligt även om man inte känner dem.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt Ingrid. Man vet aldrig hur man reagerar och man kan absolut inte jämföra från gång till annan. Så har det varit för min del i alla fall. Sorgen eller chocken följer inte ett speciellt mönster som man känner igen från gång till gång. Man kan inte heller jämföra med någon annan person, i alla fall inte jämställa händelserna. Vi tar dem till oss på det sätt som vi har förmåga till, var och en av oss. Det är viktigt att bara finnas och att lyssna.
      Vi försöker hålla efter varandra, både Uffe och jag, vad gäller att vila ordentligt. Mycket viktigt. Tack för goda rådet :)

      Den sorg ni har är av det värsta slaget. En ung människa, ett barn och barnbarn. Det är mardrömmen, tragiskt på så många sätt. Jag tänker på er, på dig Ingrid och sänder varma styrkekramar på det här sättet.
      Karin

      Radera
  9. Jag har läst - och finner ingen anledning att kommentera mer än så för du har redan skrivit det fina Karin!
    Stor kram till er båda i nuet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove! :)
      Stor kram från oss båda!

      Radera
  10. Det måste vara en märklig känsla att inte kunna använda olika kroppsdelar så som man alltid gjort.
    Hjärnan är ett fantastiskt organ och det är som du säger att det behövs tid.
    Egentligen är hela kroppen fantastisk som kan hela sig själv. Vi skulle ju inte klara av att bygga nya banor i hjärnan. Där ser man att det finns en vis och god energi i och omkring oss. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid lika intressant att lyssna på Uffes expertis/läkare när han pratar om hjärnan och hela den sinnrika konstruktion som den är. Ja, det behövs tid och mycket uthållighet, tålamod...
      Det finns både vis och god energi att ta till sig, helt rätt. En intressant värld, minsann.
      Kramar!

      Radera
  11. Så klokt och viktiga insikter det där med att ens värld krymper när man är sjuk eller skadad. Men den växer igen, särskilt om man får hjälp av andra att vidga den. Vilken vandring, era 600 meter – på sitt sätt mer innehållsrik än en dagsvandring på Teneriffa! Varma tankar till er båda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin för alla varma tankar och mycket annat som ryms i dina ord! Ja, du har helt rätt, 600 meter nu är mycket större än att vandra många kilometer då. En helt annan dimension rymmer de.

      Radera
  12. ... och dina bilder, Karin! Mästerliga!

    SvaraRadera
  13. Jag tror, eller vet att det är viktigt att skriva av sig när man har det jobbigt,
    så fungerar jag i allafall.
    Vi hade en riktigt jobbig vinter då vi låg i fosterställning ibland och försökte trösta varann. Vi grät och vi skrattade !!
    Jag skrev också bloggar vilket någon tyckte att det var för utlämnande...men låt bli å läsa då tänkte jag och skrev ännu mera.
    Bloggen är på mina villkor, och min, och vill någon läsa så vassego tänker jag,
    visst är jag glad för alla kommentarer jag fickj, hejarop och hållna tummar, det kändes må du tro.
    Nu hoppas jag att gubben din har tålamodet att låta läkandet ta tid, vi har ju en trevlig årstid framför oss iallafall, då ni kan njuta utomhus av allt det vackra ni har omkring er, och se nu för guds skull inte allt det som borde göras, blunda och njut istället av varann och kärleken.

    Håller fortsatt mina tummar.

    En stor jävla fet kram från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt Rantamor, om det blir och är jobbigt för andra att läsa ens blogg så kan man bara låta bli. Helt enkelt.
      Jag har kommit underfund med att det är bra att vara rakt på rödbetan och berätta hur landet ligger till. Det blir så krystat och konstgjort annars och bloggen är på vars och ens villkor. Så är det ju!
      Och man blir glad för allas omtankar som kommer till en, man växer av dem, får styrka.
      Ja, vi har den sköna sommaren framför oss och under den tiden hinner mycket positivt hända. Vi har diskuterat den saken, undrat hur vi skulle ha sett på "eländet" om det hade varit mörka, regniga november. Ljuset hjälper och till all lycka har vi det rätt bra som det är. Det kunde ha varit mycket, mycket värre. Högarna får växa, det finns viktigare saker att ta tag i nu.
      Tack för dina tummar Rantamor och för din stora jävla feta kram!
      Du får en likadan tillbaka! :)

      Radera
  14. Förresten vi har snöstorm idag !!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aprilväder! Hoppas snön försvinner lika snabbt som den kom!

      Radera
  15. Det är ofta så svårt att sätta sig in i hur andra har det. Speciellt när de drabbats av någonting. Du skriver så fint och bra och vilka underbara bilder du blandar med texten.
    Ha det gott och krama Uffe..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Maidi! Var och en vet bäst själv vad den upplever och hur den har det. Tack snälla du!
      Jag ska krama Uffe! Lita på det!

      kram
      Karin

      Radera
  16. Ja, du beskriver verkligen målande hur ni har det nu.
    Tack för att du skriver. Jag tänker på er
    Förstår att det känslomässigt är en berg-o-dalbana för er bägge. Men, jag tycker Uffe är otrolig som har så mycket go och vilja. Den kommer att ta honom tillbaka. Fantastiskt att han orkade gå så pass långt. Jättebra.
    OCH tack och LOV för rehab, och tack och lov för villig patient, och tack och lov för stöttande partner.
    Massor, massor, massor av kramar från mig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lägger till finsk sisu också, den går inte av för hackor!

      Radera
    2. Vi har så mycket att vara glada och tacksamma för i allt detta. Uffe har sisu för hur många som helst och det är bra just nu, väldigt bra!
      Tack för alla kramar! Kramar tillbaka över det stora havet! :)

      Radera
  17. Nog är hjärnan ett fantastiskt organ och den ombyggnad och läkning som pågår i Uffes kommer att se till att andra kroppsdelar återfår funktionen i sinom tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir bra det här med tiden, med sisu och sinnrik hjärna, absolut!

      Radera
  18. Du skriver som alltid så klokt och insiktsfullt ... och så berättande om hur livet fortskrider. Skönt att Uffe repar sig och att han gör så bra framsteg - och härligt ändå att ni har varandra :)
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      ja, det är så himla skönt att han repar sig så bra som han gör...:) och också att vi har varandra, absolut. Det är många gånger tankarna har gått till människor som är ensamma i situationer som dessa....
      Ha det gott du med!
      Kram!

      Radera
  19. Det där med självupptagenheten, ja... Vet. Levde med en obotligt lungsjuk man i fyra år. Lärde mig att helt strunta i mig själv. Allt fortfarande tiger jag ihjäl min värk här och där, tycker bara att jag måste, jag måste orka, klara av det här, hinner sova "sen"... Var för ca 25 år sen några dagar på rehabilitering med en väninna som var vänstersidigt förlamad till följd av stroke. Fysioterapeuten uppmanade henne att alltid röra båda händerna, båda benen i samma rörelse, "det friska hjälper det sjuka", sa hon. Och det visste vi ju också båda två, hjärnintresserade psykologer - men vi hade inte kommit att tänka på det! Intressant mitt i det hela... Lycka till, kanske vi ses snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns mycket som är intressant mitt i allt detta. Väldigt intressant och man lär sig hela tiden någonting nytt.
      Tack, ja, jag hoppas att det ska fungera, så att vi kan ses. :)

      Radera
  20. En liten onsdagshälsning till er båda från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!
      hälsningen värmer gott!
      Måste tänka till....men insåg att det är torsdag, men en onsdagshälsning sitter inte fel för det ;)
      Kram

      Radera
    2. Ojdå! Kan jag tro skylla vimsigheten på åldern?

      Radera
    3. Knappast! :) Tror jag inte. Sånt händer mig dagligen....och vi är väl inte gamla, varken du eller jag.
      Ha det gott!-kram

      Radera
  21. Det känns gott att höra att det går framåt. Och det är så fint att höra hur ni tar stegen framåt i livet som förändrats tillsammans. Kramar från mig och önskan om fin 1 maj-dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!
      Ja, det går över förväntan bra även om det fortfarande är långt kvar för Uffe att vandra. Kramar till dig med! :)

      Radera
  22. Ja, när man blir sjuk blir världen liten, konstigt vore det väl om det inte var så. Ibland kan jag bli trött då folk hetsar upp sig över bihålorna eller tånageln då det finns dem som är på riktigt sjuka, bara. Men,vi vet inte hur det är att gå i någon annans skor. Ganska ofta handlar det om den mentala biten, dvs depression.
    Vi är glada att höra att Uffe mår bättre. Tillfrisknandet tar tid och kan inte forceras fram. Bra med rehab dock! Många kramar från oss i Vännfors.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fungerar det, världen krymper ett tag, en stund medan all koncentration går åt att bli frisk igen. Tack och lov så har Uffe inte blivit deprimerad, vilket vi har förstått att är väldigt vanligt. Uffe kämpar på, sakta, sakta men framåt, framåt. Och när han inte är på Rehab under helgerna så vandrar vi så mycket han orkar, så mycket hjärnan orkar. Det går inte att forcera fram något, helt rätt. Allt har verkligen sin tid, också i det här sammanhanget. Tack för kramarna, vi kramar tillbaka !

      Radera