tisdag 5 april 2016

En nödvändighet


   Jag har alltid haft ett behov av att "jorda" mig, vilket betyder att jag gärna planterar, gräver
   och liknande.
   Det är rena terapin för min del.
   Jag känner hur jag blir hel som människa.
   Nu, när vårt liv har fått en oväntad slagsida för en tid framöver,
   så sitter det verkligen som hand i handske att förkultivera,
   rensa sättlök, grodda potatis, så frön m.m.
   I alla fönster och på de flesta bord spirar det för fulla muggar
   Det börjar bli trångt


    Sen kan man förstås fråga sig om vi verkligen behöver 21 tomatplantor som ska vara i växthus
    och utomhus samt sedan några till som ska stå i köksfönstret....
    Förmodligen behöver vi det eftersom vi har det :)
    Nå, någon av plantorna brukar kola vippen innan det blir dags för utplantering,
    så det jämnar nog ut sig lite grann


    Överflödet har inget med det här året att göra som blev annorlunda,
    så här har det alltid varit.
    Jag har inte sått mera än normalt
    16 plantor chilipeppar....?
    Jag har svårt att knipsa bort det som ser friskt och bra ut.
  
    Det kan bli mycket av både det ena och det andra i skördetider
    att ta vara på. Paprika, gurka, bönor....listan är lång.
   

   Nytt för vår del i år är selleri/sallads-kål Pak Choi
   Jag har sått den inomhus och snart ska jag flytta ut den i växthuset.
   En grönsak som jag tycker mycket om och som håller bra i kylskåp ett längre tag

   Snart har jag ordning och reda på plantor och annat som ska lyftas ut till växthusen
   om någon/några veckor.
   Men först ska växthusen tvättas och fixas.
   (tillsammans 15 kvm yta, ifall någon undrar )

   Och Uffe blir lyckligtvis lite, lite bättre för varje dag som går...
   Det går framåt, vi känner stor tillförsikt

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  

38 kommentarer:

  1. Oj, så mycket du har satt igång med. Jag kan förstå att det behövs till ert café i sommar. Jag är imponerad över så välordnat det ser ut. Roligt och höra att Uffe blir bättre och bättre. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. En liten mani har jag när det gäller att odla. Säger varje år att nästa år ska vi köpa, vilket vi också gör till en viss del men sedan blir det odla av i alla fall. Ja, mycket ska till caférörelsen, fast de sista åren har inte tomaterna hunnit bli klara innan vi har stängt. Men vi äter så gärna själva. Ja, det är innerligen skönt att han blir bättre för varje dag som går om än inte alltför snabbt. Men allt har sin tid. Kram

      Radera
  2. Du har verkligen jordat dig på ett exemplariskt sätt och bäst av allt är att höra att det går framåt för Uffe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Ja, det går framåt. Han är förstås otålig och vill att det ska ännu fortare, men är också glad för varje liten rörelse som sker. Mitt i allt så kan fingrarna röra sig någon millimeter från att inte alls ha kunnat. Vi får glädjefnatt varje liten millimeter som det rör på sig.

      Radera
  3. Har missa massor på allas bloggar en tid så nu först fattar jag vad ni varit med om. Tror absolut att ni får livet på rätt köl igen om än lite förändringar kan medfölja för ni verkar båda ha massor av energi. Bara detta hur mycket du förkultiverat här, jag är nästan avis. Känner igen det där att nästan växa att få böka i gjorden. För min del blir jag lite förminskad härefter då min jäääd. rygg strejkar så men man får ta allt som det kommer. Lycka till med plantorna, roligt att se sen vad de bjuder dig på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi känner oss övertygade vi också om att det kommer att få livet på rätt köl igen. Allt har sin tid.
      Jag kom igång innan Uffe blev sjuk men har förstås sått lite till sedan dess.
      Så är det! Man växer själv när man bökar i jorden. Får energi och kraft.
      Hoppas, snälla du att ryggen slutar strejka och att du snart är ordentligt på gång igen. Håller tummarna för det!
      Tack snälla du!

      Radera
  4. Jag är lika fascinerad varje gång jag ser dina plantor, för att inte prata om vad det brukar resultera i. varje gång jag ser det tänker jag att det där vill nog jag också göra, men jag vet att jag inte vill det, egentligen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) En lite motvillig kärlek till att odla tror jag du har Marina!
      Jag känner igen den där känslan i andra sammanhang. Man vill men vill egentligen inte...

      Radera
  5. Visst är det som terapi att jobba med jorden och växter. Helande tycker jag. Och samtidigt som man jordar sig. Även bokstavligt. :)
    Så fint det låter att Uffe blir litet bättre för varje dag.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid upplevt att jag också får kraft och energi av den jord jag jobbar med. Ja, vi är glada för varje litet framsteg. Läkarna applåderar, de tycker att det går väldigt bra även om Uffe tycker att det går långsamt. Men så är det alltid när man själv sitter mitt i och vill så mycket mera. Men det har varit många glädjetårar redan. Bara att kunna röra ett finger någon millimeter från att inte ha kunnat röra det alls är stort.
      Kramar!

      Radera
  6. Först en hälsning till Uffe.
    Jag har inte satt några fröer ännu, eftersom jag inte skulle vara hemma i Wales på tre veckor blev det lite svårt med vattningen. Får se hur det blir när jag kommer tillbaka. Lycka till bland dina plantor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag ska framföra den imorgon när jag åter far till sjukhuset !:)
      Fröna hinner gro hur bra som helst. Varmare det blir fortare går det. Tack Lena!

      Radera
  7. Karin!
    Skickar också först och främst en glad hälsning till Uffe som kryar på sig mer och mer. Tänker på er varje dag. Blir glad när du skriver om framsteg.
    OCH oh ja, jag kan tänka mig att trädgårdsarbetet blir ännu viktigare för dig nu än förr. Så konkret och helande.
    Så bra att du har det.
    Stora och varma kramar från mig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hälsar glatt från dig och Uffe blir bättre för varje dag som går, lite, lite men åt rätt håll:
      Jordterapi kanske man kan kalla det? ;)
      Tack Annika!
      Varm kram till dig med!

      Radera
  8. Hej på dig! Jag har läst och sett vad Uffe drabbats av. Jag önskar att allt går bra för er och det verkar ju som att allt går åt rätt håll.
    Jösses, vad mycket du odlar och pysslar med. Ett växthus drömmer jag också om..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maidi!

      Ja, till all lycka vänder allt åt det bättre hållet med små framgångar dag för dag. Bara att kunna röra en tumme är stort.
      Ja, jag förkultiverar en del innan växthussäsongen börjar. Vi har kallväxthus så det tar ett tag ännu, innan jag kan lägga ut plantorna.

      Kram

      Radera
  9. Jag håller tummarna så att din Uffe snart är helt återställd. Det är en fröjd för ögat att se hur långt ni har kommit med växtligheten! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Veiken! Några månader till så är det mesta återställt skulle jag tro. Återställd blir han, det säger de på sjukhuset. Oddsen är mycket goda.
      Växtligheten på insidan är snart i trängande behov av att få komma ut men än får vi vänta någon vecka innan växthuset kan ta emot allt.
      Kram

      Radera
  10. Oj, vad jag blir avundsjuk på alla dina chiliplantor. Jag har så svårt att lyckas med chili men i år har i alla fall EN sort grott. Har du nån snäll grovillig sort att skicka några frön av? Jobb med jord och växter är helande för själen och skänker skön trötthet åt kroppen och bättrar sömnen, det är då sant. När Uffe kommer hem får han sätta sig och pilla med plantor och få skit under naglarna, då går rehabiliteringen fortare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, nog finns det en snäll sort alltid som jag inte har påtat ner i jorden ännu. Det kommer ett brev på posten :)
      Ja, en mycket bra terapi för min del är det också.
      Det ska nog mycket till att få Uffe att pilla med plantor men man vet ju inte, allt kan hända. Han pillar hellre med metrev och fiskelinor. Rehabilitering för honom om inte annat.

      Radera
  11. Skönt att höra att det går åt rätt håll för Uffe! Må alla goda krafter vara med er!

    Som jag njuter av dina sköna odlingsbilder. Jag har också ett stort sug efter att jorda mig och har alltid haft och som Pavlovs hundar som dreglade när matklockan ringde så fylls jag av lugn bara av att titta på frösådder och alla härliga plantor. Känner doften från tomatplantorna för mitt inre, jorddoften. Visst är livet härligt!
    Nu ska jag ta hand om en stryktvätt och sen gå ut till mina egna puttenuttingar.

    Trevlig helg
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man fylls av lugn, precis så är det! Jag kan riktigt känna energi som strömmar in i mig när jag står med händerna i jord.
      Lycka till med dina puttenuttingar Anette! För övrigt har Wilmorna börjat att titta upp ur jorden, men jag har förstås döpt om dem Wilma-Anette. :) Tack för tankar om goda krafter, vi slickar i oss allt som lyfter oss.

      Önskar dig detsamma!

      Radera
  12. Förr så odlade jag också massor - bara älskade det, men numer överlåter jag odlandet åt andra :)
    Så härligt att läsa att det går åt rätt håll och att Uffe blir bättre!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har minskat på krukväxtodlandet. Mera för varje år som går och också till en viss del uteodlandet men tillsvidare blir det nog en hel del. Ja, vi är glada för varje liten rörelse som uppenbarar sig, på rätt väg. Små, små steg men framåt :)
      Ha det gott du med Anki!
      Kram

      Radera
    2. Maija på Bussö9 april 2016 12:46

      Även jag imponerad över allt det odlade som dina gröna fingrar åstadkommer. Och väldigt glad över att det går framät för Uffes del. Kram till er båda!

      Radera
    3. Tack Maija! :)
      kram till dig också från oss båda!

      Radera
  13. Här spirar det till tusen!
    Tack för fina helande ord i förra inlägget, hjälper mig idag när ångesten drar i bröstet (visning av huset nästa helg och det är långt ifrån i visningsskick...) men en sak i taget.. TACK Karin!
    Fiskelinor eller jord, bara händerna har något att plocka med är alltid bra som terapiform...
    Varma kramar till dig och Uffe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går bra Helena, andas ut ordentligt, andas in. :)
      Snart är det över.
      Tack Helena!
      Varma kramar till dig med!

      Radera
  14. Kikar in en sväng och önskar att du hade en doftblogg. Det skulle bli en doft av vår! :)
    Krya på er! :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du kikar in Veiken. Ja, hur ska vi få till det med doftblogg, skulle vara roligt att kunna dofta sig fram i bloggvärlden :)
      Tack snälla! Kram

      Radera
  15. Du ger så mycket växande glädjespir-och sprid Karin!!
    Helandet i dig själv ger så mycket kraft till dagarna som ny fyller era liv!
    Stor kram till dig och Ulf med goda tankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Du delar med dig du också! Hur mycket som helst och jag suger i mig. Stor stor kram från oss båda! :)

      Radera
  16. En liten söndagshälsning till er båda från mig i Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!
      Det värmer så gott med hälsningar från Skåne!
      Kram från oss båda!

      Radera
  17. Gång på gång, under hela livet, slås benen undan men man reser sig igen och fortsätter under nya förutsättningar. Vår dotter, 50 år, fick en stroke i september och är fortfarande sjukskriven på heltid. Nu hamnade hon på sjukhus igen då hennes yrsel hade ökat. I dag ska de göra en kontraströntgen och se om de hittar något som kan förklara symptomen. Man går med en ständig oro i maggropen. Nu håller jag tummarna för Uffes tillfrisknande.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är livet! Det överraskar när man minst anar.
      Jag håller tummarna jag också Kerstin och önskar allt gott för er och er dotters del.
      Jag förstår att känslan i maggropen gör sig påmind varje sekund av dagen.
      Styrkekram!
      Karin

      Radera
  18. Jag skäms! Jag har inte läst din blogg på länge! Har upplevt stroke hos några människor och vet att allt kan bli nästan som förr när det gått ett antal månader. och prognosen verkar ju vara bra, enligt vad du skriver. Vad gäller odlingarna kan jag "trösta" dig med att vi har över 200 tomatplantor (som i dagarna flyttas till vår paviljong för att inte förväxa sig i vinterträdgården) och över 500 chiliplantor... En stor del av tomatplantorna brukar vi sälja på trädgårdsföreningens plantloppis, och 290 chiliplantor "behöver" vi själva... Skriver mail till dig i ett annat ärende! Ta väl hand om dig och din man - och dina plantor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men snälla du! Inte ska du skämmas. Inte är jag inne och läser bloggar hos andra jag heller hela tiden. Man har ju ett liv för sig också :)
      Uffe kommer igen, även om det kanske tar några månader innan han är nästan sig själv igen. Vi ser ljust på framtiden och är glada att det inte blev värre än så här.
      Jaha, det kan man ju kalla att ha många plantor :) Jag bleknar i jämförelse. Ni har att göra kan jag tänka mig. Även små gröna liv behöver skötsel.
      Tack Märtha! Detsamma!

      Radera