lördag 19 mars 2016

Vi vandrar på....


   Vi fortsatte vår vandring med Lena och Martin.
   Vem som helst kan förstå att vi tog den väg vi tog
   när man ser väggen på insidan och bergstoppen genom "takfönstret".
   Att det har bott människor där en gång, kanske inte alltför längesedan kändes märkligt.
   Vi gick genom deras hem fastän vi kunde ha gått runt och förbi huset.


    Men väggen drog in oss, den måste ses på nära håll.
    Här har någon för rätt många år sedan lagt sten på sten på sten för att bygga sig ett hem
    Tänk om stenarna kunde berätta om människorna som bodde här en gång
    Om det var de eller om det var boskap vet jag inte med säkerhet


    Med jämna mellanrum svepte nutiden förbi ovanför oss där vi vandrade
    på de gamla guanche-stigarna i bergen
    Ja, jag vill också sväva som en fågel någon gång......

                                                                               

      Våren var på gång även om vi befann oss i januari.
      Fikonträden började grönska


     Mandelträden blommade lite överallt....på vissa träd hittade vi mandlar som gick att äta
     Ibland var det sötmandlar, ibland bittermandlar men då spottade vi skrattande ut allt vi hade
     i munnen.
   

    Det kan kanske tyckas som att vi gick på plan mark hela tiden, men icke sá Nicke...
    vi gick uppåt hela tiden. Var ska en tupp finnas om inte på taket under en bergstopp


    Mitt i nästan ingenting så fanns en liten österrikisk "restaurang". Vi gick förbi
    Vi hade flera kilometer kvar att gå och det är lättare att vandra med en mage som
    inte är alltför välfylld. Någon har byggt sig en bostad långt bort från andra men ändå
    öppnat dörrarna för dem som går förbi
    Jag antar att man kunde stanna över natten där, att det finns rum att hyra


    Ett apelsinträd....det skulle jag gärna ha hemma här i vår egen trädgård.
 

    Vi upplevde mycket, vi fick lära oss mycket om så mycket som vi vandrade förbi men
    det blir några axplock här, några där
    Terass-odling har man förstås ägnat sig åt.
    Vi vandrade vidare genom kulturlandskapet, vi hade ett första mål i sikte


   Det började bli dags för en liten medhavd lunch och den skulle intas vid det förfallna huset
   Vi befann oss  på "Sadeln" ca 1000 meter över havet


    Här befann vi oss så högt som vi skulle komma den här dagen.
    Det svepte in moln över oss och jackorna
    åkte på innan vi satte oss ner för att äta. Ett tyskt par kom och gjorde oss besök. De kom från
    andra hållet, dit vi var på väg.


   En stor vacker tröskcirkel som säkert många gånger har använts av urbefolkningen på Teneriffa
   väntade oss när vi hade ätit färdigt och åter började vår vandring
   Här har agnar spridits för vinden för länge sedan

  

   Nästa gång går vi ner för berget....
   Men det är en annan historia
   
 
   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

16 kommentarer:

  1. Ännu en gång får jag var med på en fantastisk tur och se allt annorlunda. Mina ben skulle aldrig klarart av det, så jag är innerligt tacksam att du bjuder oss med. Fantasin sätter verkligen igång om vad som hänt där en gång i tiden, när jag ser dina bilder. Nu väntar jag på att vandra nerför berget. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad Gunnel att du kommer med på vandringarna här på bloggen. Det kan vara rätt tufft att vandra på ett underlag som varken är plant eller jämnt. Det kräver bra kängor med bra stöd för fotlederna. Jag medger gärna att jag tog det lugnare än duracell-kaninerna framför mig :) Jag tror också att de var rätt glada att ha en snigel i släptåg, för då kunde de också ta det lite lugnare när de inväntade mig som för det mesta kom hundra meter efter när vi gick uppåt i terrängen. Att vandra neråt har också sina sidor...:) . Kram!

      Radera
  2. Oj den vandringen skulle inte min rygg och knän tåla .Så härligt apelsinträd och mandelblom det skullle jag vilja uppleva ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får vandra med mig på bloggen Nette!:)
      Kram

      Radera
  3. Härlig text och härliga bilder Karin, eller var det kanske Ulf som tog bilderna? Vi skall göra den vandringen i morgon igen ........ får väl se hur mycket dimma som kommer in då!!! Kram från Lena
    PS. Lägger ut din blogg igen på vår Tenerife trekking Facebook sida så fler får njuta av bilderna ......... och förhoppningsfullt hittar någon vandrare till ert café till sommaren! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      De här bilderna är mina egna förutom en. Den första vandringen hängde kameran runt halsen :).
      Ha en fin vandring imorgon. Förhoppningsvis så hittar någon till er och era vandringar på Teneriffa också. Hälsa Martin! Kram

      Radera
  4. Tack för att vi fick följa med på vandringen!
    Förstår om det blev kämpigt med din tandinfektion som du hade. Hur har det gått med den?
    Vackra och litet annorlunda vyer.
    Apelsinträd som man kan plocka själv från är något väldigt speciellt. Fick färsk apelsinjuice (från ett träd i en trädgård) när jag besökte vänner i Los Angeles. Helt fantastiskt gott!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt att få sällskap Anne-Marie! Stegen blir genast lättare.
      Jag kämpar fortfarande på med tanden, men om ett par timmar så ska jag till tandläkaren igen för slutbehandling. Förhoppningsvis. Sedan räknar jag med att bli som jag ska vara.
      Det är torrt och ökenliknande på södra Teneriffa där vi var men vackert. Ja, nog skulle det vara fint med ett eget apelsinträd som gav frukter. Färskpressat varje morgon till frukost. Det du!:)
      Kramar!

      Radera
  5. Aha......Det var där tuppen var? Du får läsa mitt inlägg så förstår du...haha.

    Men så spännande med gamla hus....så många stenar. Vilket jobb. Intressant detta.
    Fina bilder visar du åxo. Väldigt speciella och vackra.

    Ha nu en fin ny vecka.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såå det är hos dig den ska vara egentligen men....ska titta in och läsa :)
      Det finns många förfallna hus där vi vandrade och påminde oss om tider som har varit. Ja, de fick knoga på för att ha en bostad. Dit kom ingen lyftkran och satte några element på plats :)
      Tack Tant Glad!
      Önskar dig en fin påskvecka.
      Kram

      Radera
  6. Jag slog följe uppåt, det var en ljuvlig tur att gå. Ja, hela härligheten föll mig i sinnet. Att bittermandel och sötmandel växte på samma träd, det visste jag inte. Så var det ju det här med stenar då, de fascinerar alltid. Tröskcirkel - jag läste först tröstcirkel - att ha en cirkel att gå in å få tröstprocessen igång hann jag tänka, alla trekanterna kanske hade viss betydelse. Tröskcirkeln;hur fungerade den? Lades det tröskade på tork?
    Tack för turen!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt Tove att du också kom med!
      Nej, jag var otydlig. Det fanns mandelträd lite överallt men eftersom de är mera eller mindre vilda så vet man inte om man plockar en sötmandel eller en bittermandel. De växer inte på samma träd.
      Tröstcirkel skulle behövas och kanske det också användes så omedvetet. Terapicirkel. Man använde någon typ av slaga för att "stampa" ut sädeskornet med, sedan flög agnarna all världens väg uppe på höjderna. Man gick runt, runt, runt cirkeln ( ibland med åsnor som hjälp, beroende på tröskcirkelns storlek) och tröskade ut kornet ur säden. Jag förmodar att det tröskade låg på tork innan själva jobbet började. Man sopade, samlade ihop säden efteråt. Jag är ingen expert precis, men ungefär så uppfattade jag att det gjordes.
      Kram

      Radera
  7. Tack för en härlig förmiddagsvandring!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Tack för att du kom med du också Marina!

      Radera
  8. Så skönt att gå en bergspromenad här hemma i soffan!
    Underbara bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Soffpromenad på sätt och vis :)

      Radera