söndag 13 mars 2016

Märkliga minnen

"Aha", sade vi båda två samtidigt, då vi såg på tv-programmet "När livet vänder"
med Johan Neumann som gäst och Anja Kontar som programledare.
Plötsligt kom vi ihåg att så där var det ju!


"Var det så för dig också" ? frågade jag Uffe.
"Jodå, lita på det och det var det värsta av allt", fick jag till svar.
"Tänk dig att först pussade moster Eida upp mig så jag blev röd över hela ansiktet av läppstift och så kom mamma genast efteråt och tvättade mig ren med sitt eget saliv och torkade mig torr med näsduk"

Sen satt vi där och skrattade så kaffet i muggarna gick i vågor
Vilka minnen man kan ha!
 
Men så var det då. Även min mamma tog till saliv och näsduk när jag
plötsligt behövde rengöras i ansiktet och vi inte fanns i närheten av en vattenkran.


För Johan Neumann (Ipreen-mannen i tv-reklamen) var upplevelsen
att bli "salivtvättad" av sin farmor en ömhetsbetygelse av stora mått,
en närhet han så väl behövde just då.
För hans del hade hon fått hålla på hur länge som helst.
Han älskade det.

För Uffe och mig var det en ren och skär pina som vi bara måste stå ut med.

Allt är som sagt relativt.

Nu funderar jag på om jag har rengjort de egna barnen på samma sätt när de var små?
Jag vet ju att man präglas väldigt lätt av sina förebilder.
Hur har barnbarnen det?
Får de också vara med om samma rengöringsmetod?
Fast å andra sidan kan det väl inte vara så farligt?
Man pussar ju sin älsklingar i tid och otid också.


Som vanligt så ger det ena det andra så jag började läsa på vad saliv kan förorsaka eller inte.
Och det är inte alls särskilt farligt!

Läs gärna själv den här artikeln: http://www.fokus.se/2013/10/salivens-superkraft/

Ja, jisses, jag som tänkte skriva om någonting helt annat idag
Nå, det kommer flera dagar....

Sidensvansarna har förstås inget som helst
med detta att göra men vi har haft
vackert besök under två dagar.
Nu är rönnbären i frysen slut, så
vi får vänta på nästa besök till hösten igen.


Det är exakt ett år idag sedan svärmor Birgit lämnade den här världen.
Så många gånger vi har tänkt ringa till henne och bara prata bort en stund.
Sen kommer vi på att hon inte gav oss telefonnumret, så jag pratar med fotografiet
där hon och svärfar sitter tillsammans och ser glada ut istället.
Faktum att det går bra det med, jag märker ju att de förstår...

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

  1. Jag har också blivit tvättad på det viset både av min mor och av farmor, men jag har inte själv använt den tvättmetoden. O, vad jag skulle velat ha telefonnumret till min mor, men som du säger så går det ju att prata med dem ändå. Tänk så mycket man har kvar att berätta för dem som man aldrig hann med och så mycket nytt som har hänt och som de varit intresserade av att höra. Så vackra foton du visar av sidensvansarna. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att jag heller har använt metoden, men helt säker kan jag inte vara innan jag har pratat med barnen. De kanske minns någonting helt annat än vad jag gör.
      Ja, man får ta till andra metoder när telefonen inte fungerar längre.
      Tack Gunnel!
      Kram

      Radera
  2. tittade också på Ipren mannen .Jag minns också att mammas tumme rengjorde ett som annat .Visst är det många gånger man tänker att det skulle jag ha berättat för mamma nu lever hon ju men hon förstår ju ändå inte vad jag säger ,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen är det mycket vanligt eller var mycket vanligt att använda salivmetoden. Sen kom savetterna och annat...
      Jag vet vad du menar Nette, vi hade det likadant med svärmor, från och till. Hon var aldrig helt "försvunnen", men ställvis så kände hon inte igen oss när vi kom på besök.
      Kram till dig med!
      Karin

      Radera
  3. Minns att mormor fuktade näsduken med saliv och med hård hand torkade smutsen av ansiktet innan vi gick in affären.
    Du har väldigt mycket i ditt inlägg idag, tror det blev på fri tanke och fri hand :-)tror att telefonnumret är hemligt just för att vi ska kunna ta ett samtal där vi är. När min pappa dog 1980 så tog jag mig i att tro att kommer nog idag långt efter. Såg också När livet vänder, många liv som vänder, tycker också att Anja K lyssnar bra, hon är så närvarande ändå.
    Bilderna ger glädje, som Uffes historia :-)
    krsm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, greppet om ansiktet var väldigt bestämt så man inte skulle slippa undan "tvagningen".
      Fri tanke och fri hand, så blev det :). Du har god iakttagelseförmåga Tove.
      Naturligtvis så behövs inte något nummer alls, för det går att ta kontakt precis var som helst och när som helst.
      Anja K är en god lyssnare, absolut. Hon KAN det.
      Tack Tove! Jag ser en liten motsträvig Uffe helt i händerna på en pussglad moster med röda läppar och en lika glad mamma som vill göra honom ren. :)
      Kram

      Radera
  4. Jodå, visst spottade mamma på nösduken och gned. Blä, så äckligt det var! Jag vet inte om jag gjorde så med mina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Vi tycks vara många som har varit med om den typen av tvättning. Ja, de gned! Blä är vad det är och var men så var det!
      Väntar på mina barns vittnesmål...kommer inte ihåg själv om jag också har gnidit på dem.

      Radera
  5. Små barn kan gå med på salivtvätt, men knappast stora numera... Intressant att veta att ni varvat ner, kanske har jag missat det på bloggen. Förstår precis hur mycket du njuter av att ha ditt cafe etc så det kanske blir plågsamt även för dig att säga nej till att börja med. Det är också mitt dilemma med hästen, att det är någonting som jag verkligen älskar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förmodar att det var småbarn som gällde på den tiden :)
      Nu klarar man sig på annat sätt. Det finns savetter och liknande att ha med sig, vilket inte var vanligt när vi var små för tvåhundra år sedan ;).
      Jag har inte gjort stort väsen av att vi har varvat ner men till sommaren så kommer det att märkas då vi öppnar först den 27 juni och har öppet till och med den 14 augusti. Vi har tidigare öppnat i maj,ja, till och med i april och haft öppet ända till sista september. Bokningar tar vi förstås emot.
      Men vi har varit väldigt bundna, inte kunnat ha ett socialt liv och inte hunnit vara ute på sjön alls. Det vill vi ändra på. Vi jobbar på det hela hela tiden men slutar inte med Pettas förstås.
      Jag förstår att du saknar hästlivet men det kommer säkert igen när livet så vill.

      Radera
  6. Oj, så vackra sidensvansbilder!
    När någon när och kär gått bort har det tagit mig lång tid att inse på riktigt att jag inte kan ringa och berätta nåt som hen borde få veta. Jag har klart för mig att vederbörande är död men det kan ju inte hindra, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Sidensvansarna är verkligen på sin vakt, så fort man tar i dörrhandtaget flyttar de längre bort, så bilderna är tagna från vårt köksfönster.
      Nej, det kan ju inte hindra. När min mor dog, sju månader efter min far, fick jag så bråttom hem från sjukhuset där hon låg, bara för att jag skulle ringa till far och berätta...
      Det tar tid, det händer mig fortfarande att jag vill ringa till mamma och bara prata, vi brukade prata länge. I år är det 26 år sedan hon dog. Det tar tid.

      Radera
  7. Jag njuter av dina fina sidensvansbilder!
    Hahaha! Jag tror att de flesta av oss har genomgått salivproceduren när vi var små. Jag tror att det blir mindre och mindre vanligt nu!Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Veiken!
      Ja, så tror jag också. Salivprocedur, vilket bra ord på det hela.
      Jag tror att det håller på att försvinna och kan inte minnas att jag har sett någon tvätta sina barn på det sättet längre men å andra sidan så har de flesta någonting med sig i handväskan eller i fickan istället. Ha det gott du med!

      Radera
  8. Tja... Jag ha ringa barn, och inte kan jag komma ihåg "salivtvättningar". Men jag putsar nog både det ena och det andra både på mig själv och i hemmet med hjälp av saliv - alltid til lhands! Och nånstans har jag läst att saliv är bra till mycket - måste kolla upp länken du gav. - - - Fina fågelbilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det! Det är bekvämt, alltid tillhanda....
      Tack Märtha!

      Radera
  9. Intressant artikel om något man liksom haft på känn. Känns ju helt rätt att slicka sina sår! Eller som vi gjorde, slicka på ett grodblad och lägga det på såret.

    Vad bra att du kan prata med svärmor och svärfar med hjälp av fotografiet. Jag brukar mest prata med min mamma, när jag är hemma i hennes hus i Horndal. Men ibland vill jag ju visa allt vi gjort. Tänk att balkongräcket äntligen är målat! Och då tycker jag att det borde gå lättare att skicka digitala bilder än pappersbilder. Fast så var det det där med adressen...

    Fina sidensvansar, som också påminner om min mamma. När hon begravdes kom det tusen sidensvansar till huset efteråt på eftermiddagen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dalkarlar måste vara ett särskilt klokt släkte! Slicka på ett groblad och lägga på såret. Dubbelt bra effekt! Ju.

      I och för sig så vill jag tro att de som har lämnat oss redan vet vad vi håller på med men att de nog tycker om att vi försöker berätta för dem det de redan vet.

      Vilket härligt besök ni fick den dagen! Mäktigt! Förstår att du blir påmind. Jag blir påmind om min mamma varje gång jag ser en sädesärla. Hon var så god vän med dem :)

      Radera
  10. Glömde kommentera den fina, nya headern med min favorit - talgoxen. :)
    Åh, så fina sidensvansar! Verkligen vackra fåglar.
    Ja du, ibland blir det ett annat tema än vad man kanske tänkt sig.
    Tror nog att min mamma tog till litet saliv ibland.
    Det verkar som om människor numera nästan har blivit livrädda för naturliga kroppsfunktioner.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne-Marie!
      Jag kom väldigt nära talgoxen den här gången. De småskällde på mig så jag inte skulle komma ännu närmare :)
      Det var nog väldigt vanligt, skulle jag tro och har märkt här i kommentarsfältet. Helt rätt så är det en naturlig kroppsfunktion och från mor till barn tror jag inte alls att det är farligt men som "offer" var det inte så roligt alls. Men å andra sidan gillade jag inte att bli tvättad med vatten heller på den tiden. Jag ville tvätta mig själv :) .
      Kramar!

      Radera
  11. Det gjorde nog min mamma också. HAHA!! OCH när jag tänker efter kanske tom jag gjort det på Karolina ngn ggn. Vet inte säkert.
    Men det är alls inte otroligt.
    Teman kan te sig lite olika, blir helt annorlunda än man först tänkt.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen har vi alla gjort det när vi riktigt tänker efter :)
      Reflexmässigt om inte annat.
      Och det ligger ju nära tillhands.

      Kramar!

      Radera