torsdag 3 mars 2016

Lite ditt och datt (Teneriffa)


En dag tog vi bussen till Los Cristianos, där Lena och Martin väntade på oss.
Det var den morgonen som en yngre kvinna steg på samma buss
under vägen och satte sig framför oss på en stol för handikappade. 
Därifrån kunde hon se alla som satt längre bak i bussen.
Tack vare att Salvatore, vår hyresvärd, hade varnat oss för
ficktjuvar på den här linjen, så lade jag, kanske omedvetet,
lite extra uppmärksamhet på henne.
När personen som satt bakom Uffe steg av bussen vid en hållplats så steg hon upp
och satte sig ner på den tomma platsen istället.
Ett märkligt förfarande, hon satt ju bra där hon redan satt,
till och med bättre

Med ett "getöga" bakåt såg jag
hur hon böjde sig djupt framåt och noga studerade bältesväskan som Uffe bar på sig
innan hon satte sig ner

Hon var uppenbart intresserad
Konstigt nog kom jag på mig själv att jag inte ville avslöja att hon var "upptäckt" och var
glad att hon troligen inte förstod svenska när jag sade åt Uffe att vara försiktig.
Han lade handen på väskan.
Hon suckade knapp hörbart men lutade sig bakåt i sin stol och lade armarna i kors
På nästa hållplats steg hon av.
Våra blickar möttes genom fönstret.
Jag log mot henne.
Hon blängde tillbaka


Vid nio-tiden var det ganska folktomt på busshållplatsen i Los Cristianos
När vi kom fram så träffade vi Lena och Martin som skulle guida oss på en dagsvandring i bergen
Tillsammans satte vi oss på bussen som gick till Arona, ca en timmes färd från Los Cristianos

Här vandrar vi i riktning mot vandringsledens början. Lena o Martin i shorts och vita hattar. 
Lite senare bytte jag om till shorts jag också
Det var ju sommar och varmt, fastän det var mitt i vintern.

 

       Vi stannade till på några ställen i Arona
       Lena och Martin berättade och berättade och vi lyssnade och lyssnade 
       så öronen nästan fladdrade    
       Vi fick vår första dos av Teneriffas historia 
       Här ovan står Lena vid ett drakblodsträd
       Hon plockade upp tre frön och gav dem till mig
       Nu är de nedmyllade i en kruka här hemma som står
       i ett söderfönster.
       Nu återstår bara att se om vi så småningom 
       kan skryta med att ha en dunge av drakblodsträd i vår omgivning
      Tillsvidare har inget hänt...


 




En liten stund ägnades också åt Santo Hermano Pedro de San José Betancur
                  och en del av hans historia. Numera vördas han som helgon
                  i den katolska kyrkan efter att påven har kanoniserat honom.
                  Han var född i Vilaflor på Teneriffa men dog i Guatemala, där han
                  verkade som spansk franciskanmissionär och gjorde mycket gott.
                  Hans kvarlevor finns begravda i en grotta nära flygplatsen på södra Teneriffa
                  Obs! kvarlevorna ligger nog i Guatemala och inte i grottan, men grottan finns.
                  Tack Lena!  Ibland hör man mera än man hör. ;)

                   (Blev det rätt nu Lena o Martin?)


Att beskriva ursprungsbefolkningen på Teneriffa är vanskligt, ja, snudd på omöjligt för min del
I all synnerhet när jag inte kan särskilt mycket, men våra goda lärare Lena och Martin
förmedlade en stor del av vad de vet och kan.
Båda är oerhört engagerade och medryckande. Man kan inte annat än att bli intresserad 

Lite grann har fastnat. Tror jag
Kunskapen vi fick via Lena och Martin om hur det var en gång för längesen
hade stor betydelse för vistelsen att vara där
Historiens vingslag fanns överallt. Man kunde förnimma och se spåren
när man väl kände till vad som hade varit en gång
Lite, lite grann ska jag försöka dela med mig av allt detta till er som läser min blogg

Roque de Imoque i förgrunden
   Under vandringens gång fick vi höra mycket om guancherna, ursprungsbefolkningen
   En liten hjälp på vägen, för den som vill, är länken till Wikipedia här ovan


   Vi såg rätt många gamla förfallna hus. En gång har det varit full aktivitet här och med lite god
   fantasi kan man se människor och djur gå ut och in i huset
   Martin berättade att befolkningen är stolt över sitt ursprung, med all rätt.
   På bergshöjderna runt omkring där vi vandrade höll de sista guancherna
   till/anstånd, innan de slutligen fick ge upp mot spanjorerna i slutet av 1400-talet
   när Teneriffa kristnades. Den sista stora hövdingen kastade sig själv ut för klippan
   Hellre det än att bli tvingad till någonting han inte ville själv
   På huset framför oss finns en kalkmålning(?) av en guanche


   De som en gång bodde i de nu förfallna husen uppfattade guancherna (förfäderna)
   som ett slags skyddsandar och målade bilder av dem på väggarna.
   Ett riktigt konstverk mitt i naturen...
   Hoppas, hoppas att man förstår att ta vara på detta,
   att man inte låter allt falla ner till marken och försvinna.
   Jag upplevde att det var snudd som att gå på helig mark.
   Här har människor långt före mig levt sina liv, byggt upp för oss som kommer efter.


   Här och var hittar man också bakugnar som användes för inte alls så länge sedan men enligt
   gammal metod. Givetvis skulle det vara intressant att få vara med om att grädda bröd
   i en sådan ugn


   Jag avslutar det här inlägget med en skönhet som visade sig litet här och där på höjderna
   Purpur euphoria.
   Givetvis så fortsätter jag vandringen lite längre fram i tiden
   Med jämna mellanrum kommer jag att göra små avstickare till Teneriffa


   Idag är vädret grått och mulet, snön smälter, grässlänten ovanför huset är brun med små
   gröna inslag. Det blåser och är allmänt murrigt, temperaturen är + 1 grad
   Våren är på gång men fortfarande kommer våra rådjur hit för att tugga i sig en bit bröd
   eller slicka på saltstenen nu och då.
 
  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
  

30 kommentarer:

  1. Oj vad jag får veta och lära mig om ön jag nyss var på. Det enda naturfenomen jag hann med då var Milton, men han fascinerar mig ju alltid. En annan gång får jag se ditt Tenerffa som verkar så fascinerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste prioritera naturfenomen och i all synnerhet som de heter Milton. :) Teneriffa väntar när det finns tid för annat.

      Radera
  2. Det är spännande och få veta lite om historien på de platser man besöker. Jag tror man ser saker och ting på ett helt annat sätt då och har lite mer förståelse för människorna där. Nu ska jag läsa på om guancherna som jag inte vet något om. Tänk vad man får många höra om många intressanta saker i bloggvärlden. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. För min del är det viktigt med bakgrundshistorien. Allt får ett annat värde och ett annat innehåll när man känner till vad som finns bakom "knuten".
      Bloggvärlden är berikande.
      Kram

      Radera
    2. Tack för en spännande reseberättelse, det är guld värt att vara en skarpögd åländska :)

      Radera
    3. Ja, åtminstone några sekiner :) är det värt.
      Det lär vara vanligt att ficktjuvar håller till i Los Cristianos och Los Americas-trakten på Teneriffa. När folk går på bussarna passar de på.

      Radera
  3. Dessa förbaskade människor som inte kan skilja på mitt eller ditt! FYYY!
    Teneriffa är en underbar ö. jag besökte den första gången 1959 tillsammans med min mamma. det har blivit en del gånger sedan dess! Tack för ett fint inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är synd att man ska behöva vara på sin vakt på grund av dessa ficktjuvar. Det måste ju gå att livnära sig på annat sätt kan man tycka. Förbenad blir man.
      Det finns så mycket att upptäcka för oss på Teneriffa ännu, man hinner inte så mycket på två veckor. Tack för titten in Veiken!

      Radera
  4. Jag har faktiskt aldrig varit där.
    Jag har tittat på Gränsbevakarna i Australien många gånger. Där är det absolut förbjudet att ta med fröer in i landet. De är livrädda för att få in smittor och ohyra. I Sverige verkar det inte vara så kinkigt, hur det är på Åland vet jag inte. Å andra sidan fryser väl det mesta bort på vintern?
    Härlig resa har ni haft, det ser jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var första gången jag var till Teneriffa jag också.
      Förmodligen är det inte tillåtet att ta frön med sig från land till land men min kappsäck brukar nog innehålla några sorter varje gång jag har varit på resa. Läser gränsbevakningen det här nu så blir jag säkert svartstämplad. Jag tar risken.
      Fröhandeln mellan Åland och Sverige är ok bara man tullar den och betalar moms. Vi är många som köper svenska frön t.ex via Runåbergs Fröer och andra fröfirmor men krukade växter tror jag att det är kinkigare med. Jord är upphov till mycket spridning av sjukdomar och liknande.
      Det jag har sått av medförda frön från Madeira har blivit plantor och överlevt men då tar jag in allting till vintern. Vi har ju helt olika växtzoner.
      Jadå, vi hade en riktigt bra resa och jag kommer nog att visa en del till från den :)

      Radera
  5. Spännande att ta del av resan till Teneriffa ... tack för det! Vilken tur att du var lite misstänksam och extra uppmärksam där på bussen!
    fin råbock på besök hos dig - nu är det dags att feja hornen snart - då blir han ännu tjusigare :)
    Jodå, visst hade du kommenterat - du gissade på propp till badkar. Du kollade under fel inlägg bara... :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog en del delar ännu!
      Råbocken heter Tajger och har varit här i många år redan. Han har fejat slut på några ungträd här hos oss som vi skrattar gott åt när vi går förbi dem. Jamen, så bra, då var jag inte heltossig bara lite vilse i pannkakan.
      Ha detsamma!

      Radera
  6. Jag är inte medveten om reglerna för införsel av frön eller plantor till Sverige men till USA och Australien är det absolut förbjudet. Det har dock inte hindrat en av mina amerikanska vänner att hemföra massor med fröer från sina resor över världen och det är många träd hen drivit upp och fått att växa till fina exemplar, däribland en blekingsk ek. Själv hade jag en pytteplanta av en kalifornisk ek i mitt incheckade bagage med hem för ett antal år sedan. Den får jag nu regelbundet beskära för att kunna få in den i uterummet på vintern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns säkert restriktiva regler på olika håll i världen, men jag har inte märkt av dem på något sätt ännu. Jag lägger mina frön i kappsäcken som går i flygbagaget och inte i handbagaget. Allt blir genomlyst hur som helst...De här tre fröna plus några afrikanska liljefrön märktes knappt antagligen. Eller så bryr det sig inte....jag har i alla fall inte läst någonting om restriktioner av fröutförsel. De säljer ju i och för sig frön i påsar på Madeira så kanske det är ok att föra ut självplockade frön. Nu för tiden tar jag knappt ett enda frö längre, jag har tillräckligt.
      Kalifornisk ek! Inte illa. :)

      Radera
  7. Intressant läsning där, och vilken tur att du stoppade ficktjuven,
    tyckte inte hon verkade för smidig !!
    Hoppas dina frön gror så att du får draktänder ??? som växer på Åland.
    Och sista bilden ...har du ingen snö alls hemma hos dig ???

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var ju lite förvarnad och höll "korpgluggarna" öppna och antennerna högt :)
      Ja, det ska bli spännande med drakblodsträdet och de eventuella tänderna.
      Det finns snö men i skuggan och på isen och lite i skogen. Den är på upphällningen. OM du tittar in på förra inlägget då vi är ute på isen så får du se på lite annat.

      Radera
  8. Interesting pictures, thank you for sharing :-)
    xx

    SvaraRadera
  9. Tack för trevlig tur på Teneriffa! Vilken natur! Och det är så spännande med guancherna och deras släktskap med berberna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du kom med Karin! Naturen är lite karg och ändå inte.
      Ja, de är släkt med berberna. :)

      Radera
  10. Vilken tur att du var observant på bussen. Man måste vara om sig och kring sig var man än befinner sig verkar det som.
    Spännande att se fler bilder från Teneriffa. Det ser rätt kargt ut på bilderna du nu visar.
    Har ni några som kommer och utfordrar alla djur när ni är bortresta?
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om sig och kring sig är ordet. Synd att vår värld har blivit så men det är bara att inse att det är så.
      Det är kargt på många sätt och skiljer sig mycket från "vårt" Madeira.
      Vi lägger ut extra mycket mat på många ställen om vi är borta en kortare tid, är vi längre får vi hjälp. Jaktlaget i byn sköter om att de får mat på andra ställen också.
      Kramar!

      Radera
  11. Så många resor jag får göra om än vid sidan om här i blogglandia: du är en av de fina guiderna Karin!
    Drakblodsträdet, Purpur euphoria och kalkmålningen gjorde sig gott!
    Din "polisiära vara på sin vakt" uppmärksamt är ju slående - och så ler du mot objektet då faran är över!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blogglandia är en upptäcksfärd och många heureka ropas, när man bläddrar sig fram hit och dit. Så roligt att du kom med en stund också med oss. Fortsättning följer förstås.

      kram

      Radera
  12. Oj så mycket vackra bilder! Jag kan förstå den där hövdingen måste jag säga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Jag har inte något som helst problem att förstå honom jag heller. Troligen skulle jag ha gjort precis likadant. :)

      Radera
  13. Hej igen Karin,
    Här gäller det att hänga med mer eller mindre varje dag märker jag. Jag lägger ut din blogg på vår Facebook igen så folk kan se era fina bilder och läsa den medryckande texten, hoppas det är ok med dig/er? Det där med Hermano Pedros kvarlevor i grottan var nytt för oss, men det är väl sådant som händer inom berättarkonsten ........ :) Lev väl, vi hörs! Lena. Hälsningar till er bägge däruppe i islandet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lena!

      Absolut, det är bara att använda på bästa sätt.
      Ser man på, jag har hört mera än jag har hört vad gäller kvarlevorna. Ska uppdatera detta till rätt version. Det är fint att kunna bolla mot er.
      Lev väl ni med!
      Hälsningar från islandet!

      Radera
    2. ok, länken ligger nu på vår facebook!

      Radera