måndag 8 februari 2016

Våra boenden

har varierat rätt mycket när vi har varit utomlands
För det mesta bor vi väldigt komfortabelt men det har också hänt att vi
ofrivilligt har delat rum
med kackerlackor, möss och liknande
Tack och lov så har det hänt bara en enda gång detta med kackerlackorna.
Troligen kände hotellägaren till ohyran för när vi var ute på daglig vift så hände saker
Det märkte vi när vi kom "hem" till det trestjärniga charterhotellet
De tidigare levande låg på golvet stendöda som "spånakärringar" under ett nät på tork

Ishavsgråsugga (spånakärring)
På samma ställe fick vi också besök av siroccon från Afrika som kom som
om någon hade slängt den  i väggen med en enorm kraft
Fönsterluckorna slog och vi hade sand överallt i lägenheten på en enda gång
Också mellan tänderna
Jag var så fascinerad och förväntade mig nästan att få se en Aladdinlampa
någonstans i knutarna som skulle frammana en ande av något slag
Allt kändes som en saga. Ljudet av siroccon frammanade fantasier som inte var
av denna värld

På Teneriffa talade man om Calima när man menade sirocco
Möss och sorkar hade vi ovanför molnen när vi bodde
på Aviceiros ekologiska farm på Madeira ( 1300 meters höjd)
Uppriktigt sagt har jag aldrig varit med om någonting liknande
och troligen får jag inte vara med om en sådan höjdpunkt flera gånger i mitt liv

Så här såg "vårt" hus Pomar ut året efter det att vi bodde där............. Nej, nej, det var inte vi som åstadkom eländet. :) Så trygga vi kände oss när vi lade oss att sova på kvällarna . Ett år senare var allt detta en saga blott. Jordskredet tog bil, en stor vattencistern, två hus och lite till med sig ner i dalen nedanför. Duartes (ägarens) hela liv och alla minnen svävade fritt i luften innan de landade någon annanstans. Några månader senare fullbordade en anlagd brand förstörelsen och utplånade det allra sista som jordskredet hade lämnat kvar....Det var många som omkom det året på Madeira.
Jag är oerhört tacksam över att jag fick möjlighet att sitta där tillsammans med Uffe och Duarte under stjärnhimlen och höra om Duartes resor i Tibet medan farmen fortfarande fanns kvar,
men också för sorkarna som lekte höjdhopp över mina fötter på jordgolvet
i huset som användes till kök och matsal.
Vi såg dem komma in under dörrspringan när det blev kallare utanför
Det känns som en nåd från ovan att få ha varit med om Aviceiros och något jag kommer att minnas
så länge jag kan


Där hade vi också sällskap av tre påfåglar.
De satt på kastanjevedshögen utanför vårt frukostfönster i huset Pomar (som försvann) och tittade in
på oss varje morgon och kväll. Mysfaktorn var hög
Vi eldade med kastanj och grillade kastanjer som vi åt så mycket vi bara orkade
Det var bara att ta sig en liten promenad och fylla på lagret när så behövdes

Ett vandrarhem har vi också varit med om som inte hade någon centralvärme alls.
Där  var luften kall och fuktig som våta kletiga lakan mot kroppen
Våra fuktiga vandrarkläder torkade inte....det var värre än kackerlackorna. Nästan :)
Där kuckelikuade en tupp oss vakna varje morgon innan
kyrkklockorna hjälpte till att väcka alla i bygden
och man själv lyckades få den stelfrusna kroppen att stiga upp och slå åkarbrasor


Vi har bott på riktigt trevliga värdshus och vår hotellägenhet i Funchal går inte av för hackor
Där lever vi furstligt och mår som prins och prinsessa de stunder vi är på plats och ställe
Där får vi inte ens städa själva. Varje dag kommer städerskor och viftar undan oss med rara leenden

Vi for tillsammans med familjen Teresa och Salvatore till en fiskrestaurang  den första lördagskvällen på Teneriffa. Så mycket god fisk vi åt och så trevligt vi hade det tillsammans

De här två raringarna var mitt eminenta bordssällskap. Nu kan Federico till vänster  i bild skriva och säga jag älskar dig på finska samt några viktiga fraser till.....Det var inte helt lätt att bokstavera finska på engelska för en puräkta italienare men det gick. Lillebror Leonardo var en liten spjuver...

När vi kom till Teneriffa möttes vi av vår lägenhetsvärd Salvatore redan på flygfältet
En mycket trevlig neapolitanare som har bott några år på Teneriffa tillsammans med sin fru Teresa och de båda sönerna Federico 10 år och Leonardo 5 år
Spanien har som alla vet, haft en djup finansiell svacka de senaste åren och de hotell som skulle bli hotell, blev inte hotell utan fick köpas upp av vem som helst för att bankerna skulle få igen lite grann av det som de hade lånat ut. Bland andra Salvatore och hans Teresa (från Sicilien)  passade på att köpa två lägenheter till ett förmånligt pris, i ett 16 våningar högt lägenhetshus.
Den ena av dem hyrde vi under de två veckor vi var där

Bara att ta sig upp med hiss till 15:de våningen, där vi bodde,  var ett litet äventyr i sig.
375 kg fick hissas upp och ner.
Steg Uffe och jag in i hissen med våra ryggsäckar samt en fullvuxen person till med matkassar eller dylikt klarade den att sega sig uppåt med nöd och näppe. Den suckade sig uppåt...
Steg ytterligare en person på (flera hade inte rum) så bad vi nog alla en tyst bön om trygg uppfärd mot höjderna där vi stod ihopklämda som sardiner på burk.
Det fanns fyra hissar bredvid varandra men på något märkligt sätt så var det så gott som alltid bara en hiss som var i rörelse, någon gång två men aldrig alla fyra samtidigt.
Det hände att vi tog trapporna istället. Det gick faktiskt nästan lika fort, åtminstone neråt.

Utsikten från vår balkong
Men även sådant kan vara exklusivt att få uppleva. Vi träffade många nationaliteter i hissen och också hundar av varierande slag. Det var bara en gång som vi backade ut när vi var på väg in.
I varje hyreshus finns det säkert någon som har alkoholproblem, konstigt skulle det nog vara annars där så många människor bor.
En man skulle stiga av längst nere men var så upptagen med att prata med sin egen spegelbild att han inte märkte att han var framme. Diskussionen var hög och häftig. Spegelbilden tycktes inte komma överens med den som speglade sig.
Detta var redan i tidig timme och senare märkte vi att det var hans allmäntillstånd alla dagar igenom. Om knuten låg ett ölcafé som slöt honom i sina armar varje dag innan han vinglade tillbaka hemåt igen varje kväll.
I övrigt märktes han inte alls av.

Till vänster om oss låg stora bananplantager och hotell
Vår lägenhet var en studio med bekvämt badrum, tvättmaskin, kök med diskmaskin, mikro, kyl och frys och en spis med en ugn som inte fungerade.
Vi hade det bra, vi var helnöjda.
Den lilla tid vi befann oss "hemma" så sov vi  eller satt på balkongen
Balkongen låg nästan hela dagen i skugga och för vår del var det perfekt.
Att vara ute i sol och hetta hela dagarna tar på.

Varje kväll hörde vi hur en av grannarnas barn övade på fiolspel, någon i huset bredvid spelade flöjt
I huset på andra sidan huserade en bra sångerska som förgyllde allas tillvaro.
Många hundar höll sina pratstunder i olika tonarter från balkong till balkong
Ropar en hund i natten får den svar som det heter

Till höger om "vårt" hus var det storjobb på gång. Dagarna i ände pikade man och fyllde på med betong under nätterna. Ska det bli fint får man lida pint som det heter....det var sällan riktigt tyst.

Huset vi bodde i var väldigt lyhört, man kunde höra när grannen tappade en penna i golvet
men vid tiotiden varje kväll blev det helt tyst förutom hos någon som hade småbarn som hade svårt att få tag i sömnen.
Tornfalkarna kom hem vid sjutiden till sin balkong när mörkret föll...några av oss i de båda stora
höghusen stannade kvar på våra balkonger och bara var, tände ljus och njöt av livet
Varje morgon (inte söndagar) väcktes vi av en pikmaskin som drog igång på ett bygge alldeles
i  närheten. Kl. 07.00 gick den igång och höll på och larmade till kl. 18.00 förutom på lördag då den slutade nojsa kl. 14.00. Konstigt nog så vande vi oss
Vi var ju inte mycket hemma men ändå....
För min inre syn såg jag killen i pikmaskinen ta sig hemåt i samma stil som om han var en pikmaskin, han måste ju få fel av att sitta i en sådan så många timmar som han gjorde förutom för
lunch- och kaffepaus. Undrar om han kan sitta helt stilla?

Den sista helgen bröt man på tystnaden som vanligtvis föll kl. 22.00 varje dag. Då var det livat ända till midnatt och också efteråt och jag förstod inte varför tills det gick upp för mig att det troligen var lönedag i slutet av månaden. Man ville fira lite extra.

En spansk smörsångare hördes över hela Playa Paraiso.
Att sova kunde man glömma bort men vad gjorde det?
Karln sjöng mycket bra. Den sista långa tonen ebbade ut exakt kl. 24.00.
Sedan tog hundkören vid....


Vi bodde annorlunda, mitt i livet och vardagen bland befolkningen.
Givetvis fanns det turister där också, men de bodde mestadels i de stora all inklusive-hotellen
i den omedelbara närheten eller i Fanebe och Christianos.
Dit ska jag ta er med en annan gång

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

  1. Oj, tack för detta intressanta inlägg. Detta var en skön läsning för mig som håller mig hemma nu. Madeira står högt på min önskelista och det finns faktiskt resor dit i slutet på april från Kokkola som skulle passa oss perfekt. Av annan orsak kommer det knappast att passa så jag får fortsätta drömma.
    Nej, kackerlackor då tror jag att jag rymmer min kos.Behöver verkligen inget flott hotell med uppassning men ej heller kackerlackor. Ha det bra även hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte behöver vi heller flotta hotell och uppassning men inte vill man ju ha kackerlackor där man bor. Det hotellet finns på Madeira men jag har för mig att det har blivit bättre efter ett tag då det låg nere mera eller mindre några år, säkert för att renoveras.
      Jag njuter av att vara hemma, hoppas du har det så bra du bara kan ha det, snälla du!

      Radera
  2. Så mysigt!!!! Ja, inte mössen, sorkarna och kackerlackorna då förstås men den senaste resan.
    Jag gillar också att hyra lägenhet mitt ibland vanligt folk, att få gå i mataffärer och lista ut vad som ska handlas och att mer se landet på riktigt. Det är semester det.
    Så sorgligt för er vän på Madeira! Hur har det gått för familjen sedan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De fyrbenta och mångbenta kan man leva förutan förstås.
      Vi vill helst vara där livet pulserar "normalt" och trivs med att se hur deras liv är i jämförelse med våra. Det är semester det, helt rätt Hanna!
      Duarte och hans Elisabeth drog iväg till Brasilien och har det bra på alla sätt. De skapade ett nytt liv som de trivs med.

      Radera
  3. Vilken tur att inte det otäcka hände när ni var där. Det är mycket trevligare att semestra och bo bland den inhemska befolkningen. Då får man verkligen uppleva hur det är i landet och det har ni verkligen fått göra. Vilken trevlig berättelse om era äventyr, men jag rös lite när jag läste om kackerlackor och sorkar. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det som om man har en skyddsängel med sig. Just det året hoppade vi över vår vistelse på Madeira för att vi, på grund av ett stort inköp, inte hade råd att resa. Annars hade vi varit där.
      Det är mycket trevligare att vara med i vardagslivet så gott man kan. Ja, kackerlackor klarar jag mig förutan också och sorkar och möss må hålla sig på utsidan hus och hem.
      Kram

      Radera
  4. Det var många olika slags boenden som ni provat på. Intressant att läsa.
    Kackerlackor är inte roliga. På Hawaii hade vi fällor för kackerlackor eftersom de är så många. En slags klibbig fälla där de fastnade. Och i New York såg min pappa och jag kackerlackor i en helt vanlig lägenhet på Manhattan.
    Är siroccon litet som fönvinden i Frankrike? Synd att du inte fick se någon Aladdinlampa. ;)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har varit en del olika boenden under blott och bart bara ett tiotal år. Det är förstås skillnad på kackerlackor och kackerlackor. Alla är inte s.k. ohyra men ingen vill nog ha med dem att göra. De finns överallt i naturen och förr fanns de i husen även här på våra breddgrader. Det behövs inte mycket för att de ska "bosätta" sig men jag vet att kontrollen är hård av hälsomyndigheterna nu för tiden. Till Åland fick vi kackerlackor via fartygen som lade till i hamnarna och som kom från andra trakter. Otäcka små kryp, verkligen.
      Jag vet inte om fönvinden är detsamma som sirocco men kan mycket väl vara. När siroccon når Frankrike har den ändrat sig, blivit torrare och dammigare har jag läst någonstans och jag undrar, utan att veta om det är så att det är då den blir kallad mistral? Måste forska vidare :)
      Kramar!

      Radera
  5. Spännande! Att resa är verkligen viktigt, för att se sitt eget liv hemma tydligare. Helst inte bara charter, utan lära känna ortsbefolkning och leva bland dem och helst en längre tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ser på sitt eget liv med andra ögon när man har sett andras. Så är det.
      Vi har rest charter endast en gång tillsammans och det var då vi blev bekanta med kackerlackorna. Märk väl det har förstås inte med charter att göra, men den gången bröt vi oss ur gruppen och gick våra egna vägar istället för att dansa finsk humpa varje kväll :) Att lära känna ortsbefolkningen är det bästa, då lär man sig också hur det verkligen är.

      Radera
  6. Nej, kackerlackor och möss kan man lätt vara utan. USCH!
    OCH vägglöss förstås!! De verkar ju bli ett allt större problem överallt.
    Läser en bok nu om en kvinna som vandrar Santiago de Compostella, just övernattningarna där verkar ju vara lite olika beroende på vart de kommer för natten. Somliga så trevliga, andra inte lika fina.
    Samma sak med de som vandrar Appalachian Trail, de hus--huts och shelters längs stigen--- verkar vara överfyllda av möss. Otrevligt till max!!!
    Klart att man vill ha lite komfort på ett hotell man betalar för, och absolut inga skadedjur.
    Ni har verkligen bott på olika ställen. SÅ sorgligt med det fina stället på Madeira som förstördes av jordskredet. Inte kul :( Stackars familj som förlorade den inkomsten.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helst vill man leva dem förutan. Blev påmind om ett mera privat boende där någon nöp till rejält en natt och jag plötsligt satt rakt upp i sängen med en väglus mellan fingrarna. Ont gjorde det och otäckt var det. Fy bubblan.
      Vilken intressant bok du läser. Jag kan tänka mig att övernattningarna blir rena överraskningen många gånger när man vandrar på det sättet som hon gör.
      Vi har vår lägenhet i Funchal som vi återkommer till nu och då och där har vi det toppenbra, som kompensation ungefär och lite plåster på såren mot allt det andra spännande man får vara med om, både frivilligt och ofrivilligt.
      Aviceiros är drömmen i mitt hjärta, den som gick om intet. Familjen har det bra där de lever just nu. Globetrottersjälar som de är.
      Kramar!

      Radera
  7. Jag har aldrig varit på Teneriffa och kommer nog aldrig att åka dit när jag läser ditt inlägg :-). Det räcker med barnbarnen som övar cello, gitarr och oboe när jag är i Mälarhöjden! Det är ganska skönt att vara hemma där det som värst förirrar sig någon liten mus in i huset någon gång vartannat år.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märk väl Ingrid, jag såg inte en enda mus eller kackerlacka på Teneriffa men de finns säkert där också, precis som de finns här hos oss i Norden. Jag beskrev olika boenden under en räcka av år och vi hade det riktigt bra på Teneriffa. Det var riktigt roligt att lyssna på musikövandet när kvällen föll. Skala upp och skala ner
      Kram

      Radera
  8. Kackerlackorna lär bli de sista levande varelserna på jorden när alla vi andra tagit slut. Jag minns ett ryskt hotell där man fick sjasa bort dem från osten på morgnarna. Men det är tveksamt om jag skulle föredra att det sprutades gift dagligen.....
    Att bo intill en byggarbetsplats är inte kul - en gång låg jag på sjukhus där man byggde nytt precis utanför mitt fönster. Det blev man inte friskare av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många sorters kackerlackor. En del är till och med bra för miljön och ekologin, men de där som tycker om ost, haha...jag kan se dig sjasa iväg dem och det med besked.
      De tidigare färjorna som köptes in till Åland var ofta hemviste för kackerlackor och det sprutades hejvilt för att bli av med dem. Nej, gift är inte melodin den heller och de blir säkert resistenta de med som mycket annat.
      Det blev lite dunkande dagarna i ände, men som sagt så var vi nästan aldrig hemma. Och är det bygge på gång så är det men vete gudarna om vi hade valt lägenheten om vi hade vetat det innan. Nu gick det bra att anpassa sig i alla fall.

      Radera
  9. Intressant med era olika upplevelser av boende.
    Som reseledare i över 25 år har jag varit på flera 100-tals hotell av varienrande kvalité. Kackelackor har jag sett många av, men de gör mej inte så mycket. Har vant mej. Däremot möss är jag livrädd för!!! Många konversationer, gräl och älgskog har jag också genomlidit i lyhörad rum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Jag kan tänka mig att du har varit med om både det ena och det andra samt det tredje i kubik. Om någon av oss har varit så är det nog du :)
      Tack och lov så har jag bara varit med om möss i huset på höjderna där det inte fanns trösklar och annat än jordgolv. De hade på sätt och vis sitt berättigande där.

      Radera
  10. Visst är det spännande med olika slags boenden. Jag tillhör de som gärna siktar in mig på något mer spartanskt boende när jag reser. Jag lägger hellre pengarna på något annat än sovandet. Ofta blir det väldigt bra och mysigt, men visst har jag varit med om motsatsen också, där det varit mindre mysigt... Här i trakterna får man räkna med diverse olika kryp om man rör sig i de lägre prisklasserna men jag försöker blunda och intala mig att jag är större än dom. Jag kommer att få besök av några vänner från Sverige som jag reser till Bali tillsammans med till helgen, och då har vi faktiskt kostat på oss en "tvårumsvilla med pool" och det ska bli väldigt spännande att se vad det är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är vår tanke också. Att hålla nere kostnaderna för boendet och resandet, så vi kan använda pengar till annat roligt istället.
      Sen kan man ha tur och få någonting riktigt komfortabelt till ett förmånligt pris, ibland.
      Jag är övertygad om att även på de bästa ställen finns det kryp. Men de är experter på att hålla dem gömda istället. Lycka till med tvårumsvillan med pool. Låter som en dröm.

      Radera
  11. En fin innehållsrik reseskildring med stor personlig prägel att läsa, tack för den!
    kram!

    SvaraRadera