lördag 6 februari 2016

En fiktiv middag

skulle jag väldigt gärna ta med damen som slog sin armbåge i min rygg med hård kraft,
tillika som hon försökte mota Uffe att ta sig ur flygstolen med den andra armen.
Rösten hennes var inte nådig. Den var gäll, hård och stressad.


Allt löpte väldigt bra när vi reste till och från Teneriffa med Primer Air.
Ett trevligt isländskt flygbolag med god service, trots lågpris
När vi landade på Arlanda och det var dags att gå av planet,
ställde sig alla upp som satt på tredje yttre stolplatsen mot gången till
och väntade lugnt på att alla kunde stiga upp som satt framför dem.
Jag var imponerad över hur mycket hänsyn som visades.
Planet tömdes snabbt och  systematiskt,
man gick inte framåt utan väntade ut alla som satt i sina stolar
Första delen av planet var tömt när det var min tur att göra detsamma på 20:de raden
Jag ställde mig upp för att släppa ut Uffe som satt längre in, precis så som alla före oss hade gjort.


-"Vad gör du människa?"
Vad hon egentligen använde till kroppsligt tillhygge vet jag inte,
men det kändes som en väldigt vass armbåge
Jag tittade mig inte ens bakom, steg istället ett steg bakåt mot henne
så att den tågordning som hade gällt skulle fortsätta gälla
Alla längst in i raderna skulle först ut


-"Det är ju tomt framför dig ", ropade hon...
Det tog två sekunder för Uffe att ta sig ut på gången och vi vandrade lugnt ut,
precis som alla andra hade gjort medan hon gormade på bakom mig.
Jag sade lugnt åt henne att lugna ner sig
-"Detsamma!" ropades hetsigt bakom mig
Flygvärdinnorna såg osedvanligt glada och nöjda ut när vi tackade.
Kanske damen hade varit elak med dem också?


En stund senare stod alla passagerare tillsammans vid bagageutgivningen och väntade i
ca en halvtimme på sina kappsäckar.
Damen med armbågen ifråga hade sin högra handen gipsad eller något liknande
Hennes man vågade inte titta på oss .
Jag tittade lugnt på henne och undrade om jag borde ta en bild och gå och begära hennes namn
(ryggen gjorde rejält ont och spontant tänkte jag på sjukförsäkring)

Hon tittade förläget och smått skamset bort alla gånger. Vek undan med blicken...
Lite skadeglädje kände jag
Där hade hon för stressen!
Det lönar sig inte med brått.
Alla får vi vänta vid rullbandet


Jag har fortfarande ont i ryggen men det är på bättringsvägen
Primitivt tänkte jag, att jag borde gå och ge henne en hurring,
skaka om henne, fråga varför hon gjorde som hon gjorde
Ni vet hur det blir när man är uppretad och känner sig kränkt
men sedan tänkte jag att hon inte mådde som hon ska, när hon var så aggressiv.
Och jag slåss inte
Plötsligt tyckte jag bara synd om henne


Henne skulle jag gärna äta en fiktiv middag med och diskutera hur man borde vara mot sina medmänniskor för att må bättre själv.
Jag skulle troligen bara sitta där och lyssna tills alla frustrationer hon bär på
har runnit ut i sanden
Nu ska jag förstås äta fiktivt med två personer enligt Toves rubrik
Kvinnans man kommer inte på fråga.
Jag tror att han skulle falla ner medvetslös av rädsla.
Han var en skugga av sig själv

Men kanske busschauffören som körde oss till Arlandastad kunde vara ett alternativ
Han var också som en surkart. När han insåg att vi hade satt oss i fel buss
så blev han väldigt otrevlig.
Och då rann sinnet på en viss dam


-" Är ni alla otrevliga i Stockholm?" ( jag vet ju att det inte är så men just då kändes det så)
-" Ni skulle ha satt er på den gula bussen!
-"Aha, hur skulle vi veta det? Det stod Arlandastad på bussen, tiden stämde exakt"?
 Nå, efter ett tag åkte vi tillbaka till Arlanda och fick
hjälp av chauffören med vilken buss vi skulle ta, för att komma till vårt hotell i Arlandastad
Han var riktigt rar när det kom till kritan.
Att sitta och pendla i en buss av och an som han gör är ju inte precis stimulerande
och timmen var väldigt sen.

Jag tror att chauffören skulle bli en riktigt bra katalysator vid middagsbordet med
armbågsdamen och mig. Jag tror att det kunde bli riktigt spännande och också
att det skulle sluta med trevliga ord och många skratt.
Därför vill jag gärna äta en fiktiv middag med dessa två okända medmänniskor
på min stig.


De övriga som deltar i lördagstemat är:
Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm Klimakteriehäxan,Livsrummet,
Musikanta, Olgakatt , Pettas , Ulla

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

30 kommentarer:

  1. Som en fluga i taket trots årstiden surrar jag vid denna fiktiva middag; kanske surströmming vore något på tallriken :-) Vacker blomsterpryd du dukat med! Hoppas förkylning och ontet ger med sig raskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag skulle veta vem av de surrande flugorna du skulle vara där uppe i taket. Du skulle säkert surra med en helt annan ordmelodi än de andra flugorna.
      En spännande middag tror jag att vi skulle få till
      Surströmming, ja, varför inte? ;)
      Jag är på god väg vad gäller förkylning och blåmärken :)

      Radera
  2. Det hade säkert blivit en trevlig middag och där i lugn och ro hos dig hade de kanske kunnat ge en förklaring till sitt dåliga uppförande. Det fanns säkert en förklaring till det, för jag vill inte tro att människor normalt är så otrevliga. Surströmming låter bra och som efterrätt något sött och smaskigt så de blev på riktigt gott humör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också Gunnel! Det ligger alltid någonting bakom ett dåligt humör som kan blåsas bort om man talar om det, låter det komma fram. Normalt är inte folk otrevliga, men trötthet, lång resa, kanske nikotinbegär osv....man vet inte vad som finns i en annan människas ryggsäck. Bra då med en försoningsmiddag, förklaringsmiddag. Det är inte så viktigt vad vi äter, huvudsaken är att sitta ner tillsammans över en bit mat, kanske att var och en får välja vad den vill ha.
      Livet är rätt hårt och stressat för många i dagens läge

      Radera
  3. Surströmming och citronmarängpaj till efterrätt! Sen är nog det sura som bortblåst och ersatt med söta glada miner.
    Skönt att du känner dig bättre! Välkommen hem!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Citronmarängpaj är ju himla gott!
      Jag är övertygad om att det är hur bra som helst när vi stiger upp från bordet, vad vi än må äta. Kanske vi rent av blir bästis och bundis. Många vänskapsförhållanden har uppstått explosionsartat. Tack snälla du!
      Kramar!

      Radera
  4. Å - jag trodde att temat var utbytt! Utan att hitta ett nytt, förvisso. Din toppbild är en fantastisk fågelbild för övrigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske jag är ute och cyklar! ? Jag har Toves teman och inget annat. Ska forska vidare.
      Det är en tornfalkshane som höll oss sällskap varje dag på Teneriffa. En riktigt trevlig prick!

      Radera
  5. Ja, jag känner igen situationerna. Tänk vad folk kan bli stressade och otrevliga i samband med kommunikationer av olika slag.
    Hoppas knuffen inte får några fysiska men.
    Ha en trevlig weekend!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att du har stor erfarenhet Lena, du som reser så mycket. Vi lever i en stressig värld.
      Ha en fin weekend du med!

      Radera
  6. Jisses! Men vilken jättebra idé att bjuda dessa surkartar på middag! Man upphör aldrig att förvånas över dylika berättelser direkt ur livet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Tack Anna!
      Jag tror på mat i magen och samtal över borden!
      Mera sånt åt folket!

      Radera
  7. Å, dessa surkartar. De finns lite här och där ;-) Extra otrevligt om de dessutom gör en illa. Damen verkar inte ha varit i bra form. Hoppas det känns bra i ryggen, Karin!

    Ska njuta av dina fina bilder nu, jag ligger efter. Vet att ni reser den här tiden på året så jag är nyfiken! Just nu är det vintervackert här i CT och jag har precis kommit hem från bondens marknad inne i ett av staden växthus. Så trevligt. Jag känner mig uppiggad och njuter just nu av en apelsin.

    Ha en fortsatt fin helg Karin

    Varm kram!!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å andra sidan Lotta, så skulle man kanske inte uppskatta alla andra som inte är surkartar om inte surkartarna fanns :)
      Men visst är det otrevligt när det går till handgripligheter. Hon var inte bra form. Tur att jag har en stark kropp.

      Även jag ska äta en apelsin, en god som har vuxit i Spanien.

      Ha detsamma kära Lotta!

      Varm kram!

      Radera
  8. Det skulle ha blivit en spännande middag! Efter ett tag i alla fall, när de kommit över förlägenheten av att bli belönade med gott efter ont.
    För övrigt borde ni ha ringt oss så hade ni sluppit bussen. Vi står för skjutsning och hämtning till och från Arlanda samt vid behov övernattning för nära och kära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tror jag också Hanna! En riktigt spännande middag skulle det bli
      Tack snälla du! Men det gick buss till hotellet (tio minuters väg) men man ska bara veta vilken buss man stiger på. Nu vet vi till nästa gång. Ni är för gulliga, jag säger bara det! Vi får ta bilen och komma över någon gång och hälsa på er istället. kram

      Radera
  9. Det är otrevligt och nästan skrämmande med knäppa människor som man träffar någon gång då och då (av någon anledning ofta när man reser/flyger, dock ej på Åland!). Ofta är de kanske psykiskt sjuka men det ser man ju inte utanpå. Det är också svårt att släppa dem i tanken fast de inte förtjänar en sekund av ens tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt Annukka! De drar energi som man inte borde ge dem
      På sätt och vis så är en fiktiv middag med en sådan person också ett sätt att försonas med sig själv när det kommer till kritan, att förlåta och gå vidare.
      Ha det gott du fina!

      Radera
  10. Vilken härlig berättelse på temat - eller rättare sagt otrevlig! Jag hade nog skrikit AJ och inte bara tigit. Men, som du skriver, kvinnan var helt säkert mycket frustrerad av någon anledning, annars hade hon inte betett sig på det viset. kan inte ha varit rolig att vara gift med i alla fall. Bra i alla fall att du sa ifrån till chauffören.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid.
      Även det otrevliga lär oss en del.
      Det blev så här för min del och det var nog rena självbevarelsedriften att bara gå vidare från punkt ett.
      Jag tror faktiskt att hon är hur trevlig som helst när det kommer till kritan, ibland har vi alla svackor och beter oss underligt.
      Kram

      Radera
  11. Underbar tolkning av temat och dessutom helt kongeniala bilder till, de där kaktusarna. Men även de snällare bilderna, när du kommer på att bjuda arga damen på middag och få henne att berätta om sin ilska och frustration. För det är ju det enda som hjälper, åtminstone ibland...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      Så roligt att du märkte mitt bildval i sammanhanget. Jag hade precis den tanken bakom som du tänker det.
      Ibland är det enklast att visa vänlighet istället för att bli arg

      Radera
  12. Tänk så olika middagar kan bli ...!

    SvaraRadera
  13. Bra bildval! Ackompanjerade texten bra: kaktus, hibiskus, tekopp, glad elefant.... Precis som en opera av Puccini eller Dvorak (svårstavat namn...), där musiken direkt berättar känslorna! Folk kan ju vara verkligt "konstiga", som den man som vände sig om så att hans datorväska slarvigt upphängd på axeln föll i golvet och han började anklaga min man för att ha förorsakat det hela. Hände också på en flygplats. Han försvann snabbt när vi bara tog det lugnt, stod stilla och påpekade att vi verkligen inte rört på oss... Välkommen till Åland/Finland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :)
      Underbar jämförelse, bilder och Puccini eller Dvorak.
      Jag vågar nästan kalla det stress, allt konstigt som händer.
      Att ta det lilla lugna börjar bli en eftertraktad vara, helst ska man vara steget före hela tiden och aldrig där man är.
      Tack! Det känns bra att vara tillbaka på Åland och i Finland!

      Radera
  14. WOW, det var en svårt stressad dam det där. På plan brukar det ju gå lugnt till vid avstigandet. Jag har flugit så mycket och faktiskt har jag aldrig varit med om ngn irritation då man ska kliva av. Alla vet ju att det tar lite tid, man tar rad för rad, lugnt och fint.
    Jobbigt med damen, jag skulle inte heller ha kunnat vara så lugn som du var, tror jag.
    OCH sen ryggont dom grädde på moset dessutom. Otrevligt till max.
    Det här var en väldigt bra tolkning på ert tema, tycker jag.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stressad var nog bara förnamnet men så här var det i alla fall.
      Nej, varför stressa, folk vet ju ändå att det går fortare att ta det lugnt och slutligen får vi alla vänta på bagaget i alla fall.
      Måste man till ett annat plan så kan det bli extra bråttom, men även då brukar det gå hyfsat bra till, folk förstår och går åt sidan om man själv inte behöver springa iväg till någon transferhall.
      Det är alltid otrevligt med liknande incidenter, man förstår ju knappt varför de händer.
      Tack Annika!
      Kramar!

      Radera
  15. Fantastiska bilder på både kaktusar och hibiskusblommor... och den glada gula elefanten!
    Vilken otrevlig dam du råkade ut för... ibland får man bara kust att slå tillbaka, men man är tillräckligt civiliserad för att låta bli. Tror att en god middag är ett mycket bättre alternativ, för orsaken till hennes beteende kanske finns gömt inne i hennes själ och hjärta... kanske en jobbig upplevelse en gång som hon försöker komma över genom att vara otrevlig mot för henne okända personer. Säkert skulle hon komma på helt andra tankar efter en middag hos dig. Måste säga att jag är imponerad av ditt lugn... tror inte jag hade klarat det.
    Ha det gott Karin!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Den glada gula elefanten bara måste fastna på bild. Den förmedlar glädje och framtidstro.
      Ja, det händer tack och lov inte ofta att man blir föremål för frustrationer på det sättet som jag blev. Och som sagt slåss gör jag inte.
      Ha det gott du också!
      Kram

      Radera