onsdag 6 januari 2016

Passion, snö och samvaro

   Mitt i allt när jag bakade muffins med barnbarnet Wilhelm här om dagen kom jag ihåg att
   en av våra passionsblommor har frukter.
   -" Kanske de är färdiga att äta?"
   Vi sprang iväg för att titta efter. 
   En av tre frukter såg mogen ut!
   De ska vara skrynkliga och se mera eller mindre bedagade ut när
   de är som allra bäst
 

   Mycket riktigt så fick vi hålla ett litet tillfälligt kalas mitt i bakandet
   Gott och syrligt var det, men naturligtvis så smakade
   det inte lika solmoget och sött som det gör
   längre söderut på vårt jordklot.
   Men nu har vi plockat vår allra första egna passionsfrukt
   Fröet till plantan tog jag med mig hem från Madeira för några år sedan
  

    Det har blivit en hel del snöröjning och annat roligt att syssla med i snön
    Wilhelm gjorde en ängel och skuffade snö både hit och dit....



    Här kan man fortfarande se källartrappan innan den blev snöfylld av femåringen
    När jag gruffade lite grann över att Uffe och jag behövde en skottad trappa för att kunna
    gå i och hämta mat åt rådjuren, så fick jag svaret
    -" men mommo, jag gör bara så att mössen inte slipper in".
    Naturligtvis så slutade jag gruffa omedelbart.
    Det var ju blott och bart ren omtanke det handlade om.
    Och skotta kan jag....


   Även om det blir en del extra jobb när snön faller så är det vackert när allt ligger täckt av
   allt det vita, fluffiga och rena


       Till julen måste jag ha fått dille på gamla kärrhjul.....


    ....och zinkhinkar. De finns lite här och där i vår trädgård fyllda av granris


   Rådjuren kommer och går som vanligt, nu mindre stressade när jakten är över för den här gången
   Vi bär ut mat så armarna blir långa....
   Nu när det är ordentligt kallt behövs energi


                                 En daglig syn från köksfönstret och diskbänken
                                 Här är tre rådjur på besök tillsammans med flera koltrastar


                                 Januari är vacker när den är vit och kall
                                 När solen går ner på eftermiddagen lyser himlen vackert rosa
                                
                                 I sakta mak plockas julen bort, lite nu och lite då
                                 Lagom till tjugondag Knut är allt ett minne blott
                                 och oxveckorna börjar på nytt.
                                   
                                 

                                 Den här julen har varit en härlig vila för vår del
                                 Litet blodad tand har jag fått och tänker fortsätta
                                 så gott jag kan med att inte stressa mera än nödvändigt
                                 och känner mig riktigt stolt över att jag har lärt mig att säga nej!
                                 Ingen lätt konst alls för den som alltid har sagt ja.
                                 Övning ger färdighet....
                                 Nu gäller det att lära sig när lagom är hemma också.
                              
 

                        
                                 Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


28 kommentarer:

  1. Oj så mycket snö ni har ,ca 2 cm är det här och - 26 grader ,skönt att vara hemma idag men imorgon väntar jobbet .Kul med passionsfrukten .Kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har fått riktigt mycket snö de senaste dagarna och det fortsätter snöa. Vi har tack och lov inte så kallt som ni har, vi håller oss mellan 11-15 graders kyla nattetid.
      Förstår att det är skönt att vara hemma. Ja, imorgon börjar det igen...
      Kram

      Radera
  2. Så klokt ditt barnbarn är! Klart bättre än musfällor. Vilket vackert vinterlandskap du har utanför ditt fönster. Jag ser att de samsas bra både små och stora hos dig. Jag tror barnen har mycket att lära oss när det gäller "lagom". Ha det gott i vintervädret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men tänk nu mormor", sade han när jag skulle få igång dvd-spelaren då film skulle ses. Och mormor tänkte och tänkte men ingenting fungerade...ända tills Uffe kom och berättade att jag hade fel kontroll. ;)
      Vi har mycket att lära oss av de små människorna och framför allt lär man sig att ta det lugnt och ha tålamod. Ha detsamma Gunnel!

      Radera
  3. Passionerat blir jag av detta skriv läsa och bilder skåda.
    Liten Wilhelm som har argument för sin snöupplaga ...
    till slut det att säga nej när en är född till ja, en väg att vandra det med ...
    Kram för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, att säga nej när man är född att säga ja.
      Bättre än så kan man inte uttrycka det.
      Kram till dig Tove!

      Radera
  4. Se där, vad mkt snö ni har fått. Härligt.
    Pettas så vackert i snöskrud.
    Härligt med passionsfrukten som var mogen. OCH härligt med barnbarn.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har vi fått den vinter jag vet att du så gärna skulle ha Annika! Nyfallen, vit, fluffig och kall och så på det lite solsken nu och då.
      Passionsfruktsodlare är min nya titel ;)
      Kramar!

      Radera
  5. Så härliga bilder, snö verkar ni också fått! Imponerande att lyckats med att odla passionsfrukt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annukka! Ja, vi har fått snö och mera kommer det hela tiden.
      Egentligen så har det inte varit någon som helst konst att odla passionsfrukt. De bara fanns där en dag...:)

      Radera
  6. Vad mycket snö ni har!!!
    Härligt för mej att få se snö! Bilderna är fantastiska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan förstå att det ser härligt ut Lena!
      I Wales har ni säkert inte snö särskilt ofta
      Tack snälla du!

      Radera
  7. Många fina bilder och kloka tankar som vanligt. Det därmed att säga nej och lagom är inte lätt. Känns som det är nåt man alltid behöver öva på.
    Grattis till första passionsfrukten! Extra kul att ha dragit upp plantan själv också.
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mig faktiskt lite stolt över att jag börjar lära mig att leva och arbeta så där lagom mycket.
      Tack till för ditt grattis!
      Nu väntar vi på de följande frukterna ska mogna.
      Ha det gott du med Anette!

      Radera
  8. Har aldrig smakat på passionsfrukt vad jag minns. Ser ut som en intressant och god frukt.
    Nu har vintern verkligen kommit till er. Har läst om kylan som verkar ha bitit sig fast ett tag.
    Att kunna säga nej är väldigt viktigt. Bra att du lärt dig. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi är på Madeira så äter vi rätt mycket passionsfrukt. Det finns många olika sorter och där växer de vilt, även om vi aldrig plockar av de vilda utan köper på marknaden. Mycket goda är de när de är mogna.
      Ja, nu har vi kall och vacker vinter.
      Jag har fortfarande kvar att lära mig vad gäller att säga nej, men jag är på god väg :)
      Kramar!

      Radera
  9. Vilka vackra tavlor du har att titta på, där motivet förändras varefter, rådjur som kommer och går, fåglar som hälsar på, ekorrar som förser sig med mat...

    Att få egna passionsfrukter är väl nästan som att få barnbarn!

    Och så det där äpplena på slutet. Karin, har du POLERAT dem?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här finns ett helt konstgalleri utanför dörren Karin!
      Ungefär som att få barnbarn, helt rätt ;) Lite syrligare bara....
      Du förstår Karin, att åländska äpplen ser ut så där förutom de som är blå.

      Radera
  10. Gott Nytt år Karin o Uffe!
    Ofta tänker vi på er och glädjer oss åt din blogg med djur o natur.
    Just nu har jag fullt sjå med nyupptäckt diabetes. så svårt det är med mätningar sprutor o mattankar o motion!!!Kraaaam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Eva och Uffe! :) och alla de andra, förstås.
      Så skönt egentligen att diabetesen är upptäckt, även om det inte är roligt att ha den, men det finns ju så god hjälp. Lycka till med det nya livet, sprutor, mattankar och motion.
      Kramar!

      Radera
  11. Kul med passionsfrukten. På Madeira, där revorna hänger tunga av frukt utanför det lilla gästhuset där jag har huserat ibland, kan man ju verkligen frossa i den härliga frukten. Bland annat åt vi den som sås till stekt fisk. Jättegott! I vår trädgård matas det för fullt också men jag funderar på att göra ett litet hus av kompostgaller för VIP-gästerna och de dyraste delikatesserna. Blir dyrt att utfodra rådjur, kaniner, nötskrikor, ringduvor, koltrastar och andra storätare. Riven ost till rödhakarna och annan fin mat kostar en hel del.
    God fortsättning/Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen roligt att odla egen passionsfrukt, om än lite överraskande.
      På Madeira är det ungefär som att befinna sig i ett tropiskt växthus....
      Ska tänka på sås till stekt fisk när vi nästa gång far dit. Dock inte i år.
      Det blir en del kostnader med att mata alla vänner i naturen, helt rätt. Rödhakarna har det bra hos er, här finns de inte längre och det kan jag förstå...varför traggla på här i vinterkylan när de får äta riven ost hos er. ;)
      God fortsättning önskar jag dig också!

      Radera
  12. Tänker på det sista du skrev om att kunna säga nej. Jag har varit dålig på det tills nu - men inser att jag rent statistiskt sett inte har lika lång tid att njuta av ledigheten och barnbarnen som förr. Därför har jag bestämt mig för att säga ifrån mig en del uppdrag som minimerar tillvaron som jag kunde tillbringat med barnbarnen istället. Jag missade två konserter och en julavslutning på Lilla Akademien (som är helt fantastiskt) på grund av mina åtaganden...
    Kram från Ingrid som också tycker att det är vackert med snön här ute på landet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också varit dålig på att säga nej, Ingrid! Men blir bättre hela tiden. Övning ger färdighet. Lycka till!
      Kram

      Radera
  13. Passionsfrukt är så vansinnigt gott! Tänk att äta en egenodlad! Mums!
    Fina vintriga bilder, men det är så himla kallt, tyvärr! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen gott med passionsfrukt. Men den är godare
      längre söderut. Vår blev inte lika saftig och söt som den är på Madeira, men smakade förstås lite grann manna likaväl.
      Tack Veiken!

      Radera