söndag 20 december 2015

Så har det alltid varit

Ja, absolut!

Återigen har jag trott att jag skulle få till det som jag tänkte det från början
när det gäller Julkalendern på Galleri Skarpans.
Plötsligt inser jag att flera "luckor" fortfarande inte har "öppnats"
och att julafton snart är här.
Så har det alltid varit när det gäller mig och min överoptimism.
Jag tror alltid att jag ska hinna och att jag har hur mycket tid som helst
Jag lär mig aldrig.....och nu börjar det brinna i knutarna

Mina ambitioner att visa er kalendern bit för bit håller på att komma på skam,
så för att säkra min trovärdighet så visar jag resterande ovisade konsthantverk och
konstverk på en och samma gång nu istället.

Häng med på en liten konstrunda!




Ovanstående är ett fotomontage som Sture Mattsson har gjort.
Han kallar det Lucia med den motiveringen att vi alltid tänker oss Lucia vit
men att det är hon egentligen inte ursprungligen och på alla platser där hon firas


   Sandra Törnroths "lucka" visar vad som fanns i allas våra tankar just då, dagarna efter
   terrordådet i Paris


    Margareta Svenssons målningar i akryl visar också människor på vandring/flykt
    Så var det då och så är det nu


    Anki Linds katt i fönster ger mig riktig julkänsla
    På kattens mage och bröst ser man hur ljuset inomhus lyser ut
    "Släpp in mig i värmen! "


       Margareta Åkermark, den allra yngsta (16 år)  av oss som deltog/deltar (pågår t.om. 23 dec. )
       i utställningen har skapat den allra ljuvaste lilla Snöflinga.
      Troligen den enda snöflinga som vi får se till jul i år
      Jag vet att jag kommer att titta på snöflingorna på ett helt annat sätt efter detta

 

      Slutligen återstår min egen återbrukskonst
      Det var inte alls meningen att jag skulle få till det på det sätt som jag fick det
      Ursprungstanken till mitt bidrag till Julkalendern har funnits hos mig
      sedan i vårvintras och skapelsen växte i mitt huvud under månaderna som gick.
      När jag hade samlat ihop allt jag behövde till min tavla
      så insåg jag att tiden inte räckte till.
      Just det, så har det alltid varit.....jag får ge det ett år till

      En runda upp i ateljén gjordes och jag kom ner igen med ett par huvuden under armen,
      ett gammalt såll, en gammal blusärm och några spetsar, lite garn, en nyckel
      och en hel del till....

      Så blev det som det blev.
      Ett par små änglabarn med lätt malätna vingar
      Vingarna får stå för symboliken av trygghet och värme, trots tuffa tider
      Det finns en gyllene nyckel som heter tolerans och som ger våra hjärtan
      den människokärlek som behövs i vår vilsna värld.

     Hängningen blev inte så som jag riktigt ville...det ser ut som om
     änglabarnen är på glid. Trösterikt nog så ser det bara så ut...
     De håller i och ger varandra stöd, precis så som vi alla behöver ge varandra
     i dagar som dessa

     De övriga som deltar i Annas lördagstema är: 
      Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm Klimakteriehäxan,Livsrummet,
      Musikanta, Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla

     Lite sent men bättre det än aldrig! :)

     Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

     

    

16 kommentarer:

  1. Underbart inlägg - tack för det. Jag kommer att titta på det många gånger. Visst har det alltid varit så att man aldrig hunnit med det man tänkt sig från början. Fast jag tycker det är värre nu när man kan skjuta upp allting till nästa dag. Kunde man inte på den tiden man jobbade.
    Varm kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Ja, visst har det alltid varit så :)
      Ja, hur i all världen ska det bli när jag också kan skjuta upp allting till imorgon? Spännande framtid väntar
      Varm kram till dig med!

      Radera
  2. Tema ger associationer - så gör ditt inlägg också! Det är så mycket som ryms!
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Det är roligt med teman, vi tänker och skriver så olika om samma rubrik. Alltid lika roligt!
      Stor kram!

      Radera
  3. Men änglarna klarar sig ju alltid, dom flyger vidare bara, i evigheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Praktiska du! Så är det ju men jag är förstås lite orolig över vingkvaliteten men de klarar sig förstås också utan vingar, annars vore de ju inte änglar.

      Radera
  4. Nog känner jag igen det där att tiden inte räcker till. Så var det alltid när man jobbade och så är det nu med, fast jag är pensionär. Dina små änglabarn är bedårande och visst syns det att de stöttar varandra. Adventskram från mig i Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har upplevt med mina pensionerade vänner att de har hur mycket som helst att göra och klagar på att tiden inte räcker till :)
      Tack!
      Kram i advent till dig med!

      Radera
  5. Så fina tavlor (det tycker jag verkligen inte alltid!), trevligt att vi alla fick se dem tack vare internet. Änglarna sitter nog bra där de sitter. Ramlar ner gör de inte, de kan ju flyga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är fina! Så tycker jag också.
      Ja, änglar kan flyga t.om. utan vingar :)

      Radera
  6. Så där är det. Rätt som det är så brinner det i knutarna och man får så bråttom, även om man trodde att "allt är under kontroll" :-)
    Änglarna, älskar dem. Underbart fina!! Katten i fönstret fantastisk!!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sällan som man har allt under kontroll eller hur?
      En kort sekund kan man inbilla sig det någon gång
      Tack Annika! Katten ser nästan ut som om den är fotograferad och inte målad.
      Kramar!

      Radera
  7. Flyga kan dina skapelser ju, med eller utan vingar! Kvast funkar också....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har det slagit mig att även häxor är änglar och varför inte kombinera både vingar och kvast. Rena turbon måste det ju bli eller hur? ;)

      Radera
  8. Här har du en tidsoptimist till! Har dock bättrat mig lite "på gamla dar"...
    Fina tavlor... katten är ljuvlig!
    Det är dina små änglabarn också!
    Önskar dig en riktigt God Jul!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog rätt många tidsoptimister skulle jag tro :) och tur det för att vara tidspessimist skulle inte vara roligt.
      Tack Anki!
      Önskar dig detsamma!
      Julkram!

      Radera