fredag 11 december 2015

En salig blandning


Annas rubrik för lördagstemat denna vecka är En salig blandning
Vilket också kan tolkas som en total röra, har jag läst mig till någonstans
Jag har redan skrivit ner ett inlägg om mitt skrivbord men tillsvidare har jag inte tagit
några bilder så det får kanske bli ett eget inlägg om den saken längre fram
Med tanke på salig blandning som heter duga

Jag fick en dryg timmes tid för mig själv med kameran som sällskap senaste tisdag
då vi var till Helsingfors
När jag visade ovanstående bild åt Uffe funderade jag högt någonting om
att jag inte förstår varför den avbildade skulpturen ser så "pinad" ut.
"Undra på det!", svarade min allt annat än trögtänkte make.
"Vem skulle tycka om att ha en "pinne" körd rakt ned i nacken och dessutom ett par ormar med vingar på det som tyngd"?
Tänk att jag inte förstod det själv!
Kvinnan ovanför portalen behöver få medicin, en huvudvärkstablett, plåster på nacksåren....
Min pollett ramlar verkligen sakta ner.


    Även om hon på bilden ovan inte ser särskilt glad ut hon heller,
    så ser hon mindre pinad ut. En stjärna i pannan gör mindre ont än en pinne i nacken.
    

                                        Haaa, den här typen ser helt annorlunda ut....
                                        och har dessutom glitter i håret


                                       Den ser snarare snudd på euforisk ut,
                                       kanske för att den befann sig högt över gatunivån....
                                       Den hjälper till att lyfta upp översta våningen så gott den kan


                                     Här göre sig icke inbrottstjuvar besvär.
                                     Tjong, så kommer ett spjut farandes snett ovanifrån



   Jag fick nästan ont i nacken av att titta på dessa skönheter som håller en hel stenbalkong på plats



    Julbelysningarna hänger mellan husen i centrum av stan


   Man behöver inte alls krångla till livet om man så önskar.
   Grönt är skönt och i det här fallet riktigt stilfullt


    Men givetvis så får man göra det också (krångla till det)
    ....julrosor hör till mina favoriter


   Jag träffade Runeberg, nationalskalden, som har skrivit Vårt land,
   i den delen av Espen som kallas till Runebergsesplanaden
   Tillsammans med gyllene renar och en silvergran stod han där han står och intet
   annat kan göra.
   Det är hans egen son Walter som har gjort minnesstoden
   J.L. Runeberg bär prästrock och har en liten spik på huvudet....
   för att fåglarna inte ska sätta sig ner. (man måste vara praktisk)

   Sockelfiguren föreställer en ung mö som symboliserar Finland (1885)
   Hon är insvept i en björnhud och i sin ena hand håller hon en lagerkrans
   och i den andra en texttavla, där tre strofer ur " Vårt land" på svenska står inristade.
   På själva sockeln står det på finska ”Suomen kansa Maamme laulajalle”
   (Av Finlands folk till Vårt lands skald) och på svenska ”Af Finlands folk”.


   Esplanaden, Espen, heter officiellt Esplanadparken och ligger mellan gatorna
   Norra Esplanaden och Södra Esplanaden
   Parken delas också in två andra delar
   Den västligaste delen är Teateresplanaden vid Svenska Teatern.
   Mellan Mikaelsgatan och Fabiansgatan ligger Runebergsesplanaden där skalden står
   Den östligaste delen av parken är Kapellesplanaden som fått sitt namn
   efter restaurang Kapellet som byggdes år 1867.
   Ja, så fick ni veta det också. Nu när jag en gång är på gång....



           Sen blev det lite fönstershopping för min del.
           Aarikka hör till en av mina favoriter,
           så det är bäst att hålla sig på utsidan med tanke på plånboken


   Iittala känner de flesta till och dessa ljusstakar finns i många hem


   Ugglor i stubben ( när jag såg dem tänkte jag på Annika i Reston, av någon outgrundlig orsak ;))


   Någon gång känns det som att jag vill fotografera portar, grindar och dörrar i Helsingfors
   De är många, vackra och mycket olika



   Eftersom det fortfarande är varmt för årstiden finns möjlighet att sitta ute och dricka
   en kopp te eller kaffe tillika som man njuter av bordsdekorationerna ........

....och tittar sig omkring på torn och tinnar och någon balkong här och där

    Mera Aarikka....tåget tuffade på fyllt av tomtar

Mera Iittala också...

   Jag hänförs alltid av den finländska konstformen, som ofta är stilfull
   och i varma naturliga färgskalor


    Den här spargrisen fanns i flera affärer, så jag tittade lite extra på den just därför
    och fick lära mig mera om Harry Allen design


   Glittrigt på fötterna kanske önskas nu till jul och nyår?


   Skulpturen på Glogatan skänktes till staden år 1991 i och med att Karl Fazers fyllde hundra år
   Jag gick runt den många gånger om, studerade den från alla håll och kanter och kom
   slutligen fram till att det absolut är en fågel men vilken art kom jag inte underfund med
   Björn Weckström må förlåta min blindhet när jag inte genast förstod att det är en tupp.
   Nu har jag tagit reda på detta och givetvis när jag har facit i hand så ser jag ju precis vad det är.
   "Typik", som Nalle Puh brukar säga. Jag borde ju ha insett det också, detta med tuppen...
   På baksidan av de gamla konfektaskarna fanns det alltid en tupp
 

   I Fazers skyltfönster fanns en liten krubba gjord av konditor Susan Vesterinen.
   Chokladmassa och sockermassa är ingredienserna


Lapponia. Behöver jag säga mera? Björn Weckström igen....


   Nu till jul är det både tomtar och möss på farten i nästan alla butiker längs Alexen


   Järnvägsstationen i änden av Centralgatan lyste i decembersolen så det stod härliga till och tiden
   den stämde....


    Sedan fastnade jag till rejält ett tag. En sagovärld öppnade sig i ett av Stockmanns skyltfönster
    Uffe berättade senare för mig att det fönstret var åtråvärt redan i hans barndom....där brukade
    han som liten pojke stå och titta in när julen närmade sig
   
  För att avsluta med lite mera saligt och blandat visar jag åter några "luckor"
  från Galleri Skarpans Julkalender

 Soffi Sääskis krubba

   Jenny Sorsas lucka i december

                  
                    Marina Eker-Geusts kalender

Det blev långt det här inlägget.
Hoppas att ni har hållit er vakna!
I morgon lördag, rätta temadagen, kommer jag att hålla kurs i hur man gör julgodis
så jag gör som jag brukar göra, anpassar tiden efter bästa förmåga och skriver
inlägget lite grann i förväg.

De övriga som också skriver om En salig blandning är följande:
Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Klimakteriehäxan,
Livsrummet, Musikanta, Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla

ps. jag vet att jag lovade skriva om Ålands Sjöfartsmuseums utställning i "nästa" inlägg
men ibland blir det inte som man tänker sig. Nu blev det så här.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

30 kommentarer:

  1. Resultatet blev en härlig salig blandning om du frågar mig! Tack för en mysig vandring bland plågade gubbar, ljusstakar och mysiga julsaker. Och dessutom lite ny kunskap att fylla ut med - tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina! :)
      Som vanligt lär vi oss av varandra eller hur?

      Radera
  2. Det var verkligen en blandning av allt. Mycket underhållande med dina texter till bilderna. Det var mycket nytt jag fick mig till livs. Vi har faktiskt en gata i lilla Åstorp som heter Esplanaden. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många Esplanader...också i lilla Mariehamn har vi en lindallé som kallas så och ett par gator, västra och östra. Populärt namn tydligen
      Kram

      Radera
  3. Åh vilket härligt inlägg. Älskar Helsingfors. Så vacker stad.
    OCH jag tycker att Vårt Land, Vårt Land är en underbart vacker nationalsång med jättefin text av den store Runeberg. Tycker den är vackrare än Sveriges nationalsång.
    ÅÅÅ vad jag har varit mkt på Fazers konditori.
    Jag har aldrig varit på Svenska Teatern, men jag skulle gärna vilja. De har ju alltid så fina föreställningar där.
    Ugglorna är så söta att man bara dööööör lite, kul att du tänkte på mig då du såg dem.
    Aarikka var det länge sen jag besökte, men de har en del fint.
    Älskar Iittalas porslin så mkt, har flera skålar och fat. De där gamla klassiska ljusstakarna har jag också, det var en sådan som exploderade hos mig i fjol när ljuset brann ner, usch!!
    Tack för ett trevligt inlägg om Helsingfors. Verkligen KUL att läsa och roligt att se bilderna!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!
      Jag är också ett freak när det handlar om Helsingfors. Jag tycker om stämningen, lite tsaristisk och mycket finlandssvensk och så finsk. En härlig salig blandning det också.
      Uffe är uppvuxen på Svenska Teatern :) Svärmor jobbade där och när det inte fanns barnvakt så var alla skådisar det istället. Harriet Andersson samlade frimärken åt den "lille". Haha..
      Det går ju inte att se en uggla utan att tänka på dig. Stört omöjligt!
      Kramar!

      Radera
  4. I sanning en salig blandning! Nu kommer jag aldrig mer att kunna gå förbi en sån där staty utan att se vad den har för ansiktsuttryck och hur den ser ut att må :-) Underbara koppar, iittala kopparna... För att inte tala om de små krubbfigurerna i sockermassa! Nu ska jag sätta mig ner och funder på vad i all sin dar jag ska hitta på att skriva om...Det var också ett påhitt; "en salig blandning" :-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jag heller Anna, tänker gå förbi en staty längre utan att betrakta den mera ingående. De lever sina liv även om materialet är dött.
      Ja, jag känner igen det där. Man undrar hur i all världen man har kommit på den rubrik man har men det brukar ju gå jättebra när det kommer till kritan. En salig blandning är ju livet självt i ett nötskal. :)

      Radera
  5. Helsingfors är ju riktigt fin när man tittar närmare! Fin approach på lördagstemat och fint reportage på Finlands huvudstad på köpet. Jag skulle vilja ha Minna Parikka skor men där går förnuftet före viljan. Det är inte många finska designers som blivit så kända som hon. Och med all anledning, hon är duktig.
    Ps. Men statyns min var verkligen hemsk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker om Helsingfors på många sätt. En ljus stad men rätt kall och dragig den här årstiden, men allt konstnärligt och all fin design uppväger och så kan man klä sig varmt, förstås :)
      Minna Parikka, ja! Hon är en höjdare....tror att jag har en bild sparad någonstans.
      Nästa gång jag får tid att vandra runt ska jag studera alla ansikten på väggar, över fönster och portaler. En otrolig värld som jag inte har tänkt på tidigare.

      Radera
  6. Saliga äro de blandade... som det (kanske) står i bibeln!

    Vilka fina kluriga bilder.

    Jag kom att tänka på en affisch från Internationella kvinnoåret 1975 där några kvinnofigurer som utgör de pelare som bär upp ett tempel säger: "Nu går vi!"

    SvaraRadera
  7. Det kanske det gör Karin ? Jag är långt ifrån bibelsprängd så jag vet inte, däremot vet jag att de korkade är saliga, ty de plägar flyta högt ;)
    Tack!

    Underbart budskap på affischen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...de skola flyta högt, ska det vara förstås!

      Radera
  8. Så roligt att få gå med i Helsinki! Först tänkte jag att det inte är länge sen jag var där, men sen tänkte jag efter... Vårt famla studentgäng gav varandra en Finlandskryssning i 50- årspresent (vi fyllde ju i stort sett samtidigt) så det är 14,5 år sedan.

    Du skriver så klokt i ditt tidigare inlägg! Den första dikt jag skickade till en tidning fick jag ett "nej tack" på och blev så knäckt. Dumt, för de brukade inte ta in dikter....helt fel forum, alltså. Så jag la ner skrivandet. Det tog 25 år innan jag tog upp diktskrivandet igen, och tänk vilken glädje det har gett mig! (Och en del kosing också, inte att förglömma!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju bara så att tiden egentligen inte spelar någon roll. 14-15 år hit eller dit? Det känns ju som igår eller hur? :)

      Tack Marianne! Men visst är det lätt att bli knäckt över ett nej tack eller ett pekfinger när man har skapat någonting som man själv tycker att är rätt skapligt. Man tappar fotfästet en stund. Vilken tur att du har tagit upp diktskrivandet igen, både för glädjens och kosingens skull.

      Radera
  9. Oj, så mycket fint från Helsingfors oh roligt att få en kulturell rundtur. Älskar Iitallaservisen!
    Du undrade över den lilla enen... Nej, jag har inte grävt upp en vild. Vi har inga så små vilda och om vi hade skulle jag inte att ha hjärta att gräva upp. De växer ju otroligt långsamt. Det är en köpestackare.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du tycker det Anette!
      Iittalaservisen är väldigt vacker.
      Tack, då vet jag att det är en liten köpestackare! :)

      Detsamma!
      Karin

      Radera
  10. Vilket helt fantastiskt inlägg! nu skulle jag vilja åka till Helsingfors genast... om inte annat än för att få se alla dessa fantastiska hus! När du sen skriver om alla fantastiska dörrar... ja då blir jag verkligen sugen! Jag har bara varit i Helsingfors en enda gång och det var på äldsta sonens skolresa i nian... och det var innan digitalkamerornas inträde i mitt liv. Tog några bilder på ungdomarna, men annars blev det inte så mycket.
    Tack för rundturen... väldigt trevligt... en riktig aptitretare!
    Ha nu en fin luciadag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki! :) Så roligt att du känner dig taggad att besöka Helsingfors. Det finns hur mycket härligt som helst att upptäcka i den staden. Nu vandrade jag i stort sett bara inom två kvarter och hann inte med allt i alla fall.
      Hoppas du får tid att ge dig dit en dag längre fram.
      Ha en fin luciadag du med! Här började vi den med Svt 4 och senare Svt 1. Fina program med vacker sång.
      Kram

      Radera
  11. Det var en salig, härlig blandning av allt möjligt på promenaden. :)
    De där statyerna finns oftast bara där utan att man ser dem. De finns inte här i "the Wild West" (är tillbaka i USA nu) men ser jag några statyer framöver kommer jag att tänka på dig.
    Mycket vackert i skyltfönstren.
    Järnvägsstationen tycker jag nästan har litet New York-"stuk" över sig. :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt Anne-Marie, man "ser" dem inte. Jag såg dem inte heller förrän efteråt när jag tömde minnet i kameran. Då såg jag! :)
      Järnvägsstationen syns bara från sidan om på bilden men är vacker i solskenet.
      Så nu är du back to the basic, igen. Allt gott!
      Kramar!

      Radera
  12. Tack för den intressanta vandringen i den vackra staden Helsingfors. Mycket vacker design att vila ögonen på. Gillar den lilla julkrubban i marsipan med sina mjuka former.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den lilla julkrubban är förtjusande. Jag såg vissa tecken på att det fanns ett julkrubbs-tema i Helsingfors, men kom inte på riktigt hur det hela fungerade.

      Kram
      Karin

      Radera
  13. När jag ser första bilden så tänker jag men vilken sorgsen plågad en, den kan inte vara salig... och nästa är inte stort bättre, men då hade jag läst texten mellan och vid tredje bilden "nära eufori" med glitter i håret då kan jag inte håll mig för skratt - för att sedan skratta mera om de som håller upp balkongen. Efterhand blir jag mer och mer varse att inlägget är verkligen en fantastisk salig blandning!! ärligt fick jag scrolla lite upp och ner för att få med mig hela härligheten :-)
    Tack för vacker ögonfägring och en bit historia från din och Uffes resa till Helsingfors och från Galleri Skarpans!
    Kram till åboiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt att du kunde skratta åt det saliga eländet som skulpturerna bjuder på Tove! :) De är ju lite skrattretande. Undrar hur deras konstnärer har tänkt när det begav sig. Kanske de är en återspegling av hur konstnärsvardagen såg ut? På den tiden...
      Kram!

      Radera
    2. På den tiden ja ... så förhåller det sig nog! :)

      Radera
  14. Provade kommentera för nån dag sen, men wordpress krånglar ibland på pekplattan... Nåja, du har trivts i Helsingfors, ser jag! Och fotat jugendhus. Tror det hör till stilen att figurerna skall se så där komiska ut. Oftast när jag är i storstan vill jag bara hem så fort som möjligt... I morgon skall jag "slå ihjäl" tre timmar där i väntan på Manifestums (där karln min sjunger) julkonsert i Johanneskyrkan. Sätter mig på ett café och löser korsord... Och på fredag vill jag dit igen, på en övningskonsert inför sångtävlingen i Villmanstrand, men jag vet inte. Vill så gärna stöda den unga sångaren, min ungdomsväninnas dotter. I varje fall köper jag inga självmordsredskap, d.v.s. högklackade skor. Men fönstershoppar gärna, om det inte sku blåsa så förbaskat iden stan!högklackade skor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har hänt även mig att jag har försökt men inte lyckats. Och jag har inte samma "press" som du har. Troligen är det planeterna som trixar ;).
      Jag trivs i Helsingfors, som besökare, dock inte som bofast. Jag är för mycket flickan från landet. Jugendhus är helt i min smak däremot. Nästa gång ska jag studera figurerna mera ingående, gå en rejäl runda och se mig omkring.
      Ingen dum idé att lösa korsord på café. Låter skönt!
      Det drar i Helsingfors och undra på det så nära havet stan ligger. Tror att det drar lite grann i Villmanstrand också, åtminstone när jag var där för många år sedan.
      Här blir det inte några självmordsredskap heller. :)

      Radera