fredag 16 oktober 2015

Vingslag

Tiden rinner iväg och plötsligt så  är det åter dags att skriva lördagstema
som den här veckan har rubriken Vingslag.

Det finns många olika typer av vingslag men jag valde att tänka på 
historiens vingslag och på lådan med alla fotografier som ligger
huller om buller. Lådan som har funnits här flera år redan och
som jag tar tag i nu och då för att få en viss ordning i oordningen
På måfå plockade jag upp några bilder.....


    och hamnade i ett fiskeläger i Bonäs, Geta, år 1931....
    På den tiden var fisket livsviktigt för många familjer
    Bomullsskötar hängande på tork innan det åter är dags för att lägga dem i sjön


   Några båthus och småbåtar från samma tid
  

    Mitt i allt så hittade jag svärmor Birgit (till vänster) som ung framför en bil.
    Bredvid henne står hennes syster Eida.
    Den ena herrn är en småkusin och den till höger en man från Degerdal.
    Enligt texten på baksidan. Mera än så vet jag inte, jag visste inte ens att vi hade
    det här fotografiet i gömmorna sedan länge
   

    Så drogs jag iväg till Mariegatan 34 i Mariehamn, där bröderna Sommarström, fyra av fem, står
    uppradade för fotografering någon gång i början av fyrtiotalet
    Thor till vänster, John (Jukka), Nils ( min far) och Leif till höger. Lillebror Erik Olof
    var ute på havet och jobbade ombord på ett segelfartyg tillsammans med sin far, min farfar.
    Det här har min far berättat för mig och jag har tyvärr glömt namnet på fartyget
  

   Vips, så var jag plötsligt någonstans i Finland igen, med okänt arbetsfolk på en trappa
  

                      Att ta foton ur en låda så här är lite grann som att dra en lott
                      Min morfars bror Evert Konstantin Henriksson.....farfar till min småkusin
                      Sinikka

                      Livet är sinnrikt. Jag visste redan som barn om att jag hade en småkusin i
                      Pargas och någon släkting till henne som hette June, men inte mera
                      än så och desto mera tänkte jag inte på det förrän jag själv fick mina vägar
                      till Pargas via min första make, vars familj bodde i Pargas.
                      Vi umgicks rätt mycket med grannfamiljen till min dåvarande svärmor och svärfar,
                      hade roligt ihop och de kom också till Åland och hälsade på oss.

                      Jag hade berättat för min dåvarande svärmor om June men
                      hon kände inte till någon med det namnet, men så en dag fick jag samtal
                      -" Det är bäst att du sätter dig ner" sa´Ebba som min svärmor hette.
                     Min småkusin var grannfrun Sinikka som jag redan hade umgåtts med i flera år
                     och June fanns på ett ålderdomshem i närheten.
                     Världen är liten
                    
                     

                       Nästa vingslagsbild. Svärmor Birgits moster Jutta med sällskap på trettiotalet


    Helsingfors Centralstation 1929. Det ser aningen annorlunda ut i trafiken i dagsläget


   Några vingslag söderut stod St. Maria, Columbus fartyg, på väg att bli återuppbyggd år 1998
   i Funchal på Madeira.....
  

   Den ryska fullriggaren Mir, på väg in i Mariehamn under Tall Ships Race 1988

 

     Den fyrmastade stålbarken Kruzenshtern  byggd 1926 som tyska Padua,
     sovjetiskt krigsbyte 1946, numera ryskt skolfartyg.

     På bilden var hon på väg in till Travemünde, dit Uffe var år 1992.

     Om ni vill läsa om vad de andra som deltar i lördagstemat skriver om Vingslag så
     kan ni hitta dem här:
Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Klimakteriehäxan, Livsrummet,
Musikanta, Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska




26 kommentarer:

  1. Där ven verkligen historiens vingslag, Karin! Nu, när man börjar bli gammal, känns det plötsligt inte alls så långt borta som det gjorde för bara nåt tiotals år sedan. Kanske för att en själv börjar bli en historisk relikt....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk att det börjar bli så att man själv snart är en historisk relikt....:)
      och ändå är man bara barnet längst inne.
      Nej, det känns inte alls långt borta, det handlar ju bara om när våra föräldrar var unga
      Tidens gång

      Radera
  2. Åh, vad kul med gamla fotografier! Om jag hinner imorgon ska jag också ta fram några gamla bilder - mina fåglars eventuella vingslag har jag ju redan berättat om på temat Fåglat, tror jag bestämt att det var.
    Förresten vad är det svärmor och moster håller i för fransiga saker? Det ser nästan ut som tofsarna som hejarklacken viftar med ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är faktiskt riktigt roligt även om jag ibland undrar varför jag sparar på alla och har sparat. Nu "städar" jag så här, tar bild av fotografierna, dokumenterar dem som jag/vi fortfarande vill ha kvar, sparar några gamla gulnade till fotomontage-konst, osv....de som inte får den behandlingen blir eldtände. Man måste ju tänka på eftervärlden också...Men roligt är det. Jag tänkte som du vad gäller rubriken och temat Fåglar
      Jag funderade också på fransarna. Maria Montazami är inte först med fransar i alla fall:)

      Radera
  3. Jag undrar om "småkusin" är det jag kallar syssling, och andra norrut kallar för tremänning. Jag har annars bara hört småkusin om en kull lusiner som är mycket yngre än andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är detsamma. Syssling här hos oss är fyrmänning, hos er tremänning.
      Ibland uppstår problem när jag träffar mina kusiner i Sverige och vi pratar om samma sak på olika sätt

      Radera
  4. Gamla foton... visst är det underbart att sitta där och titta, fundera... och undra. Vem? Var? Många gånger, ja, de flesta, så får man aldrig något svar och ångrar att man inte frågade mer då de gamla fortfarande fanns i livet.
    Jag har farmors gamla album med mer frågor än svar... har bara inte hjärta att kasta dem. Min mammas album ligger ju en generation närmare, men har ändå inte samma värde för mig... kanske för att hon en gång valde bort mig...
    Önskar dig en fin helg Karin!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med facit i hand så inser man att man borde ha frågat, skrivit ner och så vidare. Så tror jag att de flesta känner det och troligen så gör vi alla ungefär likadant.
      De är så vackra de gamla fotografierna!
      Det smärtar säkert, gör ont vad gäller din mamma. <3
      Önskar dig detsamma Anki!
      Kram

      Radera
  5. Det är så spännande med historia, i alla former,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är det, verkligen :)

      Radera
  6. Vad snygg din pappa är! Och vad det låter trevligt med småkusiner. Här i Sverige har vi fyrmänningar och sånt och det låter ju inte alls lika hemtrevligt. Kul med gamla foton!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, pappa var en snygging :)
      Småkusiner är hemtrevligt, precis som du kallar det.
      Jag har nog fått lite dille på gamla fotografier vid det här laget. Det blir knappast den sista gången som jag visar sådana på bloggen

      Radera
  7. Jag tycker småkusin låter så fint. Det är mer som en riktig person. Syssling och brylling som vi också säger här låter lite suspekt. Det är spännande med gamla kort. Man börjar fundera på hur de levde och vad de kände och tänkte. Synd att man aldrig har lika mycket nerskrivet om livet då som man har foton. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge jag kan minnas så har vi sagt småkusin om det ni Sverige kallar syssling. Hos oss blir fyrmänningen syssling och visst låter det lite grann suspekt.
      Jag antar att de liksom vi tänkte att det där ska jag skriva upp senare när jag har tid :)
      Och då går det som det går.
      Kram

      Radera
  8. Aldrig hört begreppet småkusin, sysslingar sa vi:-) Nog är det historiens vingslag man känner av när man bläddrar i gamla kort, roligt att du har fått veta en del i alla fall även om det hinner glömmas mellan varven. Kul att se rådande ideal också, hur man skulle se ut på fotot. Blir väl inte samma sak idag när kameran är med i tid och otid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi säger också syssling men om fyrmänningar, ledet efter småkusin. syskon, kusiner, småkusiner, sysslingar....och fiskögon så småningom:)
      Det stod till all lycka skrivet på baksidan på de här fotografierna.

      Radera
  9. Tänk att vingslag kan vara intressanta! Men förstås blir de det då du viftar med vingarna :)
    Undrar hur det gick för er i valet?
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Lisbet!
      Uffe och jag fick knappt några röster alls men det var inte heller väntat utan det viktigaste var att vi fick in andra från partiet. Lagarbete kanske man kan kalla det. Jodå, det gick bra, riktigt bra. Nu fortsätter dagarna som vanligt igen för vår del.
      Kram

      Radera
    2. Lagarbete är bra. Om man deltagit så får man vara nöjd. Att bli vald har många fördelar, likaså att inte bli vald. Det där vet du :) Man drar sitt strå till stacken och bra så!
      kram

      Radera
    3. Ja, jag tycker om att göra saker tillsammans med andra när lagandan är god och
      att efter bästa möjlighet dra mitt strå till stacken. :)
      kram

      Radera
  10. Alltid härligt med dina gamla kort. En idé som är alldeles lysande, det där med att plocka bilder på måfå och fundera lite kring dem...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!

      Som att slå två flugor i en smäll ungefär. Få undan och ha någonting att visa och skriva om
      innan de går vidare till ett fortsatt öde på något sätt

      Radera
  11. Så jäkla coolt med sådana gamla svartvita foton :) hoppas du får en fin ny vecka.

    Idag visar jag gardintips på bloggen :)

    LOVE Maria Inredning - it's Swedish for decor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria! Jag ska givetvis titta in hos dig.

      Karin

      Radera
  12. Härligt foto från Bonäs, där var säkert min farfar Calle "inblandad" ;) Hälsn. Tove

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte faktiskt på din släkt Tove, när jag lade ut fotografiet.
      Med all säkerhet var din farfar inblandad :)

      Radera