söndag 11 oktober 2015

Havets bröd

Brev från utskären den 29 januari 1959

-" Vet du, vi har ett ljuvligt väder, strålande sol över blått vatten.
Ingen is och svag västlig bris.
Trots det fina vädret ligger allt fiske nere.
I natt lade vi på prov ut både nät och skötor;
1 torsk och 4 strömmingar var fångsten.
För den gångna säsongen uteblev höstströmmingen helt.
Det vill vara knalt med inkomsterna, men det knallar och går ändå.
Börsen är nog inte späckad och ibland är matskulderna på butiken stora
Ett, tu, tre, så kommer några fiskar och så reder det ut sig igen.
Ja, vi tragglar oss fram."



Brev från utskären den 5 november 1967

-"Till all himmelens lycka så fick vi strömming och av så god
och fin sort som den var på trettiotalet.
Omkring nästa söndagstid avgår er strömming och vassbuk
härifrån...."




Brev från utskären den 28 november 1967

-Det är så bråttom och korta dagar och dålig belysning
och fiskar gör vi då vi vågar oss ut för Stormen.
Igår hade vi 228 kg och vi tog färskt med oss till stan
och marknaden.
Storbåten var full jäms med relingarna nedlastad  med
saltströmmingstunnor och lillbåten efter på bogser med
1500 kg strömming, färsk, i lådor.
 
******************






Att bo längst ut i havsbandet betydde för inte alltför längesedan att man var tvungen att
ta sin mat/sitt bröd, ur havet.
Man bunkrade förstås upp torrskaffning för längre tider,
man hade sin ko och sina får, sitt land med potatis, morötter, rödbetor och lite persilja
på de små markplättar som fanns till förfogande mellan berg och klippor,
så man levde rätt gott på många sätt.

Men på den tiden då breven skrevs, så var det inte lika vanligt som det är nu
att man kunde ha jobbet med sig hemma på skäret i form av en dator och goda teleförbindelser.
Då, på den tiden, levde skärgårdsborna, utskärsborna
så gott som uteslutande på sitt fiske, sin fågel- och säljakt.
Man levde på allt som havet gav en, det var utkomsten som man skulle leva på året om.
I nästan alla slags väder for man ut och lade sina fångstnät för att kunna överleva
Havets bröd betyder väldigt mycket för många som har havet
som sitt arbetsfält

Det betyder inte enbart alla som är fiskare och skärgårdsbor, det handlar om alla sjömän och
övriga, som får sin lön/sitt bröd för sitt arbete på havet.


  
   På grund av arbetsrelaterade anledningar så skriver jag åter
   lördagstemat senare
  Texterna här ovan är utkast från en korrespondens mellan två
  vänner varav den ena bor i utskären och den andra i storstan

   De övriga som deltar i lördagstemat är:

Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Klimakteriehäxan, LivsrummetMusikanta, Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

  1. Spännande korrespondens! Tänk att de skrev! och tänk vad lite det (troligen) blir kvar att dagens korrespondens. Några datorer bort, bara, är breven oläsliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är guld värda de "gamla" breven. De skrev dessutom väldigt ofta, ibland flera gånger i veckan men sände allting i en "klump" till varandra en gång per vecka, så brevskörden som finns är stor. Den sträcker sig över många år

      Radera
  2. Att vara fiskare måste allt vara lite speciellt... Jag tänker på det oberäkneliga stora havet och att vara så beroende av just väder. Tänk om man inte kunde jobba vissa dagar och missa inkomster bara för att man inte tog sig till jobbet! Jag säger som Karin ovan, tänk att de skrev och att breven finns kvar. Vilken vacker aborre i snön! För visst är det en aborre? (Jag är ju van vid de fyrkantiga paketen du vet) :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara fiskare är nog att vara ett med havet och väderelementen. Också i dagstid är fiskaren beroende av tjänlig väderlek för att få sin utkomst tryggad men på den tiden var de ändå mera beroende än i nutid.
      Jadå, det är en abborre som vi fiskade på isen här om året. :)

      Radera
  3. Havet är inget för mig - jag köper mina fyrkantiga paket i affären, när jag inte har lyckan att få strömming av en granne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men likväl, Ulla, så får du fisk från havet även om den förädlats till en frusen fyrkant eller får strömming av en granne. I förlängningen så är havet är också för dig. Så ser jag på det i alla fall :)
      Ha en fin måndag!

      Radera
  4. Men vars har strömmingen tagit vägen ???
    Här får vi aldrig strömming, ja vi har nog för stora nät maskor också,
    men någon löja brukar vi kunna få iallafall. Men det har varit snålt med sik här också,
    fast vi ska ju inte klaga eftersom dom vi fått har varit romstinna,
    så det ligger mycket sikrom å väntar i frysen.
    Men så brukar siken komma in lite senare här och då går dom i stim och då kan det bli mycket,
    nästan för mycket.

    Men nu är nätandet nedlagt för jag har legat i feber sen lördag och värk i hela storkroppen.
    Men det går ju över...men lite tyckasyndommigärdetallt...

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strömmingen är nog här Rantamor! Strömmingsnät, skötar och pilk är melodin, inte nät med stora maskor ;).
      Siken kommer igång här lite senare, så än får vi vänta på läckerbitarna.
      Lyckans ni som får så mycket sik. Här brukar vi konkurrera tillsammans med sälarna om vem som ska hinna först med att vittja näten men det har lugnat sig på sälfronten.
      Hoppas att du snart är feberfri igen och att värken i storkroppen försvinner. Det är hälsosamt att tycka lite synd om sig själv ibland. Vi är ju inte några helgon
      Krya på dig!

      Tjingeling!

      Radera
  5. Fint inlägg och intressant att läsa breven. Mina föräldrar köpte sommarställe i mitten av 50-talet på en ö i Sankt Anna skärgård då det fortfarande bodde fiskare där som försörjde sig genom att fiska. Jag var ofta med och rodde när Anton, min vän, la nät för att ta upp fisk som han sen gav till mina föräldrar. Han kanske fick någon liten slant också, vad vet jag. Det var på den tiden man hoppade upp och ner ur båten utan någon som helst svårighet...
    Nu finns det inga kvar på ön som fiskar - den enda familjen som bor kvar försörjer sig genom att köra turister hela sommaren och fiskar väl bara lite till husbehov.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid! :)
      Jag undrar om jag någonsin har hört ett så vackert namn tidigare på en skärgård som Sankt Anna. Det finns inte många småfiskare kvar längre, knappt storfiskare ens. EU har nog haft ett finger med i spelet och lagt en del krokben för näringen med urkorkade beslut som inte har med verkligheten att göra i våra vatten...men säkert har förändringens vind även andra orsaker till varför fisket har minskat. Allt har tydligen sin tid...
      Kram

      Radera
  6. Nog har vattennära liv varit att föredra i århundraden, om inte i årtusenden. Det gav maten och det gav väg att färdas som var, trots sina svårigheter, ändå lättare än landvägen när ingen väg var byggd. Hav, floder och sjöar, nog ser man på kartor var folk än idag knör ihop sig! Men nu förstör man utkomstmöjligheterna längs kusterna med industrifiske där man kastar överbord redan död fisk man egentligen inte fick ta upp. Folk som i generationer kunnat leva på sitt husbehovsfiske går lottlösa och havet dör sakta men säkert. Och förgiftas.... Hur dumma kan vi bli?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis hur dumma som helst har det visat sig och visar...vi blir inte klokare heller. Tror bara att någon annan ska åtgärda det åt oss och så är vi så himla bra på att skylla ifrån oss på andra (länder emellan) Nu tänker jag förstås på Ryssland, Tyskland (jo, de har inte skyddat havet så som vi andra gör med tanke på kryssningsbåtarna) Polen etc.. När det är för sent så är det för sent och då ska ingen gnälla. Jag blir så heligt förbenad på allt det här som förstör för natur, djur och människor.

      Radera
  7. Så självklart vad Havets bröd betyder när jag läser ditt inlägg! Bra tema!

    SvaraRadera