söndag 13 september 2015

Naturligt (lördagstema)

Vad är naturligare än att en mjölktand blir lös, tänkte jag när lilla W. ringde
och berättade att han kunde vicka på en tand.
Av och an, av och an....
En stor händelse för en femåring


I ett huj sögs jag tillbaka till min egen femårsålder
Jag kunde känna den skarpa rotkanten
skrapa mot tungspetsen
när jag lät tungan "ge fart" åt en lös mjölktand
som dribblades än hit, än dit

Där fanns också den lilla rädslan..... "tänk om den lossnar, tänk om det gör ont"
och så fick tungan liksom platta till/trycka ner tanden
så den satte sig på rätt plats igen för en stund
tills den åter gjorde sig påmind om att den ville bort, bort
Så gick tungan igång igen, tänjde och utmanade tanden så pass att  den
hängde på sidan om....

När man hade kommit så långt brukade tungan bli riktigt vild,
det smakade lite blod i munnen
men arbetet med att vicka loss tanden pågick för fullt.
Så låg den där, liten och rätt ynklig



-"Hur känns det då?" frågade jag barnbarnet som pockade på uppmärksamhet
-"Bra", tyckte jag att jag hörde honom säga, men kanske han sade "inte bra"?
Talet var lite otydligt, han var ivrig med vickandet....

Så för att trösta honom frågade jag om han visste om att det finns en tandfé
Jag var redan på gång med att berätta hur tandfén gör när man tappar en tand
och att man kan hitta en slant under sin dyna när man vaknar

-"Nej, tandfén är död!", konstaterade lilla W.
-" Är tandfén död? "
-"Ja!"
Jag kom av mig för ett ögonblick....
-"Men, du vet väl att det är en mjölktand och att det kommer en ny senare?"

Varför får man ibland en känsla av att de små människorna i ens värld
försöker berätta för en hur allt verkligen ligger till?
Med en smått resignerad ton som underförstått menar att man inte begriper någonting alls.
Egentligen.

-"Ja, det finns en tand som puffar på mjölktanden så den ska ramla bort."
Fick jag nogsamt veta

- "Ja, ja", sade jag och beredde mig på att prata om permanenta tänder
-" Jag tror att det blir en guldtand som kommer", sade lilla W., mera säker på det än tvivlande
-" En guldtand?"
-" Ja", kom svaret som om det var det mest naturliga i världen som kunde hända

Och så var diskussionen slut. Jag förstod att han stod framför spegeln och
tittade på när hans tunga vickade den lösa mjölktanden fram och tillbaka,
fram och tillbaka
Jag i min tur måste gå vidare med att förbereda för barndopskalaset som stundade
i Gula salen.


Det är naturligt att små saker som händer i ens liv blir stora och betydelsefulla


Naturligtvis så följde en liten diskussion efter stängningsdags
mellan Uffe och undertecknad, då vi konstaterade
att det blev rätt många bullar kvar efter dagen
Uffe som är observant på vad som händer i omvärlden tyckte, skämtsamt,
att vi kunde göra som ortens tidningar gör numera (konkurrens ni vet)
De ger ut morgondagens tidning redan kvällen före,
så morgondagens nyheter är egentligen gårdagens
Kanske det kunde vara ett koncept?

Men nej, må så vara att det har blivit naturligt för massmedia att göra så
Här fungerar det inte.
Nu är bullarna djupt nedfrysta tills det kommer en femåring
med storebror på besök
Då ska vi fira det naturliga som att tänder lossnar
Är tandfén död så måste vi ta till andra metoder än slanten under dynan
Vi får hålla bullkalas!

Olgakatt gav lördagstemat för den här veckan
De som deltar i temat är
Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Ingrid, Karin i St-holm, Klimakteriehäxan, Liza,
LivsrummetMusikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla

Har jag missat någon så ropa till ! Då ändrar jag genast

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

34 kommentarer:

  1. Det var en intressant tolkning av "Naturligt". :)
    Och visst är det naturligt att tappa mjölktänder.
    Jag kunde nästan känna de lösa tänderna när jag läste din text.
    En av mina vände sig ut och in på något märkligt sätt innan den föll ut.
    Goda bullar ser det ut att vara.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det mesta är ju naturligt, även om det från och till känns onaturligt.
      Ja, på sätt och vis så är ju det onaturliga också naturligt, haha...
      Ja, mjölktänder är ett kapitel för sig och mycket viktigare på ett djupare plan än man kan föreställa sig men det blir en annan historia någon gång. Kanske
      Bullarna brukar vara omtyckta men igår var det annat som tog slut istället.
      Men ingen fara, frysen är stor och djup, bullarna får plats så vi får fira tandlossning när
      vi får tid längre fram

      Kramar!

      Radera
  2. Men oj vilken chockartad morgon det här blev! Att tandféen är död! Skönt att höra att man har chansen att få en guldtand åtminstone :-) Underbar dialog mellan er samt tolkning av temat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har inte hämtat mig från gårdagens chock jag heller. Tandfén död!
      Tack Anna!

      Radera
  3. Nu blev jag berörd och rörd!
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Stor kram till dig med!

      Radera
  4. Härlig tolkning av temat! Tandfén måste i alla fall ha funnits eftersom hon är död. Men hon kanske fixade en guldtand innan hon gick bort? Hoppas tanden är borta tills på lördag när det ska bli bullfest. Bullfén är i alla fall vid liv i all sin glans!
    Kram från Ingrid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helt klart är att hon har funnits men i lilla W.:s värld är hon död.
      Troligen är det hon som har fixat en guldtand som är på kommande.
      Brist på fantasi saknas inte.
      Kram

      Radera
  5. Jag läste ditt inlägg om och om igen. Du är så bra på att berätta naturligt. Helt plötsligt fick du mig att uppleva samma känsla igen som när jag var barn och satt och vickade på en lös tand. Barn är kloka...de har förklaringar på allt som vi vuxna undrar över. Har man barn eller barnbarn behövs varken uppslagslexikon eller Google. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!
      Det är märkligt hur snabbt man återgår till en annan ålder för längesen. Jag upplevde det rätt jobbigt med tandlossningen, kände mig aldrig riktigt glad medan den pågick.
      Här behövs inget uppslagsverk, absolut inte. Svaren finns inom räckhåll.
      Kram

      Radera
  6. Så bra berättat. Nog är det en stor grej för en 5åring att tappa sin tand allt.
    Barn är dessutom så härliga.

    Söndagskram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack TantGlad!
      Det är stort att mista sina tänder...man håller på att bli vuxen.

      Söndagskram till dig med!

      Radera
  7. Det var ett mycket omskakande besked - att tandfen har "ceased to be and gone to meet its maker" för att citera ett hyfsat känt gäng... Jag antar att hon var tvungen att ge plats för den något modernare guldtandsteorin ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär så tänkte jag också, när jag väl hämtat mig från chocken. Men jag måste tillstå att jag inte riktigt hänger med i allt det som är naturligt nu ;)

      Radera
  8. Bra skrivet, vad är med naturligt än naturen som gör sina underverk...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Annukka!
      Naturen kan den!

      Radera
  9. Tandfen måste ha kommit till efter min tid så särskilt gammal kan hon inte varit vid sin död. Hos oss var det en tupp som förvandlade tanden till en peng!
    Hoppas lille W inte blir besviken om det nu inte skulle vara nån guldtand som kommer. Men han har säkert en naturlig förklaring även då.
    Det naturliga temat har verkligen gett många roliga varianter i bloggarna. Jag tackar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tandfén fanns inte på min tid heller. Tänderna ramlade bort utan någon som helst belöning/tröst. Ingen fe och ingen tupp.
      Däremot minns jag att jag sparade dem ett tag. Vad man nu ska spara gamla tänder för?
      Jag gissar att lille W. hittar på en förklaring om guldtanden inte kommer utan en alldeles vanlig sådan.
      Ja, inläggen har varit mångsidiga och intressanta att läsa.
      Tacket ska du ha som kom på rubriken!

      Radera
  10. Hoppas ditt lilla barnbarn får en "guldtand" på ett eller annat vis någon gång i livet. Själva guldtanden kanske inte är det som behövs men något annat kanske sätter guldkant på tillvaron. Fantastiskt bra skrivet och mycket trevligt att läsa! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att lille W. anser att alla hans tänder blir guldtänder. För han bestämt sig för det så är det också så ;).
      Tack eWa!
      kram

      Radera
  11. Undrar om inte tandfén har flyttat till mormor/farmor. Och att den kanske lägger den där pengen under kudden eller nåt. För tandfén behöver verkligen inte samla in alla små tänder för att betala för dem. Det räcker med att de tappas. Och skulle man råka svälja en gör det inget det heller.

    Här tappas det tänker bland barnbarnen så det står härliga till. En åttaåring har tappar räkningen på allt han tappat, men nu är det en ny tand på gång. "Tål du att se lösa tänder?" frågade han omtänksamt innan han demonstrerade hur väldigt lös den är. Jodå, jag tål. Och den var vähäldigt lös.

    Själv minns jag hur besviken jag blev när jag någon gång i sjuårsåldern fick klart för mig att man bara får nya tänder en gång. Jag trodde att man skulle få nya uppsättningar sju gånger och tyckte att det där med att man ska borsta tänderna oavbrutet och inte äta för mycket godis var väldigt överdrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det nog Karin. Tandfén har bara flyttat till mormor i det här fallet och ändrat skepnad.
      En magisk värld är det vi lever i. En fé blir en bulle och säkert finns en slant någonstans också.
      Vilken omtänksam liten kille du har i din omgivning. Så skönt att du tål se lösa tänder också.
      Åh, dessa barn. De värmer varje liten vrå i hjärtat.

      Lite grann har nog missats i evolutionen (fast det kanske är på gång?) Så bra och praktiskt det skulle vara om det fanns nya uppsättningar hela livet ut.

      Radera
  12. Ja, de små vita mjölktänderna. Här tappas det fortfarande, ja inte jag alltså, men Kloker och Krusidullan. För något halvår sen sa hon: Du kan lika gärna ge mig en tia direkt, du behöver inte hålla på med glas och så.

    Bullarna ser gudomliga ut!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, små och nästan fjäderlätta.
      Tappandet pågår rätt länge.
      Krusidullan är klok, hon. Inget hyckleri där inte.
      Nu just är bullarna rätt hårda och kalla. Men tack!

      Kram

      Radera
  13. Lustigt, för bara minuten innan jag läste detta inlägg, kom Sonen in till mig med en tand i handen (efter bara några minuter före det visa att den satt löst). För hann var det dock helt naturligt att gå och hämta ett glas för att ställa fram det med tanden i till tandfen, med en plan för hur han ska kunna vakna när hon kommer, för att se henne. :-)
    Gnuttan / wienerbrodslandet.wordpress.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket sammanträffande!
      Jag förmodar att han aldrig lyckades få se henne :)

      Radera
  14. Som alltid kul läsning!
    Så härligt med små barns funderingar och slutsatser. Guldtanden var bra! Men tråkigt besked att tandfeen var bortgången!
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena! :)
      Jag tror nog att tandfén lever men W. vill troligen ha bullkalas istället.
      Ha det gott du med!

      Radera
  15. Vilken fin tolkning på temat... underbar berättelse som fick mig att minnas mina egna upplevelser från då det begav sig :)
    Förstår inte varför jag har missat att kommentera det här inlägget tidigare... jag vet ju att jag läste det...
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Åren försvinner, de som har gått och plötsligt så återkommer minnet av hur det var att ha mjölktänder
      Ha en fin vecka!

      Radera
  16. Å, vilken härlig tandhistoria! Du har berättandets gåva. Men när sjutton dog tandfen... Det har jag helt missat. Har också missat flera inlägg och tävlingen. Jag som älskar små tävlingar!
    Har också planerat en fröquiz men du hann före. Sparar min till vintern.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette!
      Ja, för min del var det en total överraskning detta med tandféns död. :)
      Så roligt om du också gör en fröquiz, ska förstås delta efter bästa förmåga
      Allt gott till dig med!
      Karin

      Radera
  17. Det var en fin liten berättelse på temat naturligt.
    Trevlig helg!
    Hälsningar
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta, sent omsider från min sida.
      Önskar dig en skön vecka!
      Karin

      Radera