tisdag 1 september 2015

Man är aldrig riktigt ensam


   Strimlus. Graphosoma lineatum. 
   En av de allra vackraste skinnbaggarna, tror jag.
   Här kalasar den på persiljefrön. Eller vad den nu gör?

   Trädgårdsarbetet inför hösten är igång
   men lite regn behövs för att vissa omplanteringar ska kunna göras på bästa sätt.
   Nu är allting så torrt så det både knastrar och dammar om det
   Men det lilla jag kan göra så gör jag i väntan på det välsignade regnet
   som säkert kommer. Troligen hinner jag klaga på det myckna regnandet också
   vad tiden lider. Det gäller att hålla balansen


   Blomflugan tycker också om persiljefrön

    För att motverka stel rygg när jag är i grävartagen ställer jag mig
    rätt ofta upp och vilar lite, lutande mot spadskaftet.
    (lite grann så där som man brukar skämta om att kommunalanställda gatuarbetare brukar göra)

    Jag sträcker på mig och tittar mig omkring....och njuter
    Det är bara att konstatera att jag inte är ensam om trädgårdsfröjderna
    De flesta tycks ha mera bråttom än vad jag har, där de surrar på från blomma till blomma
    Undrar om de överhuvudtaget ger sig tid att hänga lite de också?
    Kanske de också tittar lite förstrött på den tvåbenta varelsen som lutar sig mot
    den i jorden nedstuckna spaden?


    
    Troligen är det en stenhumla, bombus lapidarus som tar för sig av anisisopen
    Jag är inte expert på något sätt men den humlan är en av de allra vanligaste bland de ca
    30 olika sorter som finns här i Norden. Men rätta mig gärna om jag har fel

   Nej, jag tror inte de ger sig tid att betrakta mig.
   De är flitiga som myror allihopa och troligen mer irriterade på mig för att jag står i vägen
   Mängder av humlor är på gång
   Små helikoptrar surrar på mellan alla blommor



    En citronfjäril Gonepteryx rhamni, flög från blomma till blomma
    Jag lade märke till att den helst landade på dem som är gula

 
    En annan humla tycktes ha specialiserat sig på rosenskärorna. Kanske de har en tyst
    överenskommelse om vem som tar hand om vilka blommor ? "Tar du hand om
    anisisopen, du om stockrosorna så tar jag hand om rosenskärorna...."
    Så gick mina tankar där vid spaden...ja, fantasi saknar jag inte. Jag vet!
   

    En liten blåvinge (vet inte vilken men kanske det är en föränderlig blåvinge Plebejus idas)
    satt länge och väl på en av ringblommorna och jag stod länge och väl bredvid och såg på
    den lilla skönheten


    Det börjar se kalt och tomt ut i det anarkistiska landet.
    En viss revolution är på gång
    Det känns som om jag är drottning i landet just nu,
    att jag börjar återfå makten,
    men jag kan höra tisslet, tasslet, småfnittrandet och vissa små sarkasmer vina i luften,
    röra upp den torra jorden, virvla runt några varv...."tror hon ja, haha...vänta bara ".

    Ja, jag vet, jag vet.
    Det brukar bli som trädgårdslandet vill och inte som jag har tänkt mig det
    Nå, det brukar bli bra i alla fall. Kanske bättre till och med?
    Jo, visst är det så....

    Som sagt, jag väntar på regn för att kunna göra nödvändiga
    omplanteringar. Jordgubbarna ska tillbaka i landet och en hel del annat också

    Solrosen till höger i bild har Vitnos och hennes fjolårsunge planterat (rådjur)
    De brukar inte äta någonting i trädgårdslandet, men i höstas fick de smak på mangolden
    som vi inte orkade äta upp. Så de fick lov att gotta sig,  kan man säga.
    Som tack fick vi solrosor istället
    Mangold in i ena ändan och solrosfrön ur andra. Trolleri, trollera
    
   

   En blodröd ängstrollslända (Sympetrum sanguineum) svävade förbi mig där jag stod vid min 
   spade .Den satte sig som ett smycke på hunden vid jägarens fötter
 

     Den lilla jägaren har stått nästan osynlig och övertäckt av allsköns blommor hela sommaren
     För flera år sedan fick Uffe den av sina föräldrar till sin  födelsedag i december.
     Vi lade ut den lilla jägaren med geväret när sommaren kom
     och sedan dess (säkert tio-elva år redan)
     har han varit ute.
     Han håller till i växthuset när vintern kommer. Ligger där och väntar på att få stå
     på vakt med geväret igen

     Ifjol blev han omkullsprungen av en av igelkottarna och tappade ränseln och en bit av näsan
     Det går vilt till i buskarna här hos oss.
     I år tycks han ha tappat ett öga..
     Han får snart flytta in i växthuset igen. Så länge han håller ihop så får han hänga med
     och ett öga kan jag alltid fixa åt honom. Säkert kan jag förlänga näsan när jag är i gång
     Ja, mitt i allt så syr jag en ränsel också
   

    Kärleksörten börjar bli rosa. Ett säkert tecken på att hösten är här.
    Omtyckt av humlorna den med.

    Jag har inte nämnt myrorna, skalbaggarna, maskarna, tvestjärtarna, spindlarna, sniglarna
    och alla de andra.
    En och annan fågel brukar också göra mig sitt sällskap
    Ensam är man inte.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
   

39 kommentarer:

  1. Vilka underbara bilder och så väl du skriver.

    SvaraRadera
  2. Så mysigt du har i din trädgård när du arbetar med alla som "hjälper till". Skinnbaggen kan jag hålla med dig om är väldigt vacker. Jag njöt i fulla drag av dina fina bilder. Så där på avstånd kan jag tycka att insekterna är väldigt fina, och visst gör de nytta, så jag vill inte vara utan dem. Men jag hade föredragit att vi hade olika tider när vi var i trädgården. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till all lycka Gunnel, så är det många insekter som stiger upp när vi går och lägger oss
      men förstås inte alla. Du får fostra dem, göra en deal på något sätt.
      Med myror fungerar det....jag har testat många gånger. När jag har varit av annan åsikt om hur de ska gå, så blir jag irriterande och gräver, stökar och stör, pratar med dem om hur jag vill ha det och plötsligt så tar de helt andra vägar och så lägger sig friden över stället igen.
      Nu har jag ett gäng myrpirater från vägen till som tar sig friheter som jag inte alls gillar.
      De korsar landet på ett sätt som bara inte kan accepteras, så här smider jag arkitektoniska förändringar för myrorna om hur de ska trafikera mitt trädgårdsland i fortsättningen. De får komma, de gör nytta i svarta vinbärsbuskarna men det finns gränser för hur de sköter trafiken.
      Kram

      Radera
    2. Haha! Jag ska prova dina knep.

      Radera
    3. Se till att bli ett störande element, så där i all vänlighet :)

      Radera
  3. Så fint du får det. Och så härligt att du tar dig tid för betraktelser.
    Jag har ditt anarkistiska land med min make bakom som bakgrundsbild på min telefon. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, Hanna! Tänk om det anarkistiska landet får syn på bilden?
      Då blir det malligt. Härligt att du har en sådan bakgrundsbild!
      Du gör mig glad!

      Radera
  4. Den första bilden.
    Tänk att du har tid med att sätta dig ned och måla ränder på en bagge. Trodde det var en bärfis !!
    Så mycket vackert som flyger i din trädgård, och vilket jobb du har bökat till i landet.
    Hur har det gått med Pettasnicklasarna iår ??

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjingelingen Rantamor!

      Om du tittar på bilden från trädgårdslandet där spaden står så ser du Pettasnicklasarna i bakgrunden. Den är täta gröna massan. Så ser sparrisen ut just nu :) Så det går bra och har gått bra. De vi inte har ätit upp, finns i frysen och resten fick växa sig stora, ståtliga och gröna. Nu använder jag dem i blombuketter ett tag.
      Och det ÄR en bärfis! Finns en stor släkt med bärfisar av olika slag.
      Ha det bra där norrut i världen bland kantareller och fjälltoppar!

      Radera
  5. Ungefär 70% av alla insektsarter i Sverige finns representerade på Öland så här kryllar det över allt. Flera gånger har jag sänt in bilder till jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuséet med sådana som jag inte kan identifiera. Jag hade tänkt börja att dela en del perenner i trädgården men förut var det för torrt och nu är det för vått. Tänk att man aldrig är nöjd!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, lagom är sällan hemma vad gäller nöjdhet och väderlek.
      Det är inte särskilt lätt att få reda på vilken insekt man har i trädgården. Blomflugorna är många de också och ser nästan likadana ut men så finns det någonting som skiljer dem åt i alla fall. En intressant värld är det. Tack för tipset om Naturhistoriska riksmuséet.
      Kram

      Radera
  6. Underbart med så mycket härligt sällskap, och ändå mer underbart att du faktiskt uppskattar det! Jag tänker inte lägga mig i diskussionen om vilken humleart det kan vara, utan bara konstatera att du återigen förgyllt min dag med fantastiska bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är fint med alla surrande bevingade vänner.
      Humlorna får nog humla på för mig också...man måste nog vara expert för att se skillnad på vem som är vem :)
      Tack Marina!

      Radera
  7. Jättefina bilder, jag blir inspirerad till att köpa en riktig kamera.

    SvaraRadera
  8. Så många vackra blom-staty-djurbilder! Fantastiskt!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  9. Nej, ensam är man aldrig i naturen.
    Man har sällskap av både synliga och osynliga väsen.
    Din trädgård verkar leva sitt eget liv till viss del. :)
    Din kamera kan verkligen ta fina närbilder.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så....de finns där allihopa :)
      Vår trädgård lever sitt eget liv allra mest.
      Vi går in och reder upp livet ibland
      Jag tror att de flesta kameror i dagsläget kan ta fina närbilder
      Min är inte särskilt avancerad men har ett bra objektiv
      Kramar!

      Radera
  10. Hej! Hittade din kommentar på "Lena i Wales" och kände att jag "måste" gå in på din blogg. Rätt! Vi har besökt ert café, jsg har en "brickkorg" som uag köpt hos er och anvånder flitigt! På väg till Åland på skördefesten, vet inte om vägarna går förbi er. Läs gärna min blogg, ordodlaren.wordpress.com!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt! Världen är liten eller hur?
      Hoppas ni får en riktigt fin Skördefestvistelse! Vägarna går nästan förbi oss, bara tre kilometer ifrån :) Välkomna är ni om ni hinner, jag vet att programmet är digert och att många gårdar är med. Vi är inte det längre, var för några år sedan.
      Ja, naturligtvis läser jag din blogg. Tack för tipset!

      Radera
  11. Såå många underbara bilder från din trädgård! Strimlusen är en av mina favoriter... randig på ryggen och prickig på magen och poserar oftast snällt :)
    Visst är det så... vi är aldrig ensamma... bara man stannar upp och ser sig omkring :)
    Önskar dig en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Nu måste jag vända en strimlus på rygg när jag ser en igen. Prickig på magen! :) Så kul!
      Naturen är underbar på många sätt.
      Önskar dig detsamma!
      Kram

      Radera
  12. Oj, vilket fint sällskap du har i trädgårdslandet! Och eftersom du är drottning där, är de väl dina undersåtar, tänker jag.

    Och så drar jag mig till minnes att det finns en sång om hundra sätt att vila på en spade. Hm, skrev jag inte om den nyss? Vänta så ska jag kolla...

    Jomenvisst gjorde jag det. Och "nyss" visade sig vara 2011. Två inlägg om att vila på en spade och jag gillar särskilt det där experimentet som visar att man MÅSTE vila sig när man gräver! http://www.karinenglund.com/2011/07/att-vila-pa-en-spade-2/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fint sällskap har jag men att jag skulle vara drottning där är nog en vanföreställning. De gör inte alls som jag vill utan de bara låter mig tro att jag får som jag vill. Och vi vet nog alla i trädgårdslandet vem det är som är den udda varelsen i sammanhanget.
      Tack, då ska jag läsa om måstet om att vila på en spade! :)

      Radera
    2. Ja, nu har jag läst inlägget och är tacksam för att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag lutar mig mot spaden med jämna mellanrum. Det finns en naturlig "orkesgräns" för hur länge man kan hålla på att gräva. Förståelsen för dem som gräver riktigt tungt blev bara större. Mera vila mot spaden åt folket!

      Radera
  13. Alltså din header är bara så fin ... vet att jag har sagt det förr men jag njuter så :-)
    Underbara foton fulla av liv ... där fick jag allt till det *skratt*
    Första foto är bara så magnifikt vackert *tack*
    Hos mig är det höst och maken har skrapat bilrutor igår och i morse. Minus 0,9 grader som kallast i natt. Ha det/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :)
      Oj, skrapning av bilrutor. Brrr...det känns så långt ifrån och är inte det längre.
      Här brukar de första frostnätterna ge sig till känna i slutet av september. Vanligtvis.
      Men man vet ju aldrig, men just nu känns de milsvida ifrån. Sommarn tog ju just slut.
      Ha det innerligen bra i höstvädret!
      Kram

      Radera
  14. Vilka underbara bilder och kul att få veta dom latinska namnen vad du kan !! Imponerad :)
    Hoppas du njuter av hösten och alla dess färger :)
    Kram Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sanna!
      Nu blir du mindre imponerad när jag är ärlig och säger som det är.
      Jag kan inte, jag tar reda på :) Här har vi böcker, hur många som helst, att forska i
      och där finns de latinska namnen.
      Än så länge är det inte riktigt höstfärgrikt här, det krävs lite kyla men snart så.
      Men visst njuter jag, Hoppas detsamma!

      Radera
  15. Fullt ös hos Pettas! Om du vill att insekterna och fjärilarna ska hänga lite mer måste du nog föregå med gott exempel. Två minuter mot en spade?! Nja, räknas det? Jag läste längre ner vad du gjorde på din "lediga" dag. Du är en riktig arbetsmyra du.

    Skönt att du kan ha lite roligt åt mina inlägg ibland. Fast jag vet att du har roligt mest hela dagarna - det har man när man älskar sitt jobb.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lagom fullt ös just nu :). Vi drar andan och tar igen oss efter bästa förmåga, men den är inte så himla bra alla gånger!
      Jadå, jag har riktigt roligt när jag tittar in hos dig. Hör du inte hur jag skrattar?

      Kram

      Radera
    2. Det var som att göra ett besök i Beatrice Potters trädgård i det här inlägget Karin. Fullt med besjälade smådjur. Jag har alltid tyckt att den där brunoranga skalbaggen (som jag inte visste bar en skinnbagge) ser ut som om den kommer nyemitterad från Gudrun Sjödén. Ett härligt fantasifullt inlägg med fina bilder därtill! Lycka till med fortsättningen både i det konkreta grävandet och fantiserandet, så trevlig helg önskar jag dig :-) Kram

      Radera
    3. Härligt Anna, att du upplevde det så. I alla fall lite grann.
      Strimlusen lär vara prickig på magen så nästa gång vi träffas i landet så ska jag be att få kittla den lite på magen bara för att få se hur den ser ut där. Fin jämförelse med Gudrun Sjödén. I prick!
      Trevlig helg önskar jag dig också!
      Kram

      Radera
  16. Det är som en sann saga, du är verkligen drottningen av det detta landet, drottning Ett med naturens finlir, storslagenhet och närvaro :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Säg det bara inte högt så anarkisterna hör det. Låt dem tro att det inte är så....:)

      Radera