lördag 22 augusti 2015

Sälskär igen....

för nu ska vi in och upp i fyren, det lovade jag i förra inlägget


    Fyren byggdes förstås för att göra sjöfarten säkrare genom den erkänt
    svårnavigerade delen av Ålands hav.
    År 1868 stod den klar
    Fyren blinkade sina signaler ut över havet, nätter efter nätter i drygt åttio år ända fram till år 1949
    då allt mekaniserades och människan därmed blev överflödig.
    

    Trappan går i spiral upp genom fyrhuset och smalnar av allt högre man kommer.
    Längst ner är fyren byggd på en granitsockel som är 89 cm hög och 6,39 m i diameter
    Alla tegel till fyren lär komma från fästningen i Bomarsund, som man sprängde sönder
    efter kriget där.
    (Även till vårt hus, den f.d. folkskolan lär alla tegel (90.000) tagits från Bomarsund)
    Det gällde att vara praktisk, att ta vara på.
    Mursanden till fyren kom från Andersö i Geta.

Uffes bild
 Här och där finns det fönster att titta ut igenom och som förstås lyste upp
 inne i mörkret och säkert hade stor betydelse under den tid då fyren var bemannad
 Ni ser hur tjocka väggarna är, så utrymmet innanför dessa är betydligt mindre än de
 6,39 m i diameter som bottenplattan är
 För den ovane trappgångaren tar det på konditionen och flåset hördes både bakom
 och framför oss i trappan när vi var där.
 Men efter ett antal gånger upp och ner i fyrtornet så torde man ha en kondition
 som inte går av för hackor, helt säkert.

Det var skönt att stanna upp efter ca 140 trappsteg...
högre uppifrån hördes en önskan om att de som kom i trappan,
inte fick komma högre upp med en gång utan måste stanna
och vänta på att några gick neråt igen.
Det var nämligen trångt i det lilla utrymmet ovanför oss


   Ordern kom passligt.
   Vi trängdes på den s.k. altanen i gallerian
   (inte alls stor, högst fem personer fick plats där)
   och kunde dra andan en kort minut innan vi fick gå högre upp i tornet.
   Under tiden läste vi förordningen på väggen om vad vi fick göra och inte fick göra

                       Bilden hittade jag på Internet när jag googlade på Sälskär.
                       Man kan se trappstegen i taket, de som går runt, runt och högre, högre.....

   Synd nog tog jag själv inte bild av det lilla, lilla vaktrummet som fanns på den nivån där vi stod.
   Där kunde fyrens nattväktare sitta och läsa i ljuset av ett stearinljus för att hålla sig vaken
   på den tiden fyren var bemannad
   ( uppgiften har jag hämtat ur Bengt Hägers bok om Sälskär).
   Ett krypin av det allra minsta slaget som blev en fristad för en nattväktare som 
   inte behövde gå hem till sin bostad när det stormade och regnade utanför.

   Den som var nattvakt fick absolut inte somna, för då kunde fyren slockna om
   fotogenet inte fylldes på
 

   Efter några steg till i den allt smalare trappuppgången med rep till ledstång, så steg vi ut,
   Uffe, jag och någon annan, på avsatsen direkt nedanför fyrlyktan
   Märk väl vi gick inte på kanten på bilden, utan innanför stängslet. Ett förtydligande bara
   så att inget missförstånd uppstår


   Man kan gå runt på avsatsen och titta sig omkring på den storslagna utsikten
   På Uffes bild kan man se avsatsen med det betryggande "staketet"


   Fyrens skugga kastar sig över Fyrlandet.
   Uffes bild


   Silvana, cykelfärjan vi kom med, låg troget och väntade på de högt uppflugna resenärerna

Uffes bild

    Där nere går en av deltagarna...den lilla vita pricken
    Alla kom inte upp, var och en gjorde som den själv ville
    Eller som någon sade, att det är en sak att gå uppåt,
    men med dåliga knän går man helst inte neråt...
    Och är man höjdrädd så ska man stanna på marken, absolut
    

   Så tog vi några trappsteg till och var så högt uppe vi kunde komma för att beskåda
   fyrlyktan på väldigt nära håll.
   Lyktan var förr stillastående med roterande lanternin.
   Lanterninen hade stora trekantiga glasprismor som kraftigt förstärkte
   fyrljuset så att det syntes långa vägar ut över havet.
   De roterande vita och röda linserna byttes ut under 1980-talet till en stillastående
   trumlins med bara vitt ljus.
   Som drivmedel för ljuslyktan använde man förr lysfotogen. Efter andra
   däremellan, olika energikällor, så använde man sig av solceller och det lär ha fungerat utmärkt.
   I dagens läge vet jag inte om fyren är tänd.
   Jag såg den inte blinka när vi for därifrån och glömde bort att fråga 


   När jag gick ner igen så såg jag för min inre syn hur fyrväktarna kom kånkades uppför trappan
   med tunga fotogendunkar och andra förnödenheter i händerna.
   Vilka kraftkarlar de var, de som levde sina liv på skäret för att
   säkra framkomligheten för sjöfolket på havet utanför.
   Vilka kraftkvinnor det levde där med sina män och alla barn, djur och allt som krävdes
   för överlevnaden.
   Under sommartid, var det säkert väldigt härligt, under årets andra årstider totalt annorlunda,
   då livet var mycket hårt.


   Vi tog en liten kaffepaus då vi åt våra medhavda smörgåsar och bara tittade oss omkring
   Hela skäret blommar av ljung just nu.
   Med fransktalande människor i bakgrunden kunde det
   lika gärna ha varit ett lavendelfält i Provence vi såg, men havet talar  sitt ljudliga språk
   och snabbt var vi tillbaka på Sälskär igen


   Det enda som störde var drönaren som en av deltagarna hade med sig. Ovanför oss surrade
   den som en stor humla och tystnaden som vi alla ville lyssna på
   hördes inte så tydligt som vi önskade.
   Jag skulle gärna ha haft en slangbella och fått tyst på luftmarodören men jag tröstar mig
   med att Sälskärsarkipelagen visas upp i något annat land som ett oerhört vackert och exotiskt
   landskap.
   Kanske det kommer många hit för att njuta av stillheten längre fram på grund av drönaren
   Med den tanken slog jag dövörat till och fortsatte njuta av skäret med omnejd
  

   Underbart är kort som det heter och så småningom måste vi gå tillbaka över skäret till Silvana
   Mörkret började redan sänka sig
   Resan över havet tar ca en timme så det var dags att lämna den sköna ön


    Solen sjönk sakta ner i havet.....för det är väl där den försvinner?  ;)

När vi bänkade oss ombord på Silvana såg jag att konstnärinnan höll fyren i händerna för att den skulle torka....på håll såg det riktigt bra ut

   Himlen förändrades och de allra ljuvligaste färgerna förgyllde hemfärden över öppna vatten


    Ett skådespel visades oss som egentligen får största rättvisan  om man själv är med


   Sälskär låg bakom oss....

  
Uffes bild

   Månskäran lyste vår väg till Skarpnåtö och hamnen där bilen väntade oss

   Tacksamma for vi hemåt igen
   Det finns fortfarande så mycket jag vill berätta om Sälskär, om människorna som levde där
   om byggnaderna som fanns en gång, om fåglar, andra djur och växter.

   Om livet vill så far vi dit igen nästa sommar
   Då tar jag upp tråden och berättar mera

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

18 kommentarer:

  1. Underbart. Ja, rent underbart. Jag säger det igen, dit skulle jag vilja åka. Sälskär skulle jag ÄLSKA!!!
    Men i fyren hade jag INTE gått upp, tyvärr. Ser på dina bilder hur otäckt det ser ut...gulp!!! Men otrolig utsikt ni fick. AHHH!!!!
    Skrattar lite åt den gula skylten i fyren. Svenskan inte den bästa. Tycker ofta man ser sådana där, antar jag, direktöversättningar från finskan i Finland. Fattar inte att det ska vara så svårt att få svenskan korrekt i ett tvåspråkigt land.
    Oh well, det var en parentes.
    Underbara ö!!!! Jag kan känna doften av skärgård hela vägen hit. Snart tar jag ett strandhugg på din ö, med Silja mitt i natten.
    Kramar och tack för underbart fint inlägg!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är övertygad om att du skulle älska Sälskär!
      Man kan inte annat, så enkelt är det.
      Och man måste inte bestiga alla torn i världen, så enkelt är det också :)
      Det svenska språket är inte lätt för den som inte kan det, så enkelt är det också ;).
      Svenskan är ju i stark minoritet i det s.k. tvåspråkiga landet, det blir lite väl lustigt ibland. Redan på den tiden och det har inte blivit bättre precis.
      Ja, det gör du Annika, men jag förstår att det inte blir någon kapning av nu när du kommer med Silja. Vet ju att det finns annat som väntar. Det känns säkert märkligt att den tiden har kommit till er, då den käraste mormor du kan tänka dig ska begravas.
      Tänker på dig!
      Kramar!

      Radera
  2. Hälsa Uffe och tacka för fina bilder, den med månen är helt ljuvlig! Vad roligt att få gå upp i fyren! Jag skulle gärna gå upp i en fyr igen, det är lite klaustrofobiskt i trappen, jag har varit upp i Långe Jan (heter den väl?) på Öland. Det är något fascinerande med fyrar och tanken på fyrvaktare-yrket. Det tror jag Tove Janson också tyckte! Trevlig fortsatt helg :-) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå Anna, jag ska hälsa. Jag lånade några bilder av honom men inte alla. De flesta är mina. Vi tar nästan alltid likadana bilder när vi är ute på äventyr och ibland vet vi inte vems som är vems :). Hans måne blev mycket vackrare än min så jag snodde den (med lov)
      Ja, den heter Långe Jan och är så gott som lika hög som Sälskär över havsytan. Skiljer bara någon meter dem emellan. Det är väldigt fascinerande...jo, Tove Janson tyckte det hon också...Tack detsamma och kram till dig med!

      Radera
  3. Tack för titten i fyren! Har alltid varit nyfiken på sådant och hade klättrat upp och ner med hjälp av Ipren... kanske nästa sommar! Och så underbara bilder t om månen har ni fått med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det Annukka! Klättring i Sälskärsfyr nästa sommar.
      Det är inte så jobbigt att gå i trappan där, man kan ju stanna på vägen och titta ut genom fönsterna. Ofta blir det lite extra hetsigt när man är ett sällskap som går upp i rad efter varandra. Ingen slår av på takten...i all synnerhet inte den som går först. Konstigt nog så blir det lätt så. Så det gäller kanske att hålla sig sist i ledet så kan man gå i egen takt. Ta Ipren med dig, så går det bra. Nu borde vi få reklampengar från Iprentillverkaren :)
      Tack! Uffe tog ner månen, vacker som en dag!

      Radera
  4. Mycket roligt att få följa med dig och Uffe upp i fyren. För mig är det slutpromenerat i fyrtorn - dels för att jag blir trött och dels för att jag är höjdrädd. Tvingade mig upp i Långe Jan för ett antal år sen för att bli av med min höjdskräck men det blev nästan värre. Det ilar i benen bara jag ser på dina bilder. De är för övrigt helt fantastiska - både dina och Uffes.
    Kram från Ingrid som önskar er en skön fortsättning på helgen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det är mycket enklare att gå upp i fyrar den här vägen.
      Det är ju ingen vits att försöka tvinga sig till någonting som man egentligen inte behöver.
      Jag lider ju inte av höjdrädsla så för min del är det inget problem.
      Tack Ingrid!
      Önskar er detsamma också!

      Radera
  5. Vilken ljuvlig resa! Kan nästan känna havluften mot ansiktet och mjölksyran i benen efter alla trappstegen. Svårt att tänka sig livet på ett sådant ställe. Säkert inte för vem somhelst. Undrar i mitt stilla sinna om de odlade nåt... potatis i en skreva...
    Tack för turen.
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är alltid en ljuvlig resa till Sälskär. Man har inte orsak att fara dit när vädret är dåligt. Inte nu för tiden längre, när ingen bor där som de gjorde förr.
      Det är inte så många trappsteg egentligen....så någon mjölksyra kändes inte av :)
      Jag skulle kunna bo så som de gjorde och veta att jag skulle trivas men hårt slit var det för dem. Jag är säker på att de odlade, säkert både potatis och andra grönsaker också.
      Skärgårdsfolk är uppfinningsrika, måste så vara för överlevnadens skull. I boken om Sälskär berättar en kvinna att hon odlade bl.a. tomater i ett soligt hörn vid trappan, så säkert fanns en del annat gott och nyttigt i det hörnet också.
      Tack för att du kom med Anette!

      Radera
  6. Vilken upplevelse! Det är så roligt att följa er på era äventyr, för du visar så fina bilder och berättar alltid lite historik, som jag tycker är så viktigt att veta. Det gör att man kan sätta sig in i hur det ser ut och hur det har varit. Fantasin får fritt spelrum. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker om att vandra på marker som andra har vandrat.
      Nu finns en hel del nedtecknat om livet därute så med lite fantasi kan man
      se dem leva sitt liv i utskäret. Det finns så mycket att berätta ännu...
      På något sätt så känner vi ju alla igen oss i det som var en gång.
      Kram

      Radera
  7. Andlöst vackert - tack så jättemycket för den turen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen andlöst vackert där längst ute mot havsbandet, där himmel och hav blir ett och inget land syns. Tack Marina!

      Radera
  8. Så härligt vackert och roligt att följa med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är roligt att du följde med Katta! Tack för det!

      Radera
  9. Ingenting blev sämre från första delen, ej heller min upplevelse :-) snarare ännu mera ... varför Tove "Jansson" Olberg följer? Ja det är väl för att ...
    Allt det vackra i mig flög
    naturens must jag sög
    där skönheten ligger på hög
    - utspridd på mark
    och på himmel
    Vrider mig härligt i skönhetens vimmel..
    Tekoppen som jag började på förra kommentaren hann kallna ...
    Tack du och Uffe för fantastiska bilder.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och så ser jag Tove vrida sig på skönhet utspridd på mark och på himmel, vrida sig härligt medan teet kallnar.
      Tack igen Tove!
      Kram

      Radera