söndag 9 augusti 2015

Mrs Bean

sa´ Uffe och så rätt det kändes med den benämningen.

Vem av oss det var han menade är en annan femma, kanske menade han oss båda två ?


Det hela började med att en vit bil kom körandes ända fram till grindhålet,
i många knutar, fem minuter innan vi stängde för dagen
Ett annat par hade just beställt vad de ville ha till kaffet och jag stod utanför
butiksdörren och gav deras hund en skål med kallt vatten

Då kom hon rusande och jag hörde någonting om entrence och något som lät som en ursäkt
så jag bara log och nickade att det nog gick bra att parkera där,
mitt i grindhålet
Uffe tog emot henne och önskade välkommen,
jag gick in i bageriet för att vara honom behjälplig

Getabocken blev pyntad av två små jäntor

Att hon var fransyska förstod vi rätt snart. Hon talade engelska så gott hon kunde
och beställde två bamsestora glassportioner med jordgubbstopping samt en portion
pannkaka med extra mycket glass och topping samt kaffe för en person.
Hon berättade att hon hade två barn/söner tillika som hon betalade för de tre portionerna

Vi trodde att hon tänkte ta brickan till bilen vid grinden, att de två andra kanske hade svårt
att röra sig eller så (sådant händer)  men hon tågade raskt ut i Fyrklövern, bestämde sig för ett
bord och Uffe gick ut för att lägga en dyna på hennes stol ( det hade just regnat och vi hade
tillfälligt lagt undan dem) men hon kom själv med till lådan, tog tre dynor,
radade ut dem på stolarna och satte sig ner.


Vi fattade inte....var fanns de två andra som hon hade köpt glassportionerna till?
Där satt hon med de tre stora portionerna samt kaffet och vi väntade på dem som skulle komma.
Men ingen kom. Hon började på en av glassportionerna,
tittade ingående på den ena stolen och ömsom på den andra stolen,
ungefär som om hon hade sällskap.
Portionerna var utradade på bordet framför de andra till synes
tomma stolarna i sällskapet som inte var ett sällskap...
åtminstone inte synligt för oss andra närvarande
-"Jag förstår ingenting", sa´ vi åt varandra...

Grannarna vid bordet bredvid tittade försiktigt på henne och
vi såg att de också undrade över den glassätande kvinnan...
och hennes "sällskap"


Så händer det där som egentligen inte borde hända, men något kändes ju så
galet och det är här som jag senare kom underfund med att jag troligen
har en något överhettad hjärna just nu
Efter en lång tid med mycket jobb från tidig morgon till sen kväll, varje dag i veckan,
så får man räkna med att både det ena och det andra kan hända,
fastän jag själv nog inte hade räknat med just detta

"Men tänk om hon verkligen hade två barn/söner i bilen men att de var döda, mördade eller så...
kanske hon var en efterlyst kvinna, en vansinnig som hade hittat hit och att hon i sitt galna tillstånd trodde att hon satt och åt glass med dem (de som låg döda i bilen)" (min hjärna gick på högvarv)




Och vad gör jag?
Jo, greppar tag i kameran och smyger som en tjuv om natten mot grinden,
tar bild på bilen och registreringsnumret (utifall att polisen skulle behöva det)...
och sedan smög jag mig tillbaka till butiken,
tittade försiktigt ut på den glassätande med de stora portioner i skålarna framför sig,
tog bild på henne och smög åter tillbaka till bilen
för att se efter om det fanns levande eller döda i den

Pust, ingenting, bilen var tom...en lättnadens suck undslapp mig
när jag kom underfund med att hon nog bara var vansinnigt glad i glass.
Så smög jag mig tillbaka in igen.
Vid det här laget var den ena skålen tom och pannkakan hade påbörjats,
också den med en stor kula glass till....

Grannarna vid bordet bredvid hade rest sig,
hela tiden tittandes på den glassätande fransyskan
som satt där och konverserade med de dynförsedda stolarna,
precis som om någon satt där...
Bordsgrannarna tackade för sig och gick sin väg med förundrade miner



Klockan hade redan blivit över fem när en svart bil kom körandes in bakom
fransyskans vita bil vid grinden.
Ut rusade en ung man och kvinna. Äntligen kommer barnen, trodde vi
...men nu var ju glassportionerna nästan slut !
 Lagom att komma nu! Nå, det finns mera.

Nähä, de var finländare som talade engelska och ville äta mat, men paj,
hade de inte tänkt sig så vi bad dem fara till Soltuna eller Havsvidden..
men fick veta att det var stängt på de båda ställena
Stallhagen rekommenderades och så for de iväg.

Nu hade kvinnan ätit slut på pannkakan och drog den sista skålen med glass till sig från
" bordsgrannen" till vänster och högg in.
Hon åt långsamt, med ögonen slutna...och ingen hade anlänt som vi räknade med
Tre bamsestora portioner med glass varav en med pannkaka försvann sakta...



Så småningom kom hon in, tackade för den delikata pannkakan och den otroligt goda glassen
Nu orkade hon inte äta mera men hon skulle komma igen och äta mera en annan gång
Hur hon lyckades klämma i sig allt detta är en gåta
Men vad vet jag om fransyskors magsäckar?
De kanske töjer på ett annat sätt än andra europeiska kvinnors ?


Uffe tittade på mig med ett smått illmarigt leende och undrade om jag inte har sett
för mycket på Poirot och Morden i Midsomer?
Lik i bilen, galen efterlyst kvinna...allt detta,
bara för att en kvinna är vansinnigt förtjust i pannkaka och gammaldags vaniljglass
(Tur att jag inte ringde till polisen! )

Så vem av oss som var mrs Bean är frågan, hon eller jag, troligen båda två
För hon satt ju där i ett sällskap på tre personer fastän det bara var hon som syntes
Det såg ju till och med bordsgrannarna
Och hon åt för dem alla tre!

Behöver jag tala om att jag efteråt skrattade åt mig själv så jag fick ont i magskinnet
Det är dags att ta det litet lugnare, tror jag, men roligt hade jag och det är längesen
som jag har skrattat så mycket som jag gjorde.
Jag har förlängt livet på mig själv på grund av mig själv,
må så vara med en överhettad hjärna i bagaget, men det bjuder jag på
Vem har sagt att det är tråkigt att leva?

Viva de la France, ÅCAs goda gammaldags vaniljglass och Pettas pannkaka!


Senare på kvällen tog vi oss upp på ett berg i grannkommunen,
tillsammans  med barn och barnbarn
Ett nödvändigt gott för att lufta överhettade mormorshjärnor :)


Ni förstår säkert att jag inte visar bilder på den glassätande fransyskan och inte heller registreringsnumret på bilen. Men tillsvidare sparar jag bilderna utifall att de behövs som bevis
för någonting.
För tänk om hon hade någon under bilmattan?
I alla fall...

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


20 kommentarer:

  1. Nämen, så tokigt. Men man vet ju faktiskt aldrig vad det är för folk som dyker upp, även i lilla Geta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ;). Ibland blir det dråpligt...och till lilla Geta kommer hela världen mera eller mindre, så man kan ju aldrig veta

      Radera
  2. Det var en berättelse det! :)
    Jag förstår att du blev litet undrande - det skulle jag också blivit. Kanske hennes hjärna var överhettad. ;)
    Man kan ju verkligen undra om hon såg personer som ingen annan såg. Och hon åt för alla.
    Bra i alla fall att du förlängde livet pga dig själv!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi blev det förstås alla närvarande och normalt skulle jag knappast skriva om det här men när jag själv "bangade" ut med mina fantasier a´la Morden i Midsomer så kunde jag inte annat. Det blev så skrattretande alltihopa. Ja nu klarar jag kanske någon dag till i det här livet.
      Tack Anne-Marie!
      Kramar!

      Radera
  3. Dagens bästa skratt och undran och det håller jag med dig om. För vad visste du/ni om vad denna kvinna kunde ha gjort?!?! Tänk om hade börjat vifta med en kniv eller så?!?! Tur att hon var snäll och bara vara plätt och glassugen :-) Bra tänkt av dig att foto henne och bilens regnummer. Nu får du lusläsa tidningen framöver för att se om denna fransyska gör andra mat- eller fikabesök.
    Du. vilken grann getabock. Den skulle passa bra på vårt torp *ler* Ha en bra dag/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra att börja veckan med ett skratt! :)
      Vi förstod inte mycket, men förvisso så drog jag nog iväg på fantas(t)i(ska)ens vingar
      Kvinnan var för övrigt väldigt trevlig..men hennes sällskap var vi lite bekymrade för ;)
      Hon skulle komma tillbaka och är förstås varmt välkommen. Glass och pannkaka har vi i stora lass.
      Getabocken passar säkert på många ställen, men på något sätt så hör den ändå mest hemma här i Geta.
      Ha en bra dag du med!

      Radera
  4. Det finns många roliga underligheter i vår herres hage! Ja, jösses!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mycket mera än man kanske tror och vanligtvis ser.
      Tur att det finns mångfald!

      Radera
  5. Ha,ha, vilken berättelse! Måste vara god glass och trevlig miljö!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) ja, för att inte tala om pannkakan. Men hon älskade verkligen glassen!

      Radera
  6. Storartad föreställning; gapskrattade då jag läste att du gick ut och kollade med kamera i högsta hugg - ifall polisen behövde information senare! Bagageluckan då, där kanske de låg?
    Bilderna du har lagt till ger perfekt effekt!
    Kanske är det du som är framtida huvudrollsinnehavare i den ekologiska Thrillern från Geta! :-)
    Milda mormorshjärna, håll i kamera!
    Stor kram :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove! Jag är glad om jag kan förlänga livet på dig också med ett skratt :).
      Så tokig man kan vara eller hur? Nej, ingen låg i bagageutrymmet, jag kollade genom rutan ;)
      En ekologisk thriller! Vilken fin idé! Nu ska jag spinna vidare på den.
      Stor kram tillbaka!

      Radera
  7. Man kan undra hur mycket hon vägde? Hon ville väl försäkra sig om att det fanns ordentligt med glass eftersom ni höll på att stänga. Men man kan ju fråga sig hur någon orkar äta så mycket. hon måste väl i alla fall ha hört talas om den fantastiska glassen på Pettas? Lite galen måste hon i alla fall ha varit.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. En snygg kvinna i sina bästa år ( i min ålder ;)) och i god form, ej fet.
      Hon kände till glassen redan när hon kom, visste att den var god
      Och hon njöt varje sked med ögonen slutna. Man kunde nästan höra musik när man såg
      på henne, så njutningsfullt såg det ut. Den fantastiska glassen säljs över hela Åland, inte enbart hos oss. Lite galen var hon också, inte bara jag som såg lik i garderoben
      Kram

      Radera
  8. En helt och absolut underbar historia, och lite underlig.
    Du är härlig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!

      Lite underlig är den allt!
      Jag håller med! :)

      Radera
  9. En fransk kvinnlig Mr Bean, certainement! Helt gränslös och glupsk, samt bisarr. Grattis till en ovanlig upplevelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ovanlig är ordet! Och den glöms inte bort i första taget :)

      Radera
  10. Vilken kul historia som kryddats av din fantasi. Så där kan jag också hålla på, fantisera etc. Lustig är den, och hur orkade hon ALL glass? Säkert var hon smal som "alla fransyskor är" ;-)
    Egendomligt är det iaf. Jag skulle gärna vilja veta mer om kvinnan, och vart hon sedan for...
    KUL att vara tillbaka på din blogg igen efter mitt långa uppehåll från egen blogg och andras bloggar.
    Kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantasin blev väl fantastisk ;). Men då kändes det verkligen som om något var helt fel...
      Hon var helt normal, varken för mycket eller för litet. Fransyskorna kan äta så de smalnar tydligen.
      Hon har inte visat sig ännu, men kanske hon kommer tillbaka som hon sade. Kanske hon sprack? ;)
      Kul att du är tillbaka här igen!
      Kramar!

      Radera