torsdag 20 augusti 2015

En fluga gör ingen sommar....


   brukar det heta men på något sätt så känns det så i alla fall.
   Nu har vi sköna sensommardagar att njuta av, att suga in
   efter en sommar som inte har varit så värst mycket sommar
   
   I mina tankar i går morse var jag beredd på att börja dricka morotssaft i mängder igen
   Jag kände mig genomskinlig, trött och energilös, precis så där som det alltid
   känns efter en lång tid med mycket jobb.
   Det är dags att sköta om sig själv på bästa sätt nu hann jag tänka....

    - " De kör sista turen till Sälskär ikväll" , sade Uffe samtidigt som jag hade tagit
   morotssaftsbeslutet.
   Han, i sin tur,  hann inte dra andan förrän jag bad honom ringa till Jalle, taxibåtsägaren,
   för att fråga om det fanns plats för två till i båten.
   Och det fanns det!

  Morotssaftstanken bleknade plötsligt. Energin infann sig omedelbart


   Exaktamento och därmed basta!  Så blev det!
   Gemensam kontraorder vad gällde kvällsprogrammet gjordes och så snart vi 
   hade stängt så drog vi iväg med ett tjugotal andra personer till Sälskär
   genom den vackra skärgården på norra Åland

   Våra medpassagerare kom från Schweiz, Polen, Sverige, Finland
   och så fanns några tvättäkta ålänningar med,
   kanske också någon annan nationalitet
   Alla till synes lika förväntansfulla
   Också vi som har varit där flera gånger redan, såg framemot utflykten.
   Vid havsbandet kan man vara hur många gånger som helst utan att ledsna
   och i all synnerhet när man inte har varit ute med båt på hela sommaren


   Utan att skarva alls, så vågar jag påstå att också skarvarna trivs därute.
   Klipporna färgas vita av deras avföring
   Uffe såg en säl titta upp ur havet men hann inte ta bild av den.
   De är nyfikna av sig och vill gärna se vem som kommer forsandes fram i deras domäner
   Är man observant så är det ingen som helst omöjlighet att få se ett sälhuvud titta upp

Sälskärs fyr
 Man kan förstås höra av namnet Sälskär att det är sälarnas skär fastän vi inte fick se någon
 (förutom Uffe då). Det har alltid funnits gott om säl i områdena runt Sälskär
 På 1700-talet hette ögruppen (som består av sju holmar) Skiälskiär
 men det var förstås till Fyrlandet, den högsta holmen vi for till denna gång.
 Själskär har också hetat Tavasten, det äldsta kända namnet.
 På 1800-talet skrev man Skälskär och nu skriver vi Sälskär.


   Inte alltför längesedan har det funnits fast bosättning på skäret och naturligtvis
   så var det viktigt att ha dricksvatten. Fram till år 1901 fanns det ingen brunn alls på skäret,
   utan vattnet hämtades ur Brunnskärret ( en bit av källkaret syns på bilden ovan)
   Brunnskärret är ca trettio meter långt och 12-15 meter brett och på det djupaste stället
   är det flera meter ( jag har hört talas om både 3 meter och 5 meter, så kanske medeltalet
   4 meter stämmer ?)

  Vattnet var inte av bra eller njutbar kvalitet men det fanns inte så många andra alternativ.
  Enligt vår guide så byggde man en fyrkantig dubbelväggig brunn med lock på, mitt ute
  i källkaret. Man gick dit ut på en staketförsedd bro/brygga med hinkar med sig för att hämta
  sitt nödvändiga vatten.
  Mellan de båda brunnsväggarna fanns ett tjockt sandlager, som man hoppades på att skulle
  filtrera bort de levande föroreningarna, men resultatet därav blev klent.....
  och många knep och finter hade man för sig
 för att klara vattentillgången under en lång räcka av år
  

   Ja, det fanns många sidor på det järnspettet och slutligen ett osmakligt
   och inte särskilt hälsosamt vatten
   som fick de bofasta att ta till andra åtgärder.
   Men så vitt guiden kände till så blev ingen sjuk av vattnet i alla fall.
   Man hade en filtreringsapparat i fyrmästarbostaden som renade vattnet via
   ett kolfilter.
 

   Vi vandrade vidare över skäret till den brunn som senare kom till...
   Man behövde sötvatten och efter många kringelikrokar, byråkratiska vändningar och
   tvivelaktigt troende på Brunns-Jobbe ( slagruteman) som kom dit ut för att söka vatten åt dem,
   så fick de äntligen, efter två dagars koncentrerat och systematiskt sökande,
   då Jobbe ville jobba i tysthet för sig själv, slutligen
   tag på det vatten som finns där än i denna dag.
   Det lär ha sin egen speciella smak, för vattnet är järnhaltigt.
   Vi skämtade lite smått om att hålla kafé därute och kalla kaffet till järnkaffe
   serverat med Brunns-Jobbes slagrutekaka.
   

   Efter att Brunns-Jobbe hade hittat källan så väntade förstås en hel del arbete med att borra, spränga
   och allt vad som därtill hör. Brunnen är ca 3,6 meter djup och ca 2,4 m i diameter.
   Det gick inte på några dagar, utan många sådana måste till innan allt var klappat och klart.
   Först tänkte man sig ett trälock över brunnen men det blev ett mera evigt material som slutligen
   hamnade där. Ett stenblock som är mellan 10 och 30 cm tjockt ligger nu stadigt förankrat över
   dricksvattenbrunnen. Stenblocket har forslats dit över ojämn terräng från ett berg i närheten av
   fiskehamnen. Hur vet man inte med säkerhet. Det finns en skröna om oxar men guiden Jalles
   farbror Bengt Häger har troligen löst gåtan. Han har efter egna studier och olika fynd i terrängen
   kommit fram till att brunnslocket, som troligen väger flera ton,
   har forslats dit på trärullar med hjälp av  gångspel med bom
   där alla på skäret var med och gick runt, runt tills locket kom på slutlig plats i livet.
   Ett dåd hade genomförts på ett dygn.
   De kunde på den tiden....


   Spindlarna kan de också ....spindelväv lär vara det starkaste materialet man kan tänka sig


   På avstånd såg vi fiskbodarna/saltbodarna vid den östra stranden
   Bodarna har man alltid trott att har funnits där sedan 1700-talet, men
   på senare tid har andra studier visat att de troligen är från 1500-talet
   och också användes som bostad och saltförvar för både rospiggar och andra
   som kom farandes förbi
   


   Vi stannade till på Dansberget, där det dansades förr, i all synnerhet på midsommarafton


    Från Dansberget såg vi en av de två gamla tallarna som finns på skäret.
    En örn har haft sitt bo där i sommar


      Nu har man (en nybildad förening ) också rest en midsommarstång
      på samma ställe som man brukade ha den
      då skäret var befolkat av fyrmästare med familjer
      Stången står på Torget mellan ruinerna av de bostäder som en gång fanns där
     Förr måste man ta löv till lövsmyckningen från andra öar eller från fasta Åland.
     Det fanns endast tre björkar och två tallar på ön, vilket är svårt att tro idag när man
     ser växtligheten. 
     

   Här står den andra mycket gamla tallen, det enda som man kunde visa upp när det kom folk
    till skäret och hälsade på, berättade guiden Jalle och log.
  

  
     Snart var vi framme vid dimstenen som ingen kände till av dem som levde där på nittonhundra-
     talet men på olika vägar så har det senare framkommit att dimstenen har funnits där länge, länge
     Jaha, vad är då en dimsten?
     När det är dimma till havs är det oftast lugnt väder och det blir svårt att orientera sig.
     Det kan lätt bli så att man kör förbi Sälskär och ut på stora vatten och då kan vad som helst hända
     om man inte vet var man är. I dagens läge finns moderna hjälpmedel för den sakens skull,
     men förr var det inte så.
     Då var det, om inte lätt, så i alla fall en god hjälp, för den som var på sjön och skulle till Fyrlandet
     om någon på land rullade den vitmålade stenen på bilden på den stora flata stenen som ligger på
     fyra mindre stenar så att resonans uppstod.  Ljudet från dimstenen underlättade troligen
     navigeringen i tät dimma. En bra livförsäkring samtidigt.


   Vi vandrade förbi ruinerna till hus och bagarstuga och såg att en av oss inte alls brydde sig om
   att lyssna på vad guiden berättade, troligen också p.g.a. språksvårigheter, men först och främst
   för att hon ville måla fyren. Jag lade märke till henne redan ombord på Silvana, cykelfärjan som
   tog oss till Sälskär. Hon tecknade av oss allihopa i en rasande fart....


     Nu var det Sälskärsfyr som förevigades på hennes duk...
     Tänk om  man själv kunde, suck, en längtans längtan vaknade

 

Så var vi framme vid fyren, 36 meter hög över land, 44 meter över havet



    Nästa inlägg så får ni komma med upp för trappan som vindlar sig fram om ni vill.
    Idag slutar jag här, så ni hinner fundera om ni känner för att gå 164 trappsteg rakt upp 
    för att få se den vidunderligt sköna utsikt som väntar en på toppen av fyren.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

19 kommentarer:

  1. En sådan underbar utfärd! Vacker och historierik och njutbar kan jag tro. Då härligt för er att få göra något för er själva när ni servat andra så länge och oupphörligt.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid en lisa för både kropp och själ att få komma ut på havet för oss.
      Kvällen bjöd oss så mycket skönhet som kommer att synas mera av i följande inlägg om Sälskär.
      Kram

      Radera
  2. Att göra något som man gillar - det är en riktigt bra energikälla det. Slår morötter lätt som en plätt.
    Ni verkar ha haft en fin tur, massa fina foton blev det!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så Lotta! Oslagbart så piggnar man genast i och får energi när man får göra det man gärna vill. Det sitter fortfarande i, fastän jag vet att jag nog måste till lite hälsosamt intag av annat också för att bli riktigt på topp igen.
      Vi hade tur med vädret, kan man lugnt säga och guiden sade själv att den sista kvällen för sommaren var den allra vackraste.

      Kram

      Radera
  3. Väldigt intressant att läsa och tack för det. Fina foton till dina bra ord satt också bra. Tusen och åter tusen tack för detta fina blogginlägg/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Spanaren! :)

      Det kommer mera....ett par timmar på detta skär är som att få till sig generationer av liv, så det finns hur mycket som helst att berätta om man bara vill.
      Kram

      Radera
    2. Bra ... längtar redan till din fortsättning/ kram

      Radera
    3. Tack för det A-B! :) Kommer endera dagen...

      Radera
  4. Vilken härlig utflykt! Vilka fina bilder och vilken härlig historielektion!
    Kan tänka mig att det känns speciellt att sätta ned foten där... det är speciellt när historiens vingslag flaxar såååå långt tillbaka.

    Snart är det dags för lördagteman ska bli skoj! Jag tänkte anmäla mitt intresse för januari redan nu då det redan är kö framöver...

    Jag känner igen mig i det du beskriver ang engergin, morotssaft låter som en toppenidé, glöm den inte nu i brådrasket;)!

    Kram kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helena!

      Det är alltid, oberoende årstid, underbart och storslaget att fara till Sälskär.
      Ja, man kan känna tider som har flytt när man är därute, i all synnerhet när
      guiden har anor från skäret. Hans farbror Bengt brukar vara därute och berätta om sin barndomsö men den här kvällen tillät hans knä honom inte...vi får alla våra krämpor när vi blir äldre.
      Ja, jag ser också framemot lördagstemat, då man tror att man inte har någonting alls att skriva om ämnet som kommer upp, men plötsligt så rinner det till i alla fall.
      Kul, då skriver jag in dig för januari.
      Nej, jag ska bara vänta på att morötterna blir lite större och mera karotinrika, så kör jag.

      kramar tillbaka!

      Radera
  5. Jag ser fram emot att komma in i fyren! Hur ska det se ut där? Har alltid fascinerats av öde öar och bebyggelse som är på ett eller annat sätt isolerad. (Är dock själv en inbiten landkrabba som lätt blir sjösjuk.) Tänker på boken Muminpappa och havet nu...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart, vilken dag som helst är vi på väg uppåt i fyren Annukka! :)
      Det finns en bok om Sälskär också, en fint skildrad. Men jag berättar mera i inlägget
      Muminpappan och havet, ja ...underbart :)

      Radera
  6. Karin!! Det där är "Annika-land", och guuuuuud vad jag hade älskat att vara där!! Det är sådana där platser jag ÄLSKAR!! Där tankar jag energi och där finner jag ro. ÄLSKAR sådana platser och Sälskär är en dröm!!!
    Oj oj oj vad jag skulle vilja se den ön!!! TACK för alla vackra bilder.
    Fyren skulle jag inte våga gå upp i, jag vet det. Jag fixar inte att gå upp i fyrar pga trapporna som slingrar sig runt väggarna och det faktum att man ser rakt ner. Skulle så gärna vilja gå upp i fyrar, men har fått vända i de flesta. Fixar det inte. TYVÄRR!! Jag vet att du ör modig vad gäller höjder så jag ser fram emot dina bilder massor!!!
    Sälskär, en plats jag skulle älska om jag kom dit!! Som jag sa, det är såna platser "jag lever för" :-).
    Kramar och trevlig helg!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Härligt Annika!
      Du får styra upp färjan du reser med nästa sommar....kapa den och ta den till Sälskär eller närheten av Sälskär så kanske de släpper av dig i en egen liten livbåt.
      Nu just är det väldigt vackert därute, du får se mera i nästa inlägg.
      Kramar och trevlig helg till dig med!

      Radera
  7. Tänk, Sälskär finns inte med som besöksort på de listor som facebook har! Skandal! Måste till Åland och Sälskär, kanske nästa sommar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du måste Olgakatt! Det finns ett Sälskärsällskap på FB, ska söka fram det åt dig.

      Radera
    2. http://www.aland.com/se/skarpnato är adressen till Silvana cykelfärjan som ombesörjer resorna ditut. Nu finns inte år 2016:s sida klar ännu men jag lovar hålla dig uppdaterad.
      Resan ditut startar i Skarpnåtö, en rejäl krok från oss men vi fixar det som vanligt. :)

      Radera
  8. Vad skådar mitt öga när fröjdsinnet läser de levande formuleringar som vid min måndagsmorgons tekopp? Dansberget med halva benpar, spindelnät, en konstnär, ljung, fiskebodar och historiens bosättning med slitet, vattenfrågan - och så mycket mera - morotsaft bl. annat -
    jag som läser sent här får fördelen att gå direkt upp i tornet ...
    Prima pettas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Dansberg med halva benpar. Låter nästan som vilken spökhistoria som helst...där dansar den ännu men bara fötterna syns.
      Ja, Tove, du kunde klättra upp med en gång och med poetens sång i ditt sinne.
      Tack!

      Radera