söndag 30 augusti 2015

Augusti rinner ut....


  och vid midnatt imorgon skriver vi september.
  Som vanligt känner jag mig smått förvånad
  Gick sommaren så här fort?
  Så är det alltid och med alla årstider egentligen

 

   För ekorrungen, som har levt sin allra första sommar kanske det känns likadant ?
   Troligen är den mera i nuet än vad jag är....



    Dagarna har varit solvarma den senaste veckan och tvättlinan har varit flitigt i bruk
    Nu tvättas det täcken och allt som kräver lite fläkt och solsken för att torka ordentligt
    utan att torktumlaren behöver tas i bruk


   Humlorna har bråttom och finns överallt i alla blommor som kan ge dem den nödvändiga födan
   de vill ha


    Rudbeckian är som allra vackrast just nu


   Solrosorna som fåglar och rådjur har sått åt oss, är magnifika och deras "huvuden" är fyllda av
   godis som fåglarna själva får picka i sig när det så är dags. Nej, jag plockar inte solrosorna i vår
   trädgård. Fåglarna får ta hand om godiset först...sedan klipper jag ner resten och låter maskarna
   ta hand om resten. Vi lever i symbios på sätt och vis

  

    I lilla växthuset där alla chilipepparsorter finns


   tillsammans med sina släktingar paprika börjar det mogna efterhand. Vilken dag som helst
   så får vi skära upp den första gula paprikan till frukost åt oss


   Lite märkliga stilleben har uppstått här och där i trädgården
   Kryddörterna har gjort sitt och deras lådor står upp och ner.....


   Kvällarna ägnas till en viss del åt att ta hand om skörden
   Den sista rabarbern har tagits tillvara
   Zucchinifrukterna äter vi av varje dag och traven på stolen ändrar form och utseende
   så länge plantorna "sprutar" ut läckerheter.
   Det är en härlig tid med andra ord


   Så härlig att man baxnar för all skönhet som bjuds en
   Händerna upp gäller ungefär, det är bara att ge sig och njuta dagarna fullt ut
   Det är bara att kapitulera


   På kvällarna har jag stått bredvid solrosorna och tillsammans med dem betraktat månen


   Igår kväll var den full men det var endast jag som var berusad av euforin som alltid omger
   en fullmåne.
   Så oerhört mycket man har att vara tacksam över


   Naturligtvis så går tankarna till alla dem som finns under samma måne
   men som inte har det lika bra
   Jag orkar nästan inte tänka på all främlingsfientlighet som stänger gränser för
   dem som behöver gränslöshet och broderskap/systerskap

   Jag kunde ta ner månen om det bara hjälpte
   Om alla gör det lilla den kan, så blir det riktigt stort så småningom.
   Tror ni inte det, ni också?
   Tillsammans kan vi förändra världen.....
  

22 kommentarer:

  1. Hej hej! :) Vad du skriver fint och varmt, känns bra att läsa. Du är en god kvinna du, säger jag på ett sånt vis utan att det låter dumt för ibland låter det dumt då man säger det :)) Såna fina bilder du visar också. Du har blivit ännu bättre med kameran, tycker jag det ser ut! Väldigt fina kort!

    Ja, sommaren gick snabbt. Det tycker jag nog att den alltid gör. Vi har börjat få gula löv på träden nu. Idag känns det som att dottern håller på att bli sjuk och då blir jag ju också det. Som ett brev på posten, varje höst. Jag har inte tid, ork eller lust med det. Inte råd heller. Jag har projekt jag vill börja med. Måste hålla mig frisk så att jag kan börja så snart det är möjligt.

    Ha en bra ny vecka!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann-Louise för värmande ord! :)

      Det är nästan alltid så när man tittar i backspegeln...så fort det gick säger man. Ser man framåt så tar det längre tid :)
      Också här har björklöven gulnat men av torka. Vi har inte haft särskilt mycket regn i jämförelse med många andra omkring oss.
      Hoppas att din dotter kryar på sig och att du slipper bli sjuk du med.
      Jag vet att det ofta är så när skolorna börjar. Då kastar sig smittorna över allt och alla.
      Jag håller tummarna för att det ordnar sig. Blir förstås intresserad av vad det är för ett projekt du brinner för

      Ha detsamma, bästa du!
      Kram!

      Radera
  2. Visst är vi lyckligt lottade...de flesta av oss...och kan med all säkerhet hjälpa många andra. Vi lever ju på samma jord, bara på olika platser. De som flyr från krigshärjade länder har inget annat val än at fly, och då måste de få lov att bosätta sig någonstans. Ingen vill väl stanna kvar i krig och elände? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de flesta av oss är lyckligt lottade och i jämförelse med hur alla som flyr har det så tror jag att även de sämre lottade hos oss har det bättre. Ingen vill stanna i krig och elände, helt säkert.
      Kram

      Radera
  3. Om alla som tycker att vi ska stoppa flyktingar vid gränserna kunde försöka tänka efter hur det skulle vara att själv vara tvungen att hastigt lämna allt - sin bostad och alla ägodelar, sin trädgård i dess fagraste blom, grödorna oskördade - och vara utlämnad till giriga människosmugglare och andra länders eventuella välvilja. Jag kan gå runt i min egen trädgård och få panik när jag tänker på hur det skulle vara och precis förstå alla dem med svår hemlängtan som efter lång väntan fått en fristad hos oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man behöver bara gå till sig själv för att förfäras över tanken och ändå tror jag att man inte förstår fullt ut hur hemskt det är. Vi kan nog bara ana....det är verkligen svårt.

      Radera
  4. Vi lever i en föränderlig värld, den saken är säker.
    Så vackert ni har det nu med alla blommor och härligt att kunna skörda egenodlat varje dag.
    Solrosor är fantastiskt fina blommor.
    Dina bilder på månen är verkligen "outstanding". Månen lyste starkt här också.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sannerligen gör vi det. Världen är i stor förändring. Det gäller att hänga med och att
      inse både det ena och det andra.

      Det är en fin tid just nu, vilket jag nog tycker alltid :), men den här är så frikostig, som ett ymnighetshorn.
      Det roliga är att vi själva inte har sått en enda solros men likväl så har vi många, lite här och lite där. Med hjälp av djuren så blir allt vackrare
      Tack Anne-Marie!
      Kram

      Radera
  5. Visst kan man tillsamans förändra världen.
    Många fina bilder och tiden den går Värkligen fort.
    På tisdag skriver vi första september i almanackan. Då är det Höst.
    En skön måndag och ny vecka önskar jag dig.

    Hejsvejs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej TantGlad!

      Ett litet steg i rätt riktning av envar kan göra mycket.
      Och vi är många som vill
      Ja, nu är höstmånaden just här
      Önskar dig detsamma

      Radera
  6. Det är bara att kapitulera, skriver du. Jag kapitulerar inför dina bilder, de är ju rent magiska!

    SvaraRadera
  7. Ja, på ett sätt så har sommaren gått snabbt men ändå så har det hänt så mycket sedan ljuset började ta över mer av dagen ifrån mörkret.
    Bilden med solrosen och månen kan vara med i nästa års konstutställning tycker jag. Den njöt jag av en lång stund. Så vacker!
    Jag håller med dig, det man kan göra känns så fjuttigt i sammanhanget. Varför stänga sitt hjärta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med facit i hand så går alla årstider snabbt...men om man riktigt tänker efter så har väldigt mycket hänt också.
      Tack Hanna! Inte nästa års utställning men kanske nästnästa...Nästa år blir något mera måleriskt har jag förstått :)
      Det känns som om man inte kan hjälpa alls men visst kan man. Varje litet steg i rätt riktning blir ett mil med tiden, rent symboliskt. Ja, just det, varför stänga sitt hjärta?

      Radera
  8. Så fint inlägg och så vackra bilder! Man bara njuter. Sommaren har gått fort som vanligt - tiden går fortare för varje år. Var det verkligen TVÅ år sen? Det var ju som igår...
    Själv blir man ju egentligen inte äldre - det är det bara barnbarnen som blir. Jag gillar hösten så för mig är det trevligt att den kommer igång med kör och annat.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!

      Troligen har man så mycket roligt och intressant för sig så att tiden känns kort. Så är det nästan alltid när man tittar i backspegeln, men tittar man ordentligt så har man ändå varit med om väldigt mycket
      Du har helt rätt, man blir inte äldre, kanske bara lite visare?
      Jag tycker också mycket om hösten
      Kram

      Radera
  9. Ytterligare ett fantastiskt inlägg producerat av dig - Tack!! Och som det sagts så många gånger: "Någon kan inte göra allt, men alla kan göra något"... Hoppas nu att det blir en lika underbar september som augusti varit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Just precis så är det...alla kan göra något. En skön tanke i känslan av vanmakt, ett strå att hålla sig fast i. För man vill ju så mycket.
      Det får vi hoppas. Just nu hänger gråa moln över oss med välbehövligt och önskat regn men efter regn kommer solsken som det heter :)

      Radera
  10. Jättefint inlägg på alla sätt.
    Hoppas du får en fin första september!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bubbel-mormor!
      Önskar dig detsamma!
      Kram

      Radera
  11. Ett helt fantastiskt inlägg... såå vackra bilder! September känns välkommen... jag älskar ju hösten :)
    Tack för dina snälla ord hos mig... och som svar på frågan - den där runda saken framför fönstret är en långrock... en slags spinnrock. Jag vet inget om hur den fungerar, men det finns en del på nätet om du googlar :)
    Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Och tack igen för svaret! ska googla, givetvis.
      Detsamma önskar jag dig!
      Kram

      Radera