tisdag 16 juni 2015

Skvallerbytta

Varje kväll vid nio-tiotiden tar jag en promenad längs vägarna i byn.
Dels för att få behövlig motion och också för att lufta hjärnan och sinnet en aning
Finns det någonting bättre än att bara gå rakt ut i naturen och att senare komma hem
ungefär som om man hade genomgått ett reningsbad?

Vapnet med vassa änden i jorden
Jag har förstås också ett annat ärende när jag vandrar rakt ut...
På vissa ställen synar jag marken noggrannare än på andra och i fickan ruvar vapnet
som med ett klipp låter huvuden rulla på de onådiga i min tillvaro


   Just det! Mördarsniglarna har det inte lätt i min omgivning. Jag som i vanliga fall är vän med de
   flesta djur i naturen är helt skrupelfri när det gäller den spanska skogssnigeln. Dock önskar jag den
   en trevlig vistelse i snigelhimmeln innan huvudet ramlar av men det är förstås en klen tröst för
   den drabbade.



   Den här tiden, då allt är som allra ljuvligast i försommarriket är det en lisa för kropp och för själ
   att låta ögonen vila på det växande som jag vandrar förbi
   Getramsen tittar månghövdat tillbaka
   Örten kallas också Salomons sigill, av den anledningen att dess jordstam frambringar en ny
   stjälk varje vår, som när den vissnar på hösten lämnar ett djupt ärrliknande avtryck som liknar
   ett sigill.

   Och så vaknar förstås häxan i mig, något ingen behöver bry sig om, men alla växter
   har på ett eller annat sätt haft medicinsk betydelse förr och så även getramsen.
   I enlighet med signaturläran- jordstammens knölar liknar svullna leder- ansågs växten
   under medeltiden kunna bota vatten i knäna.
   Lite senare använde man örten som blodsockersänkande, till omslag för blodutgjutningar,
   bulor och reumatiska besvär.
   Och säkert en hel del annat till.

   Men det var då det!
   Nu har vi mycket säkrare medicineringar att följa på läkarordination.
   Allt var inte bättre förr.
   Så gör som jag, njut av ögonfägnaden istället
   Den är läkande i sig, bara den

  
 

   När jag kommer ner i backen på Engesvägen får jag ofta se en syn av det här slaget,
   men det är precis just då som skvallerbyttan går i gång
   Det går inte att gå förbi henne fastän jag försöker smyga på gräsbevuxen mark så jag inte hörs

   Men det kan jag glömma, hon ser mig på långt håll och så börjar varningslätet vä-hi, vä-hi, vä-hi.....
   Och givetvis så stannar alla gäss och tranor upp i sitt betande och vänder sig om mot hennes håll
   för att höra vad hon berättar:
    "nu är hon här igen, människan, hon som kommer varje kväll, bara så ni vet!"


  
   Själv håller hon, tofsvipan, till på åkern mittemot och där far hon på från ända till ända för att
   förvilla mig och den eventuella fara som hon ser mig som. Hennes ungar finns i närheten
   och dem ska jag förstås inte få en möjlighet att upptäcka. Så fungerar alla mammor mera eller
   mindre. Alla blir vi kycklingmammor på ett eller annat sätt när det gäller avkomman
  

   Men kanadagässen tar mig med ro. De håller säkert ett öga på mig där jag vandrar fram i kvällen
   men någon direkt fara ser de mig knappast som, så länge jag håller mig på vägen



    Grågässen känner sig också trygga med avståndet oss emellan trots varningslätena vä-hi, vä-hi
    som fortgår hela tiden medan jag är där




   Tranorna tar det med ro de med. De ser mig knappt där de står mot skogsbrynet till


   Det är först när jag vänder om och går tillbaka uppför backen som det blir tyst
   Då känner sig den lilla tofsvipan sig lugn igen, åtminstone vad gäller människan som
   vandrar längs vägen under sommarkvällen

  Jag tar er säkert med på flera vandringar så småningom igen.
  Det händer alltid någonting som jag vill dela med mig av


  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

  1. Att gå rakt ut i naturen ....
    en njutare på sin väg, med vackert vapen .... vissa blir huvudlösa. Så må det vara. Härliga bilder att ta in från soffhörnet innan min dag börjar!
    Gå rakt ut, regnkläderna får packas ner ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet är dubbelt och varken svart eller vitt :). Den fredliga blir mordisk mitt i allt.
      Hoppas din regnklädersdag blir fin Tove!

      Radera
  2. Härliga bilder! Jag ser fram emot att cykla där! Hoppas på ok väder.
    Jag har också ifragasatt vilken djurvän jag egenligen är, som innerligt hatar och effektivt dödar flugor. Vi har ju haft ett h-vete med dem inomhus, året runt, sedan vi byggde om. (Ca 50 st dagligen i genomsnitt). Men men, alla ryms inte i samma hus eller trädgård.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annukka!
      Vi håller tummarna för att vädret blir precis så där lagom som cyklister behöver ha.
      Ja, vad gäller flugor så är jag likadan. De blir flatare än flata om jag får tag på dem. Grymt så grym man är egentligen. Men så är det, var och en på sin plats, som Edit sade när hon sopade ner en myra i spisen ;)

      Radera
  3. En fin promenadväg du har med mycket intressanta möten. Att få se tranor så där bara helt apropå skulle jag vilja göra. Det är spännande med alla gamla läkeväxter, men jag känner nog som du att jag litar nog mer på en "riktig" läkare idag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns så många vackra ställen i min närmaste omgivning och här finns också mycket djur av olika slag. Nu lär haren ha fått sina ungar, fastän inte jag har haft lyckan av att få se dem men mitt i allt så :)
      Det är spännande med gamla läkeväxter men man ska vara försiktig med att använda dem om man absolut inte vet exakt hur man gör. Sunt förnuft är bäst och vi har vetskap om sjukdomar och mediciner på ett helt annat sätt än våra föregångare som vi kan lita på.
      Kram

      Radera
  4. Tack för en skön promenad med dig framåt kvällskvisten. Fast nu är det mitt på dagen här och jag kommer just hem från min. Häromdagen fick tofsviporna fnatt när jag gick förbi, säkert 30-40 meter från deras hem. Följde efter mig vid sidan om och skrek som tokar. Likadant när jag gick tillbaka. Men sen har de varit tysta.

    Just nu gläds jag mest när jag ser fälten som är helt pepprat med blåklint... sååååå vackert, men svårfångat med min mobil. Stora kameran släpar jag inte ut när jag går med stavar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul Marianne att du också kom med! :)
      Tofsviporna är lite småfnattiga men undra på det egentligen. Vem skulle inte få fnatt om det kommer tvåbenta jättar gåendes utanför dörren. Du blev med andra ord rejält utskälld om jag förstår det rätt.
      Blåklintsfält. Vilken dröm! Kan du inte ta storkameran med dig en enda gång då?

      Radera
  5. Härlig med en sådan prommis i kvällningen. Inte dumt alls.
    Jag förstår att du låter mördarsniglarna få färdas till de sälla jaktmarkerna. Vi har så många Kanadagäss i Reston att det börjar bli ett problem. Gillar dem INTE!! De är också helt orädda då man går förbi dem, och för att inte tala om hur mkt skit de släpper ifrån sig, höhö!!
    Vackert ljus på dina bilder, äkta försommar.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tar din PW på morgnarna och jag min på kvällarna, fastän i olika takt. Men kraft ger de båda två...
      För mycket och för litet är alltid ett problem i naturen...du får samla in skiten och lägga på blomlanden :). Bra gödsel!
      Äkta försommar är ordet!
      Kramar!

      Radera
  6. Kan du tänka dig att vi också har Salomons sigill och här heter den "Solomon's Seal". Den växten finns faktiskt runt knuten hos mig i skogsområdet som finns runt skolan.
    Du gör helt rätt att ta i med hårdhandskarna beträffande mördarsniglarna. De är inte trevliga.
    Jag håller nog med Annika betr. kanadagässen. De är litet väl många och tycks ta över vissa områden.
    Tranor är så vackra. Vilket underbart område ni bor i.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul! För en gångs skull så har vi liknande vilda växter runt knuten, både du och jag.
      Det handlar om vem som ska vara på stället och det är inte mördarsniglarna. De är verkligen grymma och äter allt och alla de bara kan. Varandra till och med. Verkligen överlevare av stora mått.
      Har man för mycket av en sort så blir det ofta så som ni har det med kanadagässen. Här har vi inte alls så många. Ännu.
      Vi bor underbart och jag vågar påstå att alla ålänningar gör det. Det är vackert här
      Kramar!

      Radera
  7. Härlig promenad! Och så där är det ju på landet. Alltid någon som iakttar en och kommenterar.

    Jag förstår dina mordiska vanor. Vi är förskonade än så länge – hoppas det får fortsätta att vara så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nyss inkommen från kvällens som kändes kylig...en aning i alla fall. Åtta mindre av de förhatliga blev skörden. Och tofsvipan syntes inte alls till, så det kändes tomt. Men alltid, alltid är det någon som iakttar en.
      Hoppas att ni slipper sniglarna, de spanska!

      Radera