onsdag 3 juni 2015

På landet förr i tiden....

I morse vaknade jag oförskyllt tidigt och fastän jag ansträngde mig
för att sova vidare så lyckades det inte....
Så jag steg upp och satte mig vid matbordet, tittade på fåglarna som så snart det
blir ljust ute flyger i skytteltrafik mellan sina bon och fågelbrädet utanför köksfönstret,
för att få sina småttingar mättade
Många är de som redan har flugit ur boet....

      Bland andra den här lilla blåmesdunbollen :)

      En stund senare tog jag tag i fotona, de blandade, i lådan som jag har skrivit om tidigare,
      både här här och här.  Jag fick en hel bunt av bilder i handen med en gång
      och eftersom de alla mera eller mindre tycks vara från samma ställe och samma tid
      så gör jag som Annika i Reston brukar göra.
      Jag bildbombar! :)
      Så håll i er!

    





Uffes gudmor Senja jobbade
på en gård vid namn Nautela
någonstans i Finland under 1940-talet

Vi tror att alla bilder är därifrån
och från den tiden.






Det är tydligen stortvätt på gång....om jag inte ser helt fel så står en get
på trappan bakom tvätterskorna
De hade rejäla träbaljor och bunkar på den tiden...och fick nog ta i för
både president och fosterland för att få rena kläder


Förmodligen bar de ut vatten
i hinkar och fyllde på...
De tryckte inte på en ON-knapp
som vi gör..
men lite moderna var de i alla fall
för man kunde i alla fall veva
bort vattnet genom "mangeln"
Den har säkert ett annat namn
och om någon vet så
berätta gärna för mig




    På baksidan av det här fotografiet står det "työväen lapset", vilket betyder arbetsfolkets barn
    



Här är tre barn tillsammans
med Senja och Bella, St. Bernhardshunden på gården.

En del av äppelskörden tycks vara undan för året








Man höll sig med både gäss och höns

Bilderna håller inte så hög kvalitet men klicka på dem om ni vill ha dem större





Naturligtvis så fanns det grisar på gården


Inte bara " svinaherden" och grisarna fick plats på bilden
Också fotografens skugga finns med


    Förmodligen är det här husbondsfolket...och höet är snart bärgat


   Arbetshästar fanns det också förstås! Även kor gissar jag att det fanns på gården,
   men tillsvidare har jag inte lyckats   "ta fast" ett sådant foto ännu i lådan


    Arbetsfolket är samlat till fotografering....


    Likadant klädda...Vad de gör är jag inte riktigt säker på....

    Med hackan i högsta hugg


    Traktorer av olika slag i arbete på åkrarna
    Berätta gärna för mig mera om dessa....själv är jag rätt dålig på detta, kan bara gissa och
    då kan det bli hur dråpligt som helst

 


                           Sår han? Eller skjuthackar?


En liten cyklist...tryggt är att ha tre hjul


    Ett fordon på fyra hjul....lastat med varjehanda som behövs på Nautela gård
    eller som forslas därifrån
    Fotografens skugga kom också med



   Givetvis så fanns det möjligheter till att ta sig ett dopp ibland...
   Senja tog Bella med sig och förstås en fotograf


   I tulpanrabatten hittar man också andra blommor.....

   Det blev den här veckans lilla dyk i fotolådan
   Det är riktigt roligt att titta igenom alla fotografier som har legat här i år och dar,
   tillika som vi städar och får lite mera ordning i torpet.
   Bilderna har legat här sedan den julen då svärmor Birgit var hit.
  Tanken var att vi tillsammans skulle sätta namn och förklaringar
  på dem, men det blev aldrig av. Vi fick så mycket annat för oss istället
  Och så blev det som det blev och kan bli...
  Gissningar och antaganden.
  Och vad lär man sig av detta?
  Jo, att man själv ska se till att de som kommer efter oss
  kan läsa på baksidan vad som hände en gång för länge sedan.

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

28 kommentarer:

  1. Fina bilder, Karin. SÅ kul med tillbakablick och nostalgi.
    Älskar gamla foton av detta slag.
    OCH du, kul med Bildbomb, det är grejer det ;-)

    Min favvis är den av familjen under höbärgningen. Gillar hur lilltjejen tittar upp bakom det höga växterna. DET var ingen dålig åker de bärgat i bakgrunden heller!!!

    Korgarna, känner jag återigen igen. Förstås.
    Himla bra kvalitet på dem, och de görs ju än idag.

    Ja, det var roligt att titta på dessa foton från svunna tider. Gillar när du dyker ner i fotolådan.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bilderna är vad de är...en del är riktigt bra och andra mindre bra men motiven är annorlunda och så som det var förr.
      Ett bra sätt att städa i lådorna.
      Den bilden är också min favorit och också den bästa i kvalitet. Solrosor framför familjen och höbolmar i långa banor bakom dem.
      Jag gissar att det är potatis de tar upp men är inte hundra procent säker. Det kan säkert vara kålrötter eller någonting liknande också.
      Det blir nog flera dykningar med tiden, jag lovar!

      Kram!

      Radera
  2. Så konstigt, dina bilder påminner starkt om mina från min barndom. Mormor och Morfar var bönder på Österlen i Skåne och vyerna var ungefär detsamma, redskap, djur och människor likaså. Härliga minnen! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint eWa! Vi har nog alla i vår ålderskategori liknande dejavukänslor med jämna mellanrum. Vi har ju varit med även om i släptåg :)
      Kram

      Radera
  3. Underbart att du lagt in så många gamla fina foton från förr. Man blir riktigt nostalgisk !
    Tack så jättemycket för att du har delat med dig av fotona ! Uppskattar det jättemycket !
    Ha det gott !
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marie!
      Det är mitt sätt att städa fotolådan där allt ligger huller om buller
      Roligt med uppskattningen! :)
      Ha det gott du med!
      Kram

      Radera
  4. Svar
    1. Ja men visst! Så sade man! Tack Margaretha!
      Nu "vitta" jag, som man säger i östra skärgården här. Nu vet jag.

      Radera
  5. Tänk om folk kunde begripa att man måste skriva bak på bilder vem och vad! Jag är själv lika dålig på det, tyvärr.
    "Mangeln" som pressar ut vatten ur tvätten kallades vridmaskin när jag var barn.
    Jag tror som du att det är potatis som tas upp, det ser ut som vissen blast på fältet. Det tycks som om det är evigheter sedan det gick till så som på dina fina bilder men det hände ju alldeles nyss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det jag ska göra...i vinter? Skriva ner vad som är vad, vem som är vem och allt jag vet så mina efterkommande får veta om de vill veta.
      Ja, nu när Margaretha påminde mig kom jag ihåg att så kallades den när jag var barn också.
      Och nu blev jag påmind igen, tack för det!
      Javisst är det så! Det hände ju alldeles nyss....

      Radera
  6. Nejmen, nu blev det likadant för mig! Skrev en lång kommentar om hur jag brukade predika (under mina år i arkivsvängen) vikten att skriva VEM, VAR, NÄR på alla foton. Men den försvann. Och så tänkte jag avsluta med att jag syndar svårt mot den regeln, enligt principen "Smedens häst och skomakarns kärring har de sämsta skorna". Och arkivarien har ingen ordning på sina foton...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har gått troll i att heta Karin i kväll. :)
      Vi är nog goda syndare alla vad gäller ordning och reda på fotografier skulle jag tro.
      Det är så lätt att skjuta upp allting till imorgon....åtminstone för mig.

      Radera
  7. Jomen så var det ju det där med att fotografierna är så helt underbara! Och vilka trevliga hästar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fotona är inte av bästa kvalitet men motiven är härliga.

      Radera
  8. Vilken underbar skatt ni besitter. Det ser friskt och härligt ut men det måste ha varit ett slit för dem samtidigt. Tjusiga arbetskläder hade de i alla fall, lika som olika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gör vi Hanna!
      Och ändå vet vi inte vad vi ska göra med den annat än att fotografera den en gång till och visa den för Internetvärlden. Det är så mycket kulturhistoria som ryms i fotografierna. ....
      De hade tjusiga kläder, absolut. Ett prydligt folk, helt enkelt!

      Radera
  9. Roligt att de tog så många bilder i alla fall. Jag har väldigt få bevarade från föräldrarnas ungdom. Ingenting från barndomen mer än några ateljéfoton. "Arbetsfolkets" barn är ju nästan en hel skolklass. De måste ha haft kul tillsammans - verkar vara i ungefär samma ålder många av dem. MEN - vilket slit för kvinnorna! Männen hade i alla fall hästar och några traktorer...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de var flitiga fotografer.
      Jag har väldigt lite bilder från mina föräldrars liv och min egen barndom.
      Vi ägde inte ens en kamera hos oss förrän jag kom i tonåren.
      Ja, förmodligen hade barnen roligt tillsammans. Nautela gård var ingen liten gård så
      det var många som fanns där och arbetade. Det var säkert slitsamt på många sätt för dem alla....jag tror nog inte att karlarna hade det mindre slitsamt, trots hjälp av hästar och traktorer. Ägorna var stora.
      Kram

      Radera
  10. Tänk en så annorlunda tid bilderna visar. Och det var ju trots allt inte alltför länge sedan.
    Du har verkligen en skatt att ösa ur - alla dessa gamla foton. Antar att det blir fler neddykningar i fotolådan framöver.
    Tycker också om blåmesen. :)
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det som nästan känns märkligt. Det är inte särskilt längesen.
      Det blir nog en dykning i veckan skulle jag tro, om jag ska hinna se igenom allt....
      Jag tänkte faktiskt på dig när jag lade ut blåmesen, jag vet ju att du tycker om dem och talgoxarna.
      Kram!

      Radera
  11. Nostalgi på hög nivå och jag njuter av att få se detta. Dessutom återigen se hur fint bevarade de svartvita korten är sen förr. Färgkorten som kom har redan börjat tappa färg med mera. Sedan så häpnas jag av så fin Sankt Bernhardshunden är ... smäcker i kroppen ... de är som mer bastanta idag. Verkligen ett inslag som jag skulle kunna titta flera gånger på :-) Go blåmes också/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite nostalgi orkar man med litet nu och då och i all synnerhet när bilderna är vackra och kulturhistoriskt intressanta. Det är problemet med de färgkorten som kom senare. De försvinner i en enda gul färgmassa....jag fotograferar dem som duger till ännu och försöker spara det som jag tycker är värt att sparas. Allt är inte det....
      Jag är inte hundra procent säker på att St.Bernhardshunden Bella är renrasig men troligen
      Kram

      Radera
  12. Bilderna påminner väldigt mycket om de bilder jag fått från mina föräldrar. Farmor och farfar hade "ställe" som man sa på Österlen och vi åkte dit varje år och hjälpte till med bethackning och att köra in hö. Ja, inte jag och min syster utan mor och far. Min syster och jag hade bara kul och kände inte av att det var jobbigt. Jag kan inte minnas att någon klagade när de jobbade utan alla tycktes trivas och ha kul hur slitigt det än var.....eller har jag kanske bara glömt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har fått den uppfattningen av alla de bilder som jag har "plöjt" igenom redan att folk trivdes med det de hade att göra. Jag har också förstått av svärmor Birgit att Senja tyckte om att jobba på Nautela gård och att de blev omskötta på bra sätt av sin arbetsgivare. Vackra omgivningar finns på bilderna och också möjlighet att ta ett dopp tycktes finnas. Baddräkten ser stickad ut och med bälte i midjan. Sådant var modet då.
      kram

      Radera
  13. Denna bildbombning med text strömmar mot mig denna morgon; tänk att det fanns höga ben på baljan, så praktisk! Monne urvridaren också tjänar som mangel? Och geten - jag ser en liten fårskalle=fårhuvud, och är den kissnödig tro för den står liksom och håller sig? På kroppen ser det ut som den fått över sig en hög kläder :-) Arbetarnas barn
    står där på ett sätt som om de vill ge sig iväg .. i lek kanske.
    Hästkrafter, traktorkrafter. Noterar de två kvinnorna i byxor som har såna vackra runda markerade kindknotor samt det kjolklädda kvinnorna som också "gör" jorden. Så mycket liv, arbete, slit och kiv, och glädje! Det är som tidigare sagt en skatt. Lite berörd också då jag läser att tanken var att gå igenom för att tillsammans dokumentera ... där kom en påminnelse att ta fatt igen på det som ligger hos mig, i bilder i en kort släkthistoria som ska renskrivas. Som du skrev i ett annat inlägg - det är sällan tråkigt . Tack för bombarglädjen!
    Stor kram får det ju bli idag! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Praktiska baljor för ryggar som i vanliga fall ofta var böjda.
      Tror inte att urvridaren användes som mangel, ofta hade man en mangel,handdriven i varje hem.
      Arbetarnas barn ser nästan högtidliga ut, men det var säkert stort att bli fotograferad på den tiden. Men visst, de vill springa i väg och leka, hjälpa till...
      Ja, vi blir påminda, alla, hela tiden om att göra något medan tider är.
      Tack Tove, för att du lät dig glädjas av dessa gamla bilder!
      Stor kram till dig också!

      Radera
  14. Korgarna heter pörtekorgar har någon sagt mig och jag har flera och älskar dem. Det var en gammal farbror som gjorde mina och de är så fina med sina vridna grepar! Jag plockar svamp i dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!
      Då vet jag det och när jag vet det så förstår jag ju varför :)
      Pörtekorgar. Fint ord. Duger till mycket....

      Radera