fredag 12 juni 2015

Huvudsaken


Så gjorde jag åter ett litet dyk  i "Hullerombuller-fotolådan!
Ingen av personerna på fotografierna känner vi igen, varken Uffe eller jag
Jag valde ut bilder på människor med någonting på huvudet, därav rubriken
Damerna ovan bär vackra hattar och ser man på människorna i deras bakgrund
så är ingen av dem utan något på huvudet
Tydligen var det vanligt att bära hatt under den första delen av nittonhundratalet


  Här sitter man på plankan....och ser på någonting som händer i bakgrunden


               Med blommor i nylockat hår


                       En rejäl keps bär den allvarlige mannen


   Jag är nästan säker på att det är i Helsingfors och att kvinnan till vänster
   är Uffes gudmor Senja. På väg någonstans med kappsäcken i hand och med väninna med sig


   Arbetsamma damer med dukar i knut....det heter säkert någonting särskilt. Hjälp mig gärna
   att hitta ordet jag saknar. Hårklut?


    Ett lass med hö på kommande....


   En kvinnlig körsven med mössa/karbus...ja, vad kallar man huvudbonaden hon har?


                      Det var tydligen på modet att ha keps....vad han har framför ena ögat vet jag inte.
                      Kanske det bara är en ljusreflex?


                                 Välkomstblommor när tåget anländer....eller tvärtom
                                 Kanske det är avsked på gång


                               Fiol och mandolin på sparkstöttingen och karbus på
                               huvudet. Det ser ut som om det är vårvinter...
                               Vad tycker månne instrumenten om att åka kälke?


   Mannen hugger, kvinnorna sågar och alla har pälsmössor på huvudena

   *************

   Jag tog bort mitt förra inlägg "Reflektioner", utifall att någon redan hade hunnit läsa det
   och nu undrar vart det tog vägen
   Eftersom det fanns uttryck i det hela som kunde missförstås så tyckte jag att det var bäst att
   radera det helt och hållet. Men jag återkommer i ämnet på ett eller annat sätt.
   Förr eller senare.

   Trevlig helg önskas!

  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

30 kommentarer:

  1. Det är en fantastisk grönska och blomning här i år! Men nu MÅSTE det komma regn innan allting torkar bort. Härligt med hattar. Jag önskar att det skulle bli lite "inne" igen. Jag har ofta något på huvudet både som sol- och vindskydd. Jag älskar min australiensiska bredbrättade kakihatt som går att knyta fast under hakan.
    Kram och trevlig helg/Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi sade precis detsamma. Nu MÅSTE det komma regn...för det lilla, lilla som har kommit blåser genast bort i vinden. Så ojämnt det faller. En del har fått så det räcker till gott och väl och en del får nästan inget alls.
      Vi får se till att hattar blir inne igen Kerstin. Jag har också solhattar, tre stycken, men det blir i trädgårdslandet och på klippor och skär som de kommer på huvudet.
      Detsamma-kram!

      Radera
  2. Jösses vad jag njöt att se skrindan med hö. När jag var barn fixade far sysselsättning till oss barn med att spänna för hästen med skrindan och hämta hö när julaftonsdagen blev för lång i väntan på tomten. Det var alltid lika roligt att få sitta högt uppe på hölasset medan hästens bjällra spelade för oss när den skumpade fram i snön. Härligt minne som jag nästan hade gömt. Tack för den påminnelsen och även hela ditt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv aldrig haft den glädjen av att få åka skrinda med hö, men skulle gärna göra det.
      Så fin tradition ni hade att hämta hö på julaftonsdagen i väntan på tomten. Härliga minnen.
      Nästan som i Bullerbybarnen. Idylliskt. :)

      Radera
  3. Jag såg en utställning en gång om huvudbonader. Det framgick att först i dessa yttersta av dagar har huvudet fått vara utan hatt, mössa, klut eller annat täckelse. Det skulle varit min far helt främmande att gå utan hatt och mors underbara hattar drömmer jag fortfarande om.
    I folkdräkten i Sverige hade man klut eller bindmössa och gift kvinna fick icke visa håret! Det klipptes av av svärmodern på bröllopsdagen! Jämför det med dagens diskussion om slöjor! I inget fall är gud eller allah inblandad, bara patriarkala påhitt om kvinnors lockelse på fel män.
    Men en klädsam hatt förhöjer och förnöjer, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag läser det du skriver så minns jag att jag har hört allt detta förut om klut och bindmössa och att gifta kvinnor inte fick visa håret. Så var det ju! Och tänk att vi kvinnor var så involverade i allt detta att man som svärmor klippte håret av bruden, som den mest självklara sak. Lockelsen föll av....ja, jisses anåda. Ägande och kontroll. Undrar när det började för ett tag var det kvinnorna som styrde och ställde, för tusen år eller så.
      Ja, en sak är säker och det är att om jag tar hatt på huvudet så är det för att jag själv vill det och ingen annan.

      Radera
  4. Ännu mer från den svartvita lådan, det har ingen betydelse att jag inte känner de. "Huvudsaken" är att se tiden och människorna. Den första bilden ser jag som tå vänninor, systrar kanske. Min oldemor och min mormor bar alltid hatt och kappa. Jag så heller aldrig mormor i en jacka, alltid kappa, hon hade vinterkappa, vår-och höstkappa samt sommarkappan som alltid var ljus. Hattarna i samma stuk, men skilde på en finhatt och den till vardags. Måste nog i "min svartvita" låda igen. När jag tänker efter så var min mormors gestalt i hatt kappa och så väskan en bild på den klassiska tanten . NU hamnade jag i mitt, men det är mycket sagt i bilderna du visar också om livet ...
    en dröm jag har i klädesväg är just kappa och hatt - har en ny kappa och en basker jag får träna mig i. :-)
    Olgakatts kommentar är intressant, nytt för mig och nyttigt veta.
    Ser att du taget bort Reflektioner men återkommer i ämnet.

    Huvud saklig kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är spännande med svartvita innehåll i lådor :).
      Det hänger mycket på huvudbonaden och jag kom också ihåg att det var så förr som Olgakatt påminde om. Jag kommer också ihåg att alla grannfruar i barndomen lånade hattar av varandra till olika tillfällen, det fanns inte så många slantar att köpa nya för så de var praktiska och hjälpsamma. Men hatt skulle det vara. Ja, jag tog bort förra inlägget, kändes bäst så :)

      Kram!

      Radera
  5. Härlig hattparad! Men också ett tidens tecken. För precis som Olgakatt skriver var det påbud att kvinnor skulle täcka håret. Har hört äldre kvinnor berätta om hur viktigt det var vid konfirmationen att inte ett enda hårstrå syntes. Och en bit in på sextiotalet hade unga tjejer i tjugoårsåldern små lunchhattar vid festligare tillfällen (tänk Jacklin Kennedy).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut ett tidens tecken, insåg jag också när jag blev påmind om det av Olgakatt. Då kom många hattminnen på rad. Jag upplever i minnet att det ändrade till det hattlösa just under sextiotalet, åtminstone under sommartid. Lunchhattarna minns jag också, som små pillerburkar.

      Radera
  6. Härliga nostalgibilder. I min ungdom var jag ett tag inne på att utbilda mig till modist, men det blev bara en dröm. Jag älskar fortfarande hattar och hoppas det blir lite modernt igen...inte bara till bröllop och vissa andra tillställningar. Det sätter lite extra piff på klädseln, tycker jag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite grann åt det hållet har min läggning också legat...men jag i min tur har skapat medeltida huvudbonader. Vi får se till att det blir modernt igen Gunnel! Hattarna på och så går vi ut i världen och visar hur det ska vara.
      Kram

      Radera
  7. Men vilka härliga bilder! Bara så synd att inte veta vilka det är, blir ju nästan lite nyfiken, åtminstone på vissa. Oavsett, det där är en kulturskatt du har, var rädd om den.

    Önskar dig trevlig söndag och skickar soliga kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det synd att vi inte vet desto mera om fotografierna men så är det!
      Nu är de sparade i data-arkivet och på hårddisken. Vete gudarna vad vi sedan ska ha dem till annat än att njuta dem tillsammans med bloggvänner :)
      Önskar dig en trevlig början på veckan!
      Tack för soliga kramar som jag gärna återgäldar!

      Radera
  8. Underbara bilder! Det är allt bra elegant med hatt.
    Kära Karin, jag och två av mina söner funderar på att fara till Åland några dagar då maken jobbar och äldste gossen är på äventyr. Har du några tips på var vi ska bo och vad vi ska se och göra, förutom att besöka Pettas såklart.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bilderna är härliga, ja! :)
      Så roligt om ni är på väg hitåt. Jag lämnar några adresser här som du kan titta in på och se dig omkring i. Visit Åland har mängder av saker man kan se och göra och också hjälpa till att hitta ett boende om så behövs. Jag har också en annan idé men måste fråga mig för om det överhuvudtaget finns någonting obokat för sommaren längre.
      Men titta gärna in här först:
      www.stugsidan.se/index.php?res_id=8957, http://www.visitaland.com/,www.visitaland.com/services/dano-strandvillor/. Sedan ska jag sätta mig ner och tänka lite innan jag återkommer. Ser framemot ett besök av dig och pojkarna. 'Skriv gärna och berätta mera på min e:post: madame@aland.net, så kan jag säkert hjälpa till på något sätt när jag vet mera om datum osv.
      Kram!

      Radera
  9. Hattar är underbart! Numera inte så vanligt men alla har väl stått i en hatt- och mössaffär och provat ihop med någon kompis och skrattat så tårarna rinner! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte endast en och två gånger som jag brukar fastna på avdelningen med hattar på...och visst blir det många glada skratt och också vissa begär som man gärna vill stilla...
      Kram

      Radera
  10. Underbara bilder och det flera gånger om. Det är så kul att få se bilder sen förr. Kom ihåg min mormor på den bilden som du tror är från Helsingborg. Tack och kram/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är något alldeles speciellt med de svartvita bilderna från förr och vi som är minst 50+ och däromkring känner fortfarande igen en del.
      Kram

      Radera
  11. Så fint! OCh så bekanta på ngt sätt. Det ligger ju så många liknande i fotoalbum och fotolådor hos min mormor.
    Tycker om alla. Men jag tror favoriten idag är den med kvinnan som sitter med nyplockat hår. Gillar känslan i den bilden!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det är just det som gör att man "fastnar" lite extra i de gamla fotografierna, för att det finns så många liknande i alla familjer
      Det är något särskilt med den bilden...lite vemodig samtidigt som man får en känsla av fest
      Kramar!

      Radera
  12. Härliga bilder! Min mamma hade alltid en fin hatt då vi for med bussen till stan. En gång for hon själv och skulle inhandla en ny hatt åt sig, jag gladde mig för hennes skull. Pengar var det ont om, men på något sätt kunde hon köpa en hatt. Då hon kom hem hade hon köpt en kamera i stället. För att kunna fota oss barn och föreviga händelser. Jag minns att jag var glad för kameran förstås, men oj så ledsen på samma gång för att mamma inte unnat sig en ny hatt...
    måndagskram från en som inte hinner med något alls nuförtiden :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minuterna innan tisdagen ger jag dig en kram tillbaka Lisbet! :)
      Hatt skulle det vara och det skulle väl vi också kunna ha lite mera eller hur?
      Det gäller att prioritera när det handlar om slantar. Hon gjorde ett bra val i vilket fall som helst, annars hade ju inte ni barn blivit förevigade. Hemma på min Köpmansgatan bytte mamma och alla grannfruar hattar med varandra för att få lite förnyelse. När man inte hade råd att köpa nytt så fann man i alla fall på råd: )
      Här är det likadant Lisbet. Men det går bra det med!
      Tvåminuteritisdagskram!

      Radera
    2. Jo, det går bra det med. För ibland blir det ju såna här sköna pauser.
      tisdagskram!

      Radera
    3. Jaaa!:) godmorgon Lisbet!

      Radera
  13. Ja, varför har en så trevlig detalj som huvudbonad fallit bort från det dagliga bruket? Jag passar i den dessutom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma sak här. Jag skulle förgylla både omvärlden och mig själv om jag hade hatt på huvudet:).

      Radera