måndag 8 juni 2015

Barnuppfostran


   Under dessa ljuvliga försommardagar får vi varje dag se på när fågelföräldrar tar sina ungar ur boet 
   och lär dem hur de ska klara sig själva.  Idag tog "vår" andra starfamilj, Mac Arthur´s ut sina
   telningar ur holkens någorlunda trygga värld
   Kosackfamiljen är redan utflugen
   Far och mor hjälps åt att lära sina små (nåja, små och små. Till synes är de större än föräldrarna)
   hur de skaffar sig mat på egen hand. En av dem tog en tur på gräsmattan för att lära ungen hur
   man fångar mask .....


 "  - Man lägger huvudet på sned och lyssnar noga. Man ska
 dra upp maten illa kvickt innan den har slagit knut på sig själv."
 Den runda dunbollen i Mac Arthur´s ser ut som om det inte alls har med den att göra....
 Ska jag göra allt det där själv?



    I korv-och brödträdet tog den andra föräldern hand om en annan unge som
    utan att veta om det sitter på maten medan den blir matad
   

    "Så här gör du! Du pickar i dig talgkorv och blir mätt.....här hos Pettas finns det alltid mat
     Om korven tar slut så får du limpa! "


Nu går det förstås inte så här snabbt att fostra små starungar. Föräldrarna låg i en lång stund
med att visa och berätta att så här går det till. Många gånger om faktiskt....


                 Med ens är navelsträngen klippt och föräldern har flugit sin kos och den lilla
                 måste klara sig själv......Flera ungar ska ut i världen!

 

                Men helt ensam är den inte.
                Det finns ju syskon som man kan vara tillsammans med ett tag
                Av och till under dagen har de runda små starungarna varit här vid korven
                och pickat i sig den nödvändiga energi som krävs för att överleva

               Vi anpassar oss och är ömsom på ena sidan av huset, ömsom på andra sidan, ömsom
               inomhus...för inte kan man störa när barn ska fostras och lära sig att äta själva.


       Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


22 kommentarer:

  1. Vilken ljuvlig berättelse och vilka bilder du lyckats få. Allt annat stannar upp när man står där och tittar hur föräldrarna visar om och om igen. Man känner sig verkligen lyckligt lottad att ha djur så nära inpå och få ta lite del av deras liv. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel! Naturen skriver sin historia alldeles själv på ett underbart sätt.
      Ja, där sitter man och kan intet annat göra och inget är särskilt viktigt eller bråttom just då.
      Det är lycka, absolut!
      Kram

      Radera
  2. Fågelungar är verkligen charmiga.
    Och nog lär de sig snabbt jämfört med människobarn. :)
    Djungeltelegrafen har nog gått att det alltid finns mat hos er.
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fågelungar är så oerhört aningslösa och naturligtvis, de kan ju inte vara annat. Så är det med allting som är nytt. Det går snabbt med inlärningen hos dem, ja! :)
      Djungeltelegrafen fungerar utmärkt. De kommer från alla håll och kanter
      kram!

      Radera
  3. Alltså vilket underbart inlägg med foton plus en fin text till *varm tack*
    Gör du egen talgmatskorv?
    Svågern har fyra ungar i sin holk och det är visst det som är mest att få. Fast här uppe är vi senare än ni *ler* /kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Spanaren!
      Ibland gör jag egen mat, men för det mesta så köper vi talgkorvar. I mängder :) Vi har mycket fåglar och ekorrar här som behöver mat till alla sina nyfödda och sig själva. Vi slutar aldrig mata, matar året runt
      Ni har allt det härliga kvar när vi har det förbi! Kram

      Radera
  4. Vilka underbara bilder! Stort tack för "starsagan" som jag fick mig till livs till morgonfikat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Den underbara verklighetssagan finns här mitt framför ögonen på oss just nu!

      Radera
  5. Vilken fin bildberättelse! Och den där sista bilden på syskonen, som lite förgrymmat tittar efter de bortflugna föräldrarna säger ju så mycket (ja, ja, jag kanske läser in lite för mycket i deras minspel – eller kanske inte?). Den översta, lite äldre fågelungen är lite bortskämd och rynkar förtörnat ögonbrynen, medan den yngre undrar:

    Va, ger ni er av? Men vi då, hur ska det gå för oss?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns förstås många bilder men det gäller att sovra....först kommer föräldrarna hit och kollar att det finns mat, sedan ser man dem vänta ut de ankommande småttingarna och så drittar de plötsligt ner i trädet. Sedan börjas uppvisningen av hur man äter korv men utan att det fås gehör....de är vimsiga de nya i världen. Så småningom har de tappra föräldrarna fått en unge var att undervisa...och så börjar nästa omgång om en stund.
      Jag log också åt fågelungen med rynkade ögonbryn...Tur att de klarar sig så snabbt, alldeles själva.

      Radera
  6. Aldrig sett talgkorvar här uppe hos mig. Vi matade fåglarna länge men affärerna är så snabba med att stöda bort de små´s mat *tyvärr* Fast det spelas och låter ändå hos mig/kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så synd! Här finns de i alla affärer under vintern och numera också på ett större köpcentrum under försommartid. Det tar in tillräckligt med korvar för att de märkte att många fortsätter mata sina bevingade vänner ända fram till att de har fått ungarna ur boet och att de kan klara sig själv. Runt midsommar brukar det lugna sig vid matbordet hos oss och när talgkorvarna har gått åt i vårt lager så får de äta bröd som har blivit över från café och bageri. De är kanske lite bortskämda men...ja, det bjuder vi så gärna på. Och naturligtvis så spelas och sjungs det i buskarna ändå. Så ock här...naturen är fylld av läckerheter nu. Kram

      Radera
  7. Ja, Disney-Pettas igen!! Djuren samlas och är SÅ söta och fina.
    Du lägger verkligen märke till djurens beteende, på ett sätt jag inte gör. Verkligen SÅ fint, Karin!!
    Kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), Disney-Pettas är på gång som vanligt!
      Det går inte att undvika att se allt detta som finns framför våra ögon varje dag. Tack Annika!
      Kramar!

      Radera
  8. Dvore trist i blogglandia utan dig; utan folkdjur-och fågelparken!
    Sjunger dig en sång kvirrevitt
    flaxar med min vinge
    på väg att flyga snart
    när jag fått mat ..
    Kram i bästa pettasanda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Kvirrevitt till dig också
      Kram :)

      Radera
  9. Oh vad härligt! Vilket underbart reportage gällande en viktig uppfostrargärning. Jag som älskar starar, men som just inte träffat på några här. Desto fler hade vi hemma kring mitt barndomshem i Finland. Ungarna ser ut precis så som jag minns dem. :)

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi blir lika glada varje vår när stararna intar sina holkar här hos oss och sedan är det bara att vänta för att få se när de tar ut sina småttingar. Nu känns det redan som om ett steg i riktning mot hösten är taget, lite vemodigt när de har sina ungar flygga redan, men vi är också väldigt glada för att de har så många att visa upp för oss. Även andra starar hittar hit och matar sina små.
      Kramar!

      Radera
  10. Fina bilder! Inga curlingföräldrar där inte! Lite skumt att ungarna ser så stora ut. De kanske krymper sen när de får börja försörja sig själva.

    Svar: Ja, det är lite konstigt att något som luktar så illa kan smaka så himmelskt.

    Du klipper dem. Urk, säger jag. Det är sååå äckligt. Men bra jobbat, kämpa på! Och tack för grattis.

    Kramkram

    SvaraRadera
    Svar
    1. I fågelvärlden gäller snabba navelbandsklipp...Så här gör du! Tack och hej nu får du klara dig själv!
      Jag klipper till lika snabbt. De hinner inte ens reagera innan de är i två bitar och så lämnar jag dem kvar där för att bli middag åt hela sin släkt som också blir förkortad när den kommer och tar för sig. En grym kvinna gömmer sig i mig. Tjofftjoff...

      Kramkram!

      Radera
  11. Så fina bilder och vacker text! Vad duktig du är med kameran!
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Jag har så villiga fotomodeller, så det är ingen större konst! :)
      Ha det bra du med!

      Radera