fredag 8 maj 2015

Museet

Karin i Stockholm är rubriksättare i lördagstemat för denna vecka
och vill att vi ska skriva om museer.


Jag tar er med till det museum, som utan att ringakta något annat sådant,
är det museum som står mitt hjärta närmast, nämligen Ålands Sjöfartsmuseum.
Där känner jag mig hemma på ett sätt som jag inte kan beskriva...


Det ska gudarna veta att det finns nästan hur mycket
som helst att visa av allt som finns inom de väggarna,
vilket jag naturligtvis inte kan och inte ens tänker ge mig i kast med
Jag hoppas istället på att den som känner sig inspirerad eller någon gång
har vägarna förbi ska ta sig tid att bara vara där....
Ja, helt enkelt mönstra på för några timmar

Ponapes galjonsfigur

Jag har några galjonsfigurer i mitt bildarkiv i datorn
och hoppas att ni kan njuta av de konstverk som de verkligen är
Några skulptörer har någon gång i tiden lagt ner stor möda på att få dem
både hållbara för alla slags väderlekar och samtidigt mycket vackra

Ponapes galjonsfigur

Galjonsfiguren monterades i fartygets för och var vanligen relaterad till fartygets namn eller en
kvinnogestalt. Naturligtvis så finns det undantag.
På stora fartyg var dessa figurer av betydande dimensioner.

Här ovan finns galjonsfiguren från Ponape, ex. Regina Elena som föreställer
den italienska drottningen Elena. Fartyget byggdes i Genua, Italien 1903.
På livets irrvägar så hamnade galjonsfiguren i Åbo då fartyget såldes för nedskrotning år 1936.
Genom ett byte museer emellan kom den senare till Ålands sjöfartsmuseum


Hougomonts galjonsfigur
   Hougomont byggdes i Glasgow i Skottland år 1897.
   Efter ett svårt haveri år 1932 fick fartyget sluta sina dagar som vågbrytare
   utanför inloppet till Gulf of St. Vincent, öster om Kangaroo Island, Australien.
   Galjonsfiguren tillvaratogs och fördes till Åland.
  
Herzogin Ceciles galjonsfigur
 
   Gustaf Erikssons flaggskepp Herzogin Cecile, byggdes i Bremerhaven i Tyskland år 1902.
   Galjonsfiguren föreställer fartygets gudmor hertiginnan Cecilie av Mecklenburg,
   kronprinsessa av Tyskland och Preussen. Figuren transporterades till Åland efter fartygets
   grundstötning i Engelska kanalen 1936.








Galjonsfiguren från Loch Linnhe,
byggd i Glasgow, Skottland 1876
På en resa från London till Mariehamn år 1933
strandade fartyget i Kökars skärgård och
totalhavererade.
Galjonsfiguren donerades till det då
planerade sjöfartsmuseet.
Loch Linnhes galjonsfigur


Mneme
    
      Pommerns galjonsfigur, ex Mneme (minnets musa)  byggd i Glasgow, Skottland 1903
      Originalet finns i museet och fartyget, som i sig självt är ett museifartyg och
      ligger vid kajen nedanför, pryds av en kopia.

                           Utsikt från ett museifönster.  Pommern ligger nära till

Galjonsfigur från Amanda
               Amanda, byggdes i Finström, Åland år 1880. Hon seglade fram till år 1919 
               då hon höggs upp men galjonsfiguren räddades till eftervärlden och museet. 
               Jag tycker om Amanda-figuren. Den är så rejäl, lite jordnära på något sätt
               Hur nu en galjonsfigur på ett fartyg kan vara jordnära? 
              
Gammal och vacker
           Jag vet inte vem, jag vet inte vad, jag vet inte var och på vilket fartyg den ovanstående 
           galjonsfiguren har funnits, men hon fanns i mitt bildarkiv. Gammal är den, helt säkert


Walter Henry Wilson som galjonsfigur
    Och så behöver det förstås finnas en man med bland kvinnorna.
    De är inte många, männen,  i det här sammanhanget, 
    men galjonsfiguren från California, som byggdes i
    Belfast på Nordirland år1882, föreställer fartygets byggmästare Walter Henry Wilson.
    Fartyget förliste år 1911 utanför nordöstra Englands kust, vid St Mary´s Island. 
    Åtta män omkom. Fyrmästaren på St. Mary´s Island fick galjonsfiguren som tack för sin 
    räddningsinsats. Figuren stod i fyrmästarens trädgård i fyrtio år. 
    Sedan blev den donerad till museet.


    Den här galjonsfiguren hittade jag också i mitt bildarkiv,
    men inte en enda anteckning om på vilket fartyg
    den hängde i fören en gång i tiden.  Något jag förstås måste ta reda på när jag nästa gång
    tar mig tid att vandra på museet. 


    Den här vyn älskar jag när man står på ett av däcken i museet
    Galjonsfigurerna "svävar" fram runt mast och segel,
    ungefär som om de vore albatrosser eller änglar.
   
   Vart och ett av fartygen som nämns i inlägget kräver en egen bok allra minst och många av dem
   finns redan för evigt inskrivna i historien och i filmens värld
   Segelfartygsepoken går inte av för hackor, precis.


   Ja, jag bara måste visa en galon-figur till....
   Utan alla män (och i viss mån också kvinnor)
   som beträdde trädäcken på alla de fartyg som
   de vackra galjonsfigurerna prydde skulle ingenting ha fungerat.
   Tala om havets hjältar och hjältinnor!
   Sydvästen av för dem!

 

   Titta gärna in till de övriga som deltar i lördagens tema:
   Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Ingrid, Karin i St-holm, Liza, Livsrummet Musikanta,
   Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Skrifvarstugan , Spanaren, Tove, Ulla

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

42 kommentarer:

  1. Minns ännu mitt första besök där liksom att jag kände mig hemma i den miljön.Pommern var också ett ställe som jag gillade .fina kvinnor du visar ,trevlig helg ,nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul Nette! Jag var precis in till dig och tittade på alla vackra vårblommor när jag nu ser att du också har varit i faggorna.
      Så roligt att du har varit på sjöfartsmuseet och på Pommern. Vet du om att man har renoverat museet under de senaste åren och öppnat upp på ett annat mycket trevligt sätt?
      Trevlig helg önskar jag dig också!

      Radera
  2. Det museet ska vi besöka i sommar! Sådan där galjonsfigur hittade Snorkfröken och gav den till Mumintrollet, eller hur...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska ni absolut göra! :)
      Javisst var det så. Snorkfröken hittade en sån, hon. Lyckost!

      Radera
  3. Så vackra galjonsfigurer du visar. Vilket arbete som ligger bakom dem. Roligt att få veta lite bakgrundshistoria med. Helt fantastiskt att de kunde tåla alla seglatser. Ha en skön helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är makalöst vackra och fina, välgjorda. Många, många timmars arbete ligger bakom med all säkerhet.
      Tydligen tålde de mera än fartygen, eftersom de flesta av figurerna har kommit från fartyg som förliste. Tänkte på det när jag skrev inlägget men å andra sidan så var det just från dem som man tog vara på galjonsfigurerna. De andra seglade vidare ut på de sju haven :)
      Detsamma önskas dig Gunnel!

      Radera
  4. Så fantastiskt vackra galjonsfigurer som "ditt" museum har.
    Har nog aldrig tänkt på detaljrikedomen som dessa "skyddsänglar" har. Fungerade de litet som beskyddare för båtarna eller var det "bara" figurer som var förknippade med namnet kanske?
    Det var ett fint museum som du har att gå till. :)
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. På sätt och vis kan man kanske säga att de fungerade som någonting liknande i alla fall. Jag har läst någonstans att syftet med den var att stärka besättningens motståndskraft mot fruktan och lidande, samt att figuren också gav ett sken av fartygets själ och att den "lånade" sina "ögon" till fartyget för att få det välbehållet genom ev. stormar. Sjömansskrock av betydelse, skulle jag personligen säga. Ibland är det bra att ha någonting annat att känna förlitan till än sig själv även om jag är helt säker på att sjömännen stod stadigt på det gungande däcket och visste att figuren var en träfigur men rent symboliskt så stod den för en andlig styrka. På något sätt. Mina egna funderingar det allra sista. Förhoppningsvis så får vi svar av en riktig sjöman som har seglat på de sju haven och vet vad det verkligen handlar om, som vet hur man tänkte på galjonsfigurerna.
      Kramar!

      Radera
  5. Fölåt men många av dom där galjonsdamerna ser verkligen skitnödiga ut.
    Stackars dom som suttit modell.....

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk efter själv Rantamor! Hänga där år ut och år in...;)
      och ta emot de allra värsta vågorna man kan tänka sig och kanske någon grynna också. Skiträdd skulle man ju kunna bli för mindre.

      Tjingeling på dig med!

      Radera
  6. Vilka härliga galjonsfigurer! Och spännande museum! Vilket jobb som är nedlagt på var och en av dem! Otroligt. Jag tycker också att Amanda ser jordnära ut, hon är lite mer brunbränd än de andra bleknosarna. Och hänger man längst fram på skeppen borde man rimligtvis få lite solbränna på nosen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inte sant Anna? och flera av dem är gjorda i Skottland.
      Det finns lite "jävlar anamma" i Amanda på något sätt men så kommer hon förstås från mitten av Åland, så varför inte? :)
      Givetvis så får man lite bränna på nosen om man hänger längst fram och vågorna reflekterar solen. Självklart!

      Radera
  7. Så fina! Pommern har jag sett men inte mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är fina! Nästa gång du kommer till Åland så kanske du ger dig lite mera tid för upptäckter och äventyr? :)

      Radera
  8. Vet du vad?!
    Du borde få någon slags uppskattning ifrån Ålands turistnäring. Du får fram vad ön har att erbjuda på ett alldeles fantastiskt sätt. Förutom under en kort romans med en Ålänning i min ungdom har jag aldrig velat åka till Åland så mycket som jag önskar denna sommar. Och det är tack vara dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna! Du gör mig glad och vet du, det räcker gott och väl för min del att då uppskattning av mina bloggvänner.
      Hoppeligen så hittar du hit när du kommer till Åland, då du kommer! <3

      Radera
  9. Vilka enormt tjusiga galionskvinnor (ja, männen går väl an)!
    Och så mycket intressant histoia. Helt i min smak!
    Detta inlägg borde du skicka till turistmyndigheten. Vilken bra reklam!!! De borde jubla och gör de inte det så skicka dem till mej för en uppläxning!!!
    Ha en riktigt trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är väldigt vackra! :)
      Jag tycker själv om att få veta mera om det mesta när det gäller historia och naturligtvis så kunde jag ha lagt ner mycket mera arbete på detta men hellre lite än inte alls. Tiden, den tiden. Tack Lena! Du gör mig glad! Får nog göra som du säger och hjälper det inte så sänder jag dem till dig och Wales. Ha detsamma, en riktigt skön helg!

      Radera
  10. Ja, du borde nog ge ut din skrift i någon form. Jätteintressant läsning och otroliga foton!

    Här börjat smådugga så mannen menar att det inte går att räfsa så bra,,,, vi kom hem från handelsfärd för en stund sedan, huh huh :) Bilen full av blommor och diverse!
    Dessutom kommer det ishockey, vem räfsar då, tycker han.
    Ha en skön fortsättning på dan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror nog att det får duga med bloggen, kanske en länk på fb också. Tack Lisbet! <3

      Mannen är en klok man, han har ju redan filifjonkat eller vad det nu var du kallade det hela dagen med att serva dig och blominköp m.m. ;) Kommer det ishockey nu så kommer det ju väldigt passligt mitt i räfsantider. Ha det riktigt skönt du med!

      Radera
  11. Bästa Karin, hur skulle det vara skrivet om du kunde beskriva ... när detta nu är så "hemlikt" skönt och nästan stormigt mellan raderna eller hur en nu säger det .... de är så tjusiga dessa kvinnor - och män. Jordnära på havet faller i god jord hos mig, det finns ju havsbotten en slags jord - många vilar ju där - och så land mellan överfarterna. Jag skulle dricka kaffe och smaka min nybakta rulltårta - men fastnade. Så tumme upp! För bilder och text...
    Galjonskram till dig och museet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tove, undrar om det skulle vara obeskrivligt? ;) Nå, skämt åsido så borde man kanske anstränga sig lite mera att skriva det som inte går att beskriva. De är tjusiga, både kvinnor och män. Så skönt, då är jag inte ensam om tanken på att vara jordnära på sjön...och det jordnära finns förstås inom en. Tack Tove, hoppas du har fått ditt kaffe och din nybakta rulltårta i dig nu.
      Jordnärakram till dig!

      Radera
  12. Så fantastiskt fina och levande, dessa galjonsfigurer, någon med dubbelhaka till och med. Väldigt kul att se!

    Och Pommern. Där får jag barndomsminnesvibbar. Kan det ha varit så att vår far som var fullständigt fascinerad av segelfartyg tog oss med för att se Pommern då denna fantastiska fyrmastare var i Sverige? I Gävle eller Stockholm, kanske? Tack för turen till ert fina sjöfartsmuseum!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i detalj är de utmejslade, väldigt skickligt!
      Pommern var troligen till Stockholm i din barndom...och också senare. Någon gång på åttiotalet blev hon bogserad över havet och låg vid kaj i närheten av Wasa ...jag var ombord där och sålde knäckebröd en vecka eller så. Segelmakarens knäckebröd. Härliga minnen...
      Tack för att du hängde med Karin!

      Radera
  13. Jo, ishockeyn kom riktigt passligt i räfsantiden. Dessutom kom det några regndroppar, faktiskt några stycken små.
    Men räfsorna finns kvar!!!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra det att räfsorna finns kvar! Snart är det slut på ishockeyn, så det blir filifjongat i trädgården istället :)
      kram

      Radera
  14. Vilket jobb som är nedlagt på alla dessa figurer. Jag har aldrig tänkt på hur detaljrika de egentligen är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär så var det för min del också Marina! Det var först när jag tog bilder av dem som jag insåg vidden av allt arbete och all konstnärlig skicklighet som ligger bakom varje figur.

      Radera
  15. Sjöfartsmuseet var färdigrenoverat senast jag var på Åland och verkligen värt ett besök! Längre tillbaka i tiden var ju hav och vatten de bästa vägarna, inte oländig terräng på land!
    Galjonsfigurerna är imponerande och jag var inte förut medveten om hur gigantiskt stora de faktiskt är.
    Pommern är en favorit sen första gången på Åland och trampar dess plankor vid varje återbesök! Jag kan sitta och se filmer där i timmar om livet till sjöss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte länge sedan museet blev renoverat. Det var fint tidigare men det blev ännu finare samt mera till vänt för barn, vilket förstås är mycket bra med tanke på att de samtidigt lär sig en hel del om sin historia och hur det var en gång. Nu får de klättra i riggen, söka skatter och lära sig knyta knopar med mera.
      Man förstår knappast hur stora galjonsfigurerna är innan man ser dem i verkligheten.
      Även vi som bor här på ön gör våra besök nu och då.

      Radera
  16. Vet du Karin... jag blev tvungen att ta fram ett gammalt album... 1964, då var jag med farfar och farmor till Åland. Hittade bilder på farfar och mig framför minnesstatyn och bilder ombord på Pommern och jag minns att jag tyckte skeppet var så fint :)
    Fina galjonsdamer... så mycket arbete som är nedlagt på dem och så fina bilder du har av dem i dina bildarkiv.
    Önskar dig en fin vecka!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt Anki! Det blev en riktig nostalgitripp för dig.
      Nu har så mycket ändrat, renoverats och blivit ännu trevligare än då.
      Galjonsfigurerna hänger där längs väggarna och jag tycker att de vakar över museet....de ser ju allt :)
      Tack detsamma!
      Kram

      Radera
  17. Vilken härlig rundvandring du gett mig och vad fina galjonsfigurer. En jättetrevlig blogg som jag kommer att följa med intresse.
    Ha det gott !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marie!
      Jag kommer med säkerhet att titta in till dig nu och då jag också efter första titten. Det gav mig mersmak :)
      Ha det gott du med!

      Radera
  18. Så fina galionsfigurerna är, med full makeupp och smycken och allihop är lite kralliga, det är bra.

    Men var kan man få tag i en sydväst nu? jag har letat och det finns bara inte. Jag får väl sy en själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg inte annat Kicki! De är väldigt uppiffade, ungefär som om de är på väg att gå på fest :)
      Får man inte tag på sydvästar längre? Har du försökt med en marinaffär eller liknande. De är ju stå bra att ha på sig när det regnar och stormar och har sig. Men bra idé, man kan ju sy en själv om inte annat

      Radera
  19. Har alltid tyckt att galjonsfigurer är spännande men samtidigt sorgligt att se dem på museum för det innebär ju att skeppet är borta kanske under olyckliga omständigheter.
    Fint inlägg.
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt Anette! De flesta galjonsfigurer som har tagits tillvara är från förlista och upphuggna skepp och fartyg och många gånger under olyckliga omständigheter.
      Figurerna förmedlar väldigt mycket och tankarna föder många känslor.
      Tack :)!

      Radera
  20. Vad häftigt och härligt med alla dessa galjonsfigurer som finns på museet. Mäktigt måste de ha varit att se dem på båtarna en gång i tiden. Ja, ingen idag sätter väl en galjonsfigur på sin båt. En svunnen tid. Även om Norwegian Cruise Line och ngra andra rederier målar sina båtar med glada figurer i fören. Ja, alla galjonsfigurer på bilderna är lite kralliga. Men det var de nog tvungna att vara för att orka stå emot de enorma krafter de utsattes för. Girl power ;-)) Pommern har jag varit ombord på, och Pommern ser jag varje ggn vi lägger till i Mariehamn. Jag skulle gärna besöka sjöfartsmuseet jag också!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen så börjar det bli sällsynt att sätta galjonsfigurer i fören på fartygen. Troligen också för att det krävs en mästare att tillverka dem, en riktig skulptör och det kostar och i dagens läge tänker alla i pengar på kort sikt. Tyvärr. Det fanns knappast så mycket pengar att röra sig med på den tiden då det begav sig och jag kan gissa att mycket gjordes för liten lön eller ingen lön alls. Nu målar man istället, helt rätt, men å andra sidan så finns det inte många segelskepp längre. Nu är det kryssningsfartyg som gäller, stora, större, störst.
      Ta dig tid Annika, Närpes väntar nog, jag lovar! Det handlar om prioriteringar...allt går att ordna.
      Kramar!

      Radera
  21. Oj så många vackra galjonsfigurer!
    Det hade varit en fröjd att få se dem på riktigt, men jag tackar för alla dina bilder. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Lisa, det är mycket vackra!
      Hoppas att du får möjlighet att se dem någon gång också i verkligheten:)
      Tack för titten in!

      Radera