onsdag 13 maj 2015

En låda full....

Troligen har de flesta människor, liksom vi har,
en låda full av foton som man inte riktigt vet vad man ska göra med
Inte vill man slänga och inte vill man ha dem. Egentligen
Men de ligger där och påminner en om att man
borde göra någonting åt dem i alla fall
Känns det igen?

Jag fick en idé igår kväll när jag höll på att etikettera
flaskor och burkar med olika innehåll till vår lilla brödbutik.
(Vi öppnar på lördag igen, så mycket ska göras klart innan dess)

Mitt i fastklistrandet kom jag på hur jag kan få lite ordning på fotona
som ligger osorterade och huller om buller.
Bara åsynen av alla foton har fått mig att snabbt stänga lådan
igen många gånger om med en ljudlig suck,
men någon gång så måste jag ta tag i detta.

Olgakatt skulle säkert kalla det att dödsstäda
och på sätt och vis så är det nog det jag har påbörjat nu.
Men det kommer att ta lång tid. Säkert många år,
med tanke på bildmängden, så det gäller att hålla sig vid liv :)

Jag gjorde som jag har gjort när jag behöver rubriker till lördagstemat
då det har varit min tur att fixa sådana.
Jag blundar och tar tag i första bästa bok i bokhyllan,
slår upp den i blindo och sätter
ett finger på ett ord och det ordet får bli rubrik.

Så gjorde jag nu också, blundade och drog upp fem fotografier i blindo ur lådan.
Min tanke är att jag visar dem på bloggen, får allt dokumenterat som jag minns av dem,
arkiverar dem i datorn  och får den ordning jag vill ha.
Så småningom blir lådan tom...och burken full
Ett par, tre flugor i en smäll, för samtidigt får jag också
någonting att skriva om på bloggen


Det första fotografiet är av mig själv när jag är ca 24-25  år gammal.
Tänk, jag kommer inte ens ihåg att jag har ägt en sådan hatt.
Om jag minns rätt så var det Marys hatt och den bara hamnade på mitt huvud en stund
Jag befann mig med trevliga bekanta i ett båthus i den åländska skärgården (Seglinge)
en sommarkväll för många år sedan.

Vi var sex personer som satt på båthusgolvet och bara hade det trevligt
med sång och långa diskussioner
Kanske vi åt kräftor? Jag tror så...
Fotografiet fick jag som julkort samma år av de geologer (Ehlers) som också var med 
Jag som inte sminkar mig alls ser att jag har fått smink i blått, lite slarvigt pålagt
Den då tvååriga dottern har ritat med kulspetspenna på fotot av sin mamma







Det andra fotot som dök upp är av svärmor Birgit när hon sitter vid sin vävstol
och försöker få någonting gjort vintern 1987
Men det fanns någon som tänkte annorlunda där den låg på den blivande mattan
Här ska det inte vävas alls....
Birgit ser inte alls missnöjd ut eller hur?
Troligen tog hon en paus i vävandet och lät Pricken sova
På baksidan har svärfar skrivit: se frisyren!






Den tredje bilden har jag för mig att jag har visat på bloggen för ett antal år sedan
men i vilket fall som helst så är det dykande vänner till Uffe som finns på bilden.

Uffe är marinbiolog och dykare.
Han har tillbringat många, många timmar
under havsytan då han forskade
vid Tvärminne forskningsstation under flera års tid

Ni skulle bara veta hur mycket bilder det finns i det
här huset på alger och undervattensväxter och liv








 
Den fjärde bilden är också från Tvärminne.



    De som jobbade i Tvärminne tog upp detta ankare som hade använts som förankring
    i övre änden av ett ubåtsnät.
    Det är mycket man kan fånga på nät, inte bara fiskar
    Ursprungligen kommer ankaret från ett ryskt linjeskepp från  slutet av1800-talet.
    Kättingen är daterad till år 1898. Uffe fick en länk som minne vilken nu ligger
    på ett bord i Gula salen.

 


På den femte bilden tycks den unga familjen Eklund vara ute i bärskogen
Mor Birgit, yngsta sonen Uffe och far Hakon med hinken på huvudet
radade upp sig för fotografen, äldsta sonen Leif

Få se när jag nästa gång tar tag i några bilder i blindo...
Faktum är att det var riktigt roligt det här.

30 kommentarer:

  1. En sådan underbar resa genom tiden! Ifrån det ena till det andra och ifrån år till år.
    Livet är förunderligt variationsrikt med lite perspektiv.
    Lycka till med öppningen på lördag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Från det ena till det andra. Så blir det när man inte vet man plockar upp ur lådan.
      Tack Hanna! :)

      Radera
  2. Vilken superbra idé! Den ska jag ta efter, för jag har också en sådan fotolåda. Hattmodellen på första bilden känns bekant. Jag sydde en likadan till mig fast den var vit med små röda rosor på. Oj, så stilig man var! Det ser mysigt ut med katten på vävstolen. Den var antagligen sällskapssjuk. Då måste väl ändå den varmare tiden på året snart vara här när ni nu öppnar upp. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tyckte att jag fick en riktig snilleblixt för en gångs skull :)
      Hatten är snygg och man borde ju sy några sådana att byta med! Praktisk är den
      Pricken ville nog kelas och prata. Sitta där och väva och väva och väva...suck, människor! :)
      Just nu har vi regnigt och kylslaget men efter regn kommer solsken så förhoppningsvis så börjar försommaren när vi öppnar. Vi har endast öppet i helgerna den första tiden men i mitten på juni står vi på gasen alla dagar fram till slutet av augusti.
      Kram

      Radera
    2. Ja det var en snilleblixt. Vad jag sedan undrar är hur man skriver ut bloggsidor från nätet? När jag försöker med mina Blogger-sidor kommer inte bilderna med och jag skulle gärna vilja ha en alldeles egen bloggbok med diverse funderingar. Någon som vet?

      Radera
    3. Man måste ta vara på dem när de väl dyker upp. Eller ner? De måste ju komma uppifrån om det är en blixt? :)
      Jag brukar markera hela inlägget och spara det som dokument och därifrån printa ut.
      För min del har det fungerat allra bäst så.

      Radera
  3. Visst är det hårt med bilder som ligger i stora kartonger och väntar. jag har alltid varit rätt bra på att klistra in de bilder jag själv tagit i album. Men hos mina flädrar finns en hel del foton som skulle behöva sorteras upp.
    Men kul ide du fick. Gillar bilden på dig i hatt. OCH ankaret, oh la la, vilket ankare!!!
    Man kan göra bok av sin blogg! Har inte gjort det själv, skulle bli många volymer, haha. Men jag vet att det är poppis, och jag funderar själv att sätta igång med det. Göra en bok i taget sas. Finns många webbsidor som specialiserar sig på detta.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog så här också, att jag klistrar in en del men långt ifrån allting. Många bilder vet vi ingenting om men de är vackra och talande så de får hänga med ett tag till.
      Ja, det kan man kalla ankare. Det räckte inte enbart att med manskrafter ta upp det på land. Det måste till maskin....
      Jo, jag vet om detta med bloggbok men för min del blir det inget av med det. Men jag sparar ner vissa inlägg. Och raderar på Internet. Sån är jag :)
      Kram!

      Radera
  4. Jag brukar kittla min skräck för det som finns under vattenytan med att titta på dykprogram i tv. Jag har en fobi utan dess like för allt läskigt som kan finnas där nere... du kanske har läst när jag ibland skriver om hur jobbigt jag har det som älskar att bada och simmar, men inte kan gå i utan förbadare som får känna efter om det finns botten - och i så fall hur den är...
    Jag skulle nog hellre hoppa bungy jump än dyka ner i havet...

    Förresten hade jag en sån hatt, fast sydd i naturfärgat linnetyg. Med en massa knappar på, mest SMILE... och sånt. 1971 hade jag den och några år framåt. Högsta mode!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var troligen 1976 som bilden togs, så jag var riktigt modern då med andra ord, även om det var i eventuella lånta fjädrar.

      Uffe brukar säga åt mig att jag har missat mycket i livet som inte sticker ner huvudet i onödan under vattenytan. Det lär vara en makalöst vacker och intressant värld där man kan se den. I våra vatten lär det vara rätt grumligt och kortsiktigt. Så vi gör väl som vanligt Marianne? Håller huvudet ovanför, för vad är det för vits att se på grumlighet...
      När ska vi börja hoppa bungy jump? :)

      Radera
    2. Njae... Jag står nog över hoppet - men om jag skulle vara tvungen att välja...

      Radera
    3. Ja, nog är det en himla tur att vi slipper välja...för jag stod nog över det hoppet jag också. Tror till och med att jag hellre doppar huvudet under vattenytan ;)

      Radera
  5. Alltid roligast med bild på människor! Din hatt i första bilden vore supermodern idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Annukka! Det levande livet och människor!
      Måste kanske skaffa mig sådan hatt igen? :)

      Radera
  6. Vilket bra tips! Men än lider jag inte brist på bloggämnen - snarare tvärtom. Men jag har också lådor och kuvert som borde tömmas på bilder och klistras in i pärmar. För att inte tala om alla tidningsurklipp som jag sparat...
    Kram från Ingrid som önskar dig en skön och trevlig Kristi Himmelsfärdshelg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggtorka finns det nog inte här heller men att slå två flugor i en smäll är inte illa för min del:)
      Jag önskar dig detsamma Ingrid, en trevlig Kristi Himmelsdag. Vi jobbar som vanligt när det är helg, nu i dagarna fyra på raken.
      Kram

      Radera
  7. Eller så kan man göra som jag blev tvungen att göra efter det att min mamma gått bort - man bara lämnar alla foton (pappers och diabilder) och så slängs dem! :)
    Jag gick igenom alla pappersfoton när jag var i Sverige i augusti 2013 och sparade en del men de allra flesta - inklusive alla hundratals diabilder - blev avvecklade.
    Litet drastisk metod kanske men det gick det med.
    Gillar dig i hatten. :) Liknar en solhatt jag hade på 70-talet
    Ankaret var imponerande minst sagt.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har vi också gjort. Till och med haft brasa en Allhelgonakväll då massor gick upp i rök men många av de här bilderna som fortfarande finns kvar sedan några år är gamla, vackra, svartvita och fyllda av rätt mycket kulturhistoria och så några lite yngre...jag vill se på dem, ta bild av dem, spara dem...men troligtvis bara en bråkdel i alla fall.
      Jag förstår mycket väl den drastiska metoden och har också lätt att använda den. För det man inte har saknat förut så saknar man inte nu heller, brukar jag resonera. Men lådinnehållet förtjänar någonting annat...vissa kastas efter genomsyn, andra sparas och kanske förs till museum. Därför vill jag ge de här fotografierna en rejäl chans.
      Men det är som jag skrev i inlägget, man vill ha dem kvar och man vill bli av med dem...
      Hatten satt bra och jag kan gott tänka mig att ha någonting liknande på mitt huvud igen.
      Kramar!

      Radera
    2. Prylar som jag inte vill ha kan jag lätt göra mig av med. Men foton... Nej, det är svårt. Ögonblick av liv... Jag älskar gamla foton.

      Radera
    3. De gamla fotografierna har jag svårt att kasta. Det känns som ett helgerån minst så därför avstår jag och pantar på dem i lådan....jag ger hellre bort dem än att jag kastar dem. De nyare färgfotografierna börjar redan blekna och finns oftast i flera exemplar så det är mycket lättare att låta dem gå upp i rök. Det beror förstås vad som finns på fotot...
      Ja

      Radera
  8. Trevlig idé! Men jag bävar ändå för att ta itu med mina lådor av bilder. En annan dag......
    Jag är djupt imponerad av alla som vågar dyka. Men visst, jag kan doppa huvudet och titta under vattnet när jag badar i Falsterbo, dock går gränsen där. Du menar väl inte allvar att du vill bungy- hoppa? Snälla, gör det inte, jag får ont i magen av blotta tanken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns så stora mängder här som ska gås igenom, diabilder och andra bilder förutom de som finns i lådan. Jag känner mig riktigt stolt över att jag har kommit igång...bilden av mig är redan riven :) och två av de andra har sänts vidare till någon som kanske vill ha dem. Jag är på städartagen nu, har det ilet...
      Nej, lugn, inget bungy-jump här. Tror inte att Bloggblad vill göra det heller, vi är nog bara stora i truten. Du behöver inte ha ont i magen Olgakatt. Jag gör det inte frivilligt. Hänga där och slänga ovanför en vattenyta. Bättre saker kan man ha för sig :)

      Radera
  9. Jättekul idé! Och visst finns det en låda med osorterade foton...en stor låda med dubletter av många foton...!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske ett bra sätt att få ordning på oordningen? :)
      Också här har det funnits dubbletter...märk väl ! Funnits!
      Borta! :)

      Radera
  10. Svar
    1. Tack Eivor! En hatt pryder nästan alltid :)

      Radera
  11. Upfinningsrika du, vilken god idé och så roligt för oss få läsa och se på bilderna. Svärfars kommentar på baksidan av kattväven är för härlig!
    Idékram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han hade onekligen lite roligt åt Birgits frisyr, a´la björnpälsmössa :)
      Kram till dig med Tove!

      Radera
  12. Väldigt bra idé och dessutom får vi Pettasföljare ta del av innehållet i dina lådor. Mycket spännande.

    I min familj som varit kameraförsedd i hundra år (bokstavligen!) finns det gott om bilder och med lägga-ut-på-bloggen-metoden behövs i runda slängar 690 år. De oräkneliga diabilderna oräknade... Så jag har en annan idé. Jag har skaffat tjugo lådor som jag håller på att märka upp med årtionden från 1920-tal till 2010-tal. En serie för familjen och en annan för annat. Jo, pappa fotograferade flitigt allt som intresserade honom och det var... allt!
    Vad som händer sedan har jag inte riktigt hunnit tänka på. Kanske en tiotalskavalkad, då och då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag ser det så är det bara att sätta igång Karin. Sjuhundra år förflyter snabbt ;)
      Trehundra år räcker här skulle jag tro. Ungefär. Det gäller att hitta en melodi på hur man får ordning på allt. Din idé är ypperlig. Till en viss del har jag också börjat märka upp epokerna men inte kommit särskilt långt ännu. Kanske en timme om dagen kunde göra skillnad? Tiotalskavalkad låter som ett riktigt långt blogginlägg . Då och då. Några böcker kanske? För de bilder du har visat från förr har varit ljuvliga och levande på så många sätt, så jag är säker på att många skulle köpa böckerna.

      Radera