måndag 6 april 2015

I utkanten


    En söndagsförmiddag i början av februari i år strosade vi längs strandpromenaden
    i Funchal med näsorna vända mot öster. Vi gick förbi alla matställen som är placerade
    som brickor i ett dominospel, förbi allt som har byggts för i huvudsak turisterna
    och hamnade rätt snabbt i kvarter som tycks ha blivit helt övergivna 


   Någon, troligen en kvinnlig konstnär, (en fördom kanske?) visar redan i början av en av gatorna
   med en humoristisk glimt i ögat, att man har kommit till häxornas hemviste


    En gång fanns det människor som bodde i det här huset
    Faktum är att det inte behöver vara särskilt längesedan alls, men det som överges
    förfaller snabbt i väder och vind med havets ständiga påverkan nära inpå sig
    Vid stranden nedanför skvalpar Atlantens vågor


   Människan stängs ute med kätting och lås medan förfallet fortgår
   Paradoxalt nog är det människan som kan bygga, renovera och låta en vacker bostadstomt
   blomstra upp och bli levande igen, men tillträde är förbjudet


    Det är inte endast en och två gånger som vi har förundrats över dessa kontraster på Madeira
    Mitt i allt det vackra står hus och dör, medan vinden spelar med fönsterluckor som har lossnat
    från sina gångjärn. Det låter som en orkester som har glömt att stämma sina instrument
    

    Det ena vackra stället efter det andra talar om en tid som en gång var
    Varför låter man allt detta vackra förfalla ?
    Det finns säkert många olika sanningar bakom,
    en är kanske att det inte finns finansiella resurser,
    en annan är att den som en gång bodde här
    har flyttat utomlands och kanske inte lever längre.

    Man vet inte vilka som är arvingar och om man mot förmodan lyckas ta reda på
    allt vad man behöver få veta för att kunna överta det övergivna så krävs
    en underskrift av alla arvtagare/ägare
    Vilket är lättare sagt än gjort.
    De har inte samma vattentäta juridiska system som vi har här
    hos oss i Norden.
    Ibland finns det inte ens ett papper på vem som är ägare
   

              I vissa fall kan man få undantag för att bygga upp det som ligger i förfall
              men då måste det göras enligt byggnadslagen vilket kan
              betyda att det ska se likadant ut som det en gång var....
              Det finns många paragrafer som ska följas
              Vi känner inte till hur all byråkrati fungerar, vi har bara talat med
              folk på ön, som har läst tidningarna om hur landet ligger till i det här avseendet
              

    Under tiden alla funderar på hur man ska lösa problemet,
    blir allt det gamla, en gång övergivna, övervuxet som om det var
    klippt ur sagan om Törnrosa


    Det kan se ut som rena skrotupplaget ibland....och tankarna går till vårt eget samhälle,
    där återvinningen av metall är stor.
    Så enkelt det skulle kunna vara
    På med arbetshandskarna bara och iväg med allt skräp till returen!


    Den duvan har ingen som helst utsikt över havet, vilket den ska ha...
    Symboliskt berättar den istället att politikerna har stiftat lagar som  har "målat" in
    samhället och eventuella nybyggare i en knut
    De vackraste, åtråvärdaste tomterna är inte tillgängliga för människorna
   

   Några steg över en smal gata och en annan verklighet möter en
   Det är märkvärdigt stor skillnad mellan kvarteren
   En värld med välstädade hus och tomter står som ett insynsskydd
   mot förfallet om man kommer från det andra hållet.
   Man kan välja själv vad man vill se.
   Man kan välja själv vad man vill blunda för
 
 
   Det finns en vacker stadsdel i Funchal med utsikt mot Atlanten som inte är av denna världen
   Hoppas, hoppas att lagstiftningen kan ändras snabbt, så att den gagnar både stad och människor

   Jag kom på att jag har en hel del bilder från vår senaste resa till Madeira som jag inte har visat
   er och knappt sett på själv.
   Det blir med all säkerhet ett inlägg nu och då därifrån i framtiden.
   Medan jag fortfarande kommer ihåg.

  Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

  1. Vilka vackra hus trots förfallet! Fantasin sätter verkligen igång hur fint allt skulle kunna bli igen. Det är ofattbart att det kan få fortgå på detta viset. Så många gamla saker och historia som bara försvinner och glöms bort. Man blir ledsen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönheten finns där ännu och det är tragiskt att allt bara får försvinna på det sätt som det görs. Beklagligt är det.
      Kram

      Radera
  2. Karin, vilka bilder! SÅ fina!
    OCH så talande. Ja, varför låter man hus förfalla? När jag ser hus i förfall blir jag så ledsen. De är ju så många hus som bara står så. Överallt.
    Som du säger, förfallet börjar nästan direkt då det inte längre bor människor i huset. Då börjar huset sin död. Jag blir, som sagt, beklämd då jag ser det.
    Sedan börjar fantasin skena, och man börjar undra över husets historia...
    Husen på Maderia du visar ser ut som riktiga spökhus, och det gör att man undrar ännu mer...
    Fascinerande och nedtagande på samma gång.
    Kramar!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!
      Det har säkert många förklaringar till varför hus förfaller, men det ju alla och envar att så snart en människa inte orkar med trädgård och hus längre så börjar förfallet och det går fort. Det krävs ständigt underhåll. Jag blir mest beklämd över att man inte kan låta någon annan ta över de hus bara står där och sakta dör. Vi har ett liknande fall i vår allra närmaste grannejd...kajorna bor där förstås...eller bodde, jag tror att man har täppt till alla tänkbara hål.
      Husets historia, människorna som levde där...allt vill man egentligen veta.
      Snart ligger nog bara några stenar, gräsbevuxna kvar där. Inte ens materialet återvinns
      Kramar!

      Radera
  3. Denna ljuvliga ö. Ja man kan drömma sig dit bort genom dina bilder. Inte riktigt begripligt varför de låter fina hus förfalla men så är det ju lite här och var. Så synd, så synd kan vi ju bara säga.
    Ha det gott även så här i slutspurten av påsken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En ljuvlig ö, helt rätt! :)
      Politik skulle nog de flesta kalla det och nästan ogenomträngliga lagar som borde förnyas. Vi vet ju alla att sådant tar tid. Synd är det både här och där.
      Ha det gott du med, nu är påsken snart över!

      Radera
  4. Ljuvliga bilder som värmer skönt i vårkylan.
    Må gott, Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!
      Ja, fastän det var i början av februari som vi promenerade där så var det mycket varmare då än vad det är nu!
      Må detsamma!

      Radera
  5. Jag har aldrig varit på Madeira men kan tänka mig att en arme av hederliga "tanter" hade kunnat rensa upp ön på nolltid! Därtill några rediga gubbar som lagat alla gamla hus. Det finns plats och skönhet här på jorden som borde räcka till oss alla. Ändå blir det ofta så fel. Tack för de fina bilderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk Annukka, det tror jag också!
      Ge mig en tantarmé, ett år och Madeira skulle vara uppstädat tillika som alla rediga gubbar skulle renovera och fixa alla gamla hus, de kanske skulle få några arbetslösa maderianer med sig samtidigt. Renoverandet tror jag skulle ta lite längre däremot
      En bra idé det där med tantarmén. Den kunde ju fara runt överallt i världen och städa upp

      Radera
  6. Du har samma tanke som jag hade vid vårt besök där ,otroligt med detta förfall.Härliga bilder i alla fall ,kram nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns förfall i bakgrunden och det som också slår en är att nya byggnader växlar med totalt förfallna på ett märkligt sätt. Men som sagt så handlar det mycket om juridiska knoppigheter...
      Tack Nette!
      kram

      Radera
  7. Vad är det som får byråkrater att bete sig som de gör? I vårt land får den som har ett förfallet hus sk föreläggande år ut och år in utan att något händer och utan att kommunen kan ta eländet eller riva det. Bättre lagstiftning, tack!
    Visst kan förfallet ha en egen skönhet men det finns ju gränser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ointresse att se till att det händer någonting som förbättrar tillvaron för alla och envar, skulle jag tro. Slapphet, kanske
      Lagstiftningen behöver sannerligen ses över överallt verkar det som, inte enbart på Madeira.
      Det finns gränser, jag håller med dig!

      Radera
  8. Dessa gamla hus har sin charm även om de är slitna och fula.
    Det finns många hus i mina trakter som är förfallna. Vissa tror man ingen bor i men ibland visar det sig att det gör det trots allt.
    Skräp tycker man ju borde kunna tas bort. Jag minns så väl Hawaii där skräpet fanns överallt - i trädgårdar, under husen (de står ju ofta på "styltor"), utmed vägarna osv.
    Det fanns också väldigt många enstaka skor av någon anledning som låg utmed vägarna.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man märker att husen har varit vackra en gång i tiden och patinan finns ju kvar som en förgyllning på allt det förfallna.
      Jag kan tänka mig att en av anledningarna till att man låser grindarna så rejält är för att ingen skall bosätta sig i de övergivna husen. Det finns hemlösa i Funchal, även om vi inte såg många av dem i år.
      Att skräpet ligger kvar visar kanske på en viss apati ? Man orkar helt enkelt inte bry sig på rätt sätt
      Sedan vi började fara till Madeira har det dock hänt mycket i positiv riktning vad gäller skräp och återvinningshantering. Det fanns ingen sådan då, men nu finns sorteringskärl på många olika ställen och det händer hela tiden saker i rätt riktning. Men även i det samhället är det dåligt med slantar, de har haft en väldigt stor arbetslöshet ett antal år. Nu har det blivit bättre men procentuellt så är det fortfarande över tio procent arbetslösa där.
      Ja, det där med skor är en gåta....enstaka skor hittas med jämna mellanrum. Någon går omkring och haltar, tydligen ;)
      Kramar!

      Radera
  9. Städa upp och göra SÅÅ mycket annat gott också kunde tantarmen göra på ett år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tantkraft räddar världen!

      Radera
  10. Aha var det här tantkraften föddes! ... Härligt... Tack i övrigt för turen med text bilder så jag "vet vad jag sett". :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så har det tydligen gått till Tove! Där föddes vi! :)

      Radera
  11. Tack för årets guidning , nästan som att vara med. Grymt!

    SvaraRadera