fredag 17 april 2015

Glädjen med att.....


bli hastigt arg, är att det går fort över
Sån är jag i de flesta fall fastän jag måste tillstå att det finns undantag.
Det kan man läsa om här, då jag var arg i minst fyrtiofem kilometer
Givetvis kan man fråga sig om man kan glädjas över sitt eget humör
när det tänder till snabbt och den s.k. stubinen är kort?
Kan man glädjas över att man inte är långsint?
Absolut, säger jag själv som tror på försoning
och att ta första steget

Skylt hos Virtanens doktor. Åk-lagare-rum

Det där med kommunikation är inte riktigt så enkelt alla gånger
även om det borde vara det. 
I början av denna vecka fick jag ett samtal om att det fanns en packning som väntade på mig
Med höjda ögonbryn funderade jag förstås varför och var jag behövde en sådan, men
sedan föll polletten ner

Alla bilar har man tydligen inte kunnat reparera, men de får hänga kvar på något sätt i alla fall

Det handlade förstås om Virtanen och fortsättningen på historien om drivknut och packhus
Jag fick välja vilken dag som passade mig bäst att komma med bilen till verkstaden.
Onsdag, torsdag eller fredag
Fredag passade mig perfekt, så klockan ställdes på tidig ringning i morse och jag for iväg
glad i hågen för att få ordning i oordningen

Uppåt väggarna

Det höll på att gå galet med en gång när jag väl kom fram.
Virtanen var inte inbokad och ingen visste vad som skulle göras
Gissa vem som kände sig som om hon inte visste om hon skulle skratta eller gråta?
Återigen en dag utan att bilen skulle bli åtgärdad...
En helt onödig uppstigning och färd till stan. Igen.

Man har tagit fasta på inredningstrenderna i verkstaden

En resignerad småilsken gråt poppade upp inom mig och jag funderade på vad alla
bildoktorer runt omkring mig skulle säga om jag tog till lipen.
Sedan kom jag på att de nog skulle komma
springandes med smutsigt trassel för att torka mina tårar,
så jag bestämde mig för att inte gråta.
Här gällde det att ta det hela som en kvinna...

På läktarplats
Doktorn som hade ringt om packningen var inte på plats
Tydligen såg jag ut som barfotabarnet som hade tappat sin papperslapp, för
doktorn som var på plats tog tröstande hand om bilnyckeln och mitt telefonnummer
så att de kunde ringa och berätta hur det skulle gå om det skulle gå.
Jag upplevde ett slags dejavu
Det där hade jag varit med om tidigare

Uppflugna
Då satte jag mig ner och bestämde mig för att inte gå någonstans
Jag borrade ner rumpan i stolen...
Så där satt jag stadigt tills rätt doktor, han som hade ringt, kom tillbaka.

Man får inte mata djuren

Han såg lika förvånad ut som när jag kom dit förra gången
och frågade om bilen var klar.
Nu undrade han varför jag var där
Jag skulle komma först nästa fredag, om en vecka fick jag veta

Bäst att hålla sig på utsidan locket

-"Det sade du ingenting om när du ringde", blev mitt svar....
Då började vi nästan tycka synd om varandra.
Han, för att jag kom dit i onödan igen
och jag för att han hade glömt bort att berätta vilken vecka jag skulle komma.
Vi kände helt plötsligt sympati
Så tokigt det kan bli!
Inte för att vi kände sympati för varandra utan för att
kommunikationen inte hade fungerat. Igen...

Skyddade upp till tänderna?

- " Jag går inte ut på stan i det här vädret och vandrar i sex timmar."
- " Du kan låna en bil och köra runt istället medan du väntar"
- " Men jag har ju en bil redan och tänker åka hem..."
- " Nej, vi ska laga bilen åt dig idag. Det ordnar sig...."
- " Milda limpa, då sitter jag kvar och väntar här "

Så här hade jag det vid min stol...sämre kan man ha det eller hur?
Och så blev det och hur konstigt det än låter så blev det en jättefin väntan
Medan Virtanen fick den läckande packningen utbytt så läste jag en intressant
artikel om en kille som heter Kristoffer Nilsson (etikettkonstnär)
och om Ebba som blev kastad i alla containers i Stockholm, som hon och hennes mamma
gick förbi när Ebba var liten.
Det kunde ju ligga spännande fynd i dem som måste tas om hand och när mamman inte kunde se
vilka skatter som fanns i den stora lådans djup, så vips med ungen in över kanten.
Hon i sin tur kastade saker över kanten åt sin mamma på trottoaren
som beskådade dem innan hon tog beslutet om de skulle kastas tillbaka eller inte.
Ett bra samarbete eller hur? Det kan vara glädjen med att ha en behändigt liten dotter som
tycker om rostiga burkar och dylikt.
Ja, det blev hel del annat läst också som jag inte skulle ha läst om jag inte hade suttit där jag satt.

Fint bara värre ska det vara
Dessutom befann jag mig plötsligt en trappa upp i verkstaden uppflugen på en hög barstol
med en stor balja svart kaffe i handen i trevligt sällskap av sex oljiga bildoktorer
Vad vi pratade om?
Pensioner!
Det är sådant som bildoktorer pratar om på sina kaffepauser,
utifall att ni inte visste det redan!
Vi hade så trevligt så bossen i sällskapet måste säga till på skarpen att det väntade jobb
på verkstadsgolvet. Tiden bara försvann

På väg till kafferummet
Och snart var Virtanen fix och färdig för hemfärd och när jag tågade ut från verkstaden
hade jag blivit bästis och bundis med hela billäkarkåren kändes det som. 
Jag måste nog fara tillbaka igen någon dag med nybakade bullar
åt killarna på verkstadsgolvet.

Jag fick ingen paraplydrink
Förstår ni att det finns en glädje med att inte vara arg särskilt länge?
Förstår ni att det finns en glädje med att ha kort stubin?
Ibland är den så kort att det till och med är förargligt, för ibland har jag bestämt
mig för att vara arg länge men så går det ändå inte hur jag än anstränger mig
Plötsligt så sitter jag där skrattande och kommer inte ens ihåg varför jag skulle vara arg
Ibland är det riktigt förargligt att stubinen är så himla kort.

Bilförsäkringsmöjligheter?

Dessutom är det ett helt äventyr att gå med Virtanen till doktorn 
Förutom allt oväntat som kan hända så finns det  många roliga punkter
att fästa ögonen på när man väntar på att få bilen fixad.

På vägen ut så såg jag skylten! Jag tröstar mig med att jag inte var innehavare av sprängämnen längre. Stubinen brann så snabbt ner så ingenting hann hända

Det var trösterikt att Räddningsverket låg på andra sidan gatan, utifall att...

  Nu är Virtanen i bra skick igen, pisspojkarna fungerar, packboxen är hel och vinterkängorna
  har bytts ut mot sommartossorna.  Det enda problemet är att bilen allt som oftast är vitprickig
  den här tiden av året. Flyttfåglarna lämnar sina visitkort kvar när de flyger vidare
  Men det står vi gärna ut med.

Glädjen med att ha en fungerande och hel bil är stor.
  Titta gärna in hos alla andra som deltar i lördagens tema som Gnuttan är mamma till:

   Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Ingrid, Karin i St-holm, Livsrummet, Musikanta,
   Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Spanaren ,Tove, Ulla

Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

30 kommentarer:

  1. Vilken härlig läsning! Och åk-lagare! Underbart! Jag tror det är en jättebra egenskap att ha kort stubin men inte vara långsint. Då tror jag man får bilen lagad lite snabbare än om man inte har stubin alls... Och går det över snabbt så väntar kaffe och trevligheter. Låter som en rik dag i glädjens tecken :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Dagen blev rik i glädjens tecken, precis som du uttrycker det!

      Radera
  2. Så väl jag känner igen det där med att glömma bort att vara arg! Som barn bestämde jag mig ibland för att inte tala med föräldrarna på hela da'n - så tog det två minuter och jag porlade som vårbäck. Det är alldeles för besvärligt att vara arg!
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jobbigt att vara arg så jag är glad för att jag har svårt att vara det länge. Det lustiga är att när man har varit så där snabbarg så har man troligen också fått någon annan arg som kanske är långarg och då kan det bli intressanta förvecklingar, i all synnerhet som man själv inte minns varför ilska uppstod överhuvudtaget.

      Radera
  3. Grattis till ny packning och särskilt grattis till kort stubin och därmed bristande långsinthet! Vilken glädjefylld dag bland bildoktorerna. Och vem kan för övrigt vara arg när det finns så många finurliga prydnadssaker att titta på?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Kanske man kan säga att Virtanen är packad och klar nu?
      Det finns ingen chans egentligen att vara långarg i den verkstaden, jag lovar.

      Radera
  4. Jag begriper inte var du varit med bilen...älghuvudet finns numera i Sittkoffs restaurang, eller har jag helt fel...Virtanens bilmek verkar som något utöver det vanliga. Även jag har i dagarna besökt bilverkstaden, då jag missade ena grindhalvan vid utbackning...Jag gick 5 km för att få tillbaka bilen, reparerade och nylackerad.. 700 e kostade det. Men det är nog min första större fadäs... Men vilket fint reportage det blev om din "packning".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har älgen rymt till Sittkoffs?
      Även Auto-Service är något utöver det vanliga, Eivor. Vi har varit kunder där i många år redan och allt har fungerat bra, förutom de senaste missförstånden oss bilmänniskor emellan. Måndag har vi alla någon gång mitt i veckan ;). Jag kan rekommendera verkstaden med egen älg varmt! Den på Sittkoff är kanske mera av helylleslaget? :)
      Grattis till nylackerad bil. Kanske det rent av lönade sig att backa på grinden?
      Skämt åsido, bilar kostar på. Tack Eivor!

      Radera
  5. Jag har aldrig varken besökt eller hört talas om en bilverkstad liknande den du beskriver, men jag måste säga att jag tycker den verkar värd ett studiebesök. Först och främst inredningen. Helt underbar med allt gammalt! När det kommer till personalen och deras framförhållning blir jag matt. Men vilka sköna typer som tycks jobba där. Det är nog svårt att var arg nån längre tid där gissar jag. Du kanske ändå hoppas att det dröjer till nästa besök. Kram och tack för en helt sanslöst rolig bilverkstadshistoria.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är unik, jag lovar!
      Jag har inte visat allt i inredningen ens. Ännu. Får nog ta nya bilder nästa gång det blir dags.
      Schackmatt blev jag också ;) men det ordnade sig, tack och lov.
      Tack Gunnel!
      Kram

      Radera
  6. Vilken verkstad ni har till bilen! aldrig har jag dock sett på maken till inredning. Kul! Sedan är det väl ändå fantastiskt att kunna vända ett sådan tråkigt läge till något positivt. Nästa gång Virtanen ska på besök slipper ni dock förhoppningsvis alla förväxlingar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Virtanen trivs där även om vissa små missförstånd har skett de senaste två gångerna oss människor emellan. Jag tror att bilverkstaden är mycket unik vad gäller inredningen.
      Vi har varit många gånger där utan större mankemang, så jag är säker på att det också fortsätter så. Själv ska jag förvissa mig om att kommunikationen fungerar, att båda parter pratar samma språk i fortsättningen så att inte onödiga missförstånd uppstår.

      Radera
  7. Glädjen med att ... ha en bloggvän som du Karin! Ordvinklar, kort stubin som puffar och som i kommunikation som inte finns men finns trots allt, skyltar och tolkningar och sinne för livsens rot som Sara Lidman skrev .. åk-lagare du och Virtanen - vilken treenighet samt alla andra packningar - och vilka bilder! Glädejberikad kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Tove!
      Glädjen med att ha härliga bloggvänner som du och alla andra, betyder mera än man kanske fattar själv. Jag kommer på mig själv vid tillfälliga blogguppehåll att jag funderar hur den och den har det i bloggvärlden och är åter glad för att titta in hos var och en hos er.
      Tack för kramen som givetvis återgäldas!

      Radera
  8. Vilken trevlig läsning! Du vet verkligen hur man använder ord i skrift.
    Dessutom härliga bilder!
    Ha en riktigt trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena! :)
      Jag blir glad av dina ord!
      Detsamma önskar jag dig!

      Radera
  9. Så trevligt att bilden till slut blev fixad!
    Vilka trevliga bilder du har hittat *njuter*
    Jag är inte långsint heller ... bara i extrema och få fall.
    Munnen ska le även om den kan vara sur för en kort stund/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att ha tålamod. Till sist sitter packningen där den ska :)
      Tack Spanaren!
      Det är skönt att inte vara långsint.
      Ha en skön helg!

      Radera
  10. Ett mycket intressant verkstadsbesök men mer än vad jag skulle stå ut med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul ändå Ulla, att du tittade in! Tack för det!

      Radera
  11. Vilket absolut helt underbart inlägg! Virtanens doktor verkar ha sinne för humor och detaljer... en helt fantastisk bilmottagning - som ett museum... skulle gärna tillbringa en dag där. Skönt att du fick bilen fixad i trots era missförstånd :)
    Kul att din man är svampintresserad... vet att du skrivit att han är som en uppslagsbok vad gäller lavar... gillar dem också och de är ju också svampar... eller i alla fall delvis.
    Vet inte om du sett på min profilsida att jag har en blogg som heter Svamp... där finns mer svampbilder...
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Ja, Virtanen är lyckligt lottad trots små missförstånd, men var sker inte sådana?
      Jag har inte visat alla bilder och alla detaljer som är roliga att se på i den verkstaden. Och det blir säkert flera besök. Bilar behöver hjälp med jämna mellanrum, service och dylikt.
      Min man är biolog och har gjort cum laude i svampkännedom och har rätt att utbilda svampkonsulenter. Det blir någon svampexkursion ibland, när folk vill veta mera om svampar och jag är en lyckost, som får kunskap samtidigt om vad som växer i vår omnejd.
      Jag har tyvärr missat bloggen Svamp, men inte nu längre:) Uffe sitter redan och tittar på den och tycker att du är en fena på att ta bra bilder.
      Ha det gott du med!
      Kram

      Radera
  12. Det var då en riktigt trevlig läsning här om bilar som jag egentligen inte gillar. Hade en gång i tiden tre bilälskande män här i huset så det var inte tal om att höra på annat än bilar. Numera är bara en bilälskare kvar här så det pratet räcker för mig.
    Snabb ilska går snabbt över, ja jag håller med dig att det är ju glädjande men ibland måste det pysa ut lite också.
    Snyggt att ni alla blev lyckliga och glada angående bilproblemet. Ha en fin inkommande vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Utan möjligheter till annan trafik än den egna bilen så får man gilla läget. I övrigt så är jag inte särskilt intresserad av bilar jag heller, brukar på min höjd komma ihåg vilken färg de har. Vilket märke kvittar.
      Det pyser nog rejält här även när ilskan är snabb. Fort ut med frustrationerna då ventileringen går på högvarv, sedan blir allt lugnt och bra igen.
      Ha detsamma!

      Radera
  13. Härligt att allt blev bra till slut! Ett tag påminde det hela nästan väl mycket om Galenskaparnas "Macken"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är skickliga hantverkare men den som har suttit på kontorsstolen och har vanan att sköta om att allt klaffar har haft semester så jag gissar att det är en av orsakerna till onödiga missförstånd. Men allt slutade lyckligt, precis som i sagorna.
      Jag har tänkt samma tanke som du Marina :)

      Radera
  14. Ja, det där blev ju till rena, rama solskenshistorien till slut. Härligt. Det hade varit svårt för mig att hålla mig lugn och sansad där, men ja...för dig blev det till det allra bästa slutligen.
    OCH ja, jag tror att du kommer att åka dit med rykande färska bullar till killarna.
    De kommer att bli SÅ glada!! Gillar inredningen därinne grymt mkt, förresten!!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så blev det! Idel ädel solsken och bullar också när jag far till stan nästa gång.
      Inredningen är inte av denna världen. Ett helt äventyrsland bland oljesprutor och skifttänger
      Kramar!

      Radera
  15. Säger bara ,så det kan bli,kramen Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säg inte annat Nette! ;)
      Kram

      Radera