tisdag 24 mars 2015

Sjå i byggbranschen?


   I morse hade jag vägarna in till stan och gick förbi Ålands Sjöfartsmuseum och restaurang
   Nautical Club. Den anrika restaurangen har svartbygge på gång under taket...
   En kaja hade fullt sjå att flyga in inredningsdetaljer och lösvirke till det blivande hemmet


   Försök efter försök gjordes att få in kvistarna genom den trånga springan och alltid satte sig
   någonting på tvären och nya försök gjordes igen för att få saker och ting på plats...


    Gång på gång.....man får inte ge sig


   " Suck..hur i all världen ska det här gå till?"


   Den var envis som synden den lilla svarta bevingade, tog upp kvisten, gjorde försök efter försök,
   lade ner den igen...


   för att inspektera springan (dörren) till hemmet, några meter högre upp
   " Det borde ju för böveln gå det här"


   Den funderade så det nästan hördes i omgivningen
   (åtminstone en person med kamera hörde hur kugghjulen jobbade)


   " Självklart så ska det gå. Jag gör ett nytt försök "


   ....men vad håller jag på med egentligen? " Den tycktes tveka...


   Den lade åter ner kvisten och såg resignerad och småförbannad ut....


   Jag är inte säker på att den verkligen gav upp....


         Nästa gång jag far till stan måste jag ta mig en tur förbi Sjöfartsmuseet....för att se om
         kvisten fortfarande ligger kvar.


    Är den inte det så har den troligen lyckats att få ordning i torpet.
    Kvisten ligger där den ska bland alla andra kvistar
    och högst upp ligger den själv och ruvar på framtiden (äggen)
 
    Så  här kan det gå när man far till stan...
    Man får en stunds terapi i vårsolens glans, alldeles gratis

    Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

22 kommentarer:

  1. Kul bilder ,kajan kan nog vara en riktig filur ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nette!
      Riktigt kluriga filurer är de..sinnrika
      Kram

      Radera
  2. Att de är ihärdiga! Konstigt att det blir färdigt. Vi har ca 5000 kajor som bor här och ärligt talat avskyr jag dom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tar tid på sig. Kvisten vändes och vreds på i det nästan oändliga, testades i näbben...och så där höll den på, gjorde sina flygmanövrer och försökte få in den i springan, men, men...
      För mycket skämmer allt, jag förstår din känsla...vi har kanske ett trettiotal här i vår närhet och tycker att det är mera än tillräckligt. Med de mängder ni har kan man hålla sig för skratt

      Radera
  3. Du skulle kunna vara naturfilmskommentatör. Det var ett långt ord som troligen skulle bli särskrivet av många. ;)
    Tänk vad fåglarna är ihärdiga så här års. Man undrar om vissa bon kan återanvändas eller om de bygger nytt för det mesta?
    Hoppas att kajan fick ordning på det hela. Bra med gratis terapi. :)
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett riktigt långt ord blev skapat och mycket troligt är att det skulle bli särskrivet. Man får se de mest otroliga särskrivningar ibland. :)
      Jag funderade i samma banor och skulle gärna ha sett hur det ser ut i "hemmet" under taket. Men de är väl som de flesta människor, vill vårstäda och göra fint, förnya osv. Säkert nödvändigt också att få ut gamla loppor och liknande
      Kramar!

      Radera
  4. Vilken envis liten byggkaja, dom är nog inte så omtyckta dom gynnarna,
    bygger ofta i skorstenar och jäklas med husägarna.
    Gapar och väsnas gör dom också....är jag en rasist nu ???

    Tjingelingen från Rantamor.
    (men kuliga bilder fick du juh...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ett trettiotal envisa små krabater i vår närmaste omgivning och ibland händer det att hela släkten får för sig att komma och hälsa på hos oss...och då övergår mitt väsen till att likna allra minst en väderkvarn som står och snurrar med armarna på trappan...plötsligt så har jag också blivit rasist. Jag tror nog att vi alla har samma känsla när det blir för mycket av allt :) men annars i lagom mängd gillar jag kajorna lika mycket som jag gillar de andra bevingade.
      Tjingelingen till dig Rantamor från mig!

      Radera
  5. Haha! En otroligt fin fågelberättelse med superbra bilder. Jag hoppas på lite mindre byggherrar här hos mig...typ koltrastar eller mindre. Men nu har jag ju bestämt mig för att altanen ska vara koltrastfri, så den har kanske surnat till. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel! :)
      De mindre byggherrarna är välkomna här också...kajorna har tagit hand om ödehuset i vår omedelbara närhet, så vi bor grannar med dem.
      En sur koltrast är inte att leka med men om den är sur så blir den säkert mindre sur när värmen och våren är här på riktigt.
      Kram

      Radera
  6. Åh, jag vet precis hur kajan kände och tänkte! Så där gör jag också och det är precis så man ska göra! För om man mäter först är det ju uppenbart att det inte går. Men om man bara sätter igång och lirkar lite och vänder och bänder då – TADAA! – får man in den fär byngliga fåtöljen i bakluckan eller den där motspänstiga kökssoffan i pigkammaren. Eller vad det nu kan vara.

    Vilka fantastiskt fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det!
      Det handlar om att bända och vända och att inte ge sig.
      Vi är nog släkt med varandra allihopa på något sätt :)
      Tack Karin!

      Radera
  7. Men vilken ljuvlig liten bildsvit! Den beter sig exemplariskt, envis och envis och envis för att sen släppa problemet och återvända lite senare... Kanske? Du måste berätta hur det gick!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Ja, man får inte ge sig...inte så lätt i alla fall.
      Givetvis så ska jag berätta hur det gick med kvisten :)

      Radera
  8. Vilken fin bildsvit och berättelse.
    VILL dock inte att kajor ska bygga nära mig. HUA!
    OCH absolut inte i murstocken som de gjorde hos min mormor en gång. DET var SÅ INTE ROLIGT!!!
    De kan bygga på andra ställen, som på Sjöfartsmuseet!!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika!
      Man vill nog inte ha dem i eget hus, så är det för oss alla skulle jag tro...
      Kyrkor brukar också vara populära bostäder för dem har jag sett..och ihåliga träd
      Kramar!

      Radera
  9. Bra fångat av dej! Underbara bilder och en härlig berättelse.
    Alltid kul att titta in hos dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Säger detsamma! :)

      Radera
  10. Den kom säkert tillbaka och fixade till det, de har ju viss förmåga att vara rätt envisa de där... Härliga bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen flög den bara hem för att hämta sågen :)
      Tack Marina!

      Radera
  11. Det är väl därför kajorna är så många eftersom de aldrig ger sig. Fin berättelse och helt underbara bilder. Har aldrig tänkt på att kajor också bygger bon som skator.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). Det kanske ligger någonting i ditt påstående Ingrid. Samma sak med alla flockfåglar och djur troligtvis.
      Råkor och kråkor bygger också på liknande sätt.
      Kram

      Radera