tisdag 10 mars 2015

Prosit och smink

Det är förargligt att dra på sig en dunderförkylning
när solen skiner och värmegraderna stiger på utsidan....
Jag vill vara ute i trädgården och jobba, förstås,
men uppmanas med bestämdhet att ta det lugnt så in i baljan
för att bli fortare frisk
Jadå, jag lyder.
Jag vet att vila, vatten och intag av "motgift" är det allra bästa nu
Jag vill bli frisk

Vid vår husknut

Många i min omgivning har hostat och snörvlat i månader
och gått omkring och sett ut som ynkliga spöken med rödkantade ögon och röda näsor
Jag började nästan tro att jag inte var av denna världen
eftersom jag inte har känt ett endaste dyft.
Men man ska inte ropa hej..
Högmod gör före fall
Nu är det min tur att vakna av hosta varje morgon,
min tur att smyga mig upp så att jag inte väcker Uffe ur hans skönhetssömn,
min tur att snyta mig och att inta hostmediciner och febernedsättande för
att överhuvudtaget orka vara på benen en stund nu och då
Viktigt är att jag blir frisk innan veckan är till ända...så jag stannar vid mina pappersnäsdukar


Jag har en hel soffa full, som en väninna har förärat mig
Så här går jag omkring och bär soffan med mig
Praktiskt och bra!

Och jag är på god väg att bli frisk, det känns i de djupa källarvalven :) (läs lungorna)
så tyck inte synd om mig alls.
Att vara förkyld är på sätt och vis bara ett friskhetstecken
Varför tänker jag inte trassla in mig i..

Domherrar utan fruar

I mitt förra inlägg så fanns ett smått makabert inslag med den
troligen skendöda flickan med rosor på kinderna
Karin i Stockholm tyckte att det var synd att min lärare Vidar
inte kände till att det var brukligt att sminka döda 

Och jag är den jag är, nyfiken av födsel och ohejdad vana
Ibland till min egen förtret, men jag försöker alltid ta reda på mera
och börjar rycka och riva i de personer som troligen vet.
Inte för att jag känner att jag måste ha rätt utan blott och bart
för att få veta mera om vad som är sant eller inte sant
Hur var det egentligen, vad var brukligt?

Så jag ryckte i en bekant etnolog på Åland,
som inte kunde finna något belägg alls för
att man sminkade döda i början av 1900-talet här hos oss,
men via honom fick jag tips om var jag kunde få veta mera

Idag kom svaret från Folkkulturarkivet i Helsingfors och från
Carola Ekrem, som är specialist på begravningsbruk.
Så här skriver hon ordagrant:


"Nej, vid sekelskiftet sminkades nog inte liken.
Det viktiga i sammanhanget var att liket skulle tvättas och svepas enligt hävdvunna bruk.
Liksom det fanns speciella personer som var brudkläderskor 
fanns det också kvinnor som var specialiserade liktvätterskor och –kläderskor.

Man lade ibland med en del personliga föremål och smycken i kistan,
också blommor och pyntade den döda på det sättet.


Du kan läsa mera i Bo Lönnqvists bok ”Dödens ansikte. 
Tro och sed bland herre och folk”, Vasa 2013!"

Svaret slut


Trädgårdsljungen blommar just nu

Jag hoppades, hoppades att min lärare hade fel...
Men för hundra år sedan kunde tydligen sådant hända som inte borde ha fått hända

Men nog om detta, nu fortsätter jag bära omkring på min soffa ett tag till
medan våren gör allt den kan för att ta över efter vintern

Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

33 kommentarer:

  1. Hoppas du inte är likblek längre. Krya på dig. Och mycket vackra blomfoton!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njaaa, hålögd och med rödkantade ögon kanske :)
      Tack Eivor, nu börjar den där tiden som vi inte hinner med....

      Radera
  2. Intressant, det sista. Svaret du fick.
    Jag vet att här i USA har de ofta begravningar med öppen kista. Och jag vet ju att de sminkar liken då. Jag har inte varit på begravning med öppen kista. De få jag varit på här har varit med urna, och stort porträtt av den avlidna.
    Min gammelmorfar sjöng ut lik. Han ombads komma till gårdarna och sjunga psalmer och även andra sånger.
    Speciellt, kan jag tycka.


    Karin, vilken söt soffa!!
    Och krya på dig. Min egen P håller på att tillfriskna från bronkit. Hoppas jag slipper. So far, so good.

    Mkt intressant inlägg. Jag är ju också intresserad av sådant här.
    Jag ska ta mig en titt på flickan i ditt tidigare inlägg, är lite dålig på att hänga med i lördagstemat, men nu blev jag mkt nyfiken :-)

    Kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH, nu har jag läst. Ingen bild av henne. FÖRSTÅS!!
      KUSLIGT värre. Ja, jag ryser jag också. Mkt spännande historia...
      Skendöd, det brukade vara min skräck.
      Minns att min moster berättade en sådan historia för mig då jag var ganska liten, och jag kan minnas hur hemskt jag tyckte det var än idag. JUST om en ung skendöd flicka...

      Radera
    2. Nej, ingen bild, bara en berättad sådan för tonåringar säkert femtio år efteråt..
      Man hör aldrig talas om skendöda i våra dagar...kanske det var vanlig koma de låg i och att man helt enkelt inte förstod...ruggigt som bara den är det i vilket fall som helst. Tur att vi vet mera nu för tiden.
      Jag har haft fotografier från den tiden då man fortfarande höll avskedet hemma i gården, där liket ligger på lit de parade...eller kanske jag har givit dem till museét. Det får allt jag inte vet vad jag ska saker till...
      Det kanske var vanligare än man tror idag att det fanns s.k. skendöda förr

      Haha, det här börjar bli rena Halloweenstämningen. Borde du kanske plocka fram din äckliga råtta och några skelett Annika. Vi kommer ju i farten nu, vi häxor...;)

      Hoppas du slipper bronkit och förkylningseländet, drick c-vitaminer!

      Kramar med lååånga armar så att du inte blir förschyld du också!

      Radera
    3. Ja, jag har sett foton hos min mormor också, av öppna kistor, på gårdarna. När vi var små brukade vi storögt titta på dem. OCH fråga om vilka de var, och hur de dött. Sådant ÄR ju intressant.
      Haha, Ja fram med SÖT!!! Det passar sig liksom, hihi. Vi häxor, gillar't ;-)
      Kram igen!!

      Radera
    4. SÖT! Så var namnet. :)
      Kram igen !

      Radera
  3. Du kan hälsa dina domherrar att en av frugorna finns hos mig. Vilken jättesöt soffa du bär runt på. Den är väl i minsta laget, så jag föreslår att du lägger dig i en liten större så du kan vila bort det sjuka. Krya på dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ska jag göra Gunnel! Då vet de i alla fall var en är av alla dem som tydligen är på rymmen :)
      Jag ligger utbredd i dubbelsängen där soffan har bra med plats. Där vilar vi tillsammans min soffa och jag. Tack!
      Kram

      Radera
    2. Nu kommer det: Tisdagen är förgylld... smått blir stort hos dig/stort blir smått ... klok du som vilar så blir en fortare kry
      vilka färgernas vy
      -du bjuder idag
      Levande eller lik
      Sminkets effekt är kortsiktigt
      Snytsoffan - en höjdare!
      - Sällan nöjdare
      Så samlade du allt
      - likt en livspalt
      Du kan du pettas
      -Bara tisdag
      innan veckan är omme
      du till häktena komme
      -Karin f.Sommarström
      nu Eklund i kärlekens namn

      Radera
    3. Tack Tove!
      Nu har du fått våren i kroppen och knoppen
      som diktar och får till det!
      ...men det där med häktena? :)
      Du får det att rinna till minsann!
      kram

      Radera
    4. Norska kom jag på, stavas hektene dessutom ... och det betyder att komma till sitt vanliga jag ... frisk snart!

      Radera
    5. Aha, Tove, det var någonting helt annat det.
      Tänkte att jag kanske skulle bli inburad hos polisen i deras häkte till helgen annars ;)
      Tur att jag klarade mig, pust! :)

      Radera
  4. På sina håll hade man ju anordningar med en klocka,vid graven, varifrån ett snöre leddes ned till likets hand. Skulle det visa sig att liket inte var ett lik, så kunde personen dra i snöret för att påkalla uppmärksamhet, och få återvända till livet. Men var och när man gjorde så, minns jag inte längre. Skräcken för att bli levande begravd var nog utbtredd.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag också läst om någon gång någonstans
      Brrr...jag får nästan cellskräck av bara tanken.
      Det tycks så som du skriver, att skräcken var stor. Naturligtvis
      Skönt då att veta att det fanns en "alarmanordning"

      Radera
  5. Här har vi samma sorter under fågelbrädet som hos dig .Inga snödroppar här ännu dom ligger i dvala under snön ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Domherrar kan man inte ha för många av...och just nu är de rätt många som kommer på besök varje dag. De drar vidare igen, bara fyra par brukar stanna kvar här och häcka
      kram

      Radera
  6. Du Pettas vet du alla domherrefruar är här hos mig, inte en enda gubbe !!!
    Ska ta å skicka ned dom till Åland så att dom blir befruktade,
    sen kan dom komma upp till mig igen å lägga ägg....
    Och int ska man väl sminka lik heller, helt bortkastat juh !!!
    Likblek heter det ju inte för intet.
    Och lik är ju kalla också, hoppas nu inte att någon kommer på att börja värma upp
    likena också !!!

    Hoppas du har lika fint vid ditt hav som vi har vid vårat hav.
    OCH KRYA på dig, hosta och snor är inget att vilja ha.
    Men du som är en klok gumma kanske har några örter du kokar upp,
    och vips är du frisk.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, kunde väl tänka mig det! Att de är hos dig...:)
      Skicka hit dem du så får vi ordning på befruktandet och så sänder jag dem tillbaka
      för äggläggning,
      förutom några som jag tycker att kan stanna här. Vi får säkert ordning
      på gubbar och gummor med gemensamma krafter.

      Nä, inte ska man sminka lik...och det gör man inte heller, helt bortkastat ja.
      Jag håller med dig!

      Vårat hav är fint, troligen lika fint som ert hav, isarna försvinner i innervikarna
      och vågorna går höga i havsbandet. Våren är här!
      Kan du tänka dig, att jag kloka gumman, glömmer bort att koka örtdekokter åt mig själv
      Tack för att du påminde mig om det elementära. Imorgon är jag frisk som en nötkärna, helt säkert ;)
      Tjingelingen från mig också!

      Radera
  7. Men, Karin då! Inte skulle du bli förkyld... Nu är det bara jag kvar då, men om det skriver vi ingenting mer. Bäst så. :)

    Ta och krya på dig, våren väntar där utanför. Det gör också plantor, fröer och hela den uppvaknande naturen.

    Sympatikram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det skulle jag ju inte bli...absolut inte men så kan det gå i alla fall.
      Nej, vi skriver ingenting om att det bara är du kvar som fortfarande inte har varit förkyld.
      Absolut bäst så så här står ingenting om detta.
      Tack Aila, på fönsterbrädet trängs pepparplantor och tomater som nästan ropar SOS, plantera om mig nu!
      Kram

      Radera
  8. Jag har förstått att det härjar en hel hög med otäcka basselusker där borta hos er nu, inte kul alls! Hoppas du kryar på dig snart! Dessutom hoppas jag också att din lärare hade fel angående den begravda flickan...så läskigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog så att vi lever i Basseluskien just nu. Överallt hostas det men så brukar det ju vara den här årstiden...och jag är på god bättring så, peppar, peppar, går det verkligen fort över för min del.
      Det är läskigt, ja!

      Radera
  9. Soffan var fantastiskt fin. Och så praktisk.
    Det där att se döda är något jag känner obehag inför. När Michael gick bort på sjukhuset "snyggade" de till honom och jag ombads att gå till ett rum där han låg.
    Jag insåg att det förväntades att jag skulle gå dit så jag gjorde min plikt och sade att hastigt farväl. Han såg väldigt fridfull ut efter att ha kämpat med sitt dåliga hjärta flera dagar. Jag minns att jag sade till honom "I'll be okay Michael". :)
    Egentligen borde det ju vara naturligt att också ta del av döden som en del av våra liv pâ Jorden men numera verkar det som om man "stoppar undan" döden som man inte gjorde förr i tiden.
    Vackra blommor du fångat trots förkylningen.
    Skickar dig en stor krya-på-dig-kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Soffan är en kul grej :)
      Blommorna fångade jag innan förkylningen, men snart fångar jag nya igen. Är redan på bättringsvägen, tack och lov.
      Det är mycket med det jordiska och i all synnerhet när döden hälsar på.
      Naturlig är den, men p.g.a rädslor så göms den undan, fastän jag ändå upplever att den
      lyfts fram på ett fint sätt här hos oss av våra begravningsentreprenörer.
      Men jag förstår att det kan vara svårt för många
      Tack för kramen Anne-Marie!
      Kram!

      Radera
  10. Krya på dej och ta vara på dej sjävl!
    Intressant läsning om ansiktet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Jag är på god bättringsväg redan.
      Ha det gott !

      Radera
  11. Krya på dig! Den där soffan gillade jag! Grönt är skönt för ögat och själen, gillgar det! Sedan blir jag lite avsi att se de små liven komma fram. Höär hos mig i norra Sverige har vi full vinter än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Katta!
      Soffan är speciell och rätt kul.
      Du har allt det sköna kvar när vi redan är inne i en ny fas. På sätt och vis så får du uppleva flera vårar än många av oss får göra som bor längre söderut:)

      Radera
  12. Oj, hoppas det går fort över! Jag vet hur det känns (nämligen att "Så sjuk har ingen varit sedan jag var det sist!")

    Men hu så hemskt om Vidar hade rätt om den döda flickan. Jag tror ändå att någon, kanske hennes syster, tyckte att hon skulle piffas upp lite... Eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      Jag är på mycket god bättringsväg! Snart full fräs igen :)
      Vi bestämmer oss för det. Systern ville säkert piffa upp henne lite och så fanns det rödbetssaft över ...Så måste det ju ha varit. Klart som korvspad

      Radera
  13. Krya på dig! Det måste vara liiite roligare att vara sjuk om man har en sån där soffa att nära runt på! Det skulle i alla fall jag tycka. Då skulle jag nog snyta mig nån gång extra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!

      Ibland är det rätt roligt med annorlunda näsduksemballage :)
      Jodå, jag är rejält på bättringsvägen, är på benen igen och hostan ebbar sakta mak ut.

      Radera