fredag 13 mars 2015

Kökssoffa, planering och Birgit

Livsrummet funderar runt temat kökssoffa ....

En gång för många år sedan fanns en sådan i familjens kök
Hur den egentligen kom dit från allra första början minns jag inte längre
men plötsligt så fanns den där upputsad och fin efter att den hade
tjänat ut hos någon som inte behövde den längre

Det praktiska med den var förstås att den också dög att sova i ....
Under locket fanns bädden,
bara att krypa ner i för den gäst som ville sova över någon gång
Men den användes först och främst till vad den såg ut att vara gjord till
Att sitta på, men också att lägga sig raklång på efter en välsmakande måltid
Den var placerad vid matbordet, praktiskt och bra
Det var med andra ord en riktig Kronblomssoffa



Antagligen finns det en bild av den i gömmorna,
men där får den bilden ligga i lugn och ro
Jag visar istället en bild, lånad från Internet på hur den ungefär såg ut

Jag minns också att soffan följde med i flyttarna som var
men efter att den hade varit mariehamnare några år så vet jag inte vad som hände
Vart tog soffan vägen? 
Blev den skärgårdsbo? Till landet ville den tydligen inte...
Om någon till soffan närstående minns mera så får ni gärna påminna mig
om dess öde















Den enda kökssoffa som finns nu nämnde jag redan om i förra inlägget
En lättare variant och med en helt annan användning

När jag nu är igång så tar jag tag lite smått i temat Planering också

Att planera hör till vardagen, i alla avseenden
och som företagare är det en självklarhet
Då måste det mesta klaffa och tider hållas

(så här långt hann jag i förberedelserna för lördagstemat 21 mars)

Inkommande vecka var redan välplanerad in i minsta detalj
men ibland händer saker som manar fram en
högst nödvändig kontramanöver
Livet gör som livet vill och skall och då är det bara att följa

Nu är Birgit och Hakon åter tillsammans (Uffes bild från 2007 )

Min kära svärmor Birgit somnade lugnt och fridfullt
in till sin sista vila i tidig timme idag i sitt 95-te levnadsår.

Även om det var väntat så är man aldrig riktigt förberedd ändå
Den där känslan av overklighet tar över, 
man känner förundran över att allt kan fortsätta
precis som om ingenting har hänt 
Livet bara fortsätter och så ska det vara, förstås

Nu tar vi tag i sorgen, saknaden och de praktiska arrangemangen
som alltid väntar efter ett dödsfall
Så tittar jag inte in är alltför ofta nu den närmaste framtiden
så vet ni varför


De andra som deltar i temat finns upptecknade i kolumnen till höger i bloggen

Njut av vårdagarna som är!
Krama om varandra!

Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

32 kommentarer:

  1. Så ledsamt med din svärmor, men hon fick ändå ett långt liv. Saknaden är lika stor för de som blir kvar om personen är gammal eller ung. Kramar till er båda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon fick ett långt och rikt liv på många sätt. Birgit var nöjd att få gå vidare
      men saknad.
      Tack Gunnel för kramarna!

      Radera
  2. Riktigt gamla människor dör inte, de bara upphör att leva! Det lärde jag mig av en klok patolog i början av min studietid. Nu har Birgit bestämt sig att upphöra med att leva och det är hennes bestämmelse. Visst saknar vi medresenärerna, särskilt de som stadde oss på vår resa från början men på sitt sätt är de ändå alltid med i bagaget.
    Kram till er båda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog var det Birgits bestämmelse.
      Vi har haft lång tid att förbereda oss inför avskedet, det var väntat men visst kommer vi att sakna henne. Precis som du skriver, de finns alltid med i bagaget
      Tack från oss båda!

      Radera
  3. Gå vidare, så betraktar jag det med gamla människor, eftersom jag tror på den odödliga själen. Med unga människor är det dock svårt att finna tröst i det. Kramar till dig, en stor omställning är det i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter ett långt innehållsrikt liv är det dags att vila. Birgit ville det och var beredd. Vi har redan vant oss vid att inte kunna ha kontakt med henne som tidigare p.g.a. demensen, hon försvann in i sin egen värld alltmera som dagarna gick...
      Tack Annukka!
      Kramar till dig med!

      Radera
  4. Beklagar sorgen men som sagt ni har ju minnen kvar ,styrkekramar ,Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nette!

      Ja, vi har mängder av minnen att plocka fram :)

      kram!

      Radera
  5. Din svärmor tror jag har det bra där hon är nu även om ni som är kvar självklart känner saknad och sorg.
    Som jag ju är mycket medveten om är det väldigt mycket praktiskt att ta tag i. Hoppas att allt går bra.
    Och även om man förbereder sig är det något helt annat när det väl sker.
    Skickar en stor kram till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt säkert är det så, Anne-Marie!
      Hon var mättad på livet och ville gå vidare
      Allt har sin tid, även det praktiska och nödvändiga :)
      Tack för kramen!
      Kram!

      Radera
  6. Så skönt få gå till vila, så blir det ändå ett litet mellanrum för de som lever kvar, minnen ska läggas till, en ska vänja sig att vara förutan. En demensdrabbad går bort två gånger, först in i glömskans land, så till sista vilan. Sorgen kan en inte gå ifrån, bara igenom. Du skriver ta tag i sorgen, det är fint, sorg är också en tröst i det långa loppet. Lite större kram en vanligt denna gång till människorna på pettas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert beskrivet! :)
      Sorg hör till livet, är en nödvändighet men i den här sorgen finns också glädje, lättnad och tröst.
      Tack för den lite större kramen från oss båda!
      Kram också till dig!

      Radera
  7. Sorgligt är det och förberedd är man aldrig, hur gamla ens anhöriga än blir. Men det är också i bästa fall, som Olgakatt skriver, som om de levt färdigt och och bara upphör med det. En omställning för dem som lever, en saknad och en tid att tänka tillbaka och minnas... Ta fram bilder, som den fina bilden du visar på dina svärföräldrar. Tröstkramar till dig och Uffe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns bra för Birgits del, hon var färdig med livet. Hennes tid tog slut nu.
      Bilder finns hur många som helst och en hel del till som håller minnena levande.
      Tack Karin!
      Uffe och Karin

      Radera
  8. Varm Kram till er!!! Sorg är aldrig lätt. Även då man tror man är förberedd så är det ändå lika svårt när det händer. Saknaden kommer alltid att finnas kvar. Men jag hoppas att sorgen så småningom ebbar ut och bleknar. Tröstande ord känns ofta futtiga när man står mitt upp i sorgeprocessen. Men jag hoppas ni kan finna tröst ändå. I livet. i Kärleken. I allt det fina och vackra omkring er.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Saltistjejen!
      Dina ord värmer!
      Kram!

      Radera
  9. Vissa saker går aldrig att förbereda sig på. Även om man vet att det var dags och att personen i fråga var "färdig med livet" så är det lika svårt ändå. Det är då man behöver plocka fram alla fina minnen som ingen kan ta ifrån en och försöka förstå att det är livets gång... Kram

    SvaraRadera
  10. Många varma tankar! Det är precis som du säger, trots att man borde vara förberedd är man det inte i alla fall och det är nog så det ska vara. När det händer så kommer också någon sorts beredskap, men inte förrän då. Det känns som om de alltid ska finnas kvar, våra "gamla". Och inom oss kommer de förstås att finnas kvar så länge vi själva får leva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligtvis så är det som det ska vara, ja. Och på sätt och vis så finns de alltid nära och inpå i alla tider ändå. Så upplever jag det med mina föräldrar som har varit döda sedan 25 år. De är inte borta
      Tack Anna!

      Radera
  11. Ett långt liv har slutat. Det känns alltid så tomt och oåterkalleligt då ens nära och kära gått bort, livet blir inte som förut. Beklagar sorgen! Och sedan skickar jag många livgivande tankar till Uffe och dig från Bjarne och mig.

    SvaraRadera
  12. Kära Karin! Beklagar sorgen och förlusten av en älskad familjemedlem. Som du skriver, trots att man kanske vet så är man ändå aldrig riktigt förberedd och overklighetskänslan finns där. Det är komplicerat! Och tanken att man aldrig mer ska ses eller prata med varandra, är svindlande.

    Det var fint att läsa om soffan, vi hade just en sådan soffa också. Sonen älskade att sova i den. Nu hoppas jag någon annan gör det och sussar gott ;)

    Varmaste kramar, ta hand om er! Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta! <3
      Hjärtekramar!

      Radera
  13. Karin!
    Beklagt sorgen med din svärmor. Jag förstår att det inte går att vara förberedd. Sitter lite "förberedd" själv också för det som komma skall, men jag förstår att det blir som en kalldusch iallafall den dag det händer. Personen är ju borta. Aldrig mer...
    Ja, jag beklgar ur djupet av mitt hjärta.
    Sänder stora kramar till dig!! Och er!

    SvaraRadera
  14. Jag beklagar sorgen. Även om det är väntat är det ju aldrig lätt. En del göromål orsakar det också vilket du så klart ska prioritera i förhållande till att underhålla oss. Vilken fin minisoffa du fått dig förresten; vilken rolig idé!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gnuttan!
      Ja, allt har sin tid och en viss prioritering. Så är det bara
      Minisoffan är kul och lätt att bära med sig dessutom.

      Radera
  15. Som prästen brukar säga vid begravningar - man saknar någon för att han eller hon alltid funnits där. Åtminstone om man blir så gammal som 95 år. Min mamma blev också 95 och min moster 101 och visst saknar man dem ofta även om man inser att det är så livet är. Plötsligt är man själv äldst i hela släkten...
    Skulle vara roligt om jag fick veta vad som är motivet till fotot. Skulle bli en fin tavla.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får vara glad för att man får vara med om att bli äldst :)

      Motivet är isstjärnor på ett fruset skogskärr. Inget märkvärdigare än så
      Kram

      Radera
  16. Så fint du skriver om livet i soffan och om döden. Dina kloka tankar värmer. Kram till er båda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva!
      Kramar från oss båda!

      Radera