lördag 28 mars 2015

Fotografering


I tiderna ägde jag en helt vanlig Instamatic-kamera för pappersbilder
men kvaliteten blev vad den blev och dyrt blev det att framkalla filmerna
Dessutom gulnade fotona rätt snabbt och motiven bleknade bort
Intresset för fotografering bleknade ännu snabbare

Tajger fotad den 27 mars-15
Så småningom blev jag berikad med tre "fotografer"  i familjen
så byrålådorna fylldes på med både diabilder och pappersbilder
utan den minsta lilla insats från min sida.

När jag började blogga för cirka sex år sedan så skrev jag mera text än vad jag
visade bilder eftersom jag inte fotograferade själv och inte ens ägde en kamera.
Jag lånade "lovliga" bilder från Internet och bad Uffe
att titt som tätt och allt tätare att ta ett foto
åt mig som skulle passa in på texterna jag skrev.

En vacker dag så låg en kamera på mitt skrivbord, inköpt av maken
för att jag själv skulle ta mina bilder till bloggen och på den vägen är det
Och bilder har det blivit.
Jag har inte en aning om hur många tusen
Turligt nog så finns det arkiv i datorn att spara dem i
men jag har också blivit duktig på att radera och att spara dem som
jag tycker att är värda att spara på,
även om jag tänker till några gånger innan jag trycker på Ta bort-knappen
Det krävs många genomgångar ännu innan resultatet kanske blir tillfredsställande

Jag kan lugnt påstå att jag tycker om att fotografera i dagens läge
men det har uppstått en känsla av att jag "måste" lämna kameran hemma
och upptäcka världen utanför utan att alltid ha en svart låda framför ögonen
Det gick ju förr att göra så och varför skulle det inte fungera nu?
Jag tror att de flesta känner igen sig i det omedvetna beroendet som
har smygit sig på. Måste man dokumentera allt runt omkring sig hela tiden? 

Birgits fotoalbum från tiden innan år 1942

Nej, naturligtvis så måste man inte det men det är en rätt svår balansgång
Det inser jag nu när jag går igenom gamla fotoalbumar från Uffes barndomshem
Den ena aha-upplevelsen efter den andra uppstår
när jag ser på de bortgångna svärföräldrarnas fotografier

En slumrande etnolog i mig vaknar när jag ser bilder som denna från Tammerfors och en parkbänk med fyra väninnor år 1940. Damen längst till vänster är Uffes mormors syster Jutta. Så eleganta de var....

De har också sparat foton från tiden före de föddes
och historiens vingslag slår hårt dagar som dessa då jag bläddrar
av och an bland fotografierna från den tiden
Vad ska man själv spara och vad ska man inte spara?
Till vilken och vems nytta?

Sjöblom i Mjösund, Kimito. En totalt okänd person för oss men jag bara måste ta vara på bilden....

Efter genomgången av de svartvita fotografierna väntar
en liten inventering av diabilder som tillhör de vuxna barnen i familjen
Jag har lovat att beskriva bilderna för dem.
De känner inte till ens hälften av den epoken i sina liv
men som jag till en stor del kan berätta för dem om...
Här ska det bli diabildsvisning under vinterkvällar
när vi alla har  möjlighet att vara tillsammans


En god nytta har vi av att fotografera,
nämligen då vi inventerar och gör listor på vad vi äger i företaget.
Jag glömmer snabbt vad vi
har i lager av det ena och det andra från det ena året till det andra


Igår tvättade jag alla ljusstakar som har använts i Gula salen under
olika tillställningar senaste höst och vinter.
Nu är de lagda till förvaring och för att minnas vad jag har städat undan
tillfälligt några månader så tar jag fotografier av sakerna
och arkiverar dem som bilder i ett inventeringsdokument i datorn.
Tanken är att alla saker som blir lagda på skrin från säsong till säsong ska få samma "behandling"
Ett bra sätt att hålla ordning och reda
Lätt att ta reda på vad som finns i gömmorna


Tack Livsrummet för alla intressanta temarubriker som du har
givit för marsmånad
De övriga som deltar i lördagstemat finns antecknade till höger
här i bloggen.

 Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

38 kommentarer:

  1. Ja, måste en dokumentera hela tiden, vad ska sparas? Och en bild på någon jag inte känner, men den är fin ändå och ska sparas ... Vi ser vad vi ser och något dröjer sig kvar. Mitt eget bildmedvetnande om en kan säga det så ... kom sakta och fick fart i bloggvärden. Bl. annat här hos dig! Det finns så många ljuvligheter, här och andra ställen. Många tokbilder har mött min soptunna på datorn. Ibland blir jag överraskad över att en bild blev såpass bra ..som sagt jag har förstått nu på senaste året att jeg ser livet i bilder, färg och form. Att leka med orden till gör det ännu roligare.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, just det Tove! Ibland kommer tankarna på att vad håller jag på med och varför tror jag att det är så viktigt att dokumentera varje sak och händelse i minnesbilder? Lite märkliga är vi nog vi människor :). I bloggvärlden upptäcker man mycket och andra människor på ett fint sätt, ett självbetraktande sätt.
    Att se livet i bilder, färg och form är att vara aktivt med i verkligheten tror jag
    Tack Tove!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag publicerade just mitt fotografiska inlägg och har där samma tanke som du - inte ska man hela tiden se tillvaron genom kameran! Samtidigt är det ju så himla värdefullt att att ha bilder att återkomma till. Ibland är det ett dilemma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tittade just in på ditt inlägg och såg att vi är på samma våglängd :)
      Det är ett dilemma att veta vad som ska sparas. Inte lätt alls att hålla rätt balans.
      Risken är stor att man inte hittar varken bilden eller sig själv om det blir för mycket av det goda

      Radera
  4. Min dotter som släktforskar har stor nytta av alla gamla foton nu. Som tur är så står det under fotot vem det är och när det tagits. Jag måste var lika noga med det förstår jag, annars är inte mina foton lika mycket värda för efterlevande. Så enkelt det är nu med en digitalkamera och jag håller nog med om att man kanske fotograferar för mycket ibland...men jag har blivit ganska bra på att radera. Kram och trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag märkt nu också, när jag går igenom gamla fotografier att det är väldigt viktigt med namn och datum. För min del är det roligt att studera allting som förmodligen kastas så småningom, eftersom intresset är så litet bland alla att ta vara på. Lådorna är ju redan fulla
      Men man lär känna tider och människor som var en gång. Dessutom är fotografierna de svartvita ofta väldigt talande och vackra.
      Jag har blivit jättebra på att radera...och efter ett tag minns jag inte ens vad jag har raderat så värdet kanske inte är så stort när det kommer till kritan
      Tack detsamma Gunnel!
      kram

      Radera
  5. Fotografi-inflationen har fått mig att gå åt rakt motsatt håll. Förr i världen (före de digitala kamerorna) kunde jag inte tänka mig att gå hemifrån utan kamera - nu tycker jag att det är viktigare att vara helt närvarande i nuet, än att flänga runt med kameran. Jag blir trött på alla foton, som dessutom ofta tar en evinnerlig tid att ladda upp.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så blir det ju. För mycket och för litet skämmer allt, också vad gäller fotografering
      Idag såg jag ett motiv som jag absolut borde ha tagit bild av....men jag hade inte kameran med. Nu bär jag motivet inom mig istället och det känns riktigt bra.

      Radera
  6. Jag har också fått tänka tanken efter att ha börjat blogga. Att inte fota och dokumentera allt. För mig går gränsen där att jag undviker fota maten som jag äter (undantag för receptinlägg) och begränsa selfies...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också satt gränser för mig själv när det handlar om att fotografera för bloggen och för facebook. Jag försöker återgå till skrivandet mera istället, där jag började en gång.

      Radera
  7. Jag är heltokig med att fota nuförtiden! Alltid kan man ha användning av bilderna någon gång, tänker jag. Dessutom tittar jag mej mycket mer omkring och upptäcker detaljer på ett helt annat sätt och får på så sätt mycket inspiration.
    Däremot är jag dålig på att radera, vilket man ju bör gör ibland, som du säjer.
    Kul med gamla bilder och dokumentation av en svunnen tid och gång blir idag svunnen tid!
    Du är verkligen jätteduktig på att fota!
    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har jag också varit under några års tid men plötsligt så tog lite grann av gnistan slut...jag blev nästan utmattad av mig själv, tror jag. Jag fotar nu också men på ett helt annat sätt, mera restriktivt.
      Så är det, Lena, en gång blir också vi och våra bilder en svunnen tid som de som kommer efter vill veta mera om.
      Tack! Ha detsamma du också!

      Radera
  8. Håller med, jättesvår balansgång vad som ska sparas och inte av gamla fotografier. Härliga gamla svartvita foton! Min svärmor var också ung på 40 talet, lika elegant hon som damerna på bilden :-) Vilken jättefin bild på... Är det ett rådjur? Har du tagit bilden? Jättefin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte lätt när det är svårt som sagt :).
      De gamla svartvita fotografierna är förstås förstorade från små foton
      De var verkligen eleganta på 40-talet har jag märkt
      Det är ett rådjur, ja. Jag har tagit bilden, tar så gott som alla bilder på min blogg.
      Tack Anna!

      Radera
  9. Ja det blir verkligen många kort att spara. Jag för över till ett usb-minne de jag är rädd om. Tyvärr är det inte som tidigare då vi framkallade kort och satte in i albumet. Vill göra det nu också men det blir liksom inte av. Fast jag har en plan :)) Så tjusiga stilfulla damerna var. Och herrarna också på den tiden. Och bilarna! :)) Möblerna också..

    kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. På den tiden var de väldigt tjusiga, både kvinnorna, männen, bilarna och möblerna :)
      Jag gör detsamma som du Ann-Louise, för över allt som jag vill spara och lite till som jag är osäker på om jag vill spara.

      kram

      Radera
  10. Jag förstår precis, och på något vis blir det en slags mani att alltid fota allt, "omutifallomatt". Vilken häftig ljusstakesamling!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det...man stiger upp och går ut till bilen och springer in igen efter kameran utifallatt...:)
      Vi har många bord i Gula salen (innecaféet) så det behövs många ljusstakar

      Radera
  11. Du fick ett långt svar om det du sa om fotografering på min blogg så jag ordar inte om det här. Attans vad du äger många fina saker. Ha en bra dag/kram

    Ps Fina foton *tack*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Spanaren, jag går "tebaks" och ser vad du har svarat mig.
      I en festsal måste det finnas både det ena och det andra och vi har sparat i många år så till slut blir det många saker.
      Ha en bra dag du med-kram

      Radera
  12. Tänkvärt inlägg och härliga bilder... vilken pangbild på råbocken :) Jag har i stort sätt alltid kameran med mig, fotar mycket... men försöker nog se verkligheten som den är också...
    Har lite svårt att rensa i bildarkiven, men jobbar på det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Vi har våra rådjur här varje dag flera gånger om och jag har också kameran tillgänglig
      hela tiden. Idag har Tajger varit här med sina tvillingar medan moderskapet Vitnos kom lite senare.
      Det är svårt att rensa i bildarkivet, absolut.

      Radera
  13. Målet med fotografering är intressant, ska man fotografera resenären framför det vackra utsikten eller ska man fotografera den vackra utsikten?
    Dvs, jag är lite trött på att det så ofta står en person mitt i bild, oundvikligt vid porträttfotografering men det är det ju inte ofta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller varför inte fotografera både den vackra utsikten och resenären framför.
      Jag förstår vad du menar. För min del blir det inte mycket personfotografier, synd nog men det kan bli lite tröttsamt. Men att ha en person med i bild för att beskriva omgivningen kan bli riktigt bra någon gång.

      Radera
  14. Vad uppmuntrande med din beskrivning av dig själv som icke-fotograf, förr i tiden! För nu är du ju väldigt skicklig med kameran! Det är nog mycket en fråga om att hålla på, träna upp blicken och så ett bra kameraobjektiv, förstås. Samt gärna någon fotokunnig person som kan tipsa om hur man kan förbättra sitt fotograferande. Bingo i ditt fall!

    Och dessa svartvita bilder som är så fulla av liv och som innehåller så mycket information om förr i tiden. Det var ju ofta något alldeles särskilt att fotografera och fotograferas förr i tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin! :)

      Jag är väldigt mycket inne på svartvitabildertiden just nu.
      De beskriver så väl den tid som en gång var...
      En liten notering har gjorts angående de gamla svartvita fotona. Det var skillnad på kvalitet då också. De svartvita fotografierna som var tagna i USA har gulnat och börjar sakteligen försvinna, så tydligen hade de annan kaliber på fotopapper och vätskor än vad vi hade här i Norden. En sämre kvalitet med andra ord.

      Radera
  15. Känner igen mig! Nästan exakt likadan fotoresa har jag gjort...och delar känslan att inte allt numera måste dokumenteras. Att bara vara när man lämnar hemmet och vara närvarande 100%.
    Njuter av dina bilder, blir varm inombords. Tycker mycket om de svartvita! De albumen som mormor, farmor och mina föräldrar hade och har och som kunde trollbinda mig länge..det är ju min bakgrund, mina rötter, min familjs historia.

    Varm kram!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. En resa är det! :)
      En resa inom en själv på sätt och vis. Insikter som vaknar...
      Att bara vara närvarande 100% börjar nästan kännas som en stor konst.
      De svartvita är kulturskatter. Att bli trollbunden handlar det verkligen om.
      Man känner vingslagen, de historiska

      Varm kram till dig med Lotta!

      Radera
  16. Jag har alltid, ända sedan jag fick min först instamatic vid tio, varit väldigt road av att både fota och titta på "stelnade ögonblick" på gamla foton.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt uttryckt! Stelnade ögonblick...
      Jag ser för min inre syn hur de får liv igen efter en liten knäppning med fingrarna. De ser så levande ut så jag kommer på mig själv att jag väntar på fortsättningen. Nu kom jag ihåg det när jag läste ditt uttryck!

      Radera
  17. Många intressanta funderingar kring fotandet.
    Att fota det som packas ner för säsongen och andra bra-att-ha-grejer är ju en lysande idé som jag genast ska börja med. Tack för tipset!

    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette!

      För min del så har det blivit ett bra sätt att veta vilka inventarier vi har. Jag har inte fått ordning på allt ännu men så småningom så...

      Ha det gott du med!

      Radera
  18. Ja visst är det så.. Man behöver vila och det var nog det som kroppen sa åt mig idag. Du har rätt i det :) ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vila, vila...tids nog så orkar du med allt du vill göra :). <3

      Radera
  19. Intressant det där att inte observera allt genom kameran. Jag har inte tänkt på det, det är mest tillgängligheten via telefonen som det pratas om, när det handlar om närvaro. Men jag vet inte om det nödvändigtvis blir så att man missar mycket bara för att man fotar eller filmar. Man blir ju också medveten om vad man ser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt! Man bli medveten också, ser på omgivningen på ett helt annat sätt och märker detaljer när man fotograferar. Så är det för min del i alla fall.
      Det som menas med att missa någonting är att man missar att bara vara...man blir lätt beroende av att ha en kamera framför ögonen nästan hela tiden. För mycket och för litet skämmer allt, som det heter.

      Radera
  20. Tack för ett intressant inlägg. Visst är det kul att fota och framkalla bilder, men man kan ju vara selektiv, allt behöver inte dokumenteras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Astrid för titten in!
      Selektiv är ordet, helt rätt :)

      Radera