tisdag 31 mars 2015

Drivknut, packhus och argspik

Jag steg upp vid halv sju-tiden en morgon förra veckan
för att föra bilen på reparation till kl. åtta
Det var någonting med drivknuten som skulle fixas.
Det fick jag veta redan i slutet av september förra året när den var till doktorn
men det var inte särskilt akut, bara någonting som behövde åtgärdas
under vårkanten.

Och nu hade det blivit vårkanten och patienten fördes in för behandling
efter förhandlingar mellan chefsdoktorn på bilverkstaden och maken

Virtanen

Sagt och gjort, Virtanen (bilen) blev omhändertagen och 
under tiden gick jag ut på stan och inväntade att klockan skulle
bli öppethållningstid i affärer och kontor.
Jag gjorde några ärenden
medan jag väntade på samtalet
som hade utlovats, när allt var fixat och klart.
Det skulle inte ta så länge hade jag fått veta

Timmarna tickade på och det började kännas smått långtråkigt.
Jag ville hem och få undan beställningsarbetet som väntade.
Jag fördrev min ofrivilliga semestertid på biblioteket,
hälsade på bekanta, gick på konstutställning o.s.v.
Gick många kilometer i solsken
Det gick absolut ingen som helst nöd på mig men ändå...
När sex timmar hade gått så gick jag till bilverkstaden och tänkte att jag
kunde vänta där istället.

När jag kom fram såg jag att Virtanen stod utanför verkstaden
Tydligen klar.
Smått förvånad över att jag inte hade fått samtal om hämtning,
gick jag in till doktorn (nr 2) som såg
väldigt förvånad ut i sin tur, när jag frågade om bilen var klar

"-Vilken bil ?"
"-Den jag kom hit med i morse och som du tog emot!"
"-Men vilken är det då? Och vad hade den för fel då?"
(Han hade säkert ett bra minne fastän det var kort? )
Efter en liten diskussion och registernummerkoll föll polletten slutligen ner.

Ingen drivknut, men vår husknut


"-Men vi kunde inte göra någonting åt den!"
"-? "
"-Det är inget fel på drivknuten utan på packhuset som läcker lite olja.
 Och för att fixa det så krävs mycket längre tid än några timmar idag."

"-Men varför har du inte ringt? Jag kunde ju ha farit hem redan efter en timme!
Nu har jag vandrat på stan i sex timmar och väntat på samtal"

 Inget svar.....

Så kom doktor nr 3. in i samtalet
Inte ens han förstod vad doktor nr 2. menade...."-Vadå packhus? Nu förstår jag inte..."
(och så räknade man med att jag skulle förstå..? Det enda packhus jag känner till
ligger i Västerhamn)

Slutligen kom de tillsammans på vad som felades. Tror jag...
Det var nog inte packhuset som hade fel, man måste bara ta sig förbi det..
Riktigt säkra var de nog inte för chefen, doktor nr 1. som troligen visste, var på rymmen

"-Han kanske har beställt en drivknut också...!"

"-Jahaaa? Vad ska jag göra åt det? (min replik)
Det var ju han som sade att det var fel på drivknuten!
Jag har inte sagt att det är fel på drivknuten, jag vet ju inte ens vad en drivknut är!"

Den har nog inte drivit sig utan vridit sig....

"-Men nu är det inte fel på drivknuten, utan man måste gå förbi packhuset
och rakt in i" ...Han viftade med armen och visade hur man skulle gå in i någonting ..
"Du måste nog prata med chefen! Och jag vet inte om han har beställt en drivknut"
(förbenade drivknut! det var ju inte fel på den)

"-Men varför ringde du inte?" frågade jag igen, säkert för fjärde gången
"-Jag hade så mycket att göra, jag hann inte" viftade han bort mig med,
 "men vi har i alla fall fixat pisspojken...nu fungerar den!"
Han log med hela munnen
( i mitt stilla sinne, nåja, det gungade rejält, tänkte jag att det  nog inte var så viktigt
med kundens tid om man inte ens orkar ringa ett kort samtal)

Det här är en driva men ingen knut, utan en krokus

"- Det var för väl att spolpojken fungerar", svarade jag och kände att jag måste
ut från verkstaden innan jag slog drivknut på doktor nr. 2.
"-Ja, det ordnar sig nog", sade doktor nr 2. "Ring chefen så får du ny tid..".
"-Han får ringa själv och berätta vad som felas Virtanen!"

En förvånad uppsyn mötte mig men
jag brydde mig inte om att förklara vem Virtanen var, annat
än att det var han som inte hade fel på drivknuten.

Det var på vippen att den utmaning jag har antagit om att inte gnälla på en månad,
höll på att gå om intet.
För inte tycker ni väl att jag gnäller just nu?
Jag berättar ju bara hur det gick till :)

Jag var själv helt säker på att jag i alla fall inte var en gnällspik
när jag susade hemåt längs landsvägarna
Jag var en argspik!...och rätt länge också!

Tala om att kommunicera. Ett ynka litet samtal....?

Och troligtvis blir det så att det är jag som får ringa chefen
Men nu går det bra, för jag är inte alls någon argspik längre
Nu kan jag skratta åt alla drivknutar och packhus!
Vilken tur att jag gick till verkstaden fastän jag inte fick det utlovade samtalet.
Annars hade jag säkert vandrat av och an i stan än i denna dag


Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

26 kommentarer:

  1. Ja, herregud, respekt för nån annans tid är ofta en bristvara! För att inte tala om internkommunikation.
    Finns ingen konkurrerande verkstad för en "second opinion" angående diagnosen på min gamle vän Virtanen? Måtte han inte bli stående bara med topplocksspräck eller nåt ännu värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var där argspiken i mig dök upp. Att inte respektera någon annans tid. Givetvis finns det konkurrerande verkstad, men jag är så gott som säker på att det ordnar sig bara chefsdoktorn infinner sig...vi har haft mycket med företaget att göra under många år och har gott förtroende trots detta. Det var det här med samtalet som inte ringdes som fick bägaren att rinna över min del. Virtanen har inte stora fel och ska fixas i god tid. Det handlar om någon packning tror Uffe, men för att nå den så måste växellådan lyftas ut...
      Med den här farten blir jag snart geschwint på bildelar :)

      Radera
  2. Detta var ju egentligen en väldigt trist historia, men du får ursäkta......jag skrattade så tårarna rann när jag läste. Hoppas det blir ordning på alla knutar och hus så småningom. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. På sätt och vis så blev det mera eller mindre en fars...på sitt sätt.
      Jag skrattar jag också nu efteråt. Jag hoppas också på snart tillfrisknande för Virtanens del...fortsättning följer säkert ännu.
      Kram

      Radera
  3. Vet du vad jag misstänker? Jag undrar om det alls FINNS någon drivknut! Har aldrig hört talas om'et och jag har ändå levt med ett stort antal bättre begagnade bilar som varit stamkunder på diverse verkstäder. Nästa gång måste du ta telefonnumret till verkmästarn och se till att ringa henom ungefär en gång i timmen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, så är det antagligen! :) Det finns inte någon drivknut...och då försökte de få till det där med packhuset istället, som man måste gå förbi för att komma vidare till felet som vi inte vet någonting om annat än att det läcker lite grann. Det börjar bli riktigt spännande det här.
      Får nog göra så, sätta mig med telefonen i handen och ringa och ringa och ringa och ringa

      Radera
  4. På något vis påminner det hela lite om sagan om Mäster skräddare, "Vad bidde det då...?" Vem vet, i det stora hela kanske du ska vara glad att det fanns en bil att hämta över huvudtaget då du kom tillbaka ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt Marina!
      Den känslan kan man lätt få....:)

      Radera
  5. Du fick i alla fall till ett inlägg med många indignerade bloggvänners kommentarer. Dit skulle jag ALDRIG gå mera med bilen! Nästa gång föreslår jag att du tar med dig ett korsord eller datorn och sätter dig och väntar på verkstaden, vilken det nu blir. Det irriterar alltid.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen fara på taket Ingrid. Jag gör nog ett försök ännu :). Vi har alla våra måndagar
      Men jag gör säkert som du tipsar om. Tar korsordet med mig och sätter mig vid deras kaffepanna..
      kram

      Radera
  6. Fina illustrationer till en rolig och dråplig reparationsberättelse! Jag skulle ha fått spunk fullständigt!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Nu efter en vecka så är jag i balans igen, så nog fick jag spunk på något sätt jag också :)

      Radera
  7. Oförskämt är ordet. Jag som inbillade mig att det där var ett storstadssyndrom, men där hade jag fel. Välj en annan verkstad nästa gång. Och vad i hela friden är pisspojken?!

    Jag hade fått spader! Beundrar att du lyckades hålla dig lugn.

    Klappa Virtanen från mig.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det ohyfsat!
      Njaa, jag ger nog verkstaden en chans till...vi har anlitat den i många år och alltid varit nöjda. Det råkade sig att den rätta doktorn var på språng och så blev det som det blev. Alla är inte lämpade att ta emot kunder, men kanske bättre på att skruva istället. Pisspojken är byttan med vatten till vindrutan....
      Jag klappar Virtanen från dig. Vid det här laget börjar V. nog bli rätt bortskämd efter alla hälsningar :)
      kram

      Radera
  8. Oj! :-) Tur att man skrattar åt sånt här i efterhand, eller hur! Så galet det kan bli. Jag vet inte heller om jag hade kunnat hålla mig så lugn.

    Under alla omständigheter....nu är det snart påsk och jag önskar en fin helg och så goda påskägg så klart!

    KRAM finaste Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I och för sig så såg jag det lustiga i allt redan då, fastän jag inte alls hade svårt att hålla mig för skratt. Jag var väldigt nära till att koka över men lyckades hålla locket på. Doktor 2. märkte nog ändå att det pyste därunder ;).

      Ja, kan du fatta? Snart är det påsk! Otroligt så tiden rinner iväg.
      Önskar dig detsamma finaste!
      Kramar!

      Radera
  9. Jag önskar er båda en Glad påsk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma till alla Er också! :) Santos inte att förglömma!

      Radera
  10. Ja, verkligen bra att man kan skratta åt somligt i efterhand.
    Men ack och OOO så jobbigt.
    Önskar dig en riktigt Glad Påsk med lugn, solsken, trevligt sällskap och godsaker!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Annika!
      Hoppas du har det så bra du bara kan ha det!
      Kramar!

      Radera
  11. Gapskratt och fullkomligt gnällfri! Underbara bildsynonymer!

    SvaraRadera
  12. Att du klarade av att hålla dig i skinnet, stor beundran från mig...jag tror jag hade exploderat fullständigt!!! GLA D PÅSK! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland måste jag hålla mig i skinnet av ren självbevarelsedrift :)
      Jag var nog sprickfärdig men, men...jag klarade det, den här gången.

      Glad påsk-kram till dig också Eva!

      Radera
  13. Herregud! Tur att det inte var jag, för den där händelsen hade tagit fram mina absolut sämsta sidor. Iö så påminner detta mig om serietidningen Pondus, där finns en bilmekaniker Roine som hittar på olika bildelar och fel som inte finns och tar saftigt betalt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina absolut sämsta sidor pockade också på, så till den milda grad att det var bäst att fly fältet.
      Pondus var någonting helt nytt för mig. Jag lär mig massor idag :)

      Radera