tisdag 3 mars 2015

Bananskal

Prästgårdsallén, en snöhög och ett solur (tror jag)

     Jag halkade in på en skrivarkurs senaste helg tillsammans med en väninna
     som redan hade anmält sig när frågan om att "varför kommer du inte med?" dök upp
     Ja, varför inte, tänkte jag själv och efter lite donande med det praktiska så 
     fick jag besked om att jag också var välkommen...

    Hemma vid frukostbordet på lördagen i tidig timme, så kändes det segt....
    Jag ville krypa tillbaks i sängen och sova en stund till. Det fanns ett lättjefullt motstånd
    hos mig, men Uffe pushade på med orden "att självklart så ska du fara iväg! 
    Ett sånt här tillfälle växer inte på träd och 
    Birgitta Boucht har en meritlista som är lika lång som min underarm...."

    Det var nog det där sista som avgjorde allt. 
    Med ett skratt konstaterade jag att jag inte kunde missa någon med en så lång meritlista,
    skakade av mig lättjan och for iväg till Jomala prästgård, där skrivarkursen hölls

Prästgården

Det är inte ofta jag har varit till prästgården i Jomala men jag var helt säkert den som allra först hade haft ärende dit av alla de tolv som var närvarande på skrivarkursen
Jag döptes nämligen i detta hus för snart hundra år sedan (nåja) till 
Astrid Karin Margareta Sommarström. 
Min mor var inte med, hon stannade hemma medan min far och en av mina gudmödrar (Anita) var med under själva ceremonin, har man talat om för mig. Kanske också att min andra gudmor Sylvia
var med? Jag minns inte längre ;) och ingen har jag som kan berätta hur det var men
man har berättat för mig att jag skrek som om jag hade haft betalt. 

Lita på att jag fick höra talas om det skriket länge efteråt för i samma dopvatten döptes en Gottbypojke stunden efteråt och han var så snäll så, 
lekte bara med prästens fickrova medan han fick sitt namn...
Undra på att jag skrek som fick så många och långa namn och vattnet var säkert kallt.
Jag värmde ju upp det åt killen, så undra på att han var nöjd.

Prästgården är byggd år 1848 i empirestil efter ritningar av Pehr Johan Gylich, som var stadsarkitekt
i Åbo. Verandan som ger norra fasaden dess karaktär ritades år 1901 av arkitekt Torsten Montell från Åland och ersatte således den förstugukvist som Gylich hade ritat. År 1938 renoverades prästgården...



Nu har jag inte tänkt att jag ska skriva prästgårdens historia men några bilder av interiören
har jag tagit och vill visa dem för er...de där dörrarna minns jag tydligt, haha...


   för att inte tala om de mycket vackra och breda taklisterna


    Malmsjö var på plats...
    För övrigt så blev instrumentet omskrivet av två deltagare...


   Här åt vi god lunch...och drack kaffe


   Här skrev vi.
   Och drack kaffe.
   Vi var tretton runt bordet tillsammans med Birgitta B.
   Vi hade toppentrevligt och diskuterade vilt, skrattade, grät, läste högt och
   skrev de olika uppdrag vi fick att skriva om
   Vi inspirerade och inspirerades
   Vi skrev på bestämd tid som varierade mellan 12, 15 och 20 minuter.
   Det första uppdraget vi fick var att skriva en inbjudan till en äldre person, nära på något sätt.
   Pennorna glödde så det nästan tog eld i pappren och de flesta hade skrivit om sin morfar, farfar,
   mor osv....Jag bjöd in min farfarsfar som jag aldrig har träffat. Han dog flera år innan jag föddes
   Jag ville att han skulle berätta för mig vid vårt möte om hur Mariehamn
   såg ut vid sekelskiftet 18-1900-talet men
   i huvudsak önskade jag att han skulle berätta om växterna som odlades på den tiden.
   Efteråt kom jag på att han jobbade i Prästgårdenby i Jomala som trädgårdsmästare i sin ungdom
   Vilket sammanträffande! Åter lite att halka på bananskal, på sätt och vis.
  

   Ett annat sammanträffande är att en viss fröken från Pargas vid namn Birgit Linnéa Lindholm
   har tjänat som ensamt hembiträde på Jomala prästgård under åren 1937 och 1938
   med mycket gott arbetsintyg.
   Prästfrun som också hette Birgit men Malmsten i efternamn var gift med prästen som döpte mig
   flera år senare.
   Pargasfröken och jag har en gemensam nämnare som heter Uffe. Birgit är min svärmor. 

   Det gör ont i mitt hjärta att jag inte längre kan berätta för henne var jag har varit.
   Hon skulle verkligen ha tyckt om att få höra hur prästgården är idag.
   Birgit sover nästan hela tiden och försvinner alltmera in i sin egen dementa värld
   och kommer troligen inte alls ihåg prästgården längre som en gång betydde 
   så mycket för henne.
   När jag satt där och skrev kunde jag för min inre syn se hur hon gick därinne bland oss
   putsandes, pysslandes och allt vad ett hembiträde höll på med på den tiden.
   Hon har själv berättat att hon lagade mat, bakade och serverade men också en hel del annat.

Gissa vad detta är! :)

    Ja, det finns hur mycket som helst att skriva om skrivarkursen.
    Jag är väldigt glad för att jag halkade in på den.....
    Jag deltog efter bästa förmåga.
    Jag hamnade i mycket goda poeters sällskap och
    trots att jag är en glad amatör fick de mig att känna mig hemma.

    Lördagen kändes stapplande och "styv" men på söndagen fick jag upp farten lite grann,
    skrev på och lät allt komma som det ville komma.
    Att skriva är att möta sig själv i olika situationer beroende på vad man skriver om.
    Ett uppdrag vi fick gick jag bet på...tiden blev för knapp och jag ville för mycket
    men på något sätt hoppas jag att jag ska kunna skriva den berättelsen här på bloggen istället.
    Ja, den handlar till en viss del om den sista bilden, bara som en liten ledtråd.
   

38 kommentarer:

  1. Vilken spännande helg du har haft. Det var verkligen ett långt bananskal du halkade på. Så många personer som hade något gemensamt med prästgården. Jag har funderat och funderat, men kan inte komma på vad bilden föreställer. Det ska bli roligt att läsa din berättelse. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer att leva länge på den senaste helgen. Det är roligt att skriva tillsammans med andra när man har en bra ledare.
      Jag förstår att du funderar :).
      Kram

      Radera
  2. Härlig gestaltning av en skrivarkurs i inspirerande miljö! Vilka vackra detaljer överallt. Den där lilla dekorerade listen var jättefin. Jag har bott/vistas i lite olika prästgårdar så många detaljer känns bekanta. Klart den lilla Gottbypojken slapp skrika när du liksom gjort jobbet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Det var rätt så avskalat men det är ju då som det vackra framträder allra bäst.
      Listen är jättefin.
      Ja, jag gjorde ju förarbetet åt honom på sätt och vis..:)

      Radera
  3. Vilken tur att du inte kröp ner i sängen igen i lördags morse! Och vad många spännande sammanträffanden – klart det var meningen att du skulle vara med på den kursen! Ser fram mot fortsättningen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte Uffe ha pushat på mig så....;)
      Ibland råkar det sig så bra.
      Det känns så, ja. Jag skulle nog vara med och tänk, en vecka innan började jag läsa boken jag fick av dig om Konsten att skriva

      Radera
  4. Gissa vad det är - "något" från insidan upplyst vackert virkat med ljust skuggspel.
    För mig blev denna läsning "storartat" - bilderna som inramning och innehåll, jag fick med Birgittas sida först också som grund, ditt sätt att skriva känner jag ju till viss del. Känns som en andlig litterär upplevelse tror jag ... Bananskal .. ja du milde den må ha varit ekologisk...
    tusen tack för detta Karin.
    Skrivarkram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid ekologiska bananer! :)
      Så småningom berättar jag mera om den sista bilden
      Tack Tove !
      Skrivarkram

      Radera
  5. Sommarström är ett av de vackraste efternamn jag vet. Många av de finländska efternamnen är för övrigt väldigt vackra. Man hör direkt var de kommer ifrån, tycker jag.
    Spännande med din skrivarkurs - måste ha varit inspirerande att ha den i en så gammal fin prästgård. Jag har anmält mig till en skrivarkurs på Ölands folkhögskola i sommar samtidigt som Kent ska gå en fotokurs där. Jag ser verkligen fram emot det!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sommarström är ett åländskt namn från Föglö, en skärgårdskommun där mina anfäder på fars sida kommer ifrån. Det lär ha varit vanligt att byta ut efternamnen som slutade på son under 1700-talet. Och bor man på Sommarö och det rinner ett strömt vatten i närheten så är det inte svårt att hitta sig ett namn. Alla Sommarströmmingar som finns har anknytning på något sätt till Sommarö och Föglö. Men har förstått blivit lite urvattnade med tiden, som det blir efter många generationer. Det finns mängder av Sommarströmmar i Sverige.
      Det var den allra första skrivarkursen för min del och jag är glad att jag hade tillfälle att vara med. Sommartid är jag sysselsatt med annat och då finns inte tid för annat än caféet. Du har något fint att se framemot Ingrid!
      Kram

      Radera
  6. Intressant att läsa om din kurs! Jag och en skrivarvän till mig har pratat i flera år om att ha en helgkurs och skriva. Jag har bara hållit skrivseminarium ett par timmar med ungdomar förut. Men jag gick en kurs i tre dagar för Anita Goldman och gjorde såna där korta övningar - jätteroligt och vi skrev också så det nästan brann om bladen. (Men det var då jag tänkte att jag faktiskt också kan... har en uppsjö med den typen av övningar, och att entusiasmera har jag 40 års erfarenhet av i både skola och körer.)
    Var det dyrt? Vem fixade maten?

    Makalöst vacker prästgård, jag förstår ju att det kändes lite extra att komma dit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne!
      Det är jätteroligt och också utmanande. Mitt i allt som man känner sig fullständigt tom, skrivartorka så bubblar det fram det man minst har tänkt på. Det är roligt att vara flera och skriva tillsammans, mycket givande och tagande
      Nej, det var inte alls dyrt, självkostnadspris på maten. Men det brukar kosta, men den som arrangerade, prästen i församlingen, ville få igång folk och mera eller mindre bjöd på hela härliga kalaset. Ett cateringföretag i prästgårdens närhet skötte om matlagningen. Gott var det!
      Det var extra fint för min del att komma dit,eftersom jag hade mina anknytningar

      Radera
    2. Tack för svar! Det är alltid svårt det där med att ta betalt... gör man det i tjänsten och har lokaler är det lättare.
      Kommer man utifrån och gör saker gratis, är det inte säkert att det verkar trovärdigt heller. Kursen hos Anita var ganska dyr, men då ingick mat och husrum.

      Radera
    3. Normalt kostar det men nu blev det så här. Givetvis så fick Birgitta B. betalt av församlingen. Det var vi som deltog som fick en väldigt generös favör..helt oväntat. Jag hade nog gärna betalat för kursen, men det blir säkert nästa gång. Förstod jag :) Alla behöver sina pengar

      Radera
  7. Intressant, både med skrivarkurs (sådan har jag aldrig gått) och den gamla byggnaden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Passa på att gå om du får möjlighet Aaa!

      Radera
  8. Låter som en energipåfyllarhelg! Varför var din mor inte med när du döptes?
    Den mystiska bilden ser ut som om en virkad liten duk används för att blända av en lampa men inte begriper jag varför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det det handlar om. Energipåfyllning...jag bubblar ännu.
      Jag vet inte varför min mor inte var med och jag vet att jag har frågat henne någon gång för längesedan om det här, men minns inte annat än att hon svarade att det var vanligt att man gjorde så. Min gudmor, faster Anita lever ännu, men minns inte någonting längre. Jag frågade också om min dopklänning som jag aldrig har sett och som troligen var lånad. Däremot visade mor en dopklänning som hade varit hennes mormors och som alla mina syskon hade burit men jag var så stor att jag inte kunde ha den...på den tiden var 3,75 kg mycket som födelsevikt, tydligen.
      Du har helt rätt vad gäller bilden...;). Mera om denna längre fram

      Radera
    2. Man tänkte annorlunda förr. Både min bror och jag är döpta hemma, ingen fest eller kalas av något slag. Mina föräldrar var Frälsningsofficerare och då var den kyrkliga handlingen bara nåt vid sidan av. Det viktiga var invigningen i FA.

      Men även vid bröllop tänkte man annorlunda, min moster och hennes man hade kyrkbröllop med all utstyrsel, men INGA gäster mer än vittnen var med vid vigseln. Gästerna kom till festen efteråt. Låter helkonstigt nu!

      Radera
    3. Det är den föreställningen jag har gjort av de vaga minnen jag har. Det var så man gjorde och något dopkalas var det knappast heller efteråt...jag hade fått mina namn och var upptagen i kyrkan. Amen. :)

      Radera
    4. Här har man börjat med både drop in- dop och drop in-vigslar, för att folk ska komma förbi de stora kostsamma festerna som annars har eskalerat.

      Radera
    5. Ingen dålig idé alls, för visst uppstår många måsten, helt i onödan...
      Jag gissar att jag blev döpt ungefär på ett drop in-dop...vi var ju åtminstone två som köade :)

      Radera
  9. Vilken härlig lördag och vilken fantastisk miljö! Det där med skrivarkurs är något jag nosat på många gånger men aldrig kommit mig för. Det kanske är dags att ta tag i den saken när jag återvänder hemåt igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog dags nu Marina! :) Hoppa på tåget och åk!

      Radera
  10. Du har gjort det igen, ett underbart inlägg att läsa om din tankar och historik och dessutom fina bilder!
    Tänk egentligen vad världen är liten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!:)
      Världen är verkligen liten...ibland ser man det inte direkt
      men efter en stund så löser "glömbortknuten" upp sig...
      Det är nästan magiskt när det händer

      Radera
  11. Vad trevligt med skrivarkurs i en så vacker miljö. Ja, jag med...jag har också funderat på skrivarkurs till och från. KAN tro att det är givande. Speciellt när det blir sådär bra som i ditt fall.
    Kramen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrid till handling Annika! Nu har du kanske lite mera tid än tidigare då du hade K. hemma?
      Det är givande om man tycker om att skriva...för min del har det tagit länge,alltför länge att komma till skott men tiden ska finnas och nu finns den ett tag framöver igen. Det sista borde jag kanske inte ha sagt ;)..
      Kramkram

      Radera
  12. Åh vad roligt. Bra att du övervann latmasken. Även utan en underarmslång meritlista är det ju ett ypperligt tillfälle att göra något roligt bara för sig själv. Kan detta något dessutom utvecklas till något är det ett plus i kanten men inget måste.

    Det där som du undrade över, tja, det ser mest ut som ett misstag men det är säkert något fiffigt. Vi får väl reda på det så småningom.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som du förstår så var det inte meritlistan som så som drog iväg med mig, utan uttrycket som Uffe aldrig har använt tidigare så länge jag har varit gift med honom. (15 år)...det lät så festligt så dagen kunde ju inte bli annat än festlig.
      Inget måste alls, bara på roliga kontot är det som gäller
      :)...så småningom ja.

      kram

      Radera
  13. Kreativa miljöer är mycket stimulerande och skrivarkurs låter ju hur roligt som helst. Alltid så intressant att läsa dina berättelser. Nej, kan inte se vad bilden föreställer.
    Ha det så gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stimulans behövs i vardagen, för vardagen :)
      Tack Anette, du gör mig glad.
      Förstår att det kan vara svårt att se vad det egentligen är
      Ha detsamma du med!
      Karin

      Radera
  14. Vad glad jag blir att du berättar om skrivkursen. Visst är det stimulerande att skriva i ett rum tillsammans med andra. Och att sedan läsa vad man skrivit i en generös uppmuntrande miljö. Så fint du skriver om detta och dina bilder är som så ofta magiska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt inspirerande och jag är tacksam för att ha varit med.
      Jag gör gärna om det igen och igen...
      Tack Eva! :)

      Radera
  15. Vilken vacker och inspirerande miljö för en sådan kurs och vad härligt med alla minnen och samband som dyker upp! Jag önskar ibland att jag skulle ha sparat mera av allt som jag har skrivit under mitt liv. Jag träffade en gammal kollega och hon hade hittat något på nätet som jag hade skrivit om en blå katt. Det var nog publicerat i en kattidning tror jag, men själv kommer jag knappt i håg det.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. En mycket trevlig miljö med anor.
      Jag inser också att jag har haft alltför lätt att göra mig av med skrivet stoff....borde nog bli bättre på att ta vara på och åtminstone spara i ett dokument i datorn.
      Kanske du hittar dina blåa katt med att googla?
      Kram

      Radera
  16. Vilken underbar miljö att ha en skrivarkurs i, särskilt med alla dina fina minnen. :-)

    Tycker inte det är så konstigt att du skrek lite under dopet. Förmodligen var inte bara vattnet kallt, du var nog lite hungrig också. :-)

    Ha en skön helg!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, säg inte annat. Härlig miljö!
      Jag ska snart dit igen både för att skriva och också för annat kul..som jag återkommer till så småningom :)
      Naturligtvis hade jag mina skäl till att skrika...och kanske jag saknade min mamma också.

      Ha det bra du med!
      Kram

      Radera