fredag 6 mars 2015

Ansikte

Livsrummets temarubrik för lördagen är Ansikte

Livet består av oändligt många olika ansikten och listan kan göras hur lång som helst
Vart och ett ansikte har sitt eget individuella uttryck, både roligt, tragikomiskt, sorgset, glatt...
Ja, hela registret ryms däri

Kärlek, vänskap, sorg, våld, glädje...
Allt har sitt ansikte
Givetvis kunde jag skriva om alla ansikten men...ja, det finns gränser :)

Men det blir så här:

Mona-Lisas ansikte (Wikipediabild)

Åldrandets/demensens ansikte

Det var med roade leenden, som vi läste brevet som svärmors lillasyster (92 år) i USA
hade skrivit till henne (snart 95 år) i slutet av fjolåret
Vi fann brevet bland gafflar och knivar i besticklådan i köket
när vi skulle duka till middag
Där skulle hon själv aldrig ha lagt det förr men med demensen
som en alltmera påträngande följeslagare händer märkligheter

Ingenting är där det brukar vara och själv 
förstår hon inte vem som gömmer sakerna för henne
Vem är det som stuvar om och lägger allting i fel skåp?
För att inte tala om alla saker som bara är där och aldrig har varit där tidigare.
Nån lägger sina saker i hennes hem... och det stör henne.
Dom är ju inte hennes och då kan hon inte använda dem
(så blir det när man inte minns vad man äger längre)

Systerns brev visade att även där har demensens ansikte tagit sig uttryck
Hon skrev och tackade för samtalet de just hade haft per telefon, men
att det nog var någonting som inte stämde med telefonnumret...
Hon förstod inte att hon hade kommit fram till sin syster i Finland, fast hon hade
ringt fel nummer.
I brevet fanns telefonnumret upptecknat (helt rätt och riktigt)
men systern i USA visste med bestämdhet att det var fel nummer
och ändå hade hon kommit fram. Förvirrande!
Irriterat konstaterade hon ännu en gång att något var helt galet uppåt väggarna

(I och för sig så händer märkliga saker även här i vårt hus. Saker försvinner och
jag är övertygad om att vi har ett svart hål i hallen.
Uffe påstår att det säkert är så, men någonstans måste det finnas ett hål
till för sakerna att komma upp i.
Vi har inte hittat det ännu )

De kallar sig paltar och är jättegulliga. Ja, vi är släkt med varandra...Ingela Sommarströms bild


Skräckens ansikte

Min svensklärare i Ålands Lyceum var en god berättare och förmedlade
gärna sådant som hände i hans barndom i början av 1900-talet
Jag minns hur håret reste sig på mina då fjortonåriga armar när han berättade
om en begravning han hade varit med om som barn i Skarpnåtö i Hammarland

En ung flicka hade dött och som brukligt var på den tiden
låg hon hemma i salen i öppen kista där alla samlades för
att ta ett sista farväl

Vidar, som min lärare hette, hörde hur två kvinnor diskuterade den döda
med att säga att " tänk så vacker hon är med sina röda kinder!"
Den unge pojken tittade till lite extra på den döda
och konstaterade att så var det.
Kinderna var vackert röda..

Långt senare insåg han att man inte har röda kinder när man är död
Flickan var troligen skendöd och blev levande begravd
Jag glömmer aldrig bort hans ansiktsuttryck....

Siv i skämtartagen .          Ingela Sommarströms bild

En länk till, till slut

Bastulivets ansikte

Det finska bastulivets ansikte har många olika ansikten



De övriga som deltar i temat finns uppräknade till höger här i min blogg
Titta gärna in hos dem och läs vad de skriver i denna veckas lördagstema

Jag fuskar lite grann igen och är tidig men bättre så, än aldrig.

Obs!  bilderna har inget som helst sammanhang med texten att göra.
De är bara ansikten i allmänhet

 Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska
 samt Ingela Sommarström (tack för lånet Ingela!)

30 kommentarer:

  1. Har inte hunnit titta in hos dig på ett bra tag pga allt tjafs som du vet med "storebror".
    Mona Lisa finns det en hel del historier kring vad jag förstår. Blev litet besviken när jag såg målningen "live" i Paris eftersom den var mycket mindre än vad jag trodde. Men det var intressant att ha sett den.
    Demensens ansikte minns jag så väl från mamma sjukdomstid. Hon sade att saker och ting försvunnit men de fanns, bara på en annan plats i lägenheten.
    Skräckhistorien var ju litet makaber minst sagt. :)
    Och roligt att även se Karin på bild!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår Anne-Marie! Ibland hinner man inte med som man själv vill...det drabbar oss alla
      Jag har förstått att målningen är mycket mindre än man tror.
      De flesta av oss känner till demensens ansikte, på ett eller annat sätt.
      Jo, den är makaber, men likväl sann...man förstod helt enkelt inte
      Karins bild finns i ansiktsboken som profilbild också :)
      Kramar!

      Radera
  2. Mona -Lisa står för sitt ansikte. Demensens ansikte är välkänd för mig, blir berörd av det du skriver så bra. Många jobbminnen dyker upp.
    Sommarström, som du hette förr, vilket vackert efternamn det är! Palterna är verkligen gulliga och det är en roligt bild av dem.
    Skön bild på tappad haka :-) Trevlig helg,som troligen blir i upptaget syfte på pettas då!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du som har jobbat med dementa personer vet va det handlar om...
      Jo, Sommarström är ett vackert namn, jag håller med dig.
      Helgen blir så, ja..du kunde räkna ut det märker jag :)
      Tack Tove!
      Ha en skön helg!
      Kram

      Radera
  3. En till som är tidigt ute med lördagstemat!
    Ja herregud, vad allt har jag inte lagt i besticklådan av misstag i mina dar. Jag vet inte riktigt om det är trösterikt eller oroväckande att mina barn troligen inte skulle upptäcka om jag blev dement, så tankspridd som jag alltid varit.

    Men huga för skendöda i graven! Någon borde berättat Vidar att det var brukligt, även förr, att sminka upp de döda så att de såg så fina ut som möjligt. Ett vackert ansikte in i det sista!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, för att inte tala om allt som man kan hitta på de mest oväntade ställen.
      Jag gissar att det blir så här också, att demensen inte kommer att märkas särskilt väl :)

      Då får vi verkligen hoppas på att man också här i våra knutar sminkade de döda för hundra år sedan eller så. Måste forska lite grann utifall att någon levande själ känner till det. Kanske museifolket gör det...det vore i så fall en härlig avslutning på eländets elände, men Vidar var helt förvissad att någonting förfärligt hade hänt. I och för sig så borde han ha känt till att man sminkade döda...senare i alla fall när han blev äldre och började studera.

      Radera
  4. Hej fina Karin, så trevligt att se dig här :-)
    Och läsa om systrarna och den skrämmande berättelsen om att bli levande begravd. Otäckt!
    Demensens ansikte lämnar ingen oberörd.

    Dina paltor är jättesöta! Härlig bild!

    Jag hostar på efter ett elakt virus och är fortfarande trött, det vill jag ju inte vara efter en skön semester. Tur att det är helg :-) Blev så glad för din hälsning!!

    Kramar!
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej fina Lotta! :)

      Nu fick jag veta i kommentaren här ovan att det var brukligt att sminka döda. Förhoppningsvis så var det så även här hos oss
      Demensen har många ansikten bara den i sig själv
      Paltorna är busiga och härliga. Det hör till att de ska "åbäka" sig nu och då när de tar "paltbilder"
      Just nu gör jag detsamma som du, hostar och har mig.
      Jag förstår att du vill känna dig uppåt som bara den nu när du har haft en fin semester.
      Krya på dig och vila ut ordentligt så förkylningen flyger sin kos.

      Varm kram!

      Radera
  5. Mona Lisa är nog ett av de mest kända ansiktena i världen...alla popstjärnor inräknade också. Vilka fantastiska berättelser ! Jag både smålog och kände mig lite ledsen när jag läste om brevet. Det om begravningen var ju riktigt rysligt. Hoppas att det var så att hon var sminkad. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mona Lisa och hennes antydan till leende har de flesta av oss levt med hela livet, så hon blev den som jag allra först tänkte på när jag tänkte ordet ansikte.
      Systrarnas brev och samtal är både rörande, roande och ledsamt...när minnet och hjärnan inte fungerar som det ska längre så händer liknande. Ändå har de båda två varit skarpa i ordets rätta bemärkelse, men åldern tar ut sitt...och alzheimers sjukdom är dessutom väldigt vanlig.
      Hos mig tände Karin ett hopp om att Vidars berättelse kanske inte är så förskräcklig när det väl kommer till kritan. Jag ska prata med en bekant etnolog och höra om han vet hur man gjorde här på ön den tiden.
      Kram

      Radera
  6. Demens är så grymt, en granne grälade över en ful tant i hennes hallspegel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men! Finns det fula tanter i andras hallspeglar också? ;)

      Radera
    2. Det är ju så dålig kvalité på spegelglas nuförtiden.

      Radera
    3. Ja, annat var det förr i min ungdom ;)

      Radera
  7. Undrar vad som har gjort just Mona Lisa så oerhört fascinerande! Har inte sett tavlan men det sägs att den inte är så märkvärdig, enorm trängsel omkring den och den är ganska liten och mörk? Men på National Gallery såg jag The Virgin Of The Rocks av Da Vinci och blev fullständigt hänförd. Kunde inte slita mig från den. Hela målningen liksom badade i guld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är intressant. Leendet har det talats om många gånger...om hon överhuvudtaget ler osv. Men kanske det är så att pratas det tillräckligt mycket om en sak i all oändlighet så blir det ungefär som att upprepar man en lögn många gånger så blir det en sanning till slut. Hoppas du förstår! Da Vinci är å andra sidan suverän att måla ljussättning och skuggspel

      Radera
  8. Demensen kan verkligen visa upp ett grymt ansikte. Har spelat på en konsert/insamling för Alzheimerforskning ikväll. Tjugofemtusen människor insjuknar varje dag i sjukdomen berättade de! Väldigt söta paltar på bilden för övrigt. Blir glad bara man tittar på den :-) Jag skulle välja "lift-bastun" lätt! Vilken känsla det måste vara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Demensen har många ansikten.
      Tjugofemtusen! Oj, oj..
      Paltarna är jättesöta..en bild som gör en glad, helt rätt :)

      Radera
  9. Demensens ansikte... ibland lite roligt i all sin eländighet, ibland obevekligt grym, otäck, löjeväckande och hemsk och man hoppas man inte ska drabbas själv...
    Berättelsen om den rödkindade flickan som kanske begravdes levande... riktigt läskig berättelse...
    Vilken härlig bild på "paltarna!"!
    Önskar dig en solig och fin söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Demensen är en vardaglig verklighet för så många av oss så just därför tror jag att det är viktigt att plocka fram de "guldkorn" av humor som bara är möjligt.
      Paltarna är härliga, ja :)
      Den rödkindade kanske var sminkad, har jag förstått...och hoppas jag
      Önskar dig detsamma från ett mulet, blåsigt Åland.

      Radera
  10. Vilka underbara beskrivnigar av ansikten!
    Här försvinner och flyttas saker också, men vi vet vem det är som gör det. Det är min mans kompis, kallad Idioten, som gör dumma saker hemma hos oss. Min man vill säja upp bekantskapen med honom ,men den lille filuren kommer objuden tillbaka till vårt hem och fortsätter på sitt vanliga sätt. Varför lägger han saxen vid den öppna spisen, varför gömmer han våra bilnycklar eller varför tar han ut mjölken ur vår kyl och ställer den på köksbrädan? Han ger inte upp, ha,ha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)...men å andra sidan Lena, så är det ju bra att Idioten finns där, om än objuden. Men då vet ni ju med säkerhet vem som har varit framme och flyttat på saker och gjort dumma saker...

      Radera
  11. Det var många tänkvärda funderingar kring temat Ansikte och bra bilder därtill!
    Ha en skön söndagskväll!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Hoppas din kväll blir fin den också!
      Kram
      Karin

      Radera
  12. Gillade palternas ansikten. Hääärlig bild.

    Hejsvejs och Kramiz.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du gillar palterna! :) Man kan ju inte låta bli.

      Radera
  13. Spännande inlägg! Det måste vara rätt skönt att vara så dement när man är väldigt gammal att man har glömt åtminstone sådant som man är rädd för när man lever. Döden t.ex. Men, det är ju andra saker som är skrämmande istället, som du berättar.

    Förhoppningsvis hade de målat på färg på den unga flickans kinder, det gör man väl ibland även nu för tiden tror jag. Piffar upp den döde lite.
    Bra bild på dig bakom kameran :-).
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det absolut vara, skönt. Jag hoppas på det och jag hoppas också att det var smink som användes på kinderna
      Tack Ingrid!

      Kram

      Radera
  14. Det med demens känner jag igen när min svärmor levde och innan hon flyttade till ett demensboende. Det var tjuvar och så vidare. Gåtfulla ansikten och andra ansikten *kul* /kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. På ett eller annat sätt så tror jag att de flesta av oss får vara med om någon i ens närhet som blir demenssjuk. Det där med tjuvar känns igen.. säkert p.g.a att saker läggs bort och glöms av den dementa själv och eftersom inget fungerar som det ska fungera är det lätt att tro på tjuvar.
      Kram

      Radera