onsdag 18 februari 2015

Ön på ön

   Vi hör till de där människorna som inte ligger och solar oss när vi är på semester
   För vår del handlar det mycket om att ta på sig vandringskängor och lämpliga kläder
   som klarar alla typer av väderlek.
   Ryggsäcken på med det allra nödvändigaste i
   Det blir minst tio kilometers semestervandring varje dag, för det mesta mera
   och i all synnerhet när vi är på Madeira
   De där kilometerna är sällan plana, oftast är lutningen rejäl och omväxlande
   Madeira är som bekant rent symboliskt som ett stanniolpapper som man har knycklat
   ihop ordentligt. Höga berg och djupa dalar i oändlighet...ett Schweiz i miniatyr ungefär,
   det är bara nere längs kusten som det känns platt ibland.



   En dag drog vi iväg för att vandra på halvön Ponta de Sáo Lourenco som oftast är den första
   anblicken som möter en vid inflygningen från Lissabon till Funchal. När man ser
   de röda klipporna under sig, ibland till höger om sig, så vet man att man snart ska landa
   Man brukar kalla Sâo Lourenco " en ö på ön" med tanke på den helt annorlunda landskapstyp
   som man möter där i jämförelse med det övriga Madeira.
   Det är lätt att tänka sig att man är på månen emellanåt
   På sommaren lär där se ut som en halvöken
   Denna naturtyp påminner mera om grannöarna Desertas och Porto Santo
   än om resten av huvudön.

   

    Då vi förlade vår dagliga motion just här så var det mulet och blåste ordentligt
    Ett passligt vandrarväder med andra ord
    Utsikten är magnifik
    För femhundra år sedan lär landskapet ha varit mycket bördigt
    men när människan införde boskapsskötsel här så slogs den
    ursprungliga vegetationen efterhand ut.
    På en annan del av halvön så har man byggt en "park" av ett antal vindkraftverk
    som bidrar till att skapa ren elkraft på ön. Dit var vi för flera år sedan men i år
    ville vi se resten



    Avståndet är svårt att beräkna, det som ser nära ut är ofta långt borta



    Vissa vägar är knaggliga och ojämna att vandra på


    Urholkningar vid vattenbrynet finns det lite varstans
    Bergarten är förstås vulkanisk



    Man kan se stigen vi vandrade längs som ett långsmalt streck över berget



   Atlantvågorna slog mot klipporna nedanför oss


     Uffes bild

   Det hisnade en aning i magtrakten när jag insåg att vi också skulle vandra däruppe en stund senare
   Man kan se några små prickar (människor) om man tittar noggrant efter...en liten vit prick till höger
   är nästan på väg ut ur bilden
   Klickar man på bilden så blir den lite större


    Någon har tänkt till och förstått att det är skönt att vila sig ibland....men vi gick vidare och lämnade
    stensofforna bakom oss


      Uffes bild

    Det är ingen svår vandring att gå över halvön...
    man har säkrat de värsta ställena med stängsel
    En mental livlina att hålla sig i om man känner sig osäker
    I vått och regnigt väder kan det säkert vara rätt halt och slipprigt där men
    å andra sidan så vill nog inte någon gå dit ut i sådant väder
    Man kan ju bli överraskad förstås...regnet gör som det vill och kan komma över
    en när man minst väntar det



   Det växer en del endemiska blommor och växter där
   Madeira Sea Stock, på svenska Madeiralövkoja  (latin Matthiola maderensis Lowe)

   

   Vi tog paus och åt lite medhavd frukt och vatten när vi kom fram till "oasen".
   Det finns möjlighet att övernatta i stenhuset om man bokar plats innan,
   men då får man ta med sig vad man behöver för natten själv.
   Vi mötte ett par unga män som nog hade sovit över där...spritköket hängde
   och slängde i den enas ryggsäck

   I huset finns också en toalett, tack och lov, för det är ont om buskar på ön :)
   En toalettvakt fanns på plats som tog 1 € för besöket och som stängde dörren om en ordentligt
   från utsidan. Ut slapp man inte förrän man hade knackat på insidan av toadörren ett tag.
   Vatten måste man vara sparsam med och tvätta händerna blev man anvisad att göra runt knuten
   där en stor plastdunk var  placerad vid en låg balja med handdukar och tvål.
   Snyggt och prydligt



   Jag undrade förstås hur man transporterade vattnet till ön, för det är lång väg att bära det samma
   väg över "stock och sten" som vi kom dit på,  men fick veta att de tog dit vattnet med
   båt, men att man också tar vara på regnvatten när det regnar
   Gummibåten låg förtöjd en bit ut från klipporna för att inte slås sönder mot klipporna


    Uffes bild

    Ett hus för ornitologer finns det också på halvön
    I bakgrunden ses människor på väg upp på nästa bergskrön

 

    Så här ser "Mapa" ut över stället...en fyr finns på ön längst ut och dit
    kommer man bara när det är lågvatten



    Den vackra fyren

 
 
  Det finns inbyggda trappsteg på många ställen....


      Uffes bild

    När man går upp för dem inser man ganska snart i vilket skick man är konditionsmässigt.
    Jodå, det gick hyfsat bra för tant Karin, överraskande nog

 

    En vy till....man ser en liten människa i trappan till vänster
    Människohanden har varit överallt och byggt framkomlighet för andra


   Och när vi hade nått halvöns ände svängde vi och gick tillbaka nästan samma väg
   Uffe hade som vanligt fixat spanskrörskäppar åt oss, ett bra stöd i all synnerhet
   när man vandrar nedåt på ojämn mark..
   Här är jag på väg ut ur blogginlägget för den här gången

   
   Copyright Karin och Ulf Eklund, Pettas ekologiska

   
   

36 kommentarer:

  1. Det var en hiskeligt bergig tur ni varit ute på. Ni måste ha jättebra kondis för att orka med det. Men så spännande att få uppleva så mycket. Jag är glad att jag fick chansen att se lite av turen även om jag inte anstränger mig så mycket här på min datorstol. Tack för visningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den här gången blev det bergigt bara värre. Hyfsat bra kondis är nog mera rätt för min del, Uffe är nog mera åt det jättebra kondishållet däremot. Men jag hänger med som en igel....av bara farten :)
      Tack för att du också hängde med Gunnel!

      Radera
  2. Vackert!
    Doftar den, madeiralövkojan?
    undrar
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är vackert där.
      Madeiralövkojan doftades på, men det blåste så mycket att doften nog blåste iväg...jag tyckte den var rätt så doftlös

      Radera
  3. Oj jag tänker bara på trapporna nerifrån stranden upp på ett ställe där .jag orkade inte utan fick stanna och vila.Ni är nog tappra som orkar över bergen så där ,luften är ju inte heller den samma där uppe som nere i dalen ,tack för vandringen ,Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så var det för mig de första gångerna också Nette...stånka,stånka och dunkdunk-puls, men nu har jag lättare att ta mig uppför alla trappor och vägar som bär uppåt.
      Det var faktiskt inte några problem därute i havsluften med luften....
      Roligt att du också kom med på vandringen :)

      Radera
  4. Oj vad fint! Och trevligt att du är tillbaka!

    SvaraRadera
  5. Ser helt underbart ut och känns lite överraskande att vara så när Madeira med sin enorma växtlighet. Väntar bara på fler njutbara bilder när du anländer Finland igen. Tack för titten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det överraskande med denna "öken", när man vet hur det annars blommar och växer på övriga delen av huvudön. Stor skillnad minsann. Så småningom visar jag mera...Vi är tillbaka i Finland igen och hemma på vår ö i havet.
      Tack för titten in själv!

      Radera
  6. Tack för morgonens vandring och upplevelser! Härligt och så intressant! Det gäller att ha benen i skick. Lyfter på hatten för er båda två!
    Nu är det väl lite semester innan vårsäsongen börjar? Eller jobbar ni med förberedelser? Eller?
    I alla fall önskar jag dig en jättefin, fantastisk torsdag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbet!
      Semestern är förbi men vi kan sova tills vi vaknar av egen kraft tillsvidare och det är också lite semester. Vi jobbar med catering och håller kurser den här årstiden, någon översättning ramlar in osv....samt förberedelser. Det är full rulle med lugn rulle. Önskar dig detsamma!
      kram

      Radera
  7. Man tappar andan....vilka vyer!!!
    Ett underbart resereportage.
    Fridens! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!
      Vyerna är så storslagna så man måste nypa sig i armen för att fatta att det är verklighet.
      Andas igen nu! ;)
      Fridens!

      Radera
  8. Vilken utflykt! Var det en dagsutflykt? Hade ni mat med?
    Här vill man veta allt.
    Har ni sluppit influensa???? Unga familjen ligger allihop men jag blev bara halvdålig-kanske p gr a vaccineringen?.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Eva, det var en dagsutflykt och vi hade varsin flaska vatten med oss och varsin banan samt en apelsin att dela på. Alldeles lagom när man vandrar...när vi kom därifrån åt vi middag. När man vandrar kan man inte äta så mycket...
      Uffe var förkyld innan vi for iväg till Madeira, en seeeg sak som han fick dras med i sex veckor. Jag har klarat mig. Men vår unga familj har blivit drabbade av och till...förkylningstider igen verkar det som.

      Radera
  9. Men så roligt med bilder från Madeira. Det är ju alldeles nyligen som vi var där. Hoppas du gör fler inlägg med Madeira-bilder..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag minns att du var där nyss och gick 25 Fontes. :)
      Det blir med all säkerhet flera inlägg om Madeira. Inget tvivel om den saken

      kram

      Radera
  10. Tack för att du skrev en kommentar hos mej, så jag vet att du är tillbaka efter din paus. Välkommen åter!
    Vilka fina Madeirabilder. Har inte varit där, men ser mycket inbjudande ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg Lena, att du har skrivit så mycket som jag inte har hunnit läsa ännu. Nu blev det Brightoninlägget men jag återkommer. Allt har sin tid. Den här delen av Madeira är ovanlig. Annars är det som att gå i en blomsteraffär när man är där.

      Radera
  11. Inte dåligt av er att gå 10 km varje dag. OCH därtill bergsvandra. Verkligen strongt!!
    Jag skulle greja det, men vet inte om jag skulle greja höjderna och stigarna ni går. Jag skulle nog få panik, är jag rädd.
    Ack och o så vackra vandringar ni gör på Madeira.
    Ser fram emot att se mer!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minst 10 km är målet, ibland blir det ännu mera och någon gång lite under. Vi köpte bussbiljetter för en vecka i år och insåg att det var ett helt onödigt köp, för vi gick i alla fall...
      Du skulle absolut greja det Annika, du som rör på dig varje dag så mycket som du gör. Höjdrädslan är förstås inte rolig att ha just där, för det är mycket höjder och branta stup, men du kan ju hänga med på min blogg när vi drar iväg på vandring. Det kommer mera, förstås.
      Kramar!

      Radera
  12. Dramatiska och vackra bilder... Skulle gärna resa dit någon gång. :-)

    Trevlig kväll !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Madeira i helhet är rätt så dramatisk i sin natur, den här delen är helt annorlunda dock mot övriga ön som är som en blomsteraffär, mera eller mindre.
      Tack detsamma!

      Radera
  13. Underbara bilder. Har fortfarande lite svårt att läsa den finstilta texten. Men bilderna går bra:-)! Hade nog inte orkat gå mer än högst två kilometer i den terrängen. Ni är duktiga som orkar med så långa promenader!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Det är som tidigare, jag har helt normal storlek på texten i min dator...
      Det är inte så jobbigt att gå där, det ser jobbigare ut än vad det är.
      Promenaderna är högst nödvändiga för vår skull för att vi ska orka med vårt arbete inom företaget. Vi går många meter varje dag under sommarhalvåret också och då krävs lite kondition :)
      Kram

      Radera
  14. Magiska naturbilder! Är ingen globetrotter för fem öre men skulle jag resa så vore vandring min grej, måste vara bästa sättet att verkligen uppleva andra länders natur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna!
      Att resa på vandrande fot är en upplevelse på annat sätt än att besöka de turistiska målen som ofta marknadsförs. På det här sättet kommer man närmare landets själ. Naturen är magnifik på Madeira.

      Radera
  15. Wow säger jag bara :-)
    Första bilderna så tänkte jag först på de ljuvliga svenska fjällen men sen så fick jag se en helt annan natur. När var ni här? Människorna blev verkligen små i trappor och dylikt och ögat fick söka ett litet tag. Tack för en underbar text och bildvisning! Ha en bra dag/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt. Man kan tro att det likaväl är i fjällen här hemma hos oss i och med första ögonkastet. Vi var där den sista veckan i januari och den första veckan i februari i år. Vandringen jag beskriver i inlägget gjorde vi den 4 februari.
      Tack själv snälla du! Ha en bra dag! Kram

      Radera
  16. Nå har jeg värt på en fantastisk fin tur! Det var jammen flott å se de bildene du og mannen din viser viser oss og fortellingen om turen!
    :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt Tove att du tycker att turen var fantastisk. Med tanke på dina anor och din hembygd så är du säkert van med lite högre toppar :).

      Radera
  17. Oj så fina och dramatiska bilder!
    Vi har varit på Madeira en gång och nöjde oss med att gå en levadavandring. Det är en fantastisk ö och växtligheten otroligt riklig och intressant för en blomtoka som jag.
    Trevlig helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid! :)
      Madeira är rätta ön för blomtokar! Det är ju ungefär som att gå i en blomsteraffär...
      Trevlig helg önskar jag dig också!
      Kram

      Radera
  18. Det var bra att jag åkte till Madeira när jag gjorde för nu är flera leder i kroppen inte längre vad de varit! Och jag är väkdigt glad att jag gjort alla de fjällvandringar jag gjorde en gång i tiden! De minnena man har är till glädje! Och så följer jag dina strapatser här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi brukar också prata om det. Det gäller att passa på medan kroppen vill och inte sätter hinder för vandringarna. Vi är väldigt glada för att du kom med oss inte alltför längesedan.

      Radera