fredag 27 februari 2015

Drömresa


Under flera års tid har Uffe och jag haft en önskan, en dröm
om att nå ett ställe som har känts som nästan ouppnåeligt, trots att målet
har befunnits nedanför oss.

Det ser nära ut men avståndet är nästan 600 meter rakt ner till Fajâ dos Padres

Jag har redan tidigare tagit er med till Cabo Giráo (Madeira),
en av världens högsta havsklippor, 580 m ö.h.
Vi har stått där uppe flera gånger och tittat ner på odlingarna långt nedanför
och önskat att vi skulle få möjlighet att komma dit någon gång.....

För ett par år sedan byggde man ett glasgolv som går rakt ut från klippan som man kan gå på och titta ner på odlingarna

I fjol var vi på väg dit,  men blev stoppade i sista stund p.g.a att hissen var ur funktion
Men i år gick det vägen...både ner och upp, med en viss liten antydan till skrämselhicka
när hissen längs berget inte ville riktigt som människorna ville.
Men det gick bra bevisligen nog.
Jag sitter ju här :)

Uffe fotograferar från ovan år 2014

Platsen vid stranden, rakt nedanför Cabo Girâo heter Faja dos Padres
och betyder ungefär fädernas jord.
Någon gång för längesedan rasade jord och sten ned från klippan och bildade
denna fajâ, stor nog för människan att bygga hus på och att odla på.
Jorden härrör alltså från erosion och har bildats genom kemiska förändringar
av aska, lava, tuff och basalt...
Detta sterila material från klippkanterna föll ner och lagrades på havsbotten. Grunden var gjord
En kemisk förändring tog vid som med tiden bröt ned materialet till bördig jord
och människan tog över med sina jordbrukshackor så småningom

Här "vippar" vi iväg längs bergsväggen....en liten linbana  finns för att transportera grönsaker i och det är dess vajrar som syns precis bredvid den hiss vi befann oss i när bilden togs

Faja dos Padres var otillgängligt nedanför klippan ända in på 1900-talet.
Det var endast med båt som folk slapp dit och därifrån, fastän det dock berättas i
böcker från 1800-talet om att vingårdsarbetarna kunde ta sig ned och upp
längs den branta klippan
Man har svårt att förstå att de klarade detta konststycke när man tittar ner på fajân
från Cabo Girâo. De måste ha varit viga och starka som apor allra minst
På den tiden då piraterna hemsökte Madeira tog folk sin tillflykt till fajân...
Madeira måste vara rena paradiset att gömma sig på med alla sina djupa dalar
och höga toppar, med gömställen i allt detta gröna

Det finns fortfarande vin på fajân men vilken sort känner jag inte till. Den här årstiden är det vinter även där och vinstockarna ser helt enkelt vintriga ut. De står där och bara väntar.....

Man odlade Malvasiavin på fajân, vilket blev prisat för att det var så enastående fint
Malvasiadruvan var den första druvsort som från Kreta via Portugal blev införd
på Madeira redan i slutet på 1500-talet.
På den tiden och ett par hundra år framåt lyckades man anlägga en vingård,
som var 8 hektar stor,
men trots att det goda vinet blev världsberömt så är det
nu blott och bart historia....
När jesuiterna tvingades lämna ön år 1759 (de var de som tog dit druvan)
tog enskilda familjer över fajân och vinodlingen upphörde mera eller mindre
till förmån för mera lättodlade grödor, som tropiska frukter, banan, mango och avokado.

Humberto, född i Funchal, tittar ner
Och det var dit vi tog oss i slutet av januari i år tillsammans med en handfull engelsmän och ett par
maderianer.





I den där lilla lådan kom vi ner tillsammans med fem andra personer. Humberto påstod att den förr kunde ta tjugoen personer på en och samma gång, nu orkade den med högst nio på vägen ner. Hur tjugoen personer har fått rum i den är en gåta. De måste ha stått trångt.Jag undrar om det inte uppstod en språklig fadäs i berättandet? Humberto är inte så god på att tala engelska ännu, fastän han blir bättre för varje år vi träffar honom. Det finns en möjlighet att klättra upp eller ner i stegen till vänster om hissen. Det är många hundra "trappsteg" att besegra och mycket mjölksyra får man innan man når toppen. Helt säkert. Tack och lov så slapp vi klättra i den

Silverbananer
Passionsfrukt
Väl nedkomna från ovan fick vi uppleva tropisk värme samt frukt och grönsaker därefter...
En smått overklig känsla uppstod. 
Att från en smått kylslagen väderlek några hundra meter högre upp  komma till "tropikerna"
och inte bara det...det var lite grann som att också komma till en annan värld, en annan tid

Allt som växte där var större än vanligt men också rikligare i mängd....

Papaya

Pitanga

Strelitzia

Madeiras stolthet



  När havet får stenarna att sjunga, sjunger min själ också

 


Efter en dryg timme så måste vi tänka på refrängen och ta oss upp ur paradiset igen...
För att nå hissen måste vi gå rätt många trappsteg uppåt och sedan väntade vi
på att hissen skulle gå igång
Men den hade tagit siesta verkade det som.
Den bara lovade och lovade att gå igång men orkade inte riktigt
Efter en massa korstecken och bönerop från Humberto så fick två personer stiga av ....
och tänk! Plötsligt så segade sig lådan med några av oss uppåt i maklig takt...".bye, bye", ropade
Humberto åt våra vänner som inte kom med.... 
(Jodå, hissen blev lite piggare igen och ingen blev kvar därnere)



Bara tanken på att behöva klättra upp i stegen bredvid hissen var hisnande. Jag var helt på det klara med att ta "potatishissen"...den lilla vita fläcken som syns till vänster i bild.


   Och på närmare håll så tycktes den inte alls så liten...där skulle Uffe och jag gott ha haft plats
   Potatissäckar som potatissäckar. Att den lilla hissen vajar hit och dit skulle inte alls ha
   bekommit oss. Vi har sjöben båda två..
   Men som sagt vi kom upp som vi skulle komma upp. Humberto berättade att i mars detta år
   så ska hissen för människor bytas ut till någonting säkrare och mycket modernare
   Vilken tur vi hade som fick uppleva de allra sista ryckningarna med den gamla trötta hissen

   Tack Anki för trevliga teman i februari.
   Vem som tar över dirigentpinnen för mars får vi säkert snart veta.

   Den här lilla drömresan i vår senaste semesterresa vi gjorde blev mitt bidrag till lördagstemat
   som jag skriver den sista fredagen i februari på grund av att jag ska göra en lite annorlunda
   drömresa imorgon lördag.
   Men mera om denna lite längre fram
  
Copyright Karin och Ulf Eklund, Pettas ekologiska

48 kommentarer:

  1. Det var modigt att åka i den trötta hissen! Men ni fick ju verkligen belöning! Hisnande vackert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det enda som kunde hända enligt Humberto var, att vi skulle ha fastnat på bergväggen ända tills någon kom och tog oss därifrån på något sätt eller fick igång hissen igen. Men han var rätt så skrämd eftersom han inte visste om någon av oss led av klaustrofobi....han hade tydligen varit med om liknande tidigare. Men vi var alla lugna som filbunkar...engelsmän är rätt så coola av sig :) Vi fick belöning, ja! Nästa gång åker vi mera komfortabelt har vi förstått

      Radera
  2. Som att åka ner till en annan värld.. Tänk så mycket ni ser och upplever. Era resor. Åka livsfarlig hiss. Just det där hissåkandet tror jag att jag inte hade vågat men skulle heller inte orka klättra i en stege ner och upp igen. Så vackra bilder du visar!. Åh tänk en vacker dag kanske vi också kan åka.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så var det Ann-Louise...lite grann som Alice i Underlandet ;)
      Sååå livsfarlig var den inte men opålitlig. Hissåkandet var inte skrämmande, tvärtom. Men det fanns de som var rädda för att gå ner i trapporna innan vi nådde hissen uppifrån med tanke på gåendet tillbaka men alla kom med som ville vara med på äventyret. En vacker dag kan ni säkert åka ni också!

      Kram

      Radera
  3. Magnifikt! Och hissen ....
    Kram till resenärerna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En storslagen natur utan minsta tvekan...
      Kram från resenärerna :)

      Radera
  4. Vilka magiska bilder - till och med värt en något skrämmande hiss :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Men även hissfärden var en upplevelse att minnas :)

      Radera
  5. Fantastisk resa! Vilken upplevelse det måste ha varit! Tur att man kan få del av andras äventyr när man är en inbiten landkrabba och hemmaklamrare. Har alltid tyckt att det är fascinerande att se bananer växa på träd! Jag VET ju... Men ändå är det som om de hör hemma på "affären"...jag borde verkligen åka ut i världen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett fantastiskt ställe och det fina i kråksången är att man kan om man vill, boka för övernattning i något av husen som finns där nere sedan länge. Förr fanns det femtio familjer som livnärde sig på stranden under klippan, nu är det långt ifrån så. Ingen familj, men övernattningsmöjligheter finns och dessutom en liten "restaurang"/cafè där vi köpte varsin glass och kände oss somriga. Silverbananerna är typiska för Madeira. Så småningom kommer jag att göra ett banan-inlägg.

      Radera
  6. Vad häftigt, och jag förstår att det var lite kittlande, men alldeles säkert värt resan ner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände mig trygg hela tiden men risken fanns att vi skulle ha fått stanna på bergväggen ett tag i en trång liten hiss men sällskapet var trevligt och utsikten magnifik, även om solen ramlar ner i havet med ett kick och mörkret är ett fakta. Mersmak fick vi och vi ska dit igen någon gång om livet vill

      Radera
  7. Ni är nog lite äventyrare båda två. Jag skulle aldrig drömma om att gå in i den hissen. För mig hade det blivit en mardrömsresa. Jag gillar inte hissar alls. Men stället du berättar om är ju rena paradiset så det måste verkligen ha varit en drömresa. Trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det är så Gunnel! Själva tänker vi inte så förstås :)
      Det var verkligen värt att ta sig ner till paradiset även om vi inte stannade så länge där.
      Trevlig helg önskar jag dig också!

      Radera
  8. Det där kan man kalla hisnande! Vilken anläggning, så spännande.
    Otroligt vackra bilder av bananerna och de andra blommorna och frukterna.
    Ju längre ner jag gick i artikeln, ju mer trodde jag att jag faktiskt var där. Sannslöst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir med all säkerhet en resa dit igen längre fram...och då stannar vi längre därnere på fajân, för att lära oss mera om hur livet var förr och livet är nu.
      Härligt att du kände det så! Tack Lena!

      Radera
  9. Vilken märklig egen liten värld! Och som vanligt, vilka bilder! Passionsfrukterna ser förtrollade ut!

    Men har dom något skydd därnere mot nya ras från berget? Det verkar vara en av de faror som lurar. Plus havshöjning förstås. Alltid finns det ormar i paradisen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fantastisk och annorlunda värld på 8 hektar.
      Först förstod jag inte att det var passionsfrukter utan små meloner eller någonting liknande
      Det glömde jag berätta men det fanns nät på vissa ställen...med stenar på som fallit ner. Risken är stor....
      Havshöjningen tror jag att inte är ett lika stort problem däremot, inte just där.
      Den typen av ormar finns i det paradiset som förövrigt inte har ormar där på riktigt. Inte en endaste en finns på hela Madeira.

      Radera
  10. Underbara bilder! Jag hade fått posttraumatisk stressyndrom av den där hissen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :)

      Hissen i sig själv var inte särskilt "farlig", bara gammal och trött...
      De skulle nog aldrig släppa folk att åka i den om de inte var säkra på den. Det fanns däremot en risk att den kunde ha stannat någonstans mitt på bergsväggen. Humberto berättade att det var just det som också var hans skräck utifall att någon av oss skulle ha fått panik. Det har tydligen hänt....

      Radera
  11. Det verkar vara en alldeles underbar fruktö. I höstas ville kompisar att vi skulle följa med dit och jag ångrar att vi inte gjorde det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa gång så åker ni med...ni kommer inte att ångra er. Vi har aldrig varit där på hösten men jag vet att allt är annorlunda då i skördetid

      Radera
  12. Som vanligt ilar det i benen när jag ser på dina foton. Aldrig i mitt liv att jag skulle vågat åka i den hissen. Jag som inte ens vågar åka vanlig linbana...
    Underbart vackra bilder och jag förstår att det måste ha varit en upplevelse att komma dit ner som ni har längtat efter tidigare.
    Nej, Madeira är inget för en äldre dam som blir trött av att gå två kilometer på plan mark, men det är roligt att se era bilder därifrån.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tydligen är inte Madeira någonting för dig Ingrid! Du har berättat det tidigare och om man har höjdrädsla så ska man hålla sig på plan mark och turligt nog så finns det mycket sådan också i vår värld. Roligt att du vill titta in här trots att det ilar i dina ben :) Tack för det!
      Kram

      Radera
  13. Fantastiska bilder från ett härligt resmål, men jag skulle inte för mitt liv våga åka uppför det branta berget. Oj, vad modiga ni är som vågade... :-)

    Ha en skön söndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :)
      Det är bara att åk! som Stenmark sade...;)

      Ha detsamma!
      Kram!

      Radera
  14. Jag säger bara... wow... vilken resa! Och vilka fantastiska bilder!
    Hade nog aldrig vågat åka i den där hissen... och inte i potatislådan heller :)
    Härligt inlägg... tack, tack!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow var det! :) Tack Anki!

      Kram

      Radera
  15. Jag skrev hur förtjust var var i bilderna och att jag absolut måste till Madeira någon gång i livet. Och tack för att du och Uffe delar med av ert liv så frikostligt:...Beträffande kommentaren så tog jag först bort min, för att det var ett korrekturfel. Sedan skrev jag en ny. Ibland blir det bara så konstigt då man ska kommentera. Syrran Louise klagade också idag om det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Eivor och givetvis måste du dit någon gång...ni kan ju flyga dit med eget plan eller hur? :)
      Ja, konstigt blev det men nu är du tillbaka igen. Tack för det!

      Radera
  16. Det där var ju alldeles härligt. Tyckte att jag stått där på klipporna också och sett ner just där men kanske fanns det flera liknande ställen, det är ju så längesen vi var dit.
    Du får mig minsann att längta mer och mer dit, särskilt när du visar alla frukter och växter. När vi åkte dit för länge sen var det en man som sa att det sägs att Madeira är så nära himmelriket man kan komma. Ha det gott även på Åland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är nästan säker på att du har stått på samma ställe innan glasgolvet kom till...då såg utsikten nedåt ut likadan...nu ser man bara lite mera p.g.a. att man kommer längre ut i luften ovanför. Så väldigt många liknande ställen finns det inte
      Lite himmelrike är det nog, jag håller med.
      Ha det gott du med!
      Jag trivs i alla fall bäst hemma på Åland, även om det är bra på många andra ställen också

      Radera
  17. Härligt att få sin dröm uppfylld! Men jag tycker att det skulle vara en mardröm att åka i den där! Aldrig att jag skulle sätta en tå i den.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Lotta då! Du måste ju sätta dit hela foten...;)
      Det var inte så jättefarligt som det ser ut och kanske låter. Det var inte farligt alls...och nästa gång så kan vi åka bekvämt och kungligt både upp och ner.

      Kram

      Radera
  18. På det där glasgolvet stod även jag för ett par månader sedan. Jag måste säga att jag hade riktigt svårt att titta ner för jisses vad högt det var..
    Den hissen hade jag aldrig vågat åka i tyvärr..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kul Maidi! Då vet du exakt var vi stod också....det har nästan blivit en ovana att ta sig till Cabo Girâo varje gång vi far till Madeira men i år tog vi en genväg till hissen som är längre ner i sluttningen mot Funchalhållet. Nästa gång du kommer till Madeira så kanske de har fått ordning på transportmedlet till fajan nedanför så man kan åka lite modernare och snabbare dit.
      kram

      Radera
  19. Vilka resor ni gör *impad*
    Var det inte läskigt att åka upp i denna hiss?
    Fina bilder och fina ord och tack för att jag fick följa med /kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nyfikna och vill veta mera om ställena vi är på, så enkelt är det.
      Nej, det var ingen fara att åka upp i hissen när den väl kom igång;)
      Fin utsikt över havet och fajan nedanför.
      Tack för att du följde med!
      Kram

      Radera
  20. Vilken makalös plats och vilket äventyr, bara hissen är ju värld en historia för sig. Mycket fina bilder också.
    Ha det så fint
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fantastisk plats, ja och då hann vi inte vara där så länge den här gången. Det fanns mycket att upptäcka på fajân och förhoppningsvis så ska vi ta oss dit någon gång ännu ett annat år i framtiden.
      Tack Anette!
      Önskar detsamma

      Radera
  21. OH, villken härlig utflykt, och hisnande!!! Jag skulle varit jätterädd....! Fantastiskt fina bilder, ja hela inlägget är ju super!
    Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva i Aten!
      Det fanns inte någonting att vara rädd för :)
      Kram, kram till dig med!

      Radera
  22. Jag skulle inte ha klarat av det där. MEN så intressant att ta del av. TACK!!! Att gå ut på det där glasgolvet och titta ut. Aldrig.
    Men glad att NI gjorde det. Oj oj, så otroligt härligt det måste ha varåt.
    Hisshistorien är ju en hel saga i sig. Gud, där skulle jag också ha varit MKT skakis. Det här är, för mig, en våghalsig utflykt. Men så lider jag av svindel också. Härligt att läsa, och se bilder, här.
    Det är så roligt när du skriver om era utflykter på Madeira. Mer, mer!!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är förstås lätt för mig att säga att det inte var varken farligt eller hemskt, men så har jag inte svindel och höjdrädsla och det är en fördel i det här sammanhanget. Jag kan förstå att det inte är roligt att ens tänka tanken om man lider av det.
      Kul ändå att du klarar av att läsa inlägget Annika! :)
      Det blir med all säkerhet flera inlägg av varierande sort.Inget tvivel om den saken
      Kramar!

      Radera
  23. Huuuj! Det är ju så högt! Hur vågar du titta ner? Jag får svindel vid blotta tanken.
    Tack för att jag får följa med på de hisnande, intressanta vandringarna. Sittandes lugnt och bekvämt här vid datorn :)
    Ha en fin dag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ganska högt men det finns räcken att klamra sig fast i...utan räcken skulle det kännas hisnande också för mig och då skulle jag vara lite försiktigare...:)
      Ha en fin dag du med!
      kram

      Radera
  24. Ojjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj, klart impad. Av er och av det som jag trodde skulle vara något annat. Och så bilderna! Ojjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj, impad på nytt. Åsså är jag glad för att allt gick väl. Mina magnerver kittlade, bara av att läsa. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojjjjj, så många jin i lång rad ;). Vet du Aila, det är inte så mycket att imponeras av när det kommer till kritan. Vi var hela tiden säkra på färden upp och färden ner...mycket farligare var det att åka bil därifrån. Jag lovar :). Kul att du blev lite kittlad! Tack själv!

      Radera