måndag 12 januari 2015

Livat på landet

    Igår var det en sådan dag, då de visade sig nästan allihopa...


   Skatorna sökte mat vid "korv & bröd-trädet"
   Björnligan kallar vi dem. Normalt är de bara två, ett par som äger vårt ställe, men
   när vintern kommer tycks de bjuda in sina släktingar


   Kaj tog för sig av talgkorven
   För ett antal år sedan kom en ensam kaja hit som såg väldigt eländig ut
   Vi tyckte lite synd om Kaj, som han blev döpt till
   och blev jätteglada när han plötsligt visade upp en fru som förstås
   fick namnet Kaja. Ingen ska behöva vara ensam om den inte vill
   och Kaj såg genast gladare ut när Kaja dök ner.

   Hur som helst så tycks familjeplaneringen ha varit väldigt lyckosam
   för det händer att vi får se ett femtiotal kajor samtidigt,
   sittandes på telefontråden som går över berget i vår närhet
   Nu är jag inte lika glad längre som då Kaj kom hit första gången...nog ska väl ungar flytta bort
   från föräldrarna när de är vuxna eller hur?
   Jag har nogsamt talat om för dem att det är så det fungerar och bostad hittar de med
   all säkerhet i kyrkan. Är det inte där kajor ska vara ?
  
    Gulsparvarna lyser som små solar i snön....


   Domherrarna lyser de också



 I år har vi en hel släkt med björktrastar här. Ett nytt fenomen

 Kanske att det har med att rönnarna var så fulla av rönnbär senaste höst?
 Plötsligt så var alla bär borta men fåglarna som åt dem stannade tydligen kvar



   En ensam steglits drog mina ögon till sig...de brukar vara i par men nu fanns bara en
   som hade sällskap av en gulsparvshanne
 

    I en fullständigt rasande fart hände allting...på någon sekund var det gjort
    och den lilla steglitsen till himlen for i klorna på sparvhöken
    Sparvhöken sätter sig alltid ner när den har tagit ett byte och väntar på att
    bytet dör innan den flyktar vidare. Det går fort, fort...
   

   Det var nästan så att vi trodde att vi hade sett i syne...
    

    Och livet fortsatte precis som om ingenting hade hänt.....
    Som vanligt känner jag mig alltid ledsen när sådant händer,
    men jag är också väl medveten om att  det är så det fungerar i naturen.
    Sparvhökar tar fåglar och möss för att överleva
    Alla behöver mat, alla har sitt berättigande

 

    Talgoxar och blåmesar fortsatte att äta....det krävs  mycket energi för att överleva
    när det är kallt och vintrigt

     

          Några pilfinkar motade ner mesfåglarna en aning...
          De är tuffa de små bruna bevingade som gärna vill hänga med huvudet neråt
          när de äter


   Men när Hackismor landar flyger de flesta sin kos. I alla fall hålls de borta en liten stund
   Här har hackspetten fått ögonen på någonting i sluttningen


                   Också koltrasthonan stannade upp i sitt ätande och tittade åt samma håll
                   som Hackismor...


                               Till och med den lilla trädkryparen såg upp där den befann sig på snön
                               Vad ser de ? tänkte jag förstås och gick till det andra köksfönstret
                               mot sluttningen till...och tittade ut


   Aha, det var Ringöga som stod och åt mat vid det vanliga stället men hon såg också på någonting...


    och där kom Lill-Bock till sin mamma...småhoppandes från skogsbrynet
    Han hade säkert nafsat i sig lite blåbärsris

    Ja, så här har vi det dagarna i ände....den här årstiden i alla fall
    Vi bär ut mat och försöker se till att alla har det bra

  Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

40 kommentarer:

  1. vilken underbar bildberättelse! Så fint fotograferad!
    Gunilla

    SvaraRadera
  2. Så fint du berättar om matgästerna som kommer på besök... och så fina bilder!
    Här finns ett skatpar som kommer då och då... de gömmer mat under löven i rabatten och efter en stund kommer det en kråka och hämtar käket :) Den måste sitta och hålla koll på skatorna någonstans... och vi ser den aldrig annars... Domherrarna brukar aldrig visa sig förrän framåt senvintern... vanligast här är talgoxar, blåmesar, titor, nötväckor och pilfinkar... ja, hackspettar också... Sparvhöken gör sina räder - ibland lyckosamt för den, men oftast mer lyckosamt för småfåglarna :)
    Tänk så privilegierade vi är som kan iaktta allt detta genom våra köksfönster :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anki!
      Skatorna är lustiga som gömmer mat både här och där, precis så som ekorrarna gör. Också här är kråkorna genast framme och tar för sig. Annars så är det skatorna som håller kråkorna stångna här, jagar dem och förstås vice versa.
      Nötväckan har inte vi fått se en enda gång här hos oss, tyvärr. Vi väntar och väntar...kanske vi borde öka på nötförrådet åt dem
      Sparvhöken var här för en liten stund sedan igen, den kommer alla dagar men nu blev det utan byte. Det är oftast de svagaste individerna som går åt
      Vi är priviligerade, jag håller fullständigt med dig om detta.
      Kram

      Radera
  3. Massor med fina naturbilder, så roligt att se och läsa. Dramatiskt med sparvhöken. :-)

    Ha en skön måndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och tack så väldigt mycket detsamma! :)

      Radera
  4. Svar
    1. Tack Eive!
      Ja, verkligheten kan verkligen ge sken av en sagovärld ibland :)

      Radera
  5. Så underbara bilder...och text! En hel liten naturberättelse. Jag skulle inte ha tid att jobba om jag hade ett sånt skådespel framför mitt köksfönster. Ni är verkligen lyckligt lottade. Jag älskar bilderna med fåglarna runt korven. Domherrar ser jag mest inne i skogen, men hackspetten dyker upp lite då och då. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!

      egentligen har jag inte heller tid att ta bilder...men de finns ju rakt utanför på någon armlängds avstånd, så det tar inte mycket tid. Kameran ligger beredd på köksbordet nästan alltid, så mitt i görandet så blir det fotopaus :) Vi känner oss lyckligt lottade!
      Vi bor ju nästan i skogen så därför tror jag att vi har rätt många domherrar här. De har med åren blivit allt flera som kommer hit, kanske för att skogarna runtomkring blir kalhyggen i rasande takt.
      Kram

      Radera
  6. Vilken underbar bildberättelse du gav oss Pettas, tack, tack för detta.
    Och att du precis hann med när sparvhöken kom det var ju kanon,
    ja inte att han tog din vackra fågel, men att du hann med kameran.
    På sommaren matar ni människor och på vintern matar ni fåglar och djur,
    snälla människobarn är ni det kan jag intyga.

    Så där mycket fåglar har inte vi, det är mest mesar och oxar !!!
    Och så kommer höken å skrämmer dom ibland så att dom far åt alla håll å kanter,
    också grannens katt brukar "flyga" förbi matstället, men si då är Rantamor fort ute å viftar å hojtar.

    Här snöar det idag och är -18, men blåsten har avtagit tack å lov.

    Tjingelingen från Rantamor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland har man tur även om någon annan råkade ha otur just då. Det är sällan kameran är med när det händer, fastän vi nog ser sparvhöken ta sig ett byte nu och då...ibland ryker en liten mus också. En spontan tanke kom om att öppna dörren och ryta till så sparvhöken försvann, men sedan insåg jag snabbt att den ska ha mat den också och den lilla skönheten var redan död. Med så vassa klor genom kroppen lever ingenting. Brr...livet är grymt ibland
      Vi har en vandrande katt här som kommer till rådjursstället och äter bröd...en stackars sommarkatt som har blivit vildkatt. Minst tre år har den vandrat runt i bygden. Den är skygg som bara den. Vi låter den äta sig mätt...en katt är hungrig när den äter bröd, men tydligen har den vant sig vid det här laget.
      Här är det för tillfället endast 2 grader kallt, det har utlovats värmegrader till i morgon så då töar en väl bort då ;)
      Ha det bra bästa Rantamor!

      Radera
  7. Så spännande, händer allt detta på Åland? Tänk om man hade tid att betrakta naturen någon gång... Jag hade också blivit ledsen att se någon bli uppäten! Det vi har gott om här i Vännfors är kajor, de är tusentals (vi har jordbruk) och jag avskyr dem varenda en... Och vad hjälper det, ingenting...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förmånen att ha mitt arbete innanför fönster med denna utsikt...det gäller bara att hålla fönsterna rena ;)
      Ni har ju en riktigt kaj-armé allra minst. Schas iväg dem till något slott i närheten....
      Här håller skatorna efter dem. Tillsvidare.

      Radera
  8. Så fint med alla fåglar, och att du lyckats fånga dem på bild.
    Ummm...kajor är ju inte SÅ roliga, så jag fattar om du tycker att de ska ta och flytta på sig, haha!! Bra att du talat lite förstånd med dem :-D
    Men de andra är ju så fina!! OCH de älskar säkert all den mat ni lägger ut nu när ni har så mkt snö.
    Kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kommer du ihåg Annika, att det fanns en tid som jag inte lyckades fånga fåglarna på bild. Det blev bara blå himmel av mina fågelbilder, så helt klart är att träning ger resultat.
      Alla fåglar är fina men blir de för många och skräniga så blir jag lite irriterad...lagom är bäst, men säg mig det, när är lagom hemma?;)
      Kramar!

      Radera
  9. Svar
    1. Tack Katta! :)
      Ja, det är trevliga gäster vi har i vår trädgård, jag håller med!

      Radera
  10. Här märks det att fåglarna blir ompysslade annars skulle de aldrig samlas så mycket och så olika arter på samma ställe. Steglitsen är ju bara för vacker med sin röda fläck. Inte riktigt trevligt att den blev mat till sparvhöken men sånt är livet.
    Här har vi skator så det räcker, borde egentligen ha fler matställen så även småfåglarna kunde få vara ifred. Ha det gott

    SvaraRadera
    Svar
    1. Steglitsen är väldigt vacker, nästan så att man tror att en är tropisk

      Skatorna tar för sig så snart man svänger ryggen till. Vi har flera matplatser och det hjälper faktiskt rätt så bra. Småfåglarna får vara mera i fred på det sättet.
      Ha det gott du med!

      Radera
  11. Men oj, vad du är påpasslig och skicklig med kameran! Och vilken artrikedom som samlas för att njuta av Pettas-produkterna! Hade jag sådant djurliv runt knutarna skulle jag inte få någonting alls gjort hela dagen lång, annat än att beundra härligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så här kan det bli ibland! :)
      Vi har många olika sorters fåglar här och blir glad för varje ny sort som visar sig. Väntar på nötväckan nu...den får gärna finnas här den också

      Radera
  12. Vilka fantastiska bilder! Och så underbart fångat (även om själva händelsen inte var så underbar) med den lilla som råkade i klorna på något mycket större...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Livet ger och livet tar..
      sparvhöken är här flera gånger per dag och får verkligen kämpa för sin överlevnad
      Det är sällan den lyckas ta någon av de små här hos oss

      Radera
  13. Ett med fåglarna och de fyrbenta! Verkligen ett med djuren och fotoknappen! :) Namngivna är de också. Toppen!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Roligt att du tycker om vännerna här hos oss. :)
      Kram

      Radera
  14. Underbara fågelbilder. Fantastiskt att du lyckades fånga sparvhöken med steglitsen. Här är det bara sparvar och talgoxar och kajor och skator. Förstår inte hur kajorna överhuvudtaget överlever i sådan mängd - jag motar bort dem så fort jag ser dem vid småfågelbordet. Talgbollarna som jag hängt upp på fågelhuset sitter väl kvar någon dag innan de lyckas få ner dem.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Kajorna är överlevare av stora mått och hittar mat överallt.
      Här får talgbollarna vara ifred men korvarna tar de gärna för sig av och så tycker de säkert om att jag går ut på trappan och viftar med jämna mellanrum...daglig teateruppvisning är det här också.
      Kram till dig med!

      Radera
  15. Vilka fantastiska vackra bilder med berättelser, tusen tack för dem. Jag (vi) är fågelälskare
    så för mycket blir det aldrig.
    Så vackra steglitsen är, dem har vi inte sett 'live' hos oss. Vilken tur med kameran just då.
    När jag utropar med förtjusning vad jag ser på din blogg har jag plötsligt två huvuden hängandes över mig som oxå beundrar dina bilder. Såpass mycket snö har ni oxå på Åland inte illa.
    Här hos oss i småländska gränsen till halland finns ingen snö alls. Men vintern är inte slut ännu.
    Vi hade i julveckan vacker vinter motiv, snö och -17 gr, sen försvann allt till nyåret.
    Men däremot avlöser stormarna varandra, 'Egon' har ställt till mycket elände vid kusten.

    Vi har många olika sorters fåglar hos oss, givetvis skator oxå, men de får sin mat på annan plats, deras skat-mat lägger vi på en plats som vi kallar för 'skateboard', *fniss*
    En del säger usch för skator men jag tycker de är vackra, är man snäll mot dem så är de det med.

    Gott Nytt År och tack för alla goa kommentarer hos mig.
    Må väl kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva och de andra två huvudena som hängde över dina axlar ;)!
      Vi har väldigt halt just nu, väldigt, väldigt halt, men fortfarande har vi en del snö kvar trots regnväder med jämna mellanrum. Varmt på dagarna, kallt på nätterna
      Ni tar emot det värsta av stormarna och "räddar" oss ganska mycket som får känna av svansarna, i all synnerhet när det blåser från väst och sydväst, så stort tack! Hoppas dock att det blir lite lugnare framledes....
      Skateboard för skatorna är kul!
      Vi säger inte usch till någon fågelart alls, fastän vi tycker att kajorna har fått en väl stor familj. Skatorna håller efter dem och jagar bort dem härifrån efter bästa förmåga.
      Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag dig också Eva!
      Tack för titten in här!
      Ha det bra-kram!

      Radera
  16. Det var inte ett lock :) Det var vatten, nästan över kanten! Ska det vara så ska det vara!
    Oj, vilket fågelliv ni får njuta av. Härliga bilder!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nähä...tänk ändå hur man kan se :)
      Ett vattenlock då med andra ord.
      kram

      Radera
  17. Det är alltid så fint att se hur nära inpå djurlivet ni lever. Visst är det dubbelt det där med djur som dödar djur. Helt naturligt och fascinerande att få se men samtidigt så sorgligt. Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär så där som ni lever också! :)
      Livet, naturen är sådan. Svårt att ta till sig ibland, för det påminner en om ens egen död, tror jag. Som tröst är att det är oftast de allra svagaste individerna som blir byten, de som ändå skulle dö en långsam död annars. Det var inte för ro skull som den lilla steglitsen var ensam, de kommer normalt i par. Kanske partnern redan hade tagit vägen till steglitshimlen? Så vill jag tro. Varma kramar till er båda!

      Radera
  18. Vilka vackra fågelbilder att njuta av!
    De små fåglarna är så fina! Även de större, men det är konstigt att det alltid är de små som är finast (kanske samma gäller människan)!!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena !:)

      Så är det nog. De små är gulligare och dunigare än de större.
      Ha det bra själv!

      Radera
  19. Vilka fina fåglar ni har omkring er! Till mig kommer bara de gråbruna luftråttorna. Möjligen en talgoxe någon sällsynt gång...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu gjorde du mig nyfiken Marianne. Gråbruna luftråttor ;). Pilfinkar, gråsparvar?
      Men kanske du inte matar fåglarna? De lär sig snabbt var det finns mat

      Radera
  20. lilla vän det var massor med olika fåglar du visar. Där jag bor ser man mest kajor, ja de skall ju finnas de med. Men här är inget fågelliv. Tack för det var fina härliga bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt Hajan att du tycker om fågelbilderna! Här har vi många olika sorter och vill ha ännu flera. Och visst ska kajorna finnas de med. Ha det gott!

      Radera