lördag 13 december 2014

Surrogat / lördagstema

cikoria
  Surrogat.
  Ett väldigt speciellt ord och jag roade mig just att säga det många gånger om
  Surro gat, sur rogat....surr ogat....och så där höll jag på en stund
  Ordets betydelse är ungefär "istället för"

  Redan som barn hörde jag talas om att man drack cikoriakaffe under kriget
  Då tänkte jag inte speciellt mycket på det, tog det lite grann som att man drack Gevalia
  eller något annat märkeskaffe, men när vi, Uffe och jag, en dag för ganska många år sedan, var
  på Ärön i Danmark och körde längs de vackra vägarna där en blå vacker blomma lyste
  upp både här och där, stannade vi till för att beskåda skönheten

  Ja, det var förstås cikorian vi mötte
  Och då föll polletten plötsligt ner....många år efter det att jag första gången hade hört
  talas om cikoriakaffet.

   Så här skriver CM Ekbohrn i sin ordbok från år 1885
    "Cichorierot har stor användning som kaffesurrogat och tjenar till förfalskning af arabiskt kaffe. 
    Af allmogen samlas roten och torkas. Den säljes i städerna, der den sönderskäres,
    rostas på samma sätt som kaffe och pulveriseras genast efter rostningen
    Pulvret fås vanligen fuktigt, emedan det lätt drager till sig fuktighet ur luften.
    Roten innehåller intet ämne, som liknar kaffet, men den vid rostningen bildade flyktiga oljan 
    antar en vidbränd lukt, som har en viss likhet med den af rostat kaffe."
 
 
Cikorian växer inte vilt i våra trakter, men naturligtvis så tog jag frön av den när vi var
på Ärön. Jag glömde bort det och undrade förstås vad det var för skräp jag hade i en av
fickorna när vi långt senare vandrade i vår egen trädgård. Städning av ficka inleddes och så
var det med det ända tills det en dag stod en växt i vår trädgård som inte hade funnits där
förut. Och när frågetecknet ovanför mitt huvud så småningom rätades ut till ett utropstecken
ropade vi båda glatt att vi har cikoria i vår trädgård. Och den har kommit till oss för att stanna...
Den inte bara är vacker att se på, insekterna tycker om den och vi blir påminda om
våra vänner på Ärön och hjärtat fylls med värme


  Igår kväll fick jag för mig att jag ville ha smågranar lite här och där i huset
  Säkert kan  man kalla dem surrogatgranar...
  Gamla böcker som inte läses längre och ingen vill ha kan man göra mycket roligt av
  bl.a. granar.

  De övriga som deltar i lördagstemat finns upptecknade till höger här i bloggen.

  Ha en skön Luciadag alla!

  Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

36 kommentarer:

  1. Jag vågade mig på en gissning i mitt inlägg, att det är många som tänker på kaffe när de hör ordet surrogat, och det verkar ju stämma. Vilken vacker blomma cikorian är! Och vilka fiffiga och fina små surrogatgranar! Bokåtervinning av det kreativa slaget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag antar att det är många som har tänkt på cikorian när det handlar om surrogat.
      Jag har inte haft tid ännu att läsa alla andras bloggar men räknar med mycket cikoriakaffe en stund framöver :) Bokåtervinning är kul. Ibland finns det ingen som vill ha en tysk bok som handlar om camping eller en engelsk grammatikbok....då kan man återanvända dem på ett enkelt sätt istället för att låta dem gå upp i rök.

      Radera
  2. :) din bild av cikorian är ju äkta vacker, min är Wikipediavacker :)
    Ljuvliga granar, återbruk blir surrogat! En skön och värmande historia om frötets väg från land till land via din ficka!
    Cikoriakram i tredje advent :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Din bild som är wikipediavacker är också äkta vacker, skulle jag tro och inte ett surrogat
      Att återanvända är melodin för mig. Varför slänga när man kan njuta av någonting lite till och slutligen låta det bli eldtände när det är dags. Cikoriakram till dig också!

      Radera
  3. Wow så vackra bilder! Det första foto är bara så vackert! Fina julgranar också.
    Tack för ditt inlägg om surrogat och hur dess kaffe kom till/ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!:)
      Jag är väldigt förtjust i cikorian. Den är så vackert blå så det nästan gör ont i hjärtat....så skimrande och ljuv.
      Det finns så många olika surrogat som man kan skriva om egentligen. För livsmedelsindustrin i dagsläget består av alltför många surrogat, så man kan bli mörkrädd
      kram

      Radera
    2. Alltså vilken bild och jag kan inte se mig mätt på denna vackra blomma *tack*
      Läste om gårdagens tidning och vet du vad jag hittade *ler* jo, hur man gör dessa fina julgranar som du har gjort :-) /kram

      Ps Tack för dina fina ord inne på min blogg

      Radera
    3. Härligt! Det är fint att kunna göra granar och annat trevligt av gamla böcker som inte har något liv längre. Ett bra återbruk!
      kram

      Radera
  4. Cikoria växer vilt ganska rejält här och det är en mycket vacker blomma. Dina surrogatgranar tycker jag är jättefina. Trevlig Luciadag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har förstått att cikorian växer ymnigt och villigt i Skåne och Danmark. Här kanske den börjar komma nu när jag har sått frön ;)? En mycket vacker blomma.
      Tack Gunnel, önskar dig en fin tredje advent!

      Radera
  5. O,det är en vacker blomma! Får börja leta efter frön i butikerna,
    h. Inga.Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cikorian är vacker. Om du inte hittar frön i butikerna så får du ge mig en vink så kan jag ta
      tillvara åt dig när den åter går i frö hos mig.
      Karin

      Radera
  6. När jag var barn var cikorian vanlig i vägkanterna här i Skåne men nu har vägverket utrotat det mesta, hundlokan dominerar stort. Att den vackra blå blomman kunde ersätta kaffe tyckte jag var jättekonstigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vägverket tar både det ena och det andra med sig när de drar förbi. Också här har några plantor cikoria levt väldigt farligt och rykt med. Förhoppningsvis så fröar de av sig lite längre fram på vägen istället. Kanske de har fått en extra snålskjuts?
      Ja, nog har man haft sina funderingar om både det ena och det andra. Jag gissar att cikoriaroten smugglades hit till ön under krigstid, för här fanns den inte alls eller så fanns den och blev utrotad av alla kaffedrickare. Måste ta reda på hur det verkligen gick till. Men man använde även kålrötter på något sätt har jag förstått. Intressant hur människan hittar på många istället för.

      Radera
  7. Cikorian finns ju in massor på Öland på eftersommaren - färgen är de vackrast blå jag vet! Har aldrig druckit cikoriakaffe, men vet att många gjorde det under kriget. (Andra världskriget som min nio år yngre man brukar påpeka när jag nämner det :-)...)
    Kram från Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Också jag tycker att cikorians blåa färg är så vacker att det nästan gör ont :).
      Haha, Kent gillar att skämta med dig.
      Kram till dig med Ingrid. Trevlig tredje advent!

      Radera
  8. Påhittigt med cikoria! Surrogat får mig alltid att tänka på surrogatmamma och det är ofta lite sorgliga historier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många i lördagstemat som har förknippat surrogat med cikoria av naturliga skäl. :)
      Jag har förstått att det finns mycket sorgligt förknippat med surrogatmoderskapet. Synd och tragiskt att det är så. Hoppas att folk kan tänka sig att adoptera istället, det finns så många föräldralösa barn i vår värld.

      Radera
  9. Julbokar istället för julgranar, tja varför inte...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :). En jultok gör en julbok men tycker också om julgranen i riktig tappning :)

      Radera
  10. Cikorian är vacker och finns här och där längs vägrenarna... förmodligen rymlingar från trädgårdar i närheten. Vackra är de, men kaffet på deras rötter lär inte ha varit någon höjdare.
    De där bokgranarna är såå fina! Fick plötsligt en släng av akut habegär :)
    Önskar dig en fin adventssöndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att kaffet från cikorian inte var någon höjdare. Själv skulle jag nog avstå och dricka te istället :)
      Bokgranarna blir fina, man kan också göra sådana av tjocka tidningar.
      Stilla begäret och gör några granar du också!
      Önskar dig detsamma Anki!

      Radera
  11. Så spännande att höra om cikorian. Dina bokgranar är så fina ... men hur gör du undrar opraktiska jag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här Eva, kan du hitta "recept" på hur man gör bokgranar :http://lindaslantliga.com/2013/11/vik-pappersgran-steg-for-steg/
      Kan snart se hur du har en hel skog med granar omkring dig :)

      Radera
  12. Så trevligt att vara här hos dig igen :-) Cikoria är verkligen en enastående vacker blomma - vilken färg! När jag läste om hur den spridit sig i eran trädgård kommer jag att tänka på den cikoriaplanta som står i en dikesren efter skogsvägen där jag brukar gå med hundarna om somrarna. Jag ska försöka komma ihåg att ta lite frön nu i sommar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lika glad är jag också Christina, att du är här!
      Det jag har märkt med cikorian är att den gör lite grann som den själv vill. När den första cikorian tog fäste här hos oss tog vi frön av den på hösten och sådde dem senare på det ställe där vi tänkte oss att ha cikoria. Men pytt fick vi, det gillades inte alls. Nu när den har självsått sig den första plantan så fungerar det utmärkt. Så min rekommendation är att ta frön och slänga ut dem både här och där och så får du se vad som händer. Vill den så vill den...Det är kanske just därför som jag också tycker om cikorian. Den är självständig som bara den.

      Radera
  13. Cokorians ljuvligt blå färg är underbar. Tur den finns i er trädgård. Kram kära kusin. Vi sa idag min bror o jag. Trevligt att vi kunde ses igen vore. Kram igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hjooooo, som vi säger här när vi menar ja! Det skulle vara väldigt trevligt att ses igen allihopa.
      Kram igen och ge Peter en stor kram också!

      Radera
  14. Svar
    1. Oj, hic(k)oria....du hickade visst ;)

      Radera
  15. Shit det meddelandet stack iväg innan jag hann blinka. Det ska vi
    Ordna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Det ska vi ordna, apselut!
      kramar!

      Radera
  16. Vet inte om jag sett cikoria någon gång men vacker är den.
    En härlig blå färg.
    Vilka spännande surrogatgranar du har. :)
    Karin är kreativ, den saken är klar.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev bekant med cikorian på riktigt första gången i Danmark och föll pladask.
      Kärlek vid första ögonkastet.
      Tack Anne-Marie!
      Kramar!

      Radera
  17. Cikoria såg jag första ggn på Gotland. Den är så vacker, den blomman. Kaffet, eller vad man nu kan kalla det, måste ha varit ganska hemskt. Min mormor drack det under kriget, och hon har ju inte precis mkt gott att säga om det, haha. Men ett surrogat var det ju, och det är ju BRA!!
    Älskar dina bokgranar. Har själv tänkt vila ihop en sådan. OM jag hinner. De är jättefina!!!
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i södra Sverige och på Öland och Gotland lär cikorian växa vilt och hejdlöst :).
      Lyckans dem!
      Jag har inte heller druckit cikoriakaffe, bara hört talas om det och ingen har sett särskilt entusiastisk ut som har berättat om surrogatet. Måste ju ha varit rena pinan, haha...rätt åt dem i såfall, man kan ju dricka örtte om man inte har annat. Eller vatten...
      Bokgranarna är så enkla att göra, rena terapin. Självklart hinner du, prioritera bara. Det tar inte lång tid alls.
      Kram!

      Radera