tisdag 16 december 2014

Julkortsfunderingar


Så har då årets julkortshälsningar skrivits till nära och kära utanför Ålands gränser
Med åren som har gått så har de blivit färre än tidigare
Många får sin hälsning från oss via radion, facebook, blogg och e:post istället
Det är inte lika personligt och trevligt som att få ett kort på posten kanske,
men för egen del är jag lika glad att få en trevlig hälsning
via de olika möjligheter som Internet bjuder oss
Varför inte nyttja de möjligheter som finns ?
Att ringa ett samtal och prata en stund är inte illa det heller
Ibland ramlar det ner en sms-hälsning i jultider också :)

 

Jag vill gärna skriva någonting personligt, ge mig tid till eftertanke när jag skriver
julhälsningar men för det mesta så har jag varken ork eller tid eftersom jultiden hos
oss oftast betyder mycket arbete i företaget.
När tiden kommer för att skriva hälsningar
har inspirationen flytt och tröttheten tar över och så blir det som det blir.
Jag lägger upp fötterna på fotpallen eller i fotbadet och stickar några varv istället.
Stickning är harmoniserande för övrigt :)

 
    Nu för tiden sänder vi inte julhälsningar i kortform inom Åland
    Vi ringer in hälsningarna till radio Ålands Firarmix istället
    ( i år kommer våra hälsningar den 22 december) och önskar alla en
    god jul och ett gott  nytt år med en vacker låt som spelas

 

   Något som har vuxit mycket på Åland är att man istället för att sända julkort
   gör en inbetalning till ett behjärtansvärt ändamål, vilket man annonserar
   om i tidningarna på orten och samtidigt önskar alla en god jul och ett gott nytt år.
   

   Jag tycker att det har gått lite troll i allt detta.
   Det skapas många måsten för många.
   Tidningar och andra medier drar sin nytta av julhysterin på sitt sätt även om
   många också får en liten del av bidragen som ges.
   Förmedlingen kostar minst lika mycket som själva bidraget
   Alla vet att det är av frivillighet man gör det man gör men det sociala
   trycket finns där i alla fall och så ska det inte vara.

 

   En julhälsning ska komma av hjärtat och inte av ett måste som har uppstått inom en själv
   Jag skriver detta för att nu och då får man höra att
   "så måste man förstås få till någon inbetalning också"
   Inte är det meningen att det ska kännas så
 

    Nu när jag skriver det här inlägget berättar man i radion att tre av fyra i Finland
    sänder julkort.
   ( Ibland råkar man befinna sig mitt i tillfället :))
    I fjol sände man 37 miljoner julhälsningar och för något år sedan 50 miljoner.
 
 
    Det första julkortet lär britten John Callcott Horsley ha gjort år 1843 med texten
   "A Merry Christmas and a Happy New Year to You.”
    År 1875 började tyskfödde Louis Prang i USA att massproducera julkort.(wikipedia)
    så särskilt länge rent historiskt har vi inte sänt julkort till varandra
    men helt klart så är det populärt med tanke på vad man berättade i radion för en stund sedan


   Bruket att skicka julhälsningar på kolorerade vykort spred sig snart både till USA
   och via Tyskland och Danmark till Sverige och Finland. I Norden blev det populärt att skicka
   julkort i slutet av 1800-talet och traditionen är fortfarande mycket populär.
   Från början importerade man julkort från Tyskland och England.
   Motiven visade då främmande jultraditioner som julgran, jultomte och klappar till barnen,
   och snart kom dessa företeelser att inlemmas även i de svenska traditionerna.
   Man tror att det är julkorten som har varit förebilden våra tiders tomte, gran
   och klappar

 

   Man berättade också i radionyhterna att hälften av all julhandel sköts via Internet
   och webshops
   Det finns i dagsläget tvåhundratusen "jultomtar" på postkontoren som sköter om
   att hälsningar och ca tjugofemtusen paket ska hitta rätt adress.  


   Jag köper faktiskt inte julkort utan använder oftast dem vi har fått och gör om dem
   på något sätt eller också så gör jag helt egna julkort.
   De julkort som jag visar här på bloggen är gamla, några av dem runt hundra år
   och dem har jag förstås inte kunnat klippa sönder och göra om
   De hamnar troligen på Ålands Museum vad tiden lider

   Jag har fortfarande många funderingar runt julkort men morotslådor och svartbröd
   ska förfärdigas och förberedelser inför  morgondagens julbord i Gula salen är i full gång.


Ta inte i för kung och fosterland gott folk!
Stilla er en liten stund nu och då. Det kommer en tid efter julen också.....


Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

33 kommentarer:

  1. Så många vackra jullkort du har! De platsar verkligen på ett museum, så att många får möjlighet att beundra dem. Jag håller fullständigt med dig om att man ska ge av hjärtat och inte av tvång. Jag tycker det är mer värt då, men det är klart att visst kommer inbetalningarna till nytta någonstans. Att koppla av med stickning tycker jag låter som en väldigt bra idé. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är vackra och naturligtvis så måste de bevaras på något sätt och då är ett museum troligen det bästa stället. Jag har ännu flera än de här, njuter av att se på dem någon gång nu och då, känner att det skulle vara så roligt att skriva någonting om vart och ett av dem. De rymmer så mycket själ, så mycket historia om människor som en gång har funnits.
      Av hjärtat är det som gäller, annars är det inte äkta.
      Kram på dig med Gunnel!

      Radera
  2. Så vackra! Jag minns, när vi gav vackra julkort i skolan, vi lämnade dem i pulpeten i smyg!

    Jag har gjort själv julkorten de senaste åren, men bara några få per år. I år bara ett till min gamla faster, och två till grannens gulliga pojkar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Raili, de är vackra de gamla julkorten. :)
      Det stämmer, nu när jag blir påmind om det, så gjorde vi också, smög in julkort åt varandra i pulpeterna.

      Radera
  3. Så kul att du visar gamla julkort också.
    De är ju så speciella. Vet inte vad jag ska göra av mina? Bara ha dem framme ? Eller rama in dem i ngt collage? Efter jul åker de ner i ett kuvert igen. Jag kommer att sköta om dem med öm hand.
    Det har blivit färre och färre julkort för mig med åren. Och jag får färre. Det märks att det håller på att trappas ner.
    Vill gärna skriva något personligt i mina julkort också då jag skriver dem.
    Jag har betällt en helt del online, men idag ska jag ut i julhandeln. Till vårt största köpcenter. Det blir Ok, tror jag. jag åker nu på morgonen.
    Det program som du beskriver på radion låter precis som Firarsvängen på Vega, eller som En Gåva i Toner på samma kanal. KUL att lyssna på, gillar dem bägge.
    Hälsar jag, som varit en urusel julkortskickare detta år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovade ju!:)
      Du ger mig idéer, Annika. Kanske jag ramar in dem alla och hänger upp dem jag också som ett collage. Tål att tänka på men saxen sätter jag i alla fall inte på dem.
      Så är det här också, färre och färre. Ju stressigare tillvaron tycks bli så tar nog de flesta av oss till de snabbare metoderna. Det är ungefär så det fungerar också vårt åländska Firarmix..man får ringa in eller e:posta, faxa, skriva
      Lycka till med julhandeln idag! :)

      Radera
  4. Jag tillhör de som skickade -och fick - mängder av julkort tidigare och alla korten hängdes upp på röda band i dörröppningarna. Numer är det inte alls speciellt många kort som skickas härifrån. Nu blir det bara några få, till de som fortfarande uppskattar att få en "riktig" julhälsning i brevlådan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har också jag gjort. Hängt upp alla på rött band i dörröppningen någonstans.
      Intressant tanke du gav mig. "De som fortfarande uppskattar en riktig julhälsning".
      Jag tänkte spontant att det gör ju alla men så är det nog inte i alla fall...mänskligheten
      är nog förändrad p.g.a av allt som förändras och i så snabb takt. Behövde bara tänka på mig själv så insåg jag hur landet ligger till. Tyvärr

      Radera
  5. Visst är det annat att få ett riktigt kort än en hälsning via internet. Fina bilder på gamla kort du har. Som tur är har de gamla korten gjort comeback! Jag minns mina vänner och släktingar, samt fadderbarn, en gång om året, och det får bli till jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mera påtagligt är det onekligen. Sen sitter man där och tittar på dem under julhelgen och blir glad. Jag såg, när jag var till Uppsala senast, att även de gamla pappersprydnaderna av tomtar och liknande, sådana man har stående i långa remsor på bord, har gjort comeback. Jätteroligt.
      Det är en fin gest att komma ihåg varandra till jul, absolut.

      Radera
  6. Julkorten sedan jag flyttade hit upp är sparade. 12 årgångar. Moa mitt barnbarn och jag hade flera år i rad pratstund kring motiven och vad det betyder, hur vi känner. För två jular sedan skickade jag massor med julkort. Numera är det några handskrivna, telefonsamtal ger att höra rösten. Sms, mail och FB nyttjar också. Det goda är att höra av sig. Jag har ju flyttat från, så det blir en del "därifrån" som jag vill komma ihåg. :) Det viktiga är att höra av sig. :) Ljuvliga bilder och god text, du vet jag gillar det :) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!:)
      Precis så är det. Det viktiga är att höra av sig. Så viktigt så.
      Julkortsmotivet är intressant på många sätt. Det är någon som är konstnären bakom motivet, hur har den tänkt, vad kan man själv hitta och få ut av motivet osv. Spännande helt enkelt.
      kram

      Radera
  7. Beundrar dina fina gamla julkort. Ska strax slita mig från datorn för att skriva årets skörd av julkort. Det blir till släkten och de närmaste vännerna. Ha det gott - själv tar jag bloggpaus nu resten av veckan som jag berättade.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha det gott du med Ingrid och njut av bloggpausen på bästa sätt.
      Kram

      Radera
  8. Vilka fina kort! När barnen var små gjorde jag bilder av dem och skickade till vänner och gamla släktingar. Det var uppskattat. Till slut vägrade barnen nästan att vara på samma kort alla tre, det blir bara julkort av det, sade de. Så det var dags att sluta. Nu blir det knappt några kort. Men jag kanske skulle göra ett litet ryck i alla fall till kära vänner långt borta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är fina de riktigt gamla korten. Jag får lust att betrakta dem mera ingående och läsa ut någonting ur dem, vad vet jag inte men får för mig att man kunde göra någonting skojigt rent litterärt. Men vet också att det bara förblir en tanke. Innan de blir museivara så kanske det trots allt blir en inramning och ett collage att ta fram till jularna. Vi lägger lite extra krut på vänner som bor långt borta, de allra närmaste blir mera styvmoderligt behandlade ;) och får hälsningar via radion och e:post.
      Mina barn har aldrig blivit julkort, konstigt nog. Undrar varför jag inte har tänkt så? Däremot har jag en hel del fotografier av andras barn. :)

      Radera
  9. Jag sparar bara mina till nästa år för att slippa det där dåliga samvetet att jag har glömt någon. Sen sparar jag bara dem som är rena foton på barn och andra. Men idag har jag läst gamla julbrev från förra året, hade visst glömt slänga förrförra årets, så det blev många. Jag hade glömt mycket av informationen i dem, så det var bra.

    I år det andra året som jag inte skriver julbrev, jag har gjort det med barnbarnets tänkta penna i många år, men hon är för stor nu för att skojas med så (sedan hon blev stor nog att alls förstå, har hon fått läsa/höra och godkänna)

    Jag får flera julbrev med i stort sett identiska tankar om lugnet vid den egna härden och tankar på krig och ofärd ute i världen, det blir lätt väldigt stora ord. Och ibland kräks jag när folk berättar hur jätteduktiga de har varit och lyckade alla deras barn är och så många roliga resor och fester de varit på under året... Då har jag lust att drämma till med arbetslöshet och sjukskrivningar och andra realiteter... men det kan jag ju inte.
    Se där - nu fick jag häva ur mig här... vilket jag ju inte kan på min egen blogg eller facebooksida...

    Stressa ihjäl mig för julen, det kommer jag aldrig att göra. Den kommer ändå, även om jag har det stökigt i tvättstugan och halvmeterhöga papperstravar på mitt skrivbord...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, så slarvigt jag skrev... men du kan nog få ihop det!

      Radera
    2. Marianne, du är så uppfriskande härlig och uppriktig!
      Nog kan jag få ihop det, jag tycker inte ens att du har skrivit slarvigt bara rakt
      på rödbetan och det gillar jag.
      Jag har slutat att sända julhälsningar till folk som jag ser att bara sänder hälsningar
      för att de känner att de måste återgälda och då kan det vara. Så snart jag har låtit bli
      så har de också låtit bli. Man kan ju underlätta för andra på ett enkelt sätt ;)
      Varför stressa ihjäl sig, jul blir det ändå och allt finns kvar som ska göras också efter julen. Jag var sådan när jag var yngre, höll fullständigt på att ta livet av min familj i min iver att se till att allting var rent och precis så där som jag trodde att det förväntades av mig. Det blev mera eller mindre ett rent helvete och när julafton kom föll jag mera eller mindre ihop i en hög som var allt annat än kul att ha att göra med. Så det har jag slutat med. Det är precis som Uffe brukar säga, att vi städar när det behövs och när ljuset återkommer och skiten syns ;).

      Radera
  10. Många vackra gamla julkort du har. Tycker bättre om dem än de nyare.
    Numera skickar jag bara några få julkort via vanliga posten. De allra flesta skickar jag via email som hälsningar med en vacker julbild "inklistrad" i emailet. Eller via Facebook.
    Att få ett julkort via posten är trevligt men jag tycker att posten tar litet väl lång tid från USA till Sverige.
    När jag bodde hemma fick vi väldigt många julkort vilket var trevligt men nog tror jag att det ibland blir litet "måste" av det hela.
    Otroligt så många kort som skickas via posten. Minns fortfarande ett år när posten var väldigt försenad en dag och när den väl kom hade brevbäraren lagt halva områdets julkort i vår brevlåda. Troligen hade brevbäraren tröttnat och tyckte det var enklast att lägga bunten i en brevlåda. :)
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har många vackra och ännu flera än dem jag visade. Måste förstås dela på gracerna lite grann ;).
      Ungefär så gör jag/vi också som du gör.
      Det är måstena som har ramlat bort här. När jag kände att några julhälsningar kom bara för att de måste komma, så slutade jag sända till dem. Jag vill inte bidra till att folk känner sig tvungna. Och mycket riktigt så kom det inte flera hälsningar från just dem....bäst är att bara vara sig själv och inte såsom andra förväntar sig och tror att man förväntar sig. Äkthet är bäst i alla sammanhang för alla parter. Otroligt många kort, ja. Posten lever bra den här årstiden och alla julkortsförsäljare. Bra det förstås!
      Jag kan tänka mig att ni själva fick agera brevbärare sedan, utan lön för mödan. Det händer lite nu och då att brevbärare bara ger upp. I Helsingfors i fjol till julen, var det någon som inte alls delade ut posten utan lade allt helt sonika i en papperscontainer. Ska man skratta eller ska man gråta? Knäppgökar finns det litet här och där.
      Kramar!

      Radera
  11. Fina gamla julkort du har. Bilden på det sista skulle idag klassas som barnarbete, då som naturligt att alla hjälpte till ;)

    Jag brukar också skicka julkort, fast det har minskat. Och så har jag en tendens att glömma bort det men med vanligt porto brukar de komma fram i alla fall.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är riktigt fina, håller med dig.
      Troligen skulle det vara så idag. Själv tror jag bara att konstnären vill visa
      två små töser som leker tvättstuga eller så. Och man hjälpte ju till också ett halvt sekel senare utan att det blev klassat som barnarbete.
      Många har fått sina julkort som nyårskort här också

      kram

      Radera
    2. Svar: Hehe, du är på rimmarhumör idag! Kanske du håller på och rimmar en skinka? Skönt att höra att det är fler än Kloker.

      Dessvärre tror jag att pepparkakskameler är för spröda. Och goda. Risk finns att de äts upp i stället för vallas.

      Kram

      Radera
    3. Kunde ju inte låta bli, förstår du!:)

      kram

      Radera
  12. Ljuvliga kort! Är det dina?
    Jag skickar ganska många och det droppar in några varje dag och jag tycker så om detta med kort. Lokaltidningen har en massa julhälsningar sida upp och sida ner. Dem hinner jag för det mesta inte läsa, texten liten och inte vet jag ju om den som skrivit tänkt på just mej :) med sin hälsning. Tycker det är ganska opersonligt. Men man gör som man vill.
    Nu önskar jag dig en riktigt fin torsdag!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korten är mina, ja. Jag samlar inte på dem egentligen, men de här gamla, vackra måste jag bara ta vara på. Klenoder är dyrbara :)
      Så är det förstås, det är mycket trevligare med en handskriven julhälsning än på annat sätt, mera påtagligt.
      Det är just det jag också tänker med annonseringen, det blir mera ett unisont utskick till alla som vill läsa och ta till sig, personligt är det inte på en fläck. Ja, alla gör som de vill och jag vet vad jag vill. Tror jag. Önskar dig detsamma Lisbet!
      kram

      Radera
  13. Kluven. Tycker allt att julkort är trevligt men skickar bara några få. Och får förstås inte fler heller. Det där med hälsning via radion låter kul. Man skulle kanske tipsa Radio Skaraborg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det här också...men det är jätteroligt att få och i all synnerhet av någon man allra minst förväntar sig att få kort av.
      Det är kul med radions önskeprogram. Dessutom blir man påmind om andras födelsedagar också, någon man kanske har glömt bort och inte vill glömma bort. Så är det i alla fall när man bor i ett mindre samhälle.
      Tipsa! Absolut!

      Radera
  14. Ja det där med julkort är både glädjande och frustrerande. För min del blev det rätt frustrerande för många år sen när jag skickat en hel bunt med kort, då kom det kort från såna som jag glömt och då fick jag börja lite om igen så jag gav upp. Gillar att skicka till någon som liten överraskning en gång. Bl.a. t.ex barn i släkten har jag överraskat med en skickad liten lilljulklapp och fantiserat ihop lite om att tomten visste om ett snällt barn. Det har varit uppskattat så även för mig som fått ritade bilder med tack snälla tomten. Sådant känns för mig roligare än det här att ha en lista på vem man skall skicka julkort till för att inte glömma någon om än det också är rätt trevligt att få vackra julkort i postlådan. Ha en god jul ifall vi inte hörs här före dopparedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En medalj har två sidor som bekant :). Det mest frustrerande är när man känner skuldkänslor då man blir påmind om att man inte har sänt till den och den osv. Det är den biten jag har jobbat på att ta mig ur, för någonstans har det gått "troll" i det hela när känslan blir just den då ett oväntat kort kommer som ger en skuldkänslor. Att få ett kort ska ge glädje och inget annat. Och om man själv sänder ett julkort till någon med tanke på att få ett i gengäld blir det också fel. Det ska komma av hjärtat...även om det kommer först till midsommar. Jag tror du förstår vad jag menar, fastän det kan se lite rörigt ut

      Det är roligt med överraskningar och för barn som fortfarande tror på tomten blir det extra fint när det kommer en lilljulklapp på ditt sätt. Både givaren och mottagaren trivs. Ha en god jul du med bästa du!

      Radera
  15. Svartbröd låter som en dröm...funderar på att ge mig i kast med ett bak igen. Har ju receptet. :-D
    Frid i stugan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hr Rabarberpolis, det där kan du som vilken åländsk svartbrödsbagare som helst, så kör i gång.

      Frid i din stuga med!

      Radera