söndag 16 november 2014

Quinta do Furao

  
    Dora bjöd oss in till hotelldelen av Quinta do Furao  efter det att vi hade 
    besökt Santanahuset en liten bit därifrån. 
    Det här är en fortsättning från inlägget den 13 nov-14
    

Ovan: Uffes bilder

    Naturligtvis så var det väldigt vackert inrett för hotellets gäster
    Många soffgrupper bildade små "rum"

    Jag kanske inte är riktigt rätt person att visa bilder från
    hotellinteriörer och liknande.
    Jag passar bättre ute i buskarna :)
    och jag medger gärna att jag personligen inte är särskilt intresserad
    men när Dora så gärna ville dela med sig
    av sin arbetsmiljö tackade jag/vi inte nej i alla fall så några bilder blev det trots allt
    Och sängen såg inbjudande ut, dynorna tyckte jag om...


    Jag fastnar för helt andra saker...
    I badrummet fanns det ekologiska tvättmedel av olika slag
    och jag hade gärna tagit ett bad bara för det
    men där gick kanske gränsen för gästfriheten?
 
 
    Utsikten från den lilla balkongen som tillhörde sovrummet
    går inte av för hackor precis, eller hur?
    En vinodling på kanten till Atlanten...
    Det var disigt ute till havs just då
   

    Vi fick se en hel del men jag tog inte bilder, konstigt nog
    Ibland förstår jag mig inte alls på mig själv. När jag verkligen hade chansen
    så tog jag den inte, för det fanns hur mycket vackert som helst att se
    och visa er som läser bloggen
    I baren fastnade ingenting annat på mitt minneskort än denna underbart vackra strelitziabukett
 
Uffes bild
 men Uffe hade en bild i sitt arkiv som jag fick använda...


   Utanför baren såg jag vackra pallar att sitta på
   och någonstans i de regionerna blev vi bjudna på te medan vi väntade på
   att få träffa kökschefen


   Det finns en vinpress på gården som fortfarande används vid olika evenemang
   under året. Dels pressar man vin och dels äppel

Uffes bild
  Det ska till några vindruvor för att fylla de här kärlen


   Dora drog iväg med oss ner i vinkällaren
   Jag glömde totalt bort att titta närmare på flaskorna när jag såg
   skapelsen på tunnorna och frågade förstås vad det var för något


   Dora berättade att det var ett transportkärl som man använde förr när man kom gåendes med
   sitt vin till gården. Ett får duger till mycket...


    Vinlådor är vackra och när det egna vinet inte räcker till så får man ta till vin från
    Blandy´s.
   
Uffes bild
 Ja, det må vara som det är men det ser rätt så bekvämt ut eller hur? :D   


    Vi hade lite tid på oss att ta en titt i örtagården som låg så gott som för fäfot
    under vintertiden.
    Den är mycket större än vad som syns i bild och jag vill gärna besöka den
    när den är som mest prunkande, någon gång i framtiden


                           Salvian räckte nog inte till särskilt långt i restaurangköket just då


   och vi började känna att det knorrade i magregionerna
   Vi gick till restaurangen..


                        där vi träffade kökschefen, Rui Vieira,
                        som är en madeirapojke av födsel och ohejdad vana
                        men givetvis så har han varit utomlands (Schweiz och Frankrike) ett tag och skaffat sig
                        kunskap och erfarenhet.

                       Han berättade att varorna de använder till största delen är lokalproducerade
                       och ekologiska till så stor del som det bara är möjligt
                       Han talar inte engelska, utan portugisiska och franska, så Dora
                       översatte för att vi skulle förstå varandra
                       Uffe har läst franska och förstår mycket men insåg snart att han
                       skulle glömma det......det gick för snabbt, helt enkelt

                      När vi frågade vad han rekommenderade oss att äta av deras ekologiska meny,
                      så blev det så här:

 
    Till förrätt: förutom hembakat bröd, så åt vi getost, med gelé av pitanga samt valnötter
    Mycket gott och vällagat

                     
  Till varmrätt: kyckling fylld med spenat och ost, potatiskaka och mangoldstrutar med pitangaris
                        samt lök.

  Jättegott! Portionen var stor och jag trodde aldrig att jag skulle orka äta upp den, men
  den försvann,  så där bara.....nåja, det tog tid men så gott som det var kunde jag inte lämna
  en endaste liten smula kvar

  
   Till efterrätt: Pitangaglass....(de gjorde den naturligtvis själva)
   Himmelskt god!
   En kopp kaffe på det till och vi kunde knappt röra oss
 

   Det är en innerlig tur och ynnest att utsikten där är så vidunderligt skön och dramatisk
   Ett ypperligt ställe att smälta maten på

   Konstigt nog så var vi den enda som satt utomhus och åt
   I restaurangen fanns det många personer som tittade konstigt
   på oss genom fönsterrutorna
   Sitta där och frysa!? Knäppgökar är de, de där människorna
   Det är ju vinter...brrr.
   Vi tittade lika förundrat tillbaka och tyckte förstås att de var konstiga
   som satt inne en så skön sommardag.
   Allting är relativt som sagt


    När vi for därifrån gav Dora oss tre pitangabär från ett av träden i restaurangens trädgård
    Att smaka på. Då var vi så mätta att till och med tre små bär var för mycket att äta,
    så det gick som det gick.
    Bären blev tre små fina plantor som nu står i fönstret i vår brödbutik
    och förgyller vår tillvaro varje dag
    Jag ska visa bild på dem en annan gång.
    Naturligtvis så heter var och en av dem Dora.
    Vad annars?

    Vi lovade komma igen om ett år och så blir det nog också men
    ibland händer det saker som man inte ens själv har en aning om
    Fyra dagar senare var vi där igen
    Men det är en helt annan historia

    Ja, jag rekommenderar förstås alla att göra ett besök på Quinta do Furao, när vägarna bär dit.

    Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska        

34 kommentarer:

  1. Oj va kul att få följa med dig på resa.
    Och vilken resa dessutom, hade jag en fet plånbok skulle jag allt satsa och åka med på din resa.
    När var ni där ???

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hänger med Rantamor!
      Vi sparar ett helt år för att kunna fara iväg, så plånboken är inte särskilt fet hos oss heller. På Quinta do Furao var priset lite högre än på andra ställen vi brukar äta på när vi är där. För det mesta lagar vi maten själva i lägenheten där vi bor men vi brukar unna oss någonting lite extra någon gång i alla fall. Vi var där i slutet av januari, början av februari. Två veckor.
      Tjingeling på dig med!

      Radera
  2. Madeira är verkligen något i särklass, jag förstår så väl att ni med era specialintressen vill besöka ön så ofta ni kan. Hade så gärna velat åka dit nu i höst, men fick kompromissa pga medresenärens solbehov, vädret på Madeira kan ju vara litet fuktigt och terrängen är jobbig för dåliga knän (inte mina).
    h. Inga-Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen det. Speciellt med sin veckade natur, precis som om någon har knycklat ihop ett stanniolpapper någon gång. Vi har inte solbehov, bara vandringsbehov, upptäckarbehov och då passar Madeira oss perfekt.Terrängen är tuff stundtals för dåliga knän, absolut och då är inte Madeira det bästa alternativet. Å andra sidan så stärker man musklerna också...Jag vill gärna fara någon annanstans också men tillsvidare blir det så här.

      Radera
  3. Piffig kantning på jackan (eller vad den ska kallas) som Rui Vieira har. Något att ta efter.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, annorlunda än vad vi har häruppe i den kalla nord.
      Tänkte faktiskt inte på det förrän du kommenterade.
      Du har god iakttagelseförmåga Margaretha:)

      Radera
  4. Fantastiska bilder precis som vanligt! Och nu har jag lärt mig något nytt igen, nämligen att får kan användas till andra saker än att göra tröjor av ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Ja, man lär sig så länge man lever...de bar "säcken" på ryggen över bergen, berättade Dora

      Radera
  5. Vi har just visat bloggen för kompisar som åker till Madeira i morgon. Mycket inspirerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, så kul! Önska dem en skön resa och en fin tid!
      Tack !

      Radera
  6. Dina bilder får mig verkligen att längta dit. Nöden har ingen lag heter det ju, och det var den där "vinkassen" ett bra bevis på. Har det blivit några bär på din planta? Jag har aldrig hört talas om det för och har ingen aning om hur det smakar. Ska bli kul att få höra mer om den växten senare. Kram från ett regnigt höstSkåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nöden har ingen lag, så är det ju. Man tager vad man haver och bra tycktes det också fungera.
      Plantorna som är väldigt små ännu kommer kanske aldrig att få bär här på våra breddgrader.
      Jag ska ta bilder av dem och ta in dem i ett inlägg, göra allt mera åskådligt lite längre fram
      Kram från ett gråmulet Åland

      Radera
  7. Tack, Karin för fin reklam för Quinta do Furao! Fast nu behöver jag faktiskt inte åka dit, har ju med din och fantasins hjälp redan varit där. Det skulle i så fall vara för den fina strelitziabuketten då... för även jag föredrar den före barbilder.

    Önskar dig en riktigt fin måndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, förstås nu behöver du inte åka:) Och bra är det när man kan fara iväg på fantasins vingar, för det är ju så många ställen man gärna vill besöka.
      Barer ser ut som de gör men jag måste nog visa en annan bar som vi besökte för att lära oss hur man gör nationaldrycken. Det måste jag bara berätta om. I ett annat inlägg dock
      Önskar dig detsamma Aila!
      Kram

      Radera
  8. Vilken fin reklam du gör för stället med dina fina bilder och den trevlig texten. Det känns verkligen som om man skulle vilja åka dit om inte annat för att få äta en middag där, för den menyn gick minsann inte av för hackor.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingrid!
      Om du får möjlighet någon dag, man kan ju aldrig veta, så rekommenderar jag Quinta do Furao väldigt varmt. Maten var utsökt god och tillagad med kärlek. Jag har ätit där tre gånger nu och aldrig blivit besviken. Även om maten räknas till dyrare just där, så är det ändå mycket billigare än vad en vanligare måltid kostar här hemma. Så alltså också prisvärd.
      Kram
      Karin

      Radera
  9. Det var fin reklam för vackert ställe. Hoppas att jag kommer till ön ngn ggn. Stället är totalt i min smak. TOTALT!! jag vill ju ha det ombonat och trevligt då jag är på resande fot.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske att någon av era kryssningar drar iväg mot Madeira någon dag? Dit går ju alla möjliga kryssningsbåtar titt som tätt. Då får du stanna till ett tag och bo på Quinta do Furao :)
      Kramar!

      Radera
  10. Madeira är ju erkänt fint. Särskilt för pensionärer har man hört. Och då skulle det äntligen passa sig för oss. Och god mat verkar de ju ha också.
    Hej så länge!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många pensionärer där, många som bor där vintertid, helt rätt men under de år som vi har varit där som ickepensionärer har vi också märkt att det kommer många barnfamiljer dit, glädjande nog. Människor som vill ha lite mera lugn och ro, för det är inte ett ställe för den som söker mera rajtantajtan. När vi pensionerar oss på riktigt, så gissar jag att det kan bli mera Madeira för vår del men kanske också andra platser som vi gärna vill besöka.
      Maten är god på de flesta ställen, absolut. Far dit ni, ta ordentliga skor på fötterna och ge er i väg på vandring :)
      Hej på dig också, så länge!

      Radera
  11. Tack för att jag fick följa med ännu en gång på en trevlig utflykt på Madeira där jag aldrig har varit och förmodligen aldrig kommer att åka eftersom jag inte är särskilt vandringsbenägen :-).
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Ingrid, man behöver inte vandra på Madeira! Det finns många andra möjligheter att ta sig fram där :). Måste nog visa någon gång alla olika möjligheter för den som inte vill använda apostlahästarna. Tack i alla fall att du kom med till Quinta do Furao
      Kram

      Radera
  12. Å, vad härligt på alla sätt och vis! Så fint du berättar med glimten i ögat - det är det som gör dig så underbar. Mina ögon njöt av ord och bilderna - blir jättesugen att uppleva det här.
    En vinodling på kanten tll Atlanten....så lockande det låter!

    Har med värme läst din fina hälsning Karin <3

    Stor kram!


    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta! :)

      Hoppas att dina vägar bär dig ditåt en vacker dag!
      Ja, en vinodling på kanten till Atlanten, bättre utsikt kan man knappast ha det när man plockar druvor.

      Stor varm kram!

      Radera
  13. Vilket ställe! Tänk om jag fick en hel bukett med strelizia en gång. De är en av mina favoritblommor. Hur smakar pitanga?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strelitzian är jättefin, ser nästan ut som en fågel.
      Pitanga påminner lite grann om havtorn

      Kram

      Radera
  14. Ojojoj!! Vilket ställe!! Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), ja, det är fint där!
      Människorna mycket trevliga också.

      Radera
  15. Oj så mycket fint och inspirerande! Nu undrar jag om dina pitangafrukter kan vara samma som jag fått en god marmelad av i Brasilien. Urgod, lite som havtorn, mörkröd (i marmeladform). Helt beroendeframkallande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med all säkerhet så är det så.
      Mycket god, ja, havtornssmak, lite grann osv....
      Ett gott beroende. Det är så roligt när kökschefen på Quinta do Furao tar tillvara
      bär och frukter som växer i trädgården, så vi fick den på många sätt i den trerättersmiddag vi åt. Dels i efterrätten, men också i förrätten som marmeladblad och i varmrätten i risstrutar av mangold. Så roligt att vi har samma beroende :)

      Radera
  16. Det passar perfekt så här i mörkaste november! Ditt reportage från Madeira alltså! I dag ska jag in till Kalmar en stund.Där har julen säkert kommit mycket längre på väg än här uppe. Jag gissar att julskyltningen är på gång.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin!
      en tripp till Madeira nu och då här på bloggen känns nästan nödvändigt när novembermörkret blir för påtagligt:).
      Ofattbart nog så är det snart första advent, så även här ska vi börja julstäda och pynta inför kommande evenemang. Tiden rullar på så det är fullt sjå att hänga med.
      Ha det bra!
      Kram
      Karin

      Radera
  17. Vilket underbart inlägg! Så fina bilder av miljöer, mat, växter , detaljer m m. Tqack för att du tog med oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena!
      Skönt att jag i min tur kan bjuda dig med på en resa någonstans, jag också.
      Annars är det du som bjuder till hela tiden:)

      Radera