torsdag 13 november 2014

Dora önskade oss välkommen

Vi steg på bussen i Funchal en tidig morgon i början av februari
för att ta oss över bergen till norra sidan av Madeira.
Vi hade ett bestämt mål och vi visste att vi var väntade
På slingriga serpentinvägar bussades vi över höjderna innan färden
åter gick nedåt mot Santana som ligger vid Atlantkusten
Vi steg av "mitt i byn" och vandrade vidare några kilometer innan vi såg vårt mål för dagen

Quinta do Furao
 Vi har varit i Santana flera gånger men bara en gång tidigare, för några år sedan, till Quinta do Furao
 Här skrev jag om ett besök i Santana redan tidigare i år. Det besöket gjordes fyra dagar senare än
 det här:)



    Spenat, kål och vinrankor växte längs vägen där vi vandrade ner till quintan
    Ordet furao betyder iller  utifall att någon undrar


    Dora, Uffes facebook-vän, väntade på oss när vi kom fram
    Dora är informationschef på Quinta do Furao,
    som är ett av de ställen på Madeira som lyfter fram ekologin
    alltmera. Det var förstås en av anledningarna till att vi ville besöka stället igen
    Innan vi gick till restaurangen och hotellet med omnejd, så ville Dora visa oss hur folk bodde
    i Santana förr i tiden, men även i våra dagar till en viss del.


   I angränsning till hotellanläggningen finns ett Santanahus, typiskt för orten och fastän vi
   har besökt både turistiska och icke turistiska hus av den här typen så var det ändå intressant
   att få se hur det såg ut just i det här huset. Alla är olika invändigt
   Välkommen med in till ett litet stycke kulturhistoria!


    I och för sig så ser interiören inte särskilt mycket annorlunda ut än i en mangårdsbyggnad från
    sekelskiftet 1800-1900-talet på Åland förutom vissa detaljer, förstås men
    den stora skillnaden är huset, som är byggt på ett helt annat sätt än hos oss.
  

    En vacker himmelssäng fanns där och en mjuk matta i vackra harmoniska färger låg på sängen
    och lyste upp lite grann i det mörklagda sovrummet med fönsterluckor
    De handgjorda madeirabroderierna lyftes också fram förstås


    Jag blev smått betagen av de vackra, enkla mattorna med ett annorlunda vävmönster
    som jag inte har sett tidigare, inte ens på Madeira

Uffe tog den här bilden

                                        Och naturligtvis så är det viktigt att kunna tvätta sig


Maderianerna är katoliker och överallt, inne i byggnader och ute i samhället finns tavlor,
målningar och mosaiker, med Kristus och Maria som motiv. Också i det här Santanahuset
fanns naturligtvis ett bevis på det. Troligen är tavlan ett minne från den tiden då
Quinta do Furao var en stor herrgård med jordbruk och vinodling. Man ser quintan längst
ner på målningen


Efter den lilla titten inne i Santanahuset gick vi vidare mot hotell- och restaurangannexet
förbi de ekologiska vinodlingarna. Allt vin som produceras används förstås i restaurangen
Märk väl när vi är där är det vinter på Madeira, så därför ser vinstockarna kala ut


                 Bara någon enstaka vinklase som inte dög till, hade lämnats kvar åt fåglarna att äta upp


Sallat, kål, rotsaker och liknande odlas i den allra närmaste omgivningen som också används
i restuarangköket. Dora var förstås inte riktigt nöjd med att inte kunna visa upp trädgårdslanden som de ser ut när de är som allra fagrast men är det vinter så är det.


    För min del så finns det alltid så mycket vackert att vila ögonen på


   På väg in till hotellet växte den här skönheten som jag inte vet namnet på

  Nästa gång jag gör ett "strandhugg" på Madeira igen så tar jag er in på hotellet och restaurangen
  Vi besökte Quinta do Furao den 4 februari i år, så det börjar verkligen bli dags att få
  allt dokumenterat innan jag har glömt alltihopa. Man tror sig alltid ha gott om tid att
  "plöja" igenom bilder och ta vara på, men men...
  Nå bättre sent än aldrig.
  Upplevelser blir aldrig för gamla när det kommer till kritan eller hur?


   Copyright Karin Eklund, Pettas ekologiska

27 kommentarer:

  1. Absolut inte! Det är bara roligt att du delar med dig av solvarma och härliga bilder. Det blir väl snart dags att åka dit igen, antar jag och då blir det ju nya bilder därifrån. På tal om vindruvor hade vi ganska många klasar i år på vår södervägg. Jag är inte så förtjust i dem eftersom de innehåller så mycket kärnor men fåglarna gillade dem tydligen. Inte en enda druva finns kvar.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra Ingrid!:)
      Vindruvor tycks också vara fågelgodis. Vi har inte vindruvor här hos oss på Pettas, fastän vi nog har talat om att vi kanske borde ha. Men det får stanna därvid ett tag till med de funderingarna
      Kram

      Radera
  2. Härligt att få "följa med" på er resa genom bilderna och texten. Har själv aldrig varit på Madeira, men blir sugen på att åka dit. Verkar vara både vackert och ha en intressant historia. :-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara roligt om du vill följa med på resan/resorna till Madeira, välkommen med!
      Madeira är så väldigt mycket, på så många olika sätt och svårt att förklara rakt av så här bara

      kram

      Radera
  3. Men så trevligt med en avstickare till Madeira igen! Ön är ju också en favorit hos min son och sonhustru, i konkurrens med Koh Samui, visserligen... och för varje bild och ord ökar även mitt intresse för denna fantastiska ö. Det som håller mig tillbaka, är alla backarna, men så har jag också gott om dem redan här hemma. Men skulle kanske våga språnget...? Tack, Karin, för inspirationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, plötsligt så hände det Aila! Har tänkt göra det länge men måsten har lagt hinder i vägen.
      Mitt i allt så är du där du också! Backar finns det gott om, ja:) kuperat som det är.
      Våga språnget du! Hej hopp, hej hopp!

      Radera
  4. Vad fint med en avstickare till Madeira så här i november. Ska ni åka dit i vinter igen? Det är ju er vinterö, och det förstår jag. Levadorna har gjort intryck på mig. Modiga du!!! Modiga ni! Trevligt att se fler bilder från er resa.
    Vindruvor odlas mkt där jag bor också, men det vet du ju.
    Kramar till dig denna torsdag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tänkt göra den här avstickaren i flera månader redan men först nu fick jag till det och fortsättning följer förstås:) Vår vinterö har försommarväder när vi är där, helt perfekt vandringsväder för oss som förstås drar iväg igen.
      Inte krävs särskilt mycket mod, det är bara att vandra på ett steg i taget.

      Kramar till dig med Annika!

      Radera
  5. Tack för turen, länge sedan Madeira sist. Nej, en upplevelse blir aldrig för gammal! Bilderna av vinstockarna och mattorna ... föll mitt sinne nära!
    Madeirakram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mattorna är fina, jag tyckte mycket om dem jag också.
      Ålandskram!:)

      Radera
  6. ps. Surfade lite på din blogglista, brukar läsa runt lite, kanske ska du ändra min bloggadress ;) http://toveolberg.blogspot.se är det ju nu ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Ska genast uppdatera, jag vet ju om att du har en annan adress nu än tidigare. Slarvigt av mig

      Radera
  7. Upplevelser vill man alltid ha - egna eller andras! Härliga bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina, det är så roligt att du hänger med!

      Radera
  8. Så härligt att få följa med på er resa! Fina bilder!

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig resa du tar med oss på. Har aldrig varit på Madeira. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt Lena att jag kan bjuda dig med någonstans där du inte har varit!:)

      Radera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  11. Det blev fel när jag skrev här ovan Karin så det var jag som tog bort den kommentaren. Nu försöker jag igen:

    Vilka härliga solmogna bilder du bjuder på här! Jag föll pladask för mattorna jag med. Känns lite som Kelim men annorlunda mönster eller hur?
    Vackert och varmt inlägg!

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig sett sådana mattor förr, inte ens på Madeira. Tycker de är tjusiga
      Tack Lisbeth!

      Radera
  12. Alltid kul att se på bilder från olika håll i världen. Mattorna gillade jag verkligen. De påminner om när man stickar förkortade varv...mycket snyggt och annorlunda. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det ju! Man får resa gratis samtidigt och uppleva med andras ögon.
      Jag skulle gärna ha en sådan matta
      kram

      Radera
  13. Otroligt att jag känner ngn som varit med om allt detta! Underbart! Och tack för att du delar med dig :)

    Och. Inget kafé ska jag starta. Jag ska bara sitta och njuta ngnstans på ngt kafé. Kanske tillsammans med dig. Och Miss Marple. Med var sin sticksöm.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nähää, inget kafé inte;). Det låter faktiskt väldigt trevligt det där med att bara njuta
      Vi får nog fixa det på något sätt längre fram. Miss Marple passar utmärkt för min del också och sticksömmen tar jag med mig.

      Kram

      Radera
  14. Kanske jag redan har kommenterat – men det verkar ju inte så. Jag försökte kommentera på min mobil, men det var så mycket koder och lösenord och sånt att jag tror att det inte funkade.

    Men i alla fall och emellertid: Härligt solig utflykt från novembermörkret! Den där okända skönheten... kan det möjligen vara en ananassläkting?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den eventuella kommentaren har säkert fastnat någonstans men ramlar kanske ner mitt i allt.
      Jag tror också att det är en ananassläkting. Har inte hittat ett namn på den fastän jag har sökt överallt men mitt i allt så ramlar namnet ner det också

      Radera