onsdag 1 oktober 2014

Jag blev stående


   en längre stund och tittade på storskrakarna som till synes åkte 
   "gratis" med strömmen
   Det såg rätt lustigt ut.
   De bara gled med utan någon som helst ansträngning
   och det såg ut som om de visste om att de kunde åka snålskjuts
   Efter en stund simmade de motströms tillbaka till utgångspunkten
   för att åter driva med en bit
   Kanske de roar sig så alla dagar?
   



   Åhej...här kommer jag också. Undan gick det  men på behörigt
  avstånd från storskrakarna

   Och där stod människan på bryggan och log för sig själv,
   ja, hon tyckte rent av att det var riktigt
   roligt att se de befjädrade glida förbi
   Lättroad, ja absolut



   Ett ögonkast lite snett bakom mig visade var jag befann mig
   Utifall att jag inte skulle veta...
   Åländska Segelsällskapets Paviljong 
   har ritats av arkitekt Lars Sonck
   och hör till en av de anrika sommarrestaurangerna i stan
  

   Uppriktigt sagt så känner jag inte till varför segelpaviljongen
   har så många fågelliknande utsmyckningar, 
   men jag kan tänka mig att de kanske ska föreställa albatrosser



   Ett ankare måste finnas med i maritima miljöer, förstås
    

   Här har många mariehamnare pumpat upp vatten åt sig sedan år
   1884. Nu är pumpen borttagen
   Varför känner jag inte till, men även jag har hämtat vatten här ett
   par gånger för ett antal år sedan
   då jag bodde i Mariehamn.
   I minnet skymtar ett förbud att dricka vattnet på grund av
   otjänlighet, men jag kanske har helt fel...
   ibland spelar minnet en spratt



     ”Adams söner må ej glömma att sin kropp i skynket gömma”.
    Huset ovan på bilden var en gång Mariehamns stadsbastu och en
    av baderskorna, Emmy Jäkälä broderade ovanstående text på en  
    tavla som hängdes upp i mittgången
    mellan de olika   basturummen.
    Damerna fick vara i rummet på landsidan och
    herrarna på sjösidan och samma uppdelning
    gällde i korridoren med omklädningshytterna.
    Ursprungligen var bastun tänkt som en exklusiv
    inrättning för välbeställda familjer med karbad,
    ångskåp och elektrisk ljusbehandling.
    Men så blev det inte. 
    Stadsbastun blev en folkbastu ända fram till 1971.

    Lokalen togs 1972 över av föreningen
    Träffpunkt Ungdom som renoverade byggnaden
    och inredde den som pub. Pub Bastun kallad



    Jag släntrade ner mot kajen igen. The meeting point lyste vit...



   Någon hade stigit ur sommaren och skyndat iväg mot hösten



    När jag var barn för längesen gick alla mammor på Köpmansgatan
    10 och 12 med tvätten hit
    för att skölja den i sjön. Det här sköljhuset ansågs lite modernare
    och bättre än det i Österhamn
    Vi ungar tyckte att det var jättekul och mammorna sköljde, vred
    ur, sköljde och pratade
    för kung och fosterland och vi barn lät lakanen nästan sjunka till
    botten, precis så där mycket att vi hann ta fatt i dem igen innan det
    var för sent
    Och ibland blev det för sent, men märkligt nog så tog någon av
    mammorna genast en båtshake
    och drog upp det försvinnande lakanet, medan de fortsatte prata
    och prata som om ingenting
    hade hänt. Och ingenting hade hänt, bara nästan
    Den tidens sociala samvaro var inte så dum,
    men kanske lite kylig vintertid
    där vi stod i tunnorna som fanns i "golvet"



   Nu är den tiden en saga all, men lite nostalgiskt kändes det i alla
  fall att få se "golvet" flyta där
   inne i huset. Där har alla mammor och barn i Rundbergs husen på
   Köpmansgatan gått både barfota
   och med stövlar på



    Förtöjning som heter duga...
    Pommern är säkrad för stormar
   

    Det behövs knappast någon förklaring.
    De flesta människor känner till Pommern, 
    världens sista fraktfartyg i ursprungligt skick,
    nu museum. Pommern i sig själv, kräver ett långt eget inlägg, 
    men  det får vänta till en annan gång
    när hon åter är tillgänglig för besök. 
    Igår var sista dagen för den här säsongen som
    man kunde gå ombord
    Jag gick förbi, lite hemmablind av all skönhet
    som finns i knutarna runt omkring mig



 Jaha. Där ligger Birka...en modernare variant på fartyg än Pommern
 Men även om jag känner en viss person väldigt bra ombord
 (pappan  till barnbarnen),
 vinkade jag bara tyst till honom och gick upp för backen



Så stannade jag åter till en längre stund
och där står jag till nästa inlägg. 
Min måndagspromenad kommer att ta hela veckan, tror jag...om ni vill så häng med på fortsättningen av den

24 kommentarer:

  1. Du har ingen möjlighet att göra texten lite större? Jag har svårt att läsa den minimala stilen, i vilket fall som helst är det jobbigt.
    Jag tittar på bilderna i stället.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säkert kan jag göra det Ingrid! Får göra om det
      Kram

      Radera
    2. Jag ändrade storleken på texten från normal till stor men ingenting hände...allt ser ut som tidigare. Ska se om jag kan ändra på inställningarna någonstans, men ....
      Ja, jag vet inte vad jag kan göra mera än så, får försöka få till det på något sätt.
      Undrar om andra också upplever att texten är för liten?

      Radera
    3. Nu borde det vara bättre...

      Radera
  2. Vilken trevlig promenad och vad trevligt det verkar hos Åss. Och på alla andra ställen också!
    Nej, jag har aldrig haft problem med stilstorleken. Eller rättare sagt: det beror ju på hur inställningarna ser ut på min skärm. Om det känns för smått är det ju bara att förstora upp texten ett snäpp eller två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅSS står för våren. När man öppnar för säsongen just där, då är våren här

      Det var lite det jag trodde också, vad gäller stilstorleken och inställningarna på vars och ens skärm. Jag använder mig av normal storlek och inte minimal. Nu blev den stor, men jag föredrar att skriva "normalt".

      Radera
  3. En fantastisk morgonpromenad under tiden något annat sker! Applaud! Blden där skorna finns och texten satt som en smäck!
    Det är för härligt ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!:)
      Ja, nu har vi tagit på oss höstskorna

      Radera
  4. Javisst ska jag hänga med! Så intressant!
    Där bredvid Pommern finns väl ett hotell, för jag såg fartyget från fönstret då vi var där på vår cykelsemester. Ingen ventilation på rummet, fruktansvärt hett var det. Jag frågade om jag fick fara och handla en bordsfläkt, men så fick vi en efter ett dygns väntan. För övrigt var det ett mysigt hotell. Men ajaaa nu minns jag att brandalarmet gick, så alla fick rusa ut i sina nattkläder... Ja många minnen väcktes av din gårdagens!
    Ha en fin dag! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul Lisbet!:)
      Du tänker på hotell Cikada! Jag minns artiklarna i tidningen om brandalarmet
      Hotellet är rätt gammalt men trots dålig ventilation (förhoppningsvis åtgärdad nu) så har vi rätt många gäster som kommer hit och som bor där och tycker om att bo just där.
      Du fick vara med om lite spänning när du var i Mariehamn:)..
      Ha en fin dag du med!
      Kram

      Radera
  5. Ännu en fin promenad med härliga bilder, känns nästan som om jag var med :) De övergivna skorna blev en liten påminnelse om att nu är sommaren definitivt ett minne blott....men tiden går ju framåt
    Ha det gott, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack eWa!:)
      Ja, tiden går framåt och snart tar vi fram vårskorna igen
      Ha det gott du med!
      Kram

      Radera
  6. Tack för den promenaden kära Pettas.
    Jag blev också lite vemodig över dom fina sommarskorna som någon sprungit ifrån....

    Ha fortsatt en mysig höst, och va tråkigt att ni inte hunnit fiska nå i sommar/höst.
    Här är jag lycklig över romsikarna just nu...

    Tgingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att du också är med på promenaden Rantamor!:)

      I år blev det så...ingen tid att fiska med båt och vara ute på böljan den blå
      Men idag tog Uffe en tur till stranden och vips, fem minuter senare kom han hem med middagen. Var lycklig också för min del över romsikarna, njuuut!

      Ha det gott i dubbel bemärkelse!:)

      Radera
  7. Fin prommis!!!
    Jättehärligt med all nostalgi!!
    OCH så vackra bilder därtill.
    Även jag känner till en person som jobbat på Birka i många år som kökschef. Lasse L. Han med senapen numera, ja du vet...
    han är från samma Närpes-by som min mamma o moster och de känner varandra väldigt bra :-)
    De där med sommarskorna, det skulle kunna vara jag :-)
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hänger med Annika och jag tror nog att det blir en del nostalgi även i fortsättningen på måndagspromenaden. Lasse L. är världsberömd på Åland. Däremot har han inte jobbat på fartyget Birka, det är jag övertygad om, men på rederi ab Birka fanns han med. Lasse L. är pensionär sedan många år.
      Fartyget som låg i hamnen hette allra först Paradise men blev sedan rätt och slätt Birka
      efter en del omordningar. Man funderade på att kalla henne till Stockholm ett tag, har jag för mig. Jag får passa på att hälsa från din mamma och moster när jag träffar hon nästa gång någonstans i Godbytrakten.
      Kramar!

      Radera
  8. DU kan nog ha helt rätt. Han är ju i min mammas ålder. GÖR det, hälsa från Ann-Mari och Lisbeth! Från Norrnäs! Lasses senap är standard hos oss när vi är i Närpes. Såklart!! HIHI!!
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är säker den här gången...han var på Birka Princess:)
      Ska givetvis hälsa från Ann-Mari och Lisbeth från Norrnäs via Washington.
      Kram!

      Radera
  9. Min mans syster jobbade på Birka princess i många år innan hon flyttade till Sverige .Och så har hon hunnit jobba på restaurangen där ovanför Pommern .Härligt att få vara med på din promenad ,fin text ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Världen är liten!:)
      Vi har våra anknytningar på olika sätt till både Birkabåtarna och Pommern.
      Cikada heter hotellet:)
      Tack Nette, jag promenerar snart vidare. Måndagen blir lång...
      Kram

      Radera
  10. Så intressant att läsa om hur mammorna sköljde tvätten. Men är det inte väldigt länge sen? Trodde inte att du varit med om det eftersom jag är äldre än du, och jag har inget minne av att min mor tvättat på det viset. Kul att läsa om hur olika det kan var på olika platser. Jag hänger med på fortsättningen så klart. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fanns två sköljhus i Mariehamn under min barndom och ibland gick man till det ena och ibland till det andra. Det fanns någon särskild orsak till varför man valde, men jag minns inte vilken. Kanske vattenståndet? På den västra sidan där jag gick förbi i måndags var garanterat djupare, men också bekvämare att skölja från. Hur länge de höll på att skölja tvätt i sjön minns jag inte men åtminstone gjorde man det under femtiotalet, kanske längre. Troligen upphörde sköljandet i sjön när vattentillgången blev centraliserad och obegränsad. Hemma på gården i stan hade vi en brunn men också en tank på vinden som samlade upp
      regnvatten. Man fick hushålla helt enkelt och då var det bra att ta till havet
      Kram

      Radera
  11. TACK för att du förstorat upp texten. Nu har jag läst allting om bastuhuset och huset där man sköljde lakan på bryggan. Vi brukar skura trasmattor på bryggan på landet på sommaren och sen skölja dem i vattnet. Det är ett alldeles utmärkt sätt att få dem rena. Men att skölja lakan i vattnet året om måste ha varit jobbigt!

    Jag har inte varit med om att man sköljt tvätt i sjön, men däremot kokade min mamma vittvätten i en stor tvättgryta som hon hade gjort upp eld under utomhus på sommarstället på landet. Hur hon sen sköljde tvätten kommer jag inte ihåg - förmodligen i samma stora tvättgryta för vi hade långt till vårt lilla badhus vid Bråviken.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trasmattor har jag också skurat så nästan hela livet, ute på bryggor, på bergshällar och sedan sköljt dem i havet, men det är slut på det nu. Nu tvättar vi våra mattor hemma på gräsmattan och sköljer dem där också för att spara på havsmiljön. Östersjön tycker inte om mattvätten så här har gjorts ändringar.)
      Naturligtvis så var det jobbigt att skölja tvätten i sjön året om, men de visste om någonting annat, det var så man gjorde. När det var riktigt kallt och isen var tjock så tvättade man inte sängkläderna...man hade flera omgångar att ta till den tiden ända tills isen gav sig iväg..Jag minns tydligt hur vi sköljde lakan, handdukar, dynvar och dukar, underkläder osv i sjön bland guppande isbitar.
      Tvättgryta hade vi också tillsammans med alla andra familjer som bodde i de två husen på gården. Ett avlagt stor badkar fanns för blötläggningen, innan storgrytan fick ta hand om kokningen och på det väntade sjön.Men innan sjön lades de heta kläderna i en stor bunke med kallt vatten så man kunde vrida ut vattnet ur dem innan de lades i en bunke till som lades på kärran som drogs till sköljhusen. När pulsatormaskinen kom till gården var det
      förstås jätteroligt för oss barn att få veva och pressa vattnet ur kläderna. Vilka moderniteter. Vilket tålamod mammorna hade med oss barn.
      Kram

      Radera