fredag 12 september 2014

Kudde

Det började med att jag fick sällskap på min kudde varje natt
Varmt och trångt blev det och när hon sträckte på sig och tryckte undan mig
på sitt speciella sätt, så blev det rentav småbesvärligt och med nattsömnen blev
det som det blev.
Den blev inte direkt obefintlig, men rejält störd i alla fall.


Jag tror att hon också upplevde det på samma sätt,
för när jag en kväll vid sängdags smått resignerat lade en kudde
mellan Uffes och min kudde för att få sova i fred
och sade "att nu får det vara nog, du får en egen kudde!",
så såg hon väldigt nöjd ut, ja, nästan segerviss där hon en stund senare låg och tronade
som en prinsessa på ärtan med hela sängen vid sina tassar.
Från och med den stunden var det hennes plats och absolut ingen annans

Jutta var hennes namn, men hon kallades Poppopp för det mesta.
Det sista namnet fick hon för att det lät
så mycket poppopp om henne när hon lätt tassade över golvet,
ett omisskännligt ljud i jämförelse med
hennes dotter Randamandas som lät mera som plompplomp

Randamanda/Blixtungen/Pip-Johanna...kärt barn har många namn

Randamanda fick lov att vara nöjd med en mera fotnära plats i vår dubbelsäng.
Jutta såg noga till hon höll sig på mattan så att säga, men hon hade det rätt furstligt i alla fall
och led ingen som helst nöd
Kudden som Jutta fick till sitt förfogande var betydligt mindre i omfång än Randamandas område, även om den lilla svarta skönheten upplevde att hon nog var satt på speciellt piedestal
framom alla andra katter i hela världen.

Jag som är rätt så rörlig av mig nattetid och inte håller mig "på mattan" alla gånger rullade
förstås över på Juttas kudde nu och då, till hennes stora förtvivlan.
Det hände att jag vaknade av att någon med bestämdhet tryckte en liten tass i pannan på mig
Ibland räckte det inte med det utan båda tassarna höll mig borta och en uppbragt kattblick stirrade frustrerat på sin matte
Ibland vaknade jag inte alls så hon fick rädda sig över till Uffes kudde när jag hamnade på henne
med hela mitt tunga sovande huvud...


Då lade hon sig runt hans huvud som en pälsmössa och spann så det dånade
Om jag mot förmodan vaknade någon gång när hon hade tagit sin tillflykt till hussekudden
såg det ut som om jag hade någon från drottning Elizabeth 11:ś  björnmössebeprydda
livgarde bredvid mig i sängen
Uffe som älskar katter hade inte hjärta att lyfta bort henne.
Där fick hon ligga och spinna hjärnan varm åt honom medan jag höll mig med
två kuddar på min sida av sängen och sov gott

Ja, det kan vara mycket med kuddar och livet ibland.
Och utan kudde vill jag helst inte sova, men det fanns en tid
då jag lärde mig sova utan en sådan också.
Varför vet jag inte men man ju får sina nycker nu och då.
Nu är nycken den att en mjuk kudde ska vinklas in under nacken för att jag ska
sova riktigt bra.

Det är Tove som har valt lördagstemat för imorgon.
Jag har tjuvstartat lite grann med temat, eftersom morgondagen går i caférörelsens tecken
och jag inte hinner in hit
Vi har öppet som vanligt lördag och söndag.:)

I högerkolumnen här invid, kan ni se vilka andra som skriver om ordet kudde

Väl bekomme och trevlig läsning!

36 kommentarer:

  1. Fint skrivet om katten och kudden. Vår hund vlll också upp i vår säng på nätterna -men bara då vi är i stugan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eivor!
      Jag tänker fortfarande på snigelsprängandet:)
      I min säng har det en gång i tiden funnits rum för tre katter, två hundar och två ungar. Ibland någon vandrande pinne också och ett marsvin och så jag själv någonstans under allt detta.

      Radera
  2. Har haft katter i sängen när jag var barn o tonåring och bodde hemma eller iaf delvis hemma. Minns hur det var när jag fick en kattunge. Första natten den sov hos oss, hos mig i min säng. Lycka! Ja verkligen lycka har de katterna skänkt men också sorg när de försvunnit, blivit skadade eller av annan anledning inte kunnat vara kvar. Sen blev det hundar. Som har ibland sovit kortare el längre perioder i sängen...Men det är slut med det sen länge. Att ha dom i sängen på natten menar jag. Djur betyder verkligen mycket och man minns dom hela livet, långt efter att de lämnat jordelivet. Vår förra lilla hund har varit död i 7 år men vi pratar ofta om honom fortfarande. Och minns. Det är fint.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det med djur och med människor. Sorg och glädje, liv och död. Livet i ett nötskal
      Man glömmer dem inte någonsin, har jag märkt. Även jag minns mina katter jag hade som barn, allihopa:) Ett tag fanns det både katter, hundar, ungar men inget hembryggt äppelvin:). Däremot en pinne att kasta in i brasan.
      Kram på dig!

      Radera
  3. Källingar har brukat vilja sova på min huvudkudde men när de blivit äldre har de flyttat till fotändan. Kanske för att jag, liksom du, rör mig ganska mycket i sömnen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, någon måtta måste det ju vara även för dem:)
      Alla vill sova rofyllt

      Radera
  4. Mina fyrfotade missar sover gärna bredvid mitt huvud men behöver tack o lov ingen kudde, jag får ha min för mig själv.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt Helena, för det blir rätt så varmt att vara två på samma kudde, för att inte tala om hur det låter när en misse spinner så hjärtans gärna vid en människohjärna. Det sista bara för att det rimmade;)
      Kram!

      Radera
  5. Vilken härlig härlig berättelse! Saknar min katt som gick bort för ca tio år sedan. hon gillade också min kudde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :D, de vill ju vara nära, så nära, så nära:)
      Man saknar dem alltid. Tack Lena!

      Radera
  6. Jag är allergisk så jag har aldrig kunna ha katterna i sängen, helst inte i sovrummet alls, men de har minsann haft sina kuddar de också. Den ena hade sin kudde längst inne i en garderob och den andra intill ett element på hallen. Där mådde de gott.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, har man allergi så går det förstås inte att ha katter i den omedelbara närheten.
      De tycker ju om att ligga mjukt och bra de raringarna. Även hundar gillar kuddar. Minns nu när du berättar om element, att en av mina katter, låg på en gammal busshylla av nät med kudde på, monterad ovanför elementet så han kunde se ut på människorna som gick förbi.
      Han mådde som en prins:)
      Ha en skön helg du med Ingrid!
      Kram!

      Radera
  7. En bra kudde (eller gärna tre) och en katt= god nattsömn.

    Vår katt brukade vilja ligga precis bakom min rumpa och det är ju inte ett dugg störande, tvärtom, ganska rogivande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt och rart blir det, ja. I knävecket också:)
      Vi saknar våra spinnande sängvärmare ibland fastän det redan har gått några år sedan de for till katthimlen

      Radera
  8. Jag har haft såväl katter som hundar i sängen genom åren och jag vill minnas att ha en katt vid huvudet betydde ett osannolikt högt spinnande i örat...men visst var det mysigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det mysigt, men för vår del så var det bäst att ha skilda kuddar:)
      Däremot spann hon så det dånade när hon låg runt Uffes huvud som en pälsmössa. Hon låg inte bredvid hans huvud, hon låg runt det. Men där fick hon ligga i fred, den söta

      Radera
  9. Kuddar och livet…så härligt att läsa om Jutta (eller Poppopp som jag tycker är så jättefint) era äventyr med de mjuka älsklingarna. Saknar vår lille kille, Scooby som visserligen var en vovve men som också gärna ville vara med ;)

    Härligt tema och härligt berättat av dig!

    Tack rara för dina ord om vår resa - var tvungen att gråta lite när jag var klar med inlägget. Kändes fint att se att du tittat in <3

    KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du saknar Scooby. Man bär dem med sig i hjärtat hela tiden:)
      Tack Lotta!
      Er resa och alla dina bilder och texten till är ...ja, orden räcker inte till. Du lyckas att ta fram själen i det mesta, verkligen.

      Kramar!<3

      Radera
  10. Det påminner lite om min hund Milou. Vilken kul berättelse du fått ihop bara genom att ha en rubrik att börja med. Jag gillar era lördagsteman....alla tolkar på så olika vis. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det som är extra roligt med att vara med i ett temasammanhang. De olika tolkningarna .
      Tack Gunnel!
      Kram!

      Radera
  11. En passande tolkning av temat att läsa i dag, veckans enda sovmorgon, då just en katt, eller snarare kattunge, tyckte klockan fem var en bra tid att väcka liv i sin familj. Tillslut blev det att stå upp så att resten av familjen i alla fall fick lite mer sömn. Förhoppningsvis lär han sig att hålla sig lite mer lugn tidigt på morgnarna framöver, eller i alla fall att underhålla sig lite bättre själv de allra tidigaste timmarna. Det tycker nog den något mindre morgonpigga hunden också, som nu ligger och snarkar högt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, lyckostar som har en pigg liten kattunge. Nå, i och för sig så förstår jag att ni kanske inte vill bli väckta så tidigt som den lilla pigga vill:)
      Inte lätt alla gånger att vara en sömnig hund heller. Ha en fin dag!

      Radera
  12. Katt på kudde; kudden är användbar, katten likaså. Spinna hjärnan varm - det köper jag direkt! Apropå kudde! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!:)
      Att spinna hjärnan varm är lite grann som att trampa cykel med dynamo;)

      Radera
  13. Tänk att ämnet KUDDE kunde ge upphov till så många intressanta och roliga inlägg - det kunde man inte ana :-). Tack för detta som piggade upp!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det som är det roliga i kråksången med temalördagarna. Man vet inte alls vad som väntar en när man klickar sig in hos alla olika deltagare. Tack Ingrid!
      Kram!

      Radera
  14. Vilka intressanta associationer ordet "kudde" kan ge som i det du skriver om.
    Katter har sitt alldeles speciella sätt att "ta plats".
    Tyvärr får jag och katter hålla ett visst avstånd pga min allergi.
    Det var inte alldeles lätt när jag kom till Michaels hus och det fanns två katter där. Men det fick gå det också.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert väldigt jobbigt att vara allergisk mot djur man tycker om. Att vilja vara nära och så kan man inte.
      Katter vet sin plats i livet, i all synnerhet om de har en familj som hyllar den.
      Kramar!

      Radera
  15. Kudde, ännu ett knepigt ämne som du fick till ett bra inlägg av :-)
    Ja, en kattkudde, finns det ngt mysigare. ÅÅÅÅÅÅ....tål inte heller katter, men önskar SÅÅÅÅ att jag kunde ha en katt. En spinnande varm "kudde" i knäet.
    ÅÅÅÅ!!!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En spinnande varm trampande kudde är inte illa alls att ha i knäet::)
      Jag håller med dig Annika. Nu har vi inte några spinnande mjuka varelser längre och ska vänta med att skaffa sådana med tills vi lugnar ner oss lite grann.
      Kramar!

      Radera
  16. Älskade katter. Vilken fin misse. Här själv fyra missar. Katter är underbara djur.
    Måndagskram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det fint med katter, självständiga i kubik allra minst:)
      Vi har inte någon katt längre av rent praktiska skäl då vi inte hinner med dem på samma sätt som tidigare, men kanske det blir katt igen längre fram i livet.
      Kram

      Radera
  17. Va ska jag skriva nu då ???
    Jo skulle jag ha en katt i sängen så skulle jag nog ta döden på
    Rantafar som är allergisk mot pälsdjur,
    han skulle nog få världens astmaanfall och jag få panik,
    så därför skriver jag bara att....
    vilken tur att ni inte är allergiker !!!

    =) =) =)

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå nej, då går det inte alls för sig om Rantafar nyser ihjäl sig och litet till.
      Vi är både tacksamma och glada för att vi inte är allergiker. Det skulle vara hemskt
      Stackars Rantafar. Tur att han inte är allergisk för fiskar;)

      Tjingeling på dig med Rantamor!:)

      Radera
  18. Vilken mysfin katt! vilken rolig story du fått ihop, gillar den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!:)
      Jutta var en väldigt speciell kattdam, visste sitt värde och sin plats i livet.
      Nu har hon varit död några år redan, men saknas fortfarande liksom Randamanda

      Radera