måndag 11 augusti 2014

Till tonerna av

Vivaldis´ "Sommar" (Adagio) steg jag in genom grinden (utan grind),
efter den sedvanliga snigelsafarin som jag gör både morgon och kväll nu för tiden
Dörren var på vid gavel och Uffe lyssnade på Vivaldis Fyra årstider
som strömmade ut i trädgården mig till möte 


Det förhöjde den
sällsamma känsla som hade smugit sig på mig när jag nyss hade
vandrat längs vägrenarna och de ställen
där jag vet att sniglarna håller till


Nämligen känslan av att känna sig hemma, att känna sig hel
Ni vet, den där sköna tillfredsställelsen man kan känna någon gång nu och då
Jag sög på karamellen, njöt den som om den vore av den ädlaste nektar, tog vara på den


Hemma med Uffe, med företaget, med oss båda,  känner jag mig förstås alltid, men
i bygden känner jag mig fortfarande lite grann som en främling, en inflyttad, lite utanför,
trots att jag har bott här i snart fjorton år

Det kanske blir så när man kommer utifrån till en by där alla mera eller mindre är
barnfödda och det sedan många generationer tillbaka.
Inget ovanligt fenomen alls, det vet jag så väl
Det lär ska ta tre generationer, sägs det...och så mycket som vi jobbar så hinner vi inte ens
umgås och vara sociala, även om vi vill det.
Ett pris man får betala.
Tur att vi älskar vårt jobb!:)  


Men plötsligt fanns den där speciella ron och fridfullheten inom mig
Trygghetskänslan spred sig och värmde gott
De varma bergen, det torra gräset, gruset under fotsulorna, skenet, stämningen
ja, allt var så perfekt och satte sig inom mig som hand i handske
Jag kände mig hel, jag kände mig hemma och känslan har bara fortsatt
Givetvis handlar det som vanligt, till syvende och sist om en själv...att hitta hem inom sig själv
Där är jag nu, känns det som...och ändå har jag aldrig känt mig vilsen



Väl hemma tog jag en tur genom vår egen trädgård och skärskådade den utifall att någon oönskad snigelmarodör satt och tuggade (låg är nog mera riktigt, men ibland är de dubbelvikta precis som om de sitter) på någonting i trädgårdslandet, men jag behövde inte klippa till...igelkottarna hade skött
sin del av trädgårdsarbetet.

En stund senare satt jag bredvid Uffe och lyssnade på Hösten...Vivaldi är otroligt mästerlig
Ofattbart vilka kompositörer det finns...även om de är döda sedan länge lever de via sin
musik, blir odödliga....och tankarna vandrar när musiken går rakt in i hjärtat
På det följde Vintern....och så tog musiken slut, Våren hade redan passerat medan jag var ute på snigeljakt och naturupplevelser


Det där var i lördags då grannas Janne på Linastugan blev jordfäst
Vi kunde inte delta på grund av jobbet, men fanns med i tankarna och även på annat sätt
Vi gjorde maten och tårtan till minnesstunden, jag fick även äran att hissa och fira flaggan på halvstång innan jag hastade hemåt igen efter leveransen till församlingshemmet


I morse var vädret annorlunda, sensommaren är ett faktum
Det nöp till lite grann i låren av den svala luften när jag gick min morgonrunda
Men än får långbyxorna vänta på att bli använda,
shortsen gäller även om det kniper till i skinnet
en liten aning....
eller som det heter,
även om det fortfarande är långt dit,
man ska frysa in vintern och svettas in sommaren

Ha det gott alla!

36 kommentarer:

  1. Alldeles Vivaldisk, Uffisk och Karinsk underbart! Hemma, hel, tillhörighet, trygg!
    Det är fantastisk! Hör musiken och den blir starkt till bilderna och texten!
    En minnesstund skriver du om, göra fina tårtan och heder att fåhissa flaggan! Rörd värme inom mig!
    Jag känner igen fenomenet inflyttad, särskilt här uppe i norr. Men jag rotar mig där jag är, så hel och hemma är jag nu. Så har det alltid varit på ställen jag bott efter en tid. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove!
      Du är alltid lika positiv och inspirerande.
      Rotad är jag också nu:) är nog litet som maskrosen trots allt, trivs överallt
      Jag såg i förbi farten att du har lagt ut septembertemana. Ska titta in ordentligt, läsa in och se vad du har hittat på:)

      Radera
  2. Det kan säkert vara lite svårt att flytta på sig och komma in i gemenskapen. Vi tycker det går bra, fullt i huset hela sommaren, men då är det inte Hjo-bor förstås. Erkännes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och det mesta handlar om en själv, alltid.
      Låter roligt detta med fullt hus hela sommaren:)
      Vi har ju också det, men på ett annat sätt.

      Radera
  3. Nu börjar det bli en aning höstlikt när man hör tröskorna gå på åkrarna men värme hade vi idag 26 grader nu regnar det .Skönt att lyssna på så rofylld musik ,kram Nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skördetröskan är ett säkert sensommartecken...även här har vi haft över tjugo grader varmt idag, småklibbig väderlek, ända tills regnet kom. Skönt med regn också
      kram
      Karin

      Radera
  4. Härliga bilder och tankvärda ord! Tack för att du delar med dej!

    SvaraRadera
  5. Det mest underbara är att du kände dig trygg! Kärlek och trygghet kan man aldrig få för mycket av.
    Bilderna är ljuvligt harmoniska! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, man kan inte få för mycket av den varan
      Tack eWa!
      Kram

      Radera
  6. Så lustigt, att svettas in sommaren läste jag i en bok idag, en roman av en engelsk författare. Roligt sammanträffande, att råka på det uttrycket i så skilda sammanhang samma dag!
    h. Inga-Britt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lärde mig det uttrycket av en äldre kvinna i Kimito, nu död sedan länge.
      Svettas in sommaren, frysa in vintern. Ett bra uttryck
      Så där är det nu och då, sammanträffande av skilda slag inträffar. Med tanke på att uttrycket inte är så vanligt så förstår jag att du hajade till Inga-Britt!

      Radera
  7. Det kommer vartefter det här med hemhörigheten. Och men är mer hemma än man tror vanligtvis, alltså upptagen i gemenskapen redan långt innan man själv fattat det. Det har många flyttar till olika delar av världen lärt mig. Det går trots allt ganska snabbt att etablera sin egen "hemby" var man än befinner sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det nog, ja. :)
      Hembyn finns inom mig också, jag har ju levt och bott här i många år redan, men den där riktiga känslan har jag saknat, den rotfasta, den som man har med sig från barnsben i en bygd.

      Radera
  8. ...man...(inte men på första raden)

    SvaraRadera
  9. Så ljuvligt vacker er sensommar är! Ljuset, färgerna, gräset…det ser lugnt, tryggt och behagligt ut.
    Njuter av dina ord och tankar!

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. På grund av den varma, torra sommaren har gräset blivit gyllene beige/brunt, ja, halmfärgat
      I mina ögon är det väldigt vackert. Det är precis som du beskriver det. Tack Lotta!

      Kram!

      Radera
  10. Ja, det känns när sommaren vänder. Vemod och melankoli. Jag tycker om augusti, En av de bästa vistelserna jag haft i min stuga var i fjol då jag var där i månadsskiftet aug/sept. ÄLSKADE det.
    Älskar bilderna med dimman som stiger. Jag vet precis hur det känns.
    Det där med att inte känna sig helt hemma känner jag också igen...
    Fint inlägg.
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den smyger sig på, förändringen, plötsligt så står vi där mitt i sensommaren:)
      Jag minns att du var i stugan i augusti i fjol och fick vara med om en annorlunda vistelse än normalt, vad gäller naturupplevelserna. Jag njuter av den här tiden då temperaturen från natt till dag ordnar disiga installationer, älvor som dansar osv.
      Jag vet att du vet hur det känns, sedan må man vara hur anpassbar som helst...
      Tack Annika!
      Kram!

      Radera
  11. Jasså det ska man, svettas in sommaren men det fick vi minsann vänta på i år och sen blev det svettning med besked.
    Du hade så himla fina bilder här, kände riktigt hur skönt det kunde vara att maka sig ut tidigt en morgon. Jag är en nattuggla och alldeles trött på morgonen så tidiga morgnar är nej tack för mig ändå.
    Jo sensommaren börjar kännas men ändå, jag fortsätter njuta att vi fått så mycket värme. Hade tänkt att åka till Grekland i september men som det känns just nu är det att slänga pengarna i sjön när vi ännu har över 20 här.
    Det här du skriver om att vara inflytted så känner jag precis det samma. Vi har bott över 30 år här men jag känner alla i min gamla hemby men inte här, så blir det nog när det är många inflyttade och så är det ju på de flesta ställen numera. Ha det fortsatt gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, du har helt rätt, det tog tid att svettas in sommaren i år...:) men nu är det varmt och skönt
      Jag tycker också om att sova men med mitt jobb så stiger man upp om brödet ska vara klart när dörrarna öppnas till brödbutik och café. Och det går bra den här årstiden när morgnarna är ljusa och fina. Jag håller med dig om att resa söderut nu...det är litet som att kasta pengarna i sjön.
      Jag tror att de flesta känner igen känslan av att vara inflyttad som kommer från ett annat sammanhang till ett ställe där de flesta har bott hela livet. Därmed inte sagt att jag inte trivs, för det gör jag...det är mitt hem och ska så förbli länge än, har jag tänkt:)

      Radera
  12. Vilket jättefint inlägg.. Både bilder och text är så fint..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maidi!
      Nu börjar vi komma igång lite grann igen efter den sköna sommaren

      Kram
      Karin

      Radera
  13. Det börjar kännas smått höstlikt här med vissa dagar, men än går det att sitta ute en stund på kvällen. Det viktigaste är nog att man trivs med sig själv och den plats man bor på. Då klarar man av de flesta motigheter man råkar ut för. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi satt just ute och åt middag och konstaterade att det inte är riktigt lika mycket sommar längre med tanke på den som har varit. Det är dags att ta lite mera kläder på sig, helt enkelt, men bara liiite:)
      Det är det viktigaste, precis som jag skriver finns det inom en själv....
      Kram

      Radera
  14. Vad kan vara bättre än att höra Vivaldi, särskilt en dag då man känner sig lite 'rösen' (Småländska)då rusar blodet genom ådrorna och man blir behagligt varm inombords igen.
    Kära tider så vackert du skriver om allt, precis så finns mina tankarna om livet m.m. men att sedan få fram dem skriftligt nä . . . . .
    Förstår dig att man fortfarande kan känna sig som en främling lite utanför där man inte är barnfödd. Samma känsla hade jag i början när jag flyttade in till denna by, exakt 30 år sedan.
    Men det varade inte länge, jag kände att här hör jag hemma till min tid här på jorden.
    Alla bybor på alla var och är mkt trevliga, de är som de är och jag är som jag, det går inte ändra på.
    Man behöver inte umgås som de gjorde förr i tiden med kaffekalas varje vecka m.m.
    Jag gillar inte sådant kalas, men gärna träffar spontant, kom in och ta det som jag har det.
    Det är ju också andra tider nu, det går inte att jämföra.
    Men efter så många år i byn är det dax för dig att kalla byn för 'din by', 'min by' också.
    Du har den rätta känslan, en fin person, det läser jag.

    Men stackars er, fy för sniglar ! Som tur har vi inga, har aldrig haft (vågar knappt skriva det),
    sniglar är min fasa . . . .
    Må så gott, njut av Vivaldi. / Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man lär så länge man lever:) Rösen var ett nytt ord för mig
      Tack Eva, det blir som det vill bli med skrivandet och texten.

      Här är alla också trevliga, det handlar inte om det alls och när jag skrev det här inlägget så var det för att jag kände att jag är hemma på riktigt, äntligen.

      Snigeljakten pågår varje dag, morgon och kväll, men skam den som ger sig
      Hoppas att ni slipper mördarsniglarna, de är allt annat än roligt att ha dem i knutarna.
      Tills vidare går det att hålla dem stången, men med tanke på att det är rätt många jag tar av daga i veckan ute vid vägen (ca 700) så kan vi förvänta oss flera ( de lär kunna lägga upp till 400 ägg vardera) men skam den som ger sig. Upp till kamp gäller här och när jag är på det humöret så skulle jag inte vilja vara den minsta lilla mördarsnigel;)
      Må så gott du med Eva!

      Radera
  15. Ett underbart inlägg med många kloka ord och fantastiska bilder! För övrigt håller jag också på att frysa in vintern nu, och det där med långbyxor får vänta ytterligare en stund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marina!
      Ja, nog får långbyxorna vara ett tag ännu, absolut!:)

      Radera
  16. Fantastiska ord och bilder...:-) Tack !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för vänliga ord!:)

      Radera
  17. vilket stämmningsfullt och fint inlägg... kunde nästan höra tonerna själv...
    hälsningar från Skottland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Så himla roligt att få hälsningar från Skottland!
      Hälsningar från Åland, ön i havet

      Radera
  18. Hmm...känner igen det där med att komma ny till en by. Första steget mot acceptans var när det stod klart för alla att vi minsann skulle bo här året om. Nu är jag ute och pratar och läser "hemskrivet" ibland för dessa infödda, ofta om deras hembygd som jag ser på mitt sett och jag brukar säga att av alla platser på jorden valde jag att flytta just hit. (till skillnad mot dem hahaha).
    Karm /Kerstin (Och du, Vivaldi, jag bara smälter, brukar spela Årstiderna till mina bildserier ibland)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk ändå att man kan göra musik på det sättet !:)
      Ja, du har ju helt rätt, till skillnad mot de andra så har man valt det stället framom alla andra.
      Ha det bra på din ö!
      Kram!

      Radera